Hallum Skattegården

Hallum ligger ca 1,5 km söder om Varola by, på var sida om landsvägen mot Edåsa och strax öster om ån Ösan. Byn har ett karaktäristiskt läge för denna del av Kåkindslätten, på en höjdrygg ovanför Ösans dalgång. Längs med höjdryggen löper den kulturhistoriskt intressanta vägen mellan Varola och Edåsa. Byn utgörs av två gårdsklungor; den gamla byplatsen i norr och den byklunga som skapades i samband med laga skiftet. Idag har Hallum en utpräglad karaktär av slättby, omgiven av öppen odlingsmark. Öster om gårdarna finns emellertid flera små impediment med hagmarkskaraktär som minner om den oskiftade byns inägor och att kulturlandskapet långt in på 1900-talet haft en mer småskalig prägel, trots att odlingsintensiteten i området var hög redan under 1800-talets senare del. Järnåldersgravfältet på ett av impedimenten, nära 1850-talets södra byklunga, sju gravar varav ett röse och sex stensättningar. Uppgifter finns om att fler gravar förr funnits vid byn.

Landsvägen genom Hallum kantas av dels enkelsidiga stenmurar, dels stenmurar som inramar gårdstomter. På sina ställen omgärdas vägen därför av stenmurar på vägens båda sidor, vilket bidrar till det goda helhetsintrycket av en väl sammanhållen äldre bymiljö, och har även spelat roll då vägen redan på 1990-talet uppmärksammades som kulturhistoriskt värdefull. Bebyggelsen ligger samlad i två klungor med ursprung i sex gårdar och längst i söder ett soldattorp. Ett typiskt byvägnät med åtminstone ett par f.d. fägator förankrar gårdarna med omgivande ägor, både med den f.d. utmarken i skogsområdet i öster och med områden med äng och strandbete vid Ösan i väster. Hallums södra del utgör en väl sammanhållen och välbevarad bebyggelsemiljö, medan den norra gårdsklungan har mer förändrad bebyggelse. Gårdarnas bebyggelse uppvisar en typisk funktionsuppdelning i mangård och fägård, där mangårdarnas trädgårdar ofta inramas av stora lövträd. Flera gårdar avskiljs från vägen genom stenmurar. Utmärkande är även de många faluröda gårdsbyggnaderna med tegeltak, även om undantag finns med ljusmålade manbyggnader, såsom den kulturhistoriskt värdefulla manbyggnaden på fastigheten Hallum 1:18. Fortfarande finns gårdar i byn som har kvar de stora gråstensladugårdarna som är ett kännemärke för Varola och generellt är av kulturhistoriskt intresse. Överlag finns tidstypiska bostadshus och ekonomibyggnader bevarade från 1800-talets senare del och 1900-talets första del. Flertalet manbyggnader är i olika hög grad förändrade och moderniserade på senare år, men helhetsintrycket är fortfarande den genuina bymiljön. Skattegården på Hallum 1:18 är av särskilt kulturhistoriskt värde genom sin välbevarade manbyggnad och koppling till en av byggmästarsocknen Varolas stora byggmästare.

Ingår också i:
Byggnadsobjekt i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.
Kultur på väg i Skaraborg, 1997.

Hallum ligger ca 1,5 km söder om Varola by, på var sida om landsvägen mot Edåsa och strax öster om ån Ösan. Byn har ett karaktäristiskt läge för denna del av Kåkindslätten, på en höjdrygg ovanför Ösans dalgång. Längs med höjdryggen löper den kulturhistoriskt intressanta vägen mellan Varola och Edåsa. Byn utgörs av två gårdsklungor; den gamla byplatsen i norr och den byklunga som skapades i samband med laga skiftet. Idag har Hallum en utpräglad karaktär av slättby, omgiven av öppen odlingsmark. Öster om gårdarna finns emellertid flera små impediment med hagmarkskaraktär som minner om den oskiftade byns inägor och att kulturlandskapet långt in på 1900-talet haft en mer småskalig prägel, trots att odlingsintensiteten i området var hög redan under 1800-talets senare del. Järnåldersgravfältet på ett av impedimenten, nära 1850-talets södra byklunga, sju gravar varav ett röse och sex stensättningar. Uppgifter finns om att fler gravar förr funnits vid byn.

Landsvägen genom Hallum kantas av dels enkelsidiga stenmurar, dels stenmurar som inramar gårdstomter. På sina ställen omgärdas vägen därför av stenmurar på vägens båda sidor, vilket bidrar till det goda helhetsintrycket av en väl sammanhållen äldre bymiljö, och har även spelat roll då vägen redan på 1990-talet uppmärksammades som kulturhistoriskt värdefull. Bebyggelsen ligger samlad i två klungor med ursprung i sex gårdar och längst i söder ett soldattorp. Ett typiskt byvägnät med åtminstone ett par f.d. fägator förankrar gårdarna med omgivande ägor, både med den f.d. utmarken i skogsområdet i öster och med områden med äng och strandbete vid Ösan i väster. Hallums södra del utgör en väl sammanhållen och välbevarad bebyggelsemiljö, medan den norra gårdsklungan har mer förändrad bebyggelse. Gårdarnas bebyggelse uppvisar en typisk funktionsuppdelning i mangård och fägård, där mangårdarnas trädgårdar ofta inramas av stora lövträd. Flera gårdar avskiljs från vägen genom stenmurar. Utmärkande är även de många faluröda gårdsbyggnaderna med tegeltak, även om undantag finns med ljusmålade manbyggnader, såsom den kulturhistoriskt värdefulla manbyggnaden på fastigheten Hallum 1:18. Fortfarande finns gårdar i byn som har kvar de stora gråstensladugårdarna som är ett kännemärke för Varola och generellt är av kulturhistoriskt intresse. Överlag finns tidstypiska bostadshus och ekonomibyggnader bevarade från 1800-talets senare del och 1900-talets första del. Flertalet manbyggnader är i olika hög grad förändrade och moderniserade på senare år, men helhetsintrycket är fortfarande den genuina bymiljön. Skattegården på Hallum 1:18 är av särskilt kulturhistoriskt värde genom sin välbevarade manbyggnad och koppling till en av byggmästarsocknen Varolas stora byggmästare.

Ingår också i:
Byggnadsobjekt i Carlquist, Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer i Skövde kommun, 1988.
Kultur på väg i Skaraborg, 1997.