Sandby kyrka

HISTORIK FRÅN BYGGNADSREGISTRET - Sandby kyrka består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Ingångar genom tornet och mittportal på sydsidan. 1860 uppfördes kyrkan på platsen för en medeltida klövsadelskyrka, vars grundmurar ligger kvar under den nya kyrkan. Exteriört är kyrkan oförändrad sedan byggnadstiden. Långhuset har ett tegeltäckt valmat sadeltak. Tornet kröns av en åttkantig lanternin med en spånklädd spira. Rundbågiga fönsteröppningar genombryter de vitputsade murarna. Kyrkorummet täcks av ett trätunnvalv; västpartiet med vackert arbetad läktare och orgelfasad är välbevarade. Läktarunderbyggnad installerad 1990.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Från och med 1832 hade man i församlingen diskuterat en med Gårdby församling gemensam kyrka. 1858 avvisades dock förslaget slutgiltigt och två år senare uppfördes en ny kyrka av byggmästaren Peter Isberg efter egna ritningar, vilka omarbetats något vid granskningen på ÖIÄ av Johan Fredrik Åbom. Grundmurarna till den medeltida klövsadelskyrkan ligger under den nya kyrkans golv. Kyrkan invigdes 29 november 1863 av prosten Zacharias Segrell.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt långhus med tresidigt avslutat kor i öster, sakristia i norr samt torn i väster. Ingång genom tornet samt mittportal på sydsidan. Separat, ursprunglig ingång till sakristian från väster. Murarna är uppförda i kalksten, spritputsade och avfärgade i vitt med slätputsade pilastrar och omfattningar. Portalomfattningarna av finhuggen eller slipad grå och röd kalksten. Nedanför kyrkans taklist löper en i kalkbruk formad fris medan tornet pryds av en skulptural konsolfris av grå och röd kalksten. Enkupigt tegeltak på kyrkobyggnaden, kopparplåt på torntaket, spån på spiran.

EXTERIÖR - Avviker något från godkänd ritning från 1858, främst beträffande portalomfattningarna som Åbom avsåg skulle bli rundbågiga. Tornets gördellist och hörnlisener kom aldrig till utförande. Däremot tillkom putsmarkeringar över fönstren samt takfriser. Tornets fris med omväxlande konsoler och horisontala lister är typisk för Isbergs senare torn alltsedan Kastlösa, uppförd efter J A Hawermans ritning 1854. I stället för öppen gjordes lanterninen sluten. Över sakristians portal en inskriftstavla från 1782, övertagen från den gamla kyrkans sydportal. Exteriören oförändrad sedan byggnadstiden.

INTERIÖR - Interiören är delvis förändrad, främst i och med renoveringen 1898, då den nuvarande altaruppställningen med de flankerande golvljusstakarna tillkom. Desamma återgår dock på en ritning av Åbom från 1865. Altartavlan, "låten barnen komma till mig", är målad av Gustaf Lundqvist 1892. Den äldre altarprydnaden med altartavlan, "Jesu bön i örtagården", utförd av Jonas Berggren 1794, finns uppsatt på sydväggen. Predikstolen är samtida med denna och även utförd av Berggren. Från den äldre kyrkan övertogs också två nummertavlor, som troligen är utförda av Anders G Wadsten 1794. Den öppna bänkinredningen härstammar från 1961. Orgelläktaren är från kyrkans byggnadstid, medan orgel tillkom först 1876.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Sandby kyrkogård är en till ytan stor anläggning. Kyrkogården utbreder sig på samtliga sidor
om kyrkan men det är bara den största ytan, söder om kyrkan, som idag används för
gravsättningar. Fria gräsytor finns också på den södra delen av kyrkogården framförallt utmed
kyrkogårdsmuren. Kyrkogården är lummig med trädkrans och rader av träd som skärmar av
och ger skugga. Detta är ett av de spår av 1920-talets förändringar som finns kvar idag. Till
kyrkogårdens lummighet bidrar också de buskage och små häckar som finns utspridda på
kyrkogårdens södra del. Gravplatserna är fördelade på tre olika kvarter, A- C.

Omgärdning
Hela kyrkogården omges av en hög mur av kallmurad kalksten.

Ingångar
Ingångar finns i öster och i väster. De markeras av dubbla smidesgrindar mellan murade och
vitputsade stolpar. Söder om ingången i öster finns en enkel klivstätta med kalkstensflisor
som skjuter ut ur muren. Ytterligare en klivstätta finns i kyrkogårdens sydöstra hörn. Denna
har formen av en trappa av kalkstensflisor. För några år sedan försågs denna med ett svart
smidesräcke.

Vegetation
Trädkrans: Runt hela kyrkogården finns en sammanhängande trädkrans. Den består
framförallt av lönnar men det finns också ett eller flera exemplar av oxel, björk, tall, ask, asp,
lind, kastanj, päron och sykomorlönn.
Övrigt: Lönnar av olika ålder är planterade på båda sidor om den gång som leder från
kyrkogårdens ingång i öster fram till kyrkans södra ingång och vidare söderut på
kyrkogården. En rad med lönnar står också i rad utmed en idag insådd gång mellan kvarter A
och B i norr och kvarter C i söder. I östra delen av kvarter A och västra delen av kvarter B står
oxlar i rad. I kvarter C växer två lönnar, buskage av schersmin och syren samt rundlar med
buxbom.

Gångsystem
Från kyrkogårdens ingång i öster går en gång utmed kyrkans södra sida fram till ingången i
väster. Ytterligare en gång går från kyrkans ingång i söder söderut fram till norra delen av
kvarter C. Gångarna är belagda med grus.

Gravvårdstyper
På Sandby kyrkogård finns, som tidigare nämnts i historiken, gravvårdar från tidig medeltid
fram till idag. Runstenarna och de stora kalkstenshällarna som ligger på kyrkogården utgör
idag tydliga blickfång. Under 1800-talets andra hälft blir gravvårdarna fler. Från denna tid och
fram till idag kan vi se flera av de typer av gravvårdar som varit vanliga under olika perioder.
Vid sekelskiftet 1900 var höga, stående vårdar i svart granit vanliga bland dem som hade råd.
På Sandby kyrkogård hämtar dessa vårdar framförallt inspiration från klassicismen. Typiska
klassicistiska drag är den symetriska uppbyggnaden i vård och dekorelement som kvistar och
girlanger samt kors. Hos ett fåtal gravvårdar finns också influenser från nationalromantiska
ideal. Dessa vårdar har osymmetriska krön och oslipade stenytor. Avsikten har varit att föra
tankarna till förhistoriska gravmonument. De höga stående gravvårdarna försvinner allt mer
under 1900-talets första decennier. På en del kyrkogårdar beslutade man att gravvårdarna
skulle ha en bestämd maxhöjd. Om det var så i Sandby är inte känt. De höga vårdarna ersattes
av låga, rektangulära vårdar som med vissa variationer förblivit de vanligaste fram till idag.
På 1930-50-talen är fortfarande de klassicistiska idealen framträdande. Vanliga dekorelement
är kolonner och pilastrar. Under 1960-70-talen blir vårdarna alltmer enhetligt rektangulära
och dekoren enklare. Populära dekorelement är nu kors och blommor och på 1970-talet
kommer talldungarna. Idag går trenden mot en allt större frihet när det gäller form och dekor.
Inom Ölands södra kyrkliga samfällighet driver man också aktivt ett projekt för att
återanvända gravstenar. De vårdar som ingen längre gör anspråk på kan tas om hand av
församlingen. Persondata slipas bort och därefter kan man få köpa stenen. Omgärdningar
kring gravplatser var i äldre tider vanliga på kyrkogården men idag återfinns endast ett
smidesstaket, resterna av en syrenhäck och två stenramar. Att ange den dödes yrkestitel är
vanligt i samtliga kvarter liksom vilken by eller gård den döde kommer från.

Minneslund
Minneslunden anlades 1999 väster om kvarter B. Platsen omges i söder och i norr av häckar
av tuja. I norra delen står ett enkelt träkors. Framför det finns rabatter, en yta belagd med
kalksten där man kan placera ljus samt en hållare för blomvaser. I söder finns en bänk.

Övrigt
Öster om kyrkans kor ligger det Patriarkerkors som återfanns 1957. Korset markeras med
kantställda kalkstensflisor som är något upphöjda över gräset. Ingen känner idag till korsets
historia.

I sydöstra hörnet av kyrkogården ligger en liten kulle. Här ska den tillfälliga smedja ha legat
som uppfördes i samband med kyrkbygget 1860. Här arbetade bl.a. smeden August Klint. Han
och flera andra familjemedlemmar ligger begravda i Klint-kullen i kyrkogårdens sydvästra
hörn.

Söder om kvarter B står ett av kalksten uppmurat brunnskar samt ett fågelbad av samma
material. I kvarter B:s nordöstra hörn står en solvisare på en uppmurad pelare av kalksten.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A och B

Allmän karaktär
Kvarter A och B är belägna söder om kyrkan. Gränsen mellan de båda är den grusgång som
går söderut från kyrkans södra ingång. Som gräns för kvarteren i öster respektive väster är
rader av oxlar planterade. Gravvårdarna är placerade i rader i nord-sydlig riktning. I kvarter B
är dessa rader raka och parallella med gången medan de i kvarter A har en viss
oregelbundenhet. Det förefaller som man försökt att ordna upp kvarteret men inte fullt ut
lyckats eftersom vissa gravplatser inte har kunnat flyttas. I båda kvarteren är gravvårdarna
vända mot öster eller väster beroende på gångsystemet. Lediga gravplatser finns i båda
kvarteren men i synnerhet i kvarter A. På Sandby kyrkogård förefaller man långt fram i tiden
ha hållit fast vid traditionen att begrava i bysamfälligheter. Idag följs inte detta system fullt ut
men i båda kvarteren kan man se spår av denna tradition. Det gäller i synnerhet kvarter A där
majoriteten av gravvårdarna är över människor från södra och norra Näsby. I kvarter B är det
en större blandning men samlingar av vårdar över personer från Sandbäck och Skarpa Ahlby
finns.

Gravvårdstyper
I kvarter A är den äldsta gravvården som enligt uppgift ska ligga på sin ursprungliga plats från
1815. Den är en stor kalkstenshäll på en tumba. Den äldsta vården i kvarter B är en
kalkstensvård från 1871. Båda kvarteren har brukats kontinuerligt fram till idag men i kvarter
B är de flesta gravvårdar från 1900-talets andra hälft. De mest iögonfallande gravvårdarna,
frånsett de ålderdomliga hällarna och runstenarna, är de höga stående gravvårdanr från tiden
runt sekelskiftet 1900. Majoriteten av vårdarna är dock låga rektangulära vårdar med drag
typiska för olika perioder under 1900-talet. Materialet är främst grå och svart granit men även
röd förekommer. Det är också vanligt med vårdar av kalksten. Två gravplatser är omgärdade.
I nordvästra delen finns ett svartmålat smidesstaket. Den andra gravplatsen omgärdas av en
stenram av kalksten samt utanför denna en syrenhäck som är öppen mot öster. Båda
gravplatserna saknar vård. Att ange den dödes yrkestitel är vanligt i båda kvarteren. De
vanligaste titlarna är hemmansägare och lantbrukare. Ovanligare titlar är skeppare, fiskare,
vagnmakare, båtsman och barnmorska. På nästan samtliga vårdar anges från vilken gård eller
by den döde kommer.

Övrigt
Gravhällen från 1650 är gravvård Marta Jonsdotter Rothovia. Hon var gift med Daniel
Johannis Cygnæus som utnämndes till kyrkoherde i Sandby 1622. Marta var hans andra
hustru.

Den andra hällen från 1815 är gravvård för Esaias Eleazer Hultberg och hans maka Sophia
Dorotea Lindwall som dog 1837. Även Hultberg var präst i Sandby dit han kom 1793.

Förutom de båda gravhällarna finns i kvarter också två runstenar uppställda. Var de
ursprungligen stod vet ingen idag men de har stått där de idag står under mycket lång tid. När
Linné besökte Sandby 1741 noterade han att de fanns på plats. Den nordligaste stenen har
följande text: Gudfast och Helgun och Nenne moder och sönder läto resa stenen efter fadern
Sven. Den sydligaste stenen har texten: Dessa bröder reste detta minnesmärke efter sin syster
Åfrid och efter sin fader Sven.

I nordvästra delen av kvarter A står en gravvård med följande inskription: Här vilar före detta
Åldermannen L Anderssons son Lars Gustaf ifrån Åby född d 20/5 1841. Med djup sorg för
hans älskade föräldrar vådeligen drunknade i Östersjön d 25 juni 1852. Ho tör säga at sådan
sker utan Herrens befallning.

Kvarter C

Allmän karaktär
Kvarter C är ett rektangulärt område i öst-västlig riktning beläget längst söderut på
kyrkogården. I norr utgör en rad med lönnar gräns mot kvarter A och B. I södra delen av
kvarteret finns flera buskage av schersmin och syren. Syrenhäck är också planterad runt
Klinth-kullen. Flera rundklippta buxbomsbuskar finns i norra delen av kvarteret. Två större
lönnar är centralt placerade i kvarteret. Gravvårdarna står i rader i nord-sydlig riktning.
Frånsett ett litet antal längst i öster som är vända mot väster är samtliga vårdar vända mot
öster. I kvarteret finns flera lediga gravplatser.

Gravvårdstyper
Den äldsta gravvården i kvarteret är en gravhäll från 1743. Denna förefaller dock inte vara på
sin ursprungliga plats. Det bör däremot pastor Anders Klinths stora, stående kalkstensskiva
från 1822 vara. Kvarteret är åldersmässigt blandat men flera av de äldsta vårdarna finns i
kvarterets västra del. Här finns flera höga stående gravvårdar av svart granit som trots att
deras antal inte är så stort blir framträdande i kvarteret. Majoriteten av vårdarna är låga och
rektangulära med dekor som är typisk för olika perioder under 1900-talet. Materialet är främst
grå och svart granit men även röd förekommer. Det finns också flera gravvårdar av kalksten.
Två gjutjärnskors samt en gjutjärnsurna på en stensockel finns också. En gravplats är
omgärdad av en stenram. Att ange den dödes yrkestitel är vanligt. Liksom i kvarter A och B är
hemmansägare och lantbrukare de vanligast förekommande. Här finns också flera präster.
Den dödes hemort är angiven på majoriteten av vårdarna.

Övrigt
Gravhällen från 1743 är gravvård över prosten Gunnar Kulleberg och hans maka Anna
Gresilia. Kullberg tillträde som kyrkoherde i Sandby 1723.

Mitt i områdets södra del står ett kalkstenskors. Denna har dels en inskription på korsarmen,
dels vid korsets bas. Båda texterna är hårt slitna. På korsarmen kan man dock läsa att vården
varit familjegrav för Anders Gustaf Pettersson från Norra Sandby. Den nedre texten är längre
men också i sämre skick. Vården ska ha rests för en P G Lundbergs hustru och dotter.
Möjligen kan årtalet 1885 utläsas.

I kvarterets västra del står två gjutjärnskors. Det större korset är gravvård för L G Petterssons
hustru Johanna Christina Larsdotter som dog i barnsäng 1863. Det mindre korset är parets
nyfödda dotter Matilda Christina som dog några dagar efter sin mor.

Längst västerut i kvarteret finns den sk Klinth-kullen. Här ligger flera medlemmar av familjen
begravda. Mest framträdande är pastor Anders Klinths gravvård i form av en stor, nästan
trekantig kalkstensskiva prydd med en stjärna av metall. På Klinth-kullen ligger också ett par
av församlingens kyrkoherdar i modern tid begravda.

Kyrkogårdens historik
Redan då kyrkan i Sandby byggdes på 1100-talet bör en kyrkogård ha anlagts på platsen.
Kanske var kyrkplatsen äldre än klövsadelskyrkan. På kyrkogården finns två runstenar från
kristen tid. Man tror att dessa stenar en gång har utgjort gavlarna i en sk eskilstunakista.
Enligt runslingorna på stenarna är det Sven och hans dotter Åfrid som har begravts. Stenarna
har Helgunn, Svens maka, och Gudfast och Nenne som var hans söner låtit resa. Stenarna
avbildades av Rhezelius 1634 och när Linné besökte Öland 1741 iakttog han runstenarna på
kyrkogården. När klövsadelkyrkan revs och den nuvarande kyrkan byggdes 1861 användes de
båda runstenarna i kyrkans golv. Idag är de återförda till kyrkogården och står uppställda i
kvarter A. Stenarna har daterats till 1060.

På kyrkogården finns också en trapetsformad gravvård prydd med ett ringformat stavkors.
Denna sten har daterats till tolvhundratalet. Flera personer som i äldre tider besökt
kyrkogården har ritat av den och uttytt den latinska texten. Den lyder: Hic iacet sacerdos bone
memorie nomine siggo filivs Viberni de Brvby. Här vilar en präst i god åminnelse vid namn
Sigge Vibjörnsson i Brunnby. Stenen ligger idag i kyrkans vapenhus. Ytterligare en gravvård
från 1200-talet ligger idag som trappflisa vid kyrkans västra ingång. Stenen är sliten men ännu
kan en del av dekoren skönjas.

Den förste av äldre tiders besökare i Sandby vars bilder visar en större del av kyrkogården var
Petrus Frigelius. Hans ritningar från 1749 visar kyrkan och kyrkogården från såväl norr som
söder. På Frigelius bilder är kyrkogården i det närmaste rektangulär till formen. Såväl norr
som söder om kyrkan finns stora ytor men Frigelius har bara ritat in gravvårdar söder om
kyrkan. Ingångar med någon form av enkla stigluckor fanns i öster, väster, norr och sydväst.
Ingången i norr förefaller dock vara mindre. Rakt söder om kyrkans ingång i söder står två
stora träd. Tre träd finns också utmed den södra kyrkogårdsmuren. Eftersom det inte var så
vanligt med växtlighet på kyrkogårdarna vid den här tiden kan man nog utgå ifrån att träden
verkligen funnits. De var så speciella att Frigelius valde att ta med dem i sin bild. Söder om
kyrkan ligger också en bod. Parallellt med den östra muren, söder om kyrkan, kan man se två
större stående vårdar som troligen är de båda runstenarna.

På Frigelius bilder kan man också se att kyrkogården är omgärdad av en stenmur. Under
1800-talets första år, 1802-05, lades denna om av murläggare Ehrenberg. Att kyrkogården i
Sandby, som på så många andra ställen, vid den här tiden inte var särskilt välordnade vittnar
utdrag ur kyrkostämmoprotokollen från 1824. Då kom man överens om att snygga upp
kyrkogården. Alla likflisor skulle jämnas till samma höjd och läggas i raka linjer. De
stenbrutar som var uppresta vid de flesta gravplatserna ansågs fula och skulle tas bort
liksom andra fula stenar och sönderslagna likflisor. Arbetet genomfördes den 21 maj
samma år. När man lade vårdarna i raka rader eftersträvade man att varje hemman skulle få
plats så nära sin gamla gravplats som möjligt. Man röjde även upp ett område 7 alnar ut från
kyrkans södra lånhusvägg. Det gjorde att de som bodde på gården nr 5 Södra Sandby
förlorade två av sina fyra gravplatser mitt för södra ingången. Som kompensation fick de
istället två nya platser väster om de två kvarvarande gravplatserna. När man var klar med
arbetet fanns 35 stenar som ingen gjorde anspråk på. De såldes därför på allmän auktion den
19 juni för 31 rdr, 9 skg och 9 rst. Utdraget ur sockenprotokollet togs fram av Jur. kand.
Sigurd Rydström i Norra Möckleby och publicerades i Ölandsbladet den 22/2 1949.

På Frigelius bilder kan man också se att kyrkogården är omgärdad av en stenmur. Under
1800-talets första år, 1802-05, lades denna om av murläggare Ehrenberg. Att kyrkogården i
Sandby, som på så många andra ställen, vid den här tiden inte var särskilt välordnade vittnar
utdrag ur kyrkostämmoprotokollen från 1824. Då kom man överens om att snygga upp
kyrkogården. Alla likflisor skulle jämnas till samma höjd och läggas i raka linjer. De
stenbrutar som var uppresta vid de flesta gravplatserna ansågs fula och skulle tas bort
liksom andra fula stenar och sönderslagna likflisor. Arbetet genomfördes den 21 maj
samma år. När man lade vårdarna i raka rader eftersträvade man att varje hemman skulle få
plats så nära sin gamla gravplats som möjligt. Man röjde även upp ett område 7 alnar ut från
kyrkans södra lånhusvägg. Det gjorde att de som bodde på gården nr 5 Södra Sandby
förlorade två av sina fyra gravplatser mitt för södra ingången. Som kompensation fick de
istället två nya platser väster om de två kvarvarande gravplatserna. När man var klar med
arbetet fanns 35 stenar som ingen gjorde anspråk på. De såldes därför på allmän auktion den
19 juni för 31 rdr, 9 skg och 9 rst. Utdraget ur sockenprotokollet togs fram av Jur. kand.
Sigurd Rydström i Norra Möckleby och publicerades i Ölandsbladet den 22/2 1949.

Under 1800-talets första hälft byggdes fler av de öländska kyrkorna om. De medeltida
kyrkorna var mörka och omoderna. En del var i behov av så omfattande reparationer att man
inte ansåg det mödan värt utan valde att bygga nytt. I Sandby och Gårdby lades ett förslag om
att slå samman socknarna och bygga en gemensam kyrka fram. Det uppskattades inte. Istället
valde båda församlingarna att bygga nytt. Den nya kyrkan i Sandby stod klar 1861 efter stora
insatser från sockenborna. Man valde att placera den nya kyrkan söder om den gamla och
kom därför inte att använda sig av någon av den gamla kyrkans murar. Det gjorde att nya ytor
frigjordes i norr medan den nya kyrkan placerade på mark som tidigare bör ha använts för
gravsättningar. För att bygga kyrkan gick det åt en hel del smidesarbeten t.ex. spik. Därför
byggdes en tillfällig smedja i kyrkogårdens sydöstra hörn. Platsen syns idag som en lite kulle.
I smedjan arbetade smeden August Klinth. Han och andra släktingar av familjen Klinth
begravdes i Klinth-kullen i kyrkogårdens sydvästra del.

I Kalmar läns museums samlingar finns två äldre bilder över Sandby kyrkogård. Båda saknar
tyvärr datering men av deras kvalite att döma bör de vara från tiden kring sekelskiftet 1900.
Båda bilderna visar kyrkan från söder och visar en för tiden typisk kyrkogård. Området kan
närmast beskrivas som en äng. Ett fåtal gravvårdar, bl.a. runstenarna, kan urskiljas liksom ett
antal yviga buskar, solvisaren vid kyrkans södra ingång och ett smidesstaket. I gräset skymtar
också flera gravkullar överväxta med murgröna. Vid dessa gravkullar finns ingen gravvård
som utmärker gravplatsen. Båda bilderna ger intryck av att det vid den här tiden fanns stora
fria ytor på kyrkogården.

För att försköna kyrkogården lät man 1928 trädgårdskonsulenten Sigurd Olsson, Kalmar, göra
en plan för kyrkogården. På hans förslag anlades ett antal gångar och träd planterades runt
kyrkogården och utmed gångarna. Det förefaller som att inte alla gånganläggningar som
Sigurd Olsson tänkt sig förvekligades och därmed inte heller alla planteringar. Arbetena
utfördes 1929-30. Vid en gravöppning 1930 hittades en börs med 62 silvermynt från 1700-
talet samt en silverdosa med tobaksflätor.

År 1944 flyttades en gravhäll ut ur kyrkan. Den ska under perioden 1860-1926 ha använts
som trappsten vid den södra ingången. Därefter placerades den i vapenhuset. Gravhällen
ligger idag söder om kyrkan. Den höggs ursprungligen för Kunglige hovpredikanten, prosten
och kyrkoherden för Sandby och Gårdby församlingar Esaias Elea Hultberg, död 1815, och
hans maka Sophia Dor. Lindvwall, död 1837.

Ett märkligt fynd gjordes 1957. Kyrkvaktmästaren hade under en tid lagt märke till ett antal
stenar som stack upp ur marken öster om kyrkan. Eftersom de var i vägen då han skulle klippa
gräset kontaktades antikvariska myndigheter för att hjälpa till att ta bort stenarna. Det visade
sig då att de var delar av ett Patriarkerkors som ligger utlagt i marken, pekande mot kyrkan.
Ingen har idag någon förklaring till vad detta är för något. Experterna lutar dock åt att det inte
är någon ålderdomlig lämning. Den borde i så fall ha omtalats tidigare. En tanke har varit att
korset är ett minnesmärke över en massgrav i samband med en epidemi. Vid en undersökning
av platsen påträffades dock varken några föremål eller kvarlevor. Korsets stenar är av
kalksten. Det är 5,6 meter långt och placerat ca 20 meter öster om kyrkans kor.

På 1970-talet såddes flera av grusgångarna igen. Troligen var det också då som flera av de
gravplatser som tidigare varit omgärdade och grusbelagda såddes in. År 1999 förklarades en
barngravvård från 1852 ha så stort kulturhistoriskt värde att den borde upptas på
församlingens inventarieförteckning. Det är en stående kalkstensvård över åldermannen L.
Anderssons nioårige son Lars Gustaf som drunknade i Östersjön 1852. Gravvården står nära
kyrkans södra ingång.

En minnelund anlades år 2000. Platsen ritades av Karin Lundberg. Åren därefter har
runstenarna besiktigats, ett trappräcke satts upp vid den sydöstra klivstättan och två gravhällar
renoverats.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet

Kalmar läns museums topografiska arkiv

Lantmäteriet

Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992

Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm
2001

Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län.
Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985

Håkansson, Gunnar, Öländska personminnen, Göteborg 1942

Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999

Sandby-Gårdby hembygdsförening, Boken om Sandby-Gårdby, 1972

Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland.
Stockholm 1983

Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Stefan West