Schal

Svart kvadratisk schal i kypertvävd mercericerad bomull. Tuskaftvävt bårdmönster en bit från ytterkanterna på alla fyra sidorna. Sydd på maskin.

Schal har burits diagonalvikt över axlar och rygg, eller huvudet.

På baksidan av det tidigare registerkortet finns en kopia av en tryckt artikel:
"Kaffetåren den bästa är av alla jordiska drycker, tycker Amanda på Stenåsen och får ett instämmande av fotografen. Om man säger att Amanda Johansson fyller 75 år så är det väl inte så många som riktigt vet vem som egentligen åsyftas. Men om man talar om att Amanda på Stenåsen skall ha födelsedag, så vet alla på flera mils omkrets vem det rör sig om, och då kan hon säkerligen räkna med att få både kaffe och tulipaner på högtidsdagen. Amanda på Stenåsen ja. Det var rätt så många år sedan hon flyttade från den lilla stugan på Stenåsen och bosatte sig litet mera centralt nere i 'tidningskvarteret' på Storgatan. Men hon ser likadan ut denna dag, som när hon rumsterade om i 'storskogen' runt kvarteret Stenåsen. Håret har kanske blivit litet vitare, men det är också allt som tyder på att hon blivit äldre. Humorn har hon kvar i samma skick som för 50 år sedan - om den inte blivit värre med åren. Den besvärliga gikten försvann vid 50-årsåldern och därmed tänjdes stegen ur, så nu kan man se henne knalla gatan fram i sin egen säregna stil med schalett på huvudskulten. Ännu lever de gamla Gudar - och skam den som ger sig! Fru Amanda Johansson är egentligen född i Gällstad och på den tiden lystrade hon till namnet fröken Axelsson, men det är så länge sen så det har både hon och alla de som känner henne glömt. Det är i Ulricehamn, på Stenåsen och i alla de hem, där hon tvättat och städat, som man minns henne. Ty det är många kläder mer eller mindre lortiga som hon fått bländande vita under årens lopp. Det var på den gamla hederliga tiden, när tvätten skulle bykas och dras på tvättbräde som Amanda var en professor inom sitt gebit. Nu är det andra doningar som husmödrarna klarar av sin tvätt med - betydligt lättare för alla parter - men det hindrar dock inte att Amanda än i denna dag har sina speciella små 'smultronställen' där hon klarar av tvätten medan husmodern sover. Ty uppe om morgnarna har hon alltid varit. Morgonstund har som bekant guld i mund, det håller hon strängt på, även om hon själv inte sett till så mycket av den åtrådda glänsande varan. Men man mår ju inte precis illa av att vakna tidigt ändå, även om morgonväkten inte ger så mycket valuta i penningbörsen. När Barnens dag sist hade festligheter, och man satte igång gammaldansen på Stora torget, så var Amanda den första att beträda dansgolvet. Det blev en sjurungande polkett, där det yngre släktet stod gapande mållösa vid skranket. Här var det en som kunde sin sak, det begrep till och med yngsta generationen."
Dessutom står det i blyerts "se vidare tidningsklipp UT " Ulricehamnsprofiler".