FÄRGELANDA KYRKA KYRKOMILJÖ OCH SOCKEN

Valbodalen, sydvästra Dalslands centralbygd, karakteriseras av ett delvis böljande och kuperat odlingslandskap kring den slingrande Valboån. Dalgången, i nord-sydlig riktning, bildar en sammanhängande jordbruksbygd med koncentration av bebyggelse och kommunikationer. Relativt stora gårdar i krönlägen präglar landskapet och rikligt med fornlämningar från såväl sten-, brons- som järnålder visar på ett långvarigt utnyttjande av dalgången, som är ett av länets större riksintresseområden för kulturmiljövård. Valbodalen är också centralområde i Valbo härad med Färgelanda pastorat i söder och Högsäters pastorat i norr. Valbo härads gränser motsvarar idag Färgelanda kommuns.

Färgelanda medeltida socken, som gränsar till Bohuslän, är en av Valbodalens huvudbygder och har åtminstone sedan reformationen varit moderförsamling. Färgelanda pastorat omfattade vid denna tid Ödeborg, Torp och Valbo-Ryrs socknar. Under nästan trehundra år bildade sedan Torp och Valbo-Ryr Torps pastorat för att 1961 återgå till Färgelanda. 1967 övergick sedan Valbo-Ryr till Foss pastorat i Göteborgs stift i samband med socknens övergång till Munkedals kommun i Bohuslän.

Färgelanda socknen domineras av öppen kuperad jordbruksbygd kring Valboån och ett omväxlande brutet kulturlandskap. I socknens utkanter finns mer sammanhängande skogsmarker, bl a en del av Kroppefjällsområdet i öster. Socknens, och kommunens, centrum är Färgelanda samhälle. Tätortsbildningen är dock en relativt sen företeelse. Före Lelångenbanans öppnande 1895 var själva Färgelanda främst ett kyrkligt centrum. Förutom järnvägen var sågverket och Dalslands folkhögskola utgångspunkter för samhällsbildningen, båda etablerade 1905 intill stationen. Sågverket och järnvägen är numera borta men folkhögskolan lever vidare. I socknen finns ytterligare en mindre tätort, Stigen, framvuxet under 1900-talet som Dalslands enda textilindustrisamhälle. Denna verksamhet är dock numera nedlagd.

I Färgelanda kom stationssamhället att växa fram en bit från den gamla kyrkplatsen. Denna är belägen på en höjd med kyrkan vida synlig i trakten, ca 500 meter norr om samhällets centrum samt den plats där Lillån förenar sig med Valboån. Det parkliknande området kring kyrkan omges närmast av villabebyggelse från 1950- och 60-talen. Miljön utgör ett traditionellt sockencentrum med flera byggnader. Den stora stenkyrkan från 1870 ersatte en medeltida kyrka, sannolikt av sten, och belägen i sluttningen söder om kyrkan. Nära kyrkan finns prästgården (1800-tal), två generationers skolbyggnader, gamla (1800-tal) och nya "kyrkskolan" (ca 1930) varav den förra idag är församlingshem samt ett mindre flerbostadshus (ca 1930) som varit lärarbostäder.Till själva kyrkoanläggningen hör kyrkan med omgivande kyrkogårdar, prästgården (bostad och expedition samt en fristående garagebyggnad), församlingshemmet, ett bårhus (1950) och tre ekonomibyggnader (1960-tal och ca 1990). På den medeltida kyrkogården finns ett fristående gravkor från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet över ätten Rydingswärd.

ARKIV: Antikvarisk-topografiska arkivet, ATA, Stockholm / Regionmuseum Västra Götaland, RMVG, topografiska arkivet, Vänersborg

LITTERATUR, RAPPORTER: Dalsland - Landskapets kyrkor, Forskningsprojektet sockenkyrkorna, kulturarv och bebyggelse 2003 / Alton, Jerk, Färgelanda kyrka, inre restaurering 1995-96 / Färgelanda kommun, kulturmiljöprogram, 2005 / Färgelanda kyrka 100 år, En redogörelse för kyrkbygget 1870 enligt prosten J Ferlins anteckningar (utgivna till 100-års jubileet 1970) / Färgelandaboken, En kulturhistorisk översikt, Vänersborg 2004 / Hedlund, Oscar, Valbodalen i ord och bild, Munkedal 1983 / Johansson, Roy, Färgelanda i gamla vykort, Zaltbommel 1997 / Johansson, Roy, Gamla Färgelanda, en bilderbok, Uddevalla 1990 / Runelid Effe, Dalslands kyrkor, 1980