Brategårdens mangårdsbyggnad

Stora salen
Mangårdsbyggnadens välbevarade tak- och väggmålningar i övervåningens festsal
(Gästabudssalen), Stora salen, är sedan länge uppmärksammade. Bland annat
beskrivs de i Sigurd Erixons uppsats "En bergsmansby" i Svenska kulturbilder,
tryckt 1930. Bråfors har avbildats såväl exteriört som interiört av arkitekten
Ferdinand Boberg (född i Falun och uppvuxen i Norberg) på 1920-talet och av
Fanny Brate. Hennes oljemålning Namnsdag från 1902 med motiv från Stora
salen i Brategården ägs av Nationalmuseum.

Ägare och målare har fö1modligen tillsammans kommit överens om målningarnas
motiv och utformning. Målningarna domineras av bibliska motiv, vanliga i
allmogens imedningar, men här finns även profana scener, bland annat en
dörrväktare och en gustaviansk porträttmedaljong. Som andra samtida
allmogemiljöer är de bibliska målningarna gjorda efter bildförlagor och
inspiration från figurbiblarna, religiös uppbyggelselitteratur som Hubners bibliska
historia och Johan Arndts Paradis lustgård samt kistebrev. Målningarna i Stora
salen är utförda som stora tavlor med förgyllda ramar mot blå väggar. Måleriet,
som är utfört i limfärg på väv, går i blått och är kraftfullt och livligt men strikt,
vilket är ovanligt och utgör ett kvalitetskriterium. Blått var en vanlig kulör vid den
här tiden men den användes inte frekvent i imedningsmåleri. Därför är
målningarna ovanliga av denna anledning också. Takets dekorationsmåleri är
utfört med limfärg på trä. Konstnären har fått ihop rummet till en mycket
uttrycksfull men väl sammanhållen helhet.

Stora salen är ett praktfullt rum men ger samtidigt ett lättsamt intryck.
Möbleringen har varierats många gånger genom åren men måleriet dominerar och
utgör en bärande del i rummet med såväl nutida som tidigare möbleringar. Av den
ursprungliga inredningen finns bevarat ett gustavianskt vitt hörnskåp, ett blått
slagbord, en gustaviansk förgylld spegel och en barockljuskrona från Kungsholms
glasbruk, liknande den som finns på Skoklosters slott i Uppland. I prånget mellan
öppna spisen och långväggen där nu ett golvur står, har det funnits en inbyggd
sparlakanssäng (sängskåp) för högaktade gäster. Målaren har arbetat med rummet
som en helhet med möbler och detaljer integrerade i ett för Stora salen speciellt
utarbetat estetiskt koncept i färgstark rokoko, gustaviansk stil och anslag av
barock; stilbegrepp ännu inte etablerade på målarens tid.

Lilla salen
Utöver målningarna i Stora salen finns interiört måleri i Lilla salen och kammaren
på övervåningen. Enligt muntlig tradition på gården har Lilla salen haft
väggmålningar på linneväv dekorerad med en traditionell svit dalmålningar som
revs ut i samband med renoveringen i mitten av 1900-talet. Vid denna tid,
efterkrigstiden då folkhemmet utformades, skulle bostadsstandarden förbättras
varvid äldre inredningar revs bort eller försvann under masonitskivor.
Väggmålningar och taklister togs ned och lades i en hög ute på gårdsplanen där
det sedan började regna. Någon såg hur mönster framträdde under den vita färgen.
Delar av listen kunde räddas som förlaga till delvis ny taklist medan endast ett
motiv av väggmålningarna gick att rädda. Det finns nu uppsatt i kammaren invid
Lilla salen. Taklisten i Lilla salen är delvis i originalskick med "grästuvor" i rött
och blått mot vit botten, i samma stil som "grästuvor", t.ex i Adam och Eva vid
kunskapens träd, i Stora salen. Lilla salens väggbeklädnad tillkom kring 1950 och
är en anspelning av den gustavianska stilen med sina vita väggfält med gul
inramning mot ljust blå väggar. Väggfältens övre del är dekorerade med ljust blå
och röda band uppbundna som rosetter och ramar in rummets porträttmålningar.
Lilla salen har ett brädgolv lagt på 1950-talet och målad bröstpanel i fönsterhöjd
med rektangulär indelning. Taket från samma tid är plant (masonitskivor spikade
på reglar på originaltaket) och vitmålat.

övre farstun
Ovanför dörren till övre kammaren finns ett målat dörröverstycke, tidigare
flankerat av två målade lejon men nu uppsatt på sin ursprungliga plats.
Dörröverstycket har en inramning med rokokoornament och blommor. Samma
målare som utfört måleriet i Stora salen har även gjort dörröverstycket. På
väggarna i farstun finns en äldre stänkmålning bevarad.

Kammaren
Den enda kvarvarande äldre målningen från Lilla salen är numera uppsatt i
kammaren monterad som ett väggfält, en "tafla" som dalmålarna kallade dem.
Motivet kan tolkas som älgjakt i en skog med gruvdrift ochjärnhantering i
Bergslagen, i närheten av en stad vid en sjö med båtar på redden.
Inramningen och "taflan" i sin helhet tyder på att den utförts av en rättviksmålare.
Väggarna i rummet är tapetserade med en småblommig blå tapet.

Trappan till övervåningen
Trapphuset uppfördes som en tillbyggnad på 1860-talet. Den ursprungliga
ytterväggen har gått vid de marmorerade pelarna i farstun. Trappan upp till
övervåningen är marmorerad i en grågrön färgskala. Det mesta är original med
undantag för vissa sentida kompletteringar.

Köket
Renoveringen av köket påbörjades vid mitten av 1950-talet, men färdigställdes
först i slutet av 60-talet. Det uppvisar för tiden alla typiska inredningsdetaljer.
Köksinredningen består av väggfasta bänk- och överskåp. Dessa målades i en
grön kulör under 1970-talets första del. Ovanför diskbänken i rostfritt stål sitter ett
gult kakel i tre skift. Det finns en liten separat utslagsvask vid sidan om. V asken
är från den ursprungliga inredningen troligen från mitten på 1800-talet då
byggnaden kortades av. Arbetsbänkarna är gjorda i Perstorps skivor. På väggarna
sitter vävtapeter. Taket har lackade lockbrädor. Köksutrustningen har
kompletterats med en modern elspis och kyl- och frys.