LIMA KYRKAS KYRKOMILJÖ

Lima kyrka ligger högt på en sluttning i Västerdalälvens dalgång. Framför västtornet passerar en äldre landsvägssträckning den nuvarande landsvägen är sedan 1983 dragen öster om kyrktomten, på en tidigare järnvägsbank. Lima har sitt ursprung i en radby med gårdar och boningshus utmed Västerdalälvens östra strand. På 1900-talet har den agrara prägeln avtagit, då en liten tätort utvecklats.

Kyrkan omges av en större inhägnad kyrkogård, med gravplatser i norr och söder, samt bårhus i nordost. På vägens motstående sida, i väster, ligger en senare anlagd kyrkogård och ca 200 meter söder om denna ytterligare.

Prästgården gränsar till kyrktomten i norr. Ekonomibyggnaderna finns på samma sida vägen och den forna mangårdsbyggnaden mittemot, avskild med ett falurött spjälstaket. Prästgårdens mangårdsbyggnad stod färdig 1870, efter att Lima blivit egen församling.

Byggnaden är uppförd i två våningar, av resvirke klätt med vitmålad panel, under tegeltäckt tak. Till kyrkomiljön hör även ett kyrkhärbre som ursprungligen var placerat nordost om kyrkan.