Allmän karaktär
Värnamo Södra kyrkogård har en rektangulär plan och ligger omgiven
av bostadshus, idrottshall, ett före detta tingshus samt en
parkeringsplats. Begravningsplatsen är liten för att vara en stadskyrkogård.
Den är uppdelad i två klart åtskilda delar och genomskärs
av två mittplacerade lindalléer som korsar varandra i mitten
av kyrkogården. Den östra delen förnyades på 1950-talet och har
en idag alltigenom modern karaktär, väl planerad och enhetlig.
Den västra delen är äldre och innehåller ett stort antal mycket påkostade
gravvårdar, flera från 1800-talets andra hälft. Dessa äldre
vårdar står idag huvudsakligen på gräsmatta, lösryckta från sitt
sammanhang med grusgångar och grusbäddar. Endast ett fåtal av
gravarna är i bruk.
Omgärdning
Begravningsplatsen är enhetligt omgärdad med kluven granit i kallmur.
Muren är låg och har funktion av en stödmur med uppvallad
gräsmatta på insidan. Längs muren är träd av olika slag planterade
i en trädkrans på insidan. Trädkransen är inte enhetligt planterad,
varken vad gäller ålder på träden eller art. Det förekommer björk,
lind och lönn. Längs muren växer även en låg häck av spirea.
Ingångar
Begravningsplatsen har endast en ingång och den är i norr, mot
tingshuset och kyrktorget. Entrén markeras av två grindstolpar i
grå granit med pyramidal avslutning uppåt. Grinden är en smidd
dubbelgrind med hjärtformade girlanger. Grinden är sekundärt
upphängd, ursprungligen har den hängt längre ner, men troligen
höjts i samband med att marknivån höjts.
Vegetation
Växtligheten på begravningsplatsen är värdefull för möjligheten
att uppleva dess arkitektur. Planen är uppdelad av en lindallé i
vardera riktning som möts i mitten av begravningsplatsen. Den
västra delen är mer sparsamt planterad, i huvudsak är det ett par
äldre sorgeträd som sätter sin prägel på denna del. Dessa minner
om tiden då begravningsplatsen bestod av påkostade familjegravar
med grusbäddar och inhägnader. Till detta tidiga 1900-tals ideal
hörde även sorgeträden.
Den östra och yngre delen har en mer medeveten gestaltning
som bygger på växtligheten. Den östra delen, avsedd för urngravar,
är indelad i tre rumsligt defi nierade delar som avgränsas av breda
idegranshäckar. I häckarna som breder ut sig växer även öar av
rhododendron.
Gångsystem
Gångsystemet är enkelt och traditionellt för en begravningsplats av
den här typen. Det är uppbyggt på de två i mitten korsande lindalléerna
samt en gång som går runt hela begravningsplatsen längs
med muren. Samtliga gångar är traditonsenligt lagda med grus. I
den moderna delen från 1950-talet ligger urngravarna i ett nät av
kalkstengångar. Både gruset och kalkstengångarna är värdefulla för
det kulturhistoriska värdet.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på Södra kyrkogården är av två typer - dels de äldre
på västra delen och dels de moderna urngravvrådarna på den yngre
östra delen.
De äldre på västra delen är nästan samtliga högresta stenvårdar
på sockeln. Flera är av polerad diabas vilket blev populärt som material
på gravstenar i slutet av 1800-talet. Samtliga har förmodligen
haft grusbäddar och antingen gravramar av sten eller inhägnader
av något häckmaterial. De fl esta av dessa har försvunnit idag. Ett
tiotal gravar har ännu grusbäddar och stenramar, några få har därtill
staket av smide eller gjutjärn. Det fi nns även en handfull gjutjärnsvårdar,
samtliga från 1800-talets slut. Anmärkningsvärd är en stor
gravurna av gjutjärn som står inhägnad av gjutjärnsstaket i fonden
av den östvästliga allén.
Den moderna delen i öster präglas av enhetliga vårdar av två olika
sorter. Dels liggande kvadratiska stenhällar och dels stående vårdar.
De liggande hällarna ligger i ett kvadratiskt rutnätsmönster av kalkstensplattor,
medan de stående i en rad bildar fond mot en rygghäck
vid sidan. Även på denna moderna del förekommer ett antal äldre
vårdar från 1800-talets slut, troligen sekundärt placerade.
Beskrivning av enskilda kvarter, för kvartersindelning, se pdf.
Kyrkogården är uppdelad i två delar, östra och västra delen. Den
västra delen har ursprungligen varit uppdelad i fl era kvarter men
idag beskrivs hela västra halvan som ett område, i denna rapport
kallat område A. Den östra halvan är i sin tur indelad i tre delar
som i denna rapport kallas för kvarter B - D.
Område A
Allmän karaktär
Område A omfattar hela västra halvan av Södra Kyrkogården och
är dess gamla del. Gravarna har legat i rutnätsmönster med grusbäddar,
stenramar, och grusgångar, men idag har gräset tagit över
hela ytan och vårdarna reser sig till synes slumpvist utströdda över
hela området. Området är väl avgränsat av den nordsydliga grusgången
och stenmuren runt omkring de andra sidorna. Området
är inte ålderdomlig i sig i sin struktur eller, men gravvårdarna är
det och det vilar idag lite av övergivenhet över området eftersom
det är tydligt att det inte är många gravar som fortfarande besöks
av några efterlevande.
Gravvårdstyper
Området innehåller en mångfald gravvårdar av olika utformning
från 1800-talets senare hälft och framåt. Kring denna tid fanns ett
stort antal olika former att välja mellan, och idag är det oftast de
mest påkostade vårdarna som står kvar. Det mest framträdande och
gemensamma draget är deras resliga proportioner. De fl esta är höga
och smala, och satta på sockel. Till dessa har hört gruslagda bäddar
som inramats av stenramar eller häckinfattningar. De senare är
borta nu i de fl esta fall. Återstående grusbäddar och ramar är mest
pedagogiskt värdefulla för att de vittnar om hur det såg ut tidigare
även på övriga gravar. Bland utmärkande vårdar märks den centralt
placerade prakturnan resta över makarna Pripp, rest 1894, samt ett
antal gjutjärnsvårdar, en av dessa är märkt med gjuteristämpel på
Häryds bruk i Gnosjö. Även Rydbäcks familjegrav är imponerande
i sin helhet liksom den angränsande graven över makarna Kruckenberg.
Den äldsta bevarade gravvården är daterad 1866 och torde
sålunda ha varit en av de första gravarna på kyrkogården. Ett stort
antal titlar finns bland de bevarade vårdarna vilka speglar det övre
sociala skiktet i Värnamo vid denna tid - prosten, häradsdomaren,
regementsläkaren, men även hantverkare som tex kakelugnsmakaren,
skräddarmästare och bokbindaremästaren.
Kvarter B
Allmän karaktär
Kvarteret omfattar den norra delen av den östra, moderna halvan
av begravningsplatsen. Det ingår i Hilding Claessons plan för kyrkogården
med en tydlig struktur och rumsbildningar definierade
av idegranshäckar. Längs med kanterna finns en rad med resta
stenvårdar och framför dessa ligger kvadratiska hällar i ett rutnätssystem
med kalkstensgångar. Kvarteret är öppet, men inramat med
björkar och måbärshäckar.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna är enhetliga och utgörs av två typer. Dels en stående
variant utmed häckarna på sidorna och dels en liggande kvadratisk
häll bland kalkstensgångarna framför de stående. Vårdarna är
huvudsakligen av sten, några undantag av trä finns, och samtliga
från 1950-talets början eller senare. Som brukligt är från denna
tid förekommer bara ett fåtal titlar på vårdarna - av de som finns
förekommer postmästaren, tandläkaren, godsägaren etc.
Kvarter C
Allmän karaktär
Kvarteret är det mellersta i den moderna östra delen och har en helt
annan karaktär än kvarter B. Uppdelat i fyra mindre delar fl ankerar
de mittgången från östra sidan till den västra. Mittgången är planterade
med en regelbunden lindallé med en äldre gjutjärnsvård i
respektive ända. Ytan domineras av gräs, gravvårdarna är stående i
dubbla rader med framsidan vänd mot mittgången.
Gravvårdstyper
Gravarna är huvudsakligen moderna, från 1980-talet eller senare.
Dessa är stående och har en typisk variation för sin tid - olika konturer,
ytbehandlingar, stensorter och symboler. Undantagen är ett
par äldre vårdar från 1800-talets slut. Ett gjutjärnskors från 1869,
två stenvårdar från 1880-talet samt den stora stående gjutjärnshällen
över major Axelsson från 1881 är kvarvarande rester från den
gamla kyrkogården.
Kvarter D
Allmän karaktär
Kvarter D är det södra av de tre kvarteren på den moderna halvan
av begravningsplatsen. Kvarteret är ännu inte taget i bruk och innehåller
därför inga gravar som används idag. Endast en gravvård står
kvar från de gravar som fanns här innan ändringen på 1950-talet.
Den graven är en odaterad stenvård, troligen från 1800-talets slut
över familjen Jens Ch Anderssen.
Kyrkotomten
Allmän karaktär
Kyrkotomten omger kyrkan och ligger utanför begravningsplatsen,
ca 200 meter norrut. Tomten har fungerat som kyrkogård från det
att den första kyrkan byggdes på platsen, troligen på 1300-talet.
Kyrkogården togs först ur bruk när nya södra kyrkogården invigdes
på 1860-talet. Tomten sluttar lätt neråt från kyrkan, är huvudsakligen
täckt med smågatsten och gräsytor, planterad med stora träd
som troligen är samtida med den nuvarande kyrkan.
Gravvårdar
Det fi nns ett fåtal gravvrådar kvar på plats, samtliga norr om kyrkan
och samtliga från tiden före 1860. Två liggande gjutjärnshällar
ligger i gräset nära ingången i väster - en från 1803 och en annan
närliggande från 1821 (Hammarberg). Båda är relativt stora. En
liggande häll av sten med gjutjärnsringar vilar över en dotter Löfgren
som inte blev ett år innan hon dog 1806. En stor sten är rest
över paret Schele som dog 1856 respektive 1850, en annan är rest
över fru Lemchen, död 1856 och en annan med gjutjärnsstaket är
ungefär samtida - inskriptionen på framsidan går ej att läsa. ÄVen
ett gjutjärnskors finns.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
