BÅRARYDS KYRKA KYRKOMILJÖ

Båraryds socken utgör en småkuperad skogs- och mosstrakt mellan Nissan i öster och västgötagränsen i väster. Antalet fornlämningar brukar allmänt betraktas som indikation på bygd bruten först under järnålder. I skrift uppträder namnet första gången 1311. Läget var kommunikativt gott med den gamla Nissastigen och landsvägen mot Göteborg. Det enda godset i historisk tid var Örnaholm, vilket dock styckades upp under 1800-talet. Ur kyrkligt hänseende var församlingen fram till 1921 annex till Villstad. Detta år bildade Båraryd ett eget pastorat med Våthult och Bosebo. Vid denna tid så hade socknens centrum förskjutits från kyrkbyn till Gislaved. 1901 hade byn fått en anslutning till Halmstad Nässjö järnväg och blivit ett stationssamhälle. Redan 1904 utsågs Gislaved till municipalsamhälle.
Egen begravningsplats fanns sedan 1880 och kapell sedan 1906. Viss industri spirade redan innan järnvägens ankomst. 1895 hade bröderna Wilhelm och Carl Gislow grundat Svenska Gummifabriks AB, vilken snart övertog det gamla nedlagda järnbruket Gyllenfors på andra sidan Nissan, i Anderstorps socken. 1948 avsöndrades Gyllenfors även det ett municipalsamhälle från Anderstorps socken och slogs samman med Gislaved till en köping.

Kyrkbyn ligger centralt i socknen, på en uppodlad höjdrygg nordost om Kyrkesjön. Den gamla landsvägen mot Göteborg löper på åskrönet i öst-västlig riktning. Kyrkogård och kyrka är belägna vid vägens södra sida och direkt öster om ett vägskäl där vägen från Våthult i söder ansluter. Öster om kyrkogården slingrar en bäckravin.

Bebyggelsen som utgörs av några gårdar ligger något spridd längs med vägen. Norr om kyrkogård och väg står den f.d. småskolan från 1918 med reveterade och vitmålade fasader samt ett brutet tak med tegeltäckning. Byggnaden tjänar idag som församlingshem. Längs vägen växer gamla kastanjer i en rad. En liten grusad parkeringsyta sträcker sig längs med kyrkogårdens norra mur. Den gamla folkskolan ligger på en höjd nordost om bäckravinen, det är en rödfärgad träbyggnad från 1882.

Salkyrkan från 1880 är ritad av arkitekt Albert Törnqvist vid Överintendentsämbetet. Det fullbreda koret är vänt mot öster och avslutas med en femsidig sakristia. I väster reser sig ett torn med lanternin och spira. Fasaderna är vitkalkade och takfallen plåttäckta. Kombinationen av stora rundbågsfönster och medeltidsinspirerade detaljer som exempelvis gesimsernas friser är uttryck för övergången från det tidiga 1800-talets strama nyklassicism till det senare 1800-talets formrika nystilar.