KARL-GUSTAVS KYRKA (KARUNGI KYRKA)

Klockstapeln, av s.k. bottnisk typ är samtida med det första kapellet som byggdes 1745.
Stapelns plåttäckta tak är delat i tre karnisformade takfall. Portar och ljudluckor står i
lysande ockragul ton mot den vitmålade fasaden. Portarna ramas in av pilastrar som bär
en lite kantig valvbåge kring ett figurmåleri med en ängel i öster och en drake i väster.
Karl Gustaf kyrka som är en av länets sex korskyrkor byggdes 1795-96, ett tiotal år efter
att Karungi blivit egen församling 1782, byggmästare var Erik Lantto från Ruskola.

KARL GUSTAFS KYRKA (KARUNGI)
INLEDNING - Norra delen av Nedertorneå församling bildade 1745 eget kapellag under namn Karungi och ett kapell uppfördes här. 1782 blev det eget pastorat och fick namnet Karl Gustav efter Gustav lll:s andre son, som avled i späd ålder. Ett förslag till utvidgning av kyrkan gjordes av ÖIÄ 1786. Detta genomfördes dock inte utan kapellet revs och återuppfördes som bostadshus och en ny kyrka uppfördes på samma plats åren 1795-96, i stort sett efter den föreslagna planen. Som byggmästare verkade drängen Hans Hansson Lohiniva från Tengeliö i Finland. Öster om kyrkan ligger en klockstapel med portgenomgång från 1745. Den är orienterad mot älven, som var den normala färdvägen under äldre tid. Kyrkan tillhör de bäst bevarade i övre Norrland från denna tid.

PLAN OCH MATERIAL - Korsformig plan med kor i öster, utbyggd sakristia n.ö. om korsmitten, skärmvägg i östra korsarmen bakom altaret. Ingångar till alla fyra korsarmarna samt sakristian, vapenhus i väster. Enl det första förslaget skulle kyrkan ha korsformig plan med utbyggd sakristia i öster och tresidig avslutning av västra
korsarmen. Den sistnämnda utgjordes troligen av det äldsta kapellet, som sannolikt hade åttasidig plan.
Uppförd av trä, liggtimmer, på stensockel, panelklädd. Takbeklädnad spån.

EXTERIÖR - Hela fasaden klädd med stående, vitmålad locklistpanel. Knutar brädfodrade, målade i ljusgrått. Rundbågiga fönster med profilerade, mörkgrå omfattningar. Vid ingångarna kannelerade sidoposter, rakt överstycke samt överfönster. Sadeltak med avvalmade gavlar och spånbeklädnaden lagd i triangelformat mönster. Ovan korsmitten lökformig, spånklädd takryttare med hög spira och kors. Panelen är troligen den urspr släta brädpanelen, som senare försetts med lister över springorna. Kyrkan skiljer sig från den nämnda utbyggnadsplanen genom placeringen av sakristian, tillkomsten av takryttaren och den raka avslutningen av västra korsarmen.

INTERIÖR - Taket i korsarmarna har plant mittparti och välvda sidopartier, klädda med slät brädpanel, i centrum målning inom rundel. Väggarna klädda med stående, slät brädpanel, på sockelpartiet träfiberskivor, allt målat i ljusgrått liksom taket. I öster skärmvägg bakom altaruppsatsen med dörrar på ömse sidor om altaret.
Altaruppsats bestående av en arkitektonisk ram av kopplade pilastrar på höga postament, rakt överstycke och krönande ornament, grönmarmorerad med förgyllda lister och ornament. I centrum oljemålning föreställande Korsfästelsen, sign. "Esaias Svanberg. Haparanda 1845." Altaruppsatsen och skärmväggen uppfördes omkr 1850 efter ritning av arkitekten Ludwig Hawerman, ÖIÄ. Dessförinnan var altaret placerat i s.ö. hörnan av korsmitten och saknade utsmyckning.
Predikstol vid n.ö. hörnet av korsmitten. Rund korg, indelad i fält, rikt skulpterad, omväxlande kannelerade partier med girlander och bildfält innehållande kors resp. serafhuvuden, varierande listverk, målad i ljusgrått med förgyllda ornament. Runt ljudtak med lambrequin, avslutat med klot och kors. På predikstolen två bokstöd, det ena riktat mot korsmitten, det andra mot norra korsarmen. Predikstolen utförd av Hans Hansson Lohiniva, som även nämnts som kyrkans byggmästare.
Västläktare med svängd front, klädd med liggande brädpanel, dekorerad med målade, nyklassicistiska ornament. Även orgelfasaden från 1820 har en nyklassicistisk prägel. Öppen bänkinredning från 1949.
Kyrkans inre stod fram till omkr 1850 med bara, omålade väggar. Endast predikstolen, altarbordet, dörrar, fönster och läktarens framsida var målade. Tillkomsten av brädpanelen och altaruppsatsen gav kyrkan den prägel den välbevarade interiören
ännu har.

KÄNDA VIKTIGA FÖRÄNDRINGAR OCH ÅTGÄRDER
1820 Orgel av Pehr Strand, Stockholm.
1821 Orgelläktare uppförs.
1829 Predikstolen målas och förgylls.
1848-52 Interiören brädfodras och målas, altaret flyttas, altaruppsats och altartavla tillkommer.
1900 o. Klockstapeln målas om, troligen även kyrkan, värmeugnar sätts in.
1922 (ark Olof Lundgren) Målning av exteriören och interiören, bänkinredningen görs om, vapenhus i väster, vindfång i söder, innanfönster.
1932 Orgeln byggs om av orgelbyggare G Alm, Boden.
1949 (ark Hj Olsson) Isolering mellan vägg och ytterpanel, vindfång i norr, ingång till sakristian, ny trappa till läktaren, brudkammare inreds i väster, målning av exteriören och interiören. Klockstapeln restaureras.
1952 Orgeln byggs om av Grönlunds orgelbyggeri, Gammelstad.
1976 Klockstapeln restaureras.

ÄLDRE RITNINGAR - 1786 plan, fasad, förslag till utbyggnad av kyrkan (osign); 1847 altare, förslag (L Hawerman); ATA: 1921 plan, fasader, sektioner, uppmätn ritn (O Lundgren och T Pettersson).

Ur Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 3, Övre Norrland, 1993

Kyrka och klockstapel ligger mitt på den nästan kvadratiska kyrkogården,
klockstapeln som är utförd som stiglucka, står öster om kyrkan, i riktning mot
älven och minner om att vattenvägen förr var den vanliga färdvägen. I
kyrkogårdens NV hörn står ett sentida bårhus, vitmålat liksom kyrkan. De många
grusbäddsgravarna inom stenram ger kyrkogården en ålderdomlig karaktär. En
yngre del av kyrkogården i norr och en enkel minneslund i söder är gräsbevuxna.
Växtligheten består i huvudsak av utglesade rader med björk och rönn och en rad höga
granar, vid huvudentrén.
Kyrkogården inramas av en stenmur vid huvudentrén i väster vaktar höga, vitputsade
grind-stolpar med smidesgrindar kring en gång av skiffersten. De övriga entréerna
flankeras av huggna stenstolpar.