karl-Gustavs kyrka

Det korsformade kyrkorummet har en traditionell orientering med koret i öster
och en grund orgelläktare i väster. Koret är avskärmat bakom altaruppsatsen. De
övriga tre korsarmarna fylls ut av ett bänkhav med korsande mittgång.
Kyrkan hade från början en centralkyrkoplan med altaret i korsmitten, mittemot
predikstolen. Läktaren byggdes på 1820-talet och omkring1850 inreddes koret i
öster med en ny altaruppsats och väggarna panelas. Under 1900-talets första halva
byggs vindfång vid entréerna i norr och syd och ett vapenhus byggs under läktaren i
väster.
Bänkinredningen förnyades vid mitten av 1900-talet i strävan efter större
bekvämlighet för kyrkobesökarna.
Kyrkan har ett ålderdomligt, fernissat plankgolv eller målat i brunockra- i koret
höjt ett steg över rummet i övrigt. Väggarna som stadgas av enkla följare är
panelade med en stående, grå/vit slät panel i varierande dimensioner och låg, slät
bröstning målad i samma ljusa ton. Över rummet välver sig korsande brädtunnvalv
med utplanat möte i mitten. Genomgående bindbjälkar bildar ett ramverk kring
korsmitten som dekorerats med det allseende ögat som symbol för treenigheten. De
höga, välvda fönstren ger dagsljus från alla håll. Vindfången i norr och syd är
utförda som låga boxar inställda i rummet.
Kyrkans inredning är väl samstämd trots att den tillkommit vid olika tidpunkter
mellan sent 1700-tal och tidigt 1900-tal. De klassicistiska formerna och den ljusa
färgsättningen med förgyllda ornament håller samman de olika delarna, trots att
de alla har en egen tidskaraktär och en mer eller mindre provinsiell touche.
Den runda, gråmålade predikstolen vid nordöstra korsmitten är samtida m kyrkan
och snidades av Hans Hansson Lohiniva (Österbotten). Den får sin gustavianska
prägel av kannelyrer, förgyllda bandflätor och festonger kring bildfält med skurna
serafhuvuden och i mitten ett kors. Baldakinen har en lambrequin med tofsar och
kröns av ett kors.
Ett solomstrålat litet kors med triumferande och trumpetande änglar hänger vid
sidan av predikstolen och över sakristidörren en snidad drapering i guld och rött.
Orgelfasaden är av sengustavianskt snitt med lyrformade sidor och en tempelgavel
som krön, själva orgelverket är dock installerat så sent som 1975.
Orgelläktaren bärs av stenimiterande, blanka kolonner med midja och lotuskapitäl
och har en mjukt svängd, slät front delad i tre fält målade med bibliska symboler
på blå molnkuddar.
Omkring 1850 byggdes skärmväggen bakom altaret och här fick kyrkans nya
altartavla - Esaias Svanbergs oljemålning av Kristus på korset, signerad Haparanda
1845 - sin plats, inramad av kopplade pilastrar som bär ett rakt överstycke med
krönande ornament i grönt och guld. Ramverket är ljust marmorerat med svaga
stråk av blått och gult. Altarringen är en sluten halvrundel med spegelpannåer.
Till koret hör också de näpna psalmtavlorna inom ovala ramar som kröns av ett
sirligt gallerlövverk symboliserande livets träd. Rummet lyser upp av ljuskronor
både malm- och kristallkronor som hänger över gångarna.
Vindfångens invändiga portik är utförd i empire med stenimiterande, blanka
kolonner och akroterier på överliggaren.
Bänkarna i ljus ekådring har raka, marmorerade spegelgavlar i beige och engelskt rött,
som trots att de är öppna bänkar ger intryck av att forma slutna kvarter. Koret avskärmas
genom ett lågt, slutet korskrank med mittstolpar prydda med ornament i form av
skulpterade lågor.

Karl Gustaf kyrka som är en av länets sex korskyrkor byggdes 1795-96, ett tiotal år efter
att Karungi blivit egen församling 1782, byggmästare var Erik Lantto från Ruskola. Den
har fyra likstora korsarmar med en ingång i varje (den östra numera blindport) ände och
en låg utbyggnad för sakristia i innerhörnet mellan norra och östra korsarmen.
Kyrkan står på huggen stenfot och har en vitmålad panelfasad under ett brant, valmtak
med mönsterlagd spåntäckning. Över korsmitten sitter en smal, lökformig takryttare, även
den spånklädd. Fasaden har en sparsmakad dekor av släta lisener kring hörn och mellan
de välvda, smårutiga fönstren. Korsarmarnas entrépartier markeras av kannelerade
halvkolonner som bär upp ett rakt överstycke under ett välvt halvfönster. Portarna är
enkla pardörrar med panel i snedställt fiskbensmönster och profilerade foderlister.
Entrétrapporna är i sten eller betong.