Allmän karaktär
Södra Vi kyrkogård är i det närmaste rektangulärt till formen. Gravkvarteren är anlagda väster och sydväst om kyrkan. Rakt söder om kyrkan finns ett lummigt parkområde där minneslunden är anlagd. Kyrkogården ger idag ett öppet intryck. Från kyrkans ingång i väster har man god överblick över stora delar av kyrkogården. Det beror på att många av de gamla träden under senare tid har ersatts av nya träd. Idag avskärmas kyrkogården snarare av de nivåskillnader som finns i landskapet. Både områdena längst i väster och längst i söder ligger lägre än övriga delar av kyrkogården. De olika delarna binds samman med hjälp av ett antal trappor och långsluttande gångar. Ett område bryter kyrkogårdens rektangulära form och det är den utvidgning i sydväst som gjordes 1989. Här finns idag ett urngravsområde och ytor som ställts i ordning för kistgravar. De senare har ännu inte tagits i bruk.
Omgärdning
I norr: Svartmålat smidesstaket. Längst i öster saknas omgärdning liksom längst i väster. I väster utgör vaktmästeriet en form av gräns.
I väster: Hög tujahäck som i söder övergår i en blandad häck med bl.a. häggmispel.
I söder: Utvidgningen från 1989 avgränsas i söder av häckar av bl.a. häggmispel, spirea och idegran. Den äldre delen av kyrkogården avgränsas i söder av häck av cortoneaster.
I öster: Sydost om kyrkan består avgränsningen dela av ett gjutjärnsstaket och delas av häckar av bl.a. måbär och syren.
Ingångar
I norr: Ingång i anslutning till kyrkans ingång i väster. Den markeras av gjutjärnsstolpar. Avståndet mellan dem är brett nog för en dubbelgrind men vid inventeringstillfället saknades grind. Det finns även två mindre ingångar varav den en förbinder församlingshemmet med sakristian och den andra finns vid gränsen mellan kvarter A och C. Båda markeras av enkla stolpar i svartmålat smide. Grindar saknades vid
inventeringstillfället. En omarkerad ingång för transporter finns i anslutning till vaktmästeriet.
I söder: I anslutning till bårhuset finns en ingång till den nya delen av kyrkogården. Den markeras av putsade murar i vitt som avtäcks av svartmålad plåt. Även här finns stolpar för dubbla grindar, men dessa saknades vid inventeringstillfället.
I öster: Murad portal som putsats och avfärgats i vitt. Portalen är avtäckt med kopparplåt och kröns av två kopparklädda urnor. Dubbla svartmålade smidesgrindar. I öster sitter två minnestavlor i kalksten som berättar om Gustav III:s besök i kyrkan och om Adolf Fredrik som var regent då kyrkan uppfördes.
Vegetation
Trädkrans: I norr är unga oxlar planterade liksom i söder. I väster är inga träd planterade. En blandad trädrad av alm, ask, lind och körsbär finns i sydost.
Övrigt: På kyrkogården används flera olika typer av häckmaterial och träd. Utmed kyrkogårdens huvudgång är en allé av oxlar planterad. I söder markeras kyrkogårdens gamla gräns med äldre lönnar. Gränsen mot 1930-talets utvidgning i väster markeras av en häck av spirea. Mellan kvarter G och utvidgningen som gjordes 1989 är oxlar planterades tillsammans med häckar av häggmispel och spirea. I kvarter A och C är rygghäckar av tuja och liguster planterade.
Gångsystem
Gångsystemet är utlagt i nord-sydlig och öst-västlig riktning. De möts i räta vinklar med smärre avvikelser i de äldre kvarteren B2 och D. På den del av kyrkogården som tillkom 1989 är gångsystemet utlagt i ovaler kring gravkvarteren. Huvudgången från kyrkogårdens ingång i öster fram till det gamla gravkapellet är asfalterad. Övriga gångar är belagda med grus.
Gravvårdstyper
På Södra Vi kyrkogård finns gravvårdar från 1728 fram till idag. De olika gravkvarteren har en tämligen tydlig ålderskaraktär. De äldsta gravvårdarna från 1700-talet står uppställda på en gräsmatta väster om kyrkan. Av gravkvarteren är det främst de som ligger närmast sydväst om kyrkan som har de äldsta vårdarna. Här finns flera höga, stående gravvårdar vilka ger en ålderdomlig karaktär åt området. En av de stilar som dessa vårdar hämtar inspiration ifrån var den nationalromantiska. Denna stil utmärks, när det gäller gravvårdar, av osymmetriska krön och oslipade ytor som ska föra tankarna till runstenar och andra förhistoriska gravmonument. En motsats till de nationalromantiskt inspirerade vårdarna är de symmetriskt uppbyggda och blankpolerade vårdarna, ofta av svart granit. Vanliga typer av dekorelement är kransar, urnor och draperingar. Dessa dekorelement går tillbaka till antikens bildspråk och den klassicistiska stilen. En viktig inspirationskälla är också den kristna symboliken. De klassicistiska stildragen finns även hos vårdar av senare datum. Typiskt klassicistiska vårdar är främst 1930- och 40-talens låga, ibland mycket breda gravvårdar som dekorerats med exempelvis pelare eller pilastrar. Som en konstrast till de mer påkostade gravvårdarna från tidigt 1900-tal finns linjegravsområdenas betydligt enklare vårdar. Men även här återfinns de klassicistiska stildragen om än i förminskad skala. Från mitten av 1900-talet och framåt blir gravvårdarna enklare. Vårdarna är enhetligt låga och rektangulära till formen. Symbolerna man använder sig av som dekor är enkla kors, blomsterslingor eller talldungar. Än idag är gravvårdarna låga och stående men formerna och dekorerna har blivit mer varierande. Att ange den dödes yrkestitel är relativt vanligt på gravvårdarna på Södra Vi kyrkogård, i synnerhet bland de äldre vårdarna. Det är också vanligt att man anger från vilken by eller gård man kommer. Detta är vanligt på landsbygdskyrkogårdar men mer ovanligt i städer.
Minneslund
Minneslunden ligger i den park som finns söder om kyrkan. Intill och runt omkring den cirkelformade platsen går en gång belagd med smågatsten. Platsen omgärdas av en häck. Den inre runda ytan där urnsättningen sker skuggas av två stora lönnar och häckar av buxbom. I områdets norra del finns en bänk, en stensatt damm med fontän samt plats för blomvaser och en urna för plantering av sommarblommor.
Byggnader
I västra delen av kyrkogården, i gränsen mellan den äldre delen av kyrkogården och utvidgningen 1986, ligger ett gravkapell uppfört 1876-79. Byggnaden ritades av kapten Wilhelm Nauckhoff som var rektor för Norra Kalmar läns folkhögskola. Fasaden är putsad och avfärgad i vitt. Taket är belagt med korrugerad plåt. Fasaden är dekorera med detaljer i trä som är målade i grönt. Kapellet ligger i en brant sluttning vilket gör att man kunnat inreda en källare som bårhus. Källarvåningen är uppbyggd av kvaderhuggen granit. Denna används inte idag som bårhus.
Ett nytt bårhus byggdes 1970, ritat av arkitekterna Björn Hansson och Per Arne Balkhammar, Kommunernas Konsultbyrå. Ritningarna godkändes inte av byggnadsstyrelsen och omarbetades därför av Lars Rune Bengtsson, Göteborg. Byggnaden uppfördes söder om kyrkogården i anslutning till den del av kyrkogården som anlades 1986. Byggnaden har en putsad fasad målad i en varmvit nyans. Taket är belagt med spån. Trädörrar i öster och i norr. Ett litet fönster finns i söder.
Övrigt
Öster om kyrkan finns två gravvårdar över tidigare kyrkoherdar i socknen. Det är dels J. Arvid Moberger död 1882 och dels Henning Rosenqvist död 1901. Framför de båda gravvårdarna växer buxbom.
I anslutning till kyrkans ingång i väster står en minnesvård över kyrkoherde i Södra Vi Arendt Grape, 1704-1767. Han var drivande vid bygget av den nya kyrkan och anläggandet av hälsobrunnen.
Beskrivning av enskilda områden med kulturhistorisk bedömning
Kvarter A och C
Allmän karaktär
Båda kvarteren ligger i linje med varandra rakt väster om kyrkan. De avgränsas i söder av kyrkogårdens asfalterade huvudgång och i norr av det smidesstaket som omgärdar kyrkogården. I östra delen av kvarter A är ett mindre antal gravvårdar uppställda i gräsmattan. Här återfinns bl.a. en gravvård daterad 1728. Den och ytterligare en sten, som saknar datering, hittades när man grävde grunden till det nya vaktmästeriet. Här finns också en smidesvård. Kvarter C avgränsas i väster av en grusgång. En grusgång utgör också gräns mellan de båda kvarteren. Gravvårdarna är placerade i ryggställda rader och vända mot öster eller väster. Mellan flertalet av de ryggställda raderna är häckar av liguster eller tuja planterade. Häckarna är något högre än gravvårdarna och bidrar till att ge kvarteren en låg och avskärmad karaktär.
Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är låga stående vårdar av den typ som varit vanliga sedan mitten av 1900-talet. Den äldsta gravvården från 1857 återfinns i kvarter C. Tillsammans med två andra gravvårdar från slutet av 1800-talet utgör de dock undantag i kvarteren. Majoriteten av vårdarna är från 1950-70-talen men det finns också vårdar av senare datum. I kvarter C kan man följa ett linjegravsområde från 1954 till 1965. I kvarter C finns också två rader med gravplatser belagda med grus bevarade. Samtliga dessa 22 gravplatser är omgärdade av stenramar. Majoriteten av gravvårdarna är av svart, grå eller röd granit. Ett mindre antal vårdar i kvarter C är av andra material. Två vårdar är av kalksten och en av marmor.
Yrkestitlar är ovanliga i kvarter A. Här finns endast titeln professor emeritus. I kvarter C är det relativt gott om titlar med tanke på att majoriteten av vårdar är från mitten av 1900-talet och framåt. Vanligast är titlarna hemmansägare, ingenjör och skogvaktare. Här finns också mera ovanliga titlar som svensk-amerikanska, skogsarbetare och ringkarl. På majoriteten av gravvårdarna anges från vilken by eller gård den döde kommer.
Kvarter B1, B2, och D1
Allmän karaktär
De tre kvarteren är belägna sydväst om kyrkan. De avgränsas i norr av kyrkogårdens asfalterade huvudgång och i söder av en grusgång. I öster avgränsas kvarter B1 av kyrkogårdsparken och i väster avgränsas kvarter D1 av en med gräs insådd gång mot kvarter D2. Mellan kvarteren går grusbelagda gångar. Majoriteten av gravvårdarna är placerade i rader och vända mot öster eller väster. Raderna kan vara fristående eller ryggställda. Det finns också ett mindre anta gravplatser i kvarterens ytterkanter vars vårdar är vända mot norr eller söder. En del av gångarna och rader med gravvårdar är inte i rät vinkel med de större gångarna. Det visar på en äldre struktur som man under senare tid har försökt att ordna, men där en del spår ändå finns bevarade. Tillsammans med de äldre gravvårdar som finns i kvarteren ger det en bild av hur kyrkogården såg ut vid tiden omkring sekelskiftet 1900.
Gravvårdstyper
Kvarteren har brukats under lång tid vilket ger en stor blandning av gravvårdar. Viktiga för karaktären i kvarteren är de höga stående gravvårdarna från tiden kring sekelskiftet 1900. Även om dessa inte är i majoritet i de tre kvarteren dominerar de ändå intrycket av området. Majoriteten av vårdarna är dock låga rektangulära vårdar från 1930-talet. Flera av vårdarna är påkostade. Den äldsta gravvården är från 1834 och finns i kvarter D1. Det är även kyrkogårdens äldsta på ursprunglig plats bevarade gravvård. Åldersmässigt är kvarteren mycket blandade. Möjligen kan man urskilja en liten övervikt för gravvårdar från 1910- och 20-talen. En majoritet av gravplatserna är belagda med grus. Flertalet är också omgärdade och då främst av stenram men även häckar av liguster, måbär eller buxbom förekommer liksom ett par staket av smide. I kvarter D1 domineras intrycket av den Nordströmska gravplatsen som upptar en stor yta. Hela gravplatsen är belagd med grus och omgärdas i öster av ett gjutjärnsstaket. I övriga väderstreck markerar pollare och kätting gravplatsens utsträckning. I dess västra del står tre större gravvårdar av kolmårdsmarmor. I norra och södra delen av gravplatsen står dels en granitsten som berättar att detta är den Nordströmska gravplatsen, dels en sten som berättar om när gravplatsen inköptes och anlades. Dessa båda minnesstenar ska ha tillkommit 1905. Framför de tre marmorvårdarna som är gravplatsens äldsta ligger 17 små gravvårdar över medlemmar av familjen.
Majoriteten av gravvårdarna i kvarteren är av svart, grå eller röd granit. Förutom familjen Nordstörms tre marmorvårdar finns en vård av kalksten. I kvarter D1 finns en gravvård i form av en tumba. Att ange den dödes yrkestitel är mycket vanligt i kvarteren. De vanligaste är hemmansägare, nämndeman, köpman, lantbrukare, kyrkvärd och kyrkoherde. Bland de mera ovanliga titlarna finns lantmätare, häradsskrivare, gästgivare, missionär och bibelöversättare samt assessor. På majoriteten av gravvårdarna anges från vilken by eller gård den döde kommer.
Kvarter E och F
Allmän karaktär
Kvarteren E och F är belägna längst västerut på kyrkogården. De båda kvarteren tillkom vid utvidgningen 1929 och ligger lägre än de äldre delarna av kyrkogården. I öster förbinds de båda kvarteren och de äldre delarna av kyrkogården med hjälp av två trappor, en på var sida om det gamla gravkapellet. I området finns dels köpta gravplatser, dels linjegravsområden. De köpta gravplatserna är placerade i en ram runt de båda kvarteren men också i ryggställda rader i den östra delen av området. I båda kvarterens mitt ligger linjegravsområden. Även linjegravvårdarna är placerade i ryggställda rader. Tidigare gick grusgångar runt båda kvarteren men i de västra delarna av området är idag gångarna insådda. Från gravkapellet och västerut gick tidigare en grusgång. Denna finns delvis kvar och är delvis insådd med gräs. Här finns också kvar några tujor som kantade gången.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna på de köpta gravplatserna i kvarteret är låga stående vårdar. I den östra delen av kvarteret där majoriteten av de köpta gravplatserna finns är dessa belagda med grus och omgärdade av stenram. Det är endast i några undantagsfall som gravplatser omges av häck av måbär eller buxbom istället för stenram. Linjegravsområdenas vårdar är mindre och enklare i utformningen. Enstaka av dessa vårdar är liggande. Det förekommer också några fall där make eller makas gravvård i ett senare skede flyttats tillsammans med partnerns gravvård. De flyttade gravvårdarna verkar ha stått på äldre linjegravsområden som idag är borta. Den äldsta gravvården är från 1935 och står i kvarter F. Området har använts kontinuerligt fram till idag men en övervägande majoritet av gravvårdarna är från 1940- och 50-talen. Linjegravsområdet börjar 1938 i kvarter F och går där fram till 1949 då linjen flyttar över i kvarter E. Den yngsta linjegravvården är från 1956. Majoriteten av gravvårdarna är av svart granit men även grå och röd granit förekommer. En gravvård i kvarter E är av sandsten. Att ange den dödes yrkestitel är inte lika vanligt som i de äldre kvarteren som beskrivits tidigare i rapporten. Den vanligaste titeln är hemmansägare. Därutöver förekommer titlarna läroverksadjunkt, befallningsman, soldat, köpman, överlärare, folkskollärare, lantbrukare, smedmästare och rättare. På majoriteten av gravvårdarna anges från vilken gård eller by den döde kommer.
Kvarter D2 samt G-K
Allmän karaktär
Kvarter D2 är ett äldre kvarter mellan D1 och E som lades om senast under 1980-talet. De andra fem kvarteren ligger på rad, med G längst i väster och K i öster, utmed kyrkogårdens södra del. Kvarter D2 omfattar 255 gravplatser medan de övriga är relativt små med mellan 56 och 104 gravplatser. I kvarter D2 är gravvårdarna placerade i nord-sydliga, ryggställda rader. Längst i väster finns en rad med ett mindre antal gravplatser från mitten av 1900-talet. Dessa är rester av en äldre struktur som indikerar att kvarteret ursprungligen varit anlagt med köpta gravplatser i kvarterets ytterkanter och linjegravsområde i dess mitt. Kvarteren G-K ligger lägre än de äldre delarna av kyrkogården. I kvarter G är gravvårdarna placerade i ryggställda rader. Kvarteren H-K är alla ordnade på samma sätt. Längst i norr finns en rad med gravplatser vända mot norr. Söder om denna rad är en brant sluttning. I kvarter H har här planterats buskar och perenner men i övriga kvarter är sluttningen insådd med gräs. Nedanför slänten finns en rad med gravplatser vända mot söder samt två med varandra ryggställda rader. Kvarteren avgränsas mot varandra av grusgångar och trappor som förbinder området med den gamla kyrkogården. Undantaget är gången mellan kvarteren I och J som är belagd med asfalt. Här har trappan ersatts med en lång sluttning.
Gravvårdstyper
Samtliga sex kvarter har en enhetlig karaktär dels genom gravvårdarnas placering och dels genom deras utseende. Vårdarna är låga och stående med enkla dekorer vilket är typiskt för 1970-och 80-talet. Den äldsta vården, från 1934, finns i den västligaste raden i kvarter D2 men denna utgör tillsammans med ett mindre antal vårdar från samma tid ett undantag. I kvarter D2 dominerar gravvårdar från 1980- och 90-talen medan de i övriga kvarter är antingen från 1970- eller 1980-talet. Materialet är främst grå och röd granit men även svart förekommer. Utöver granit finns en vård av sandsten, ett metallkors samt två vårdar av marmor. En av gravplatserna i den västra delen av kvarter D2 är belagd med gräs och omgärdad av stenram. Övriga gravplatser är insådda med gräs. Att ange den dödes yrkestitel är ovanligt. De som finns är diakonissa, restauratör, skomakare, lärarinna, sjuksköterska, skräddarmästare, disponent, bildhuggare och mormor. Att ange från vilken gård eller by den döde kommer är inte lika vanligt i dessa sex kvarter som på övriga delar av kyrkogården. I samtliga kvarter finns hemorten angiven på mindre än hälften av gravvårdarna.
Utvidgning anlagd 1986
Allmän karaktär
Området som tillkom vid utvidgningen 1986 ligger i kyrkogårdens sydvästra hörn. Platsen omgärdas av en blandad häck med bl.a. häggmispel, spirea och idegran. Gravkvarteren har här en friare och mer varierande form än på de äldre delarna av kyrkogården. Det gör även gångsystemet oregelbundet. Gångarna är lagda med smågatsten. Hela platsen ger ett lummigt intryck med många olika träd t.ex. lärk, björk och ask, samt häckar av liguster och måbär. I öster är två kvarter U1 och U2 anlagda för urngravar. Av dessa är kvarter U1 i bruk. Kvarteret är äggformat. Gravplatserna är placerade i ryggställda rader runt hela kvarteret. I mitten växer en stor ask. Här finns också en stensatt damm med fontän. Utmed gången som omger kvarteret är bänkar utplacerade. Övriga kvarter inom området är anlagda för kistgravar men har ännu inte tagits i bruk.
Gravvårdstyper
Gravvårdarna i urnsgravsområdet är låga och stående. Borta är 1970- och 80-talens strikt rektangulära former. Flera av gravvårdarna har osymmetriska krön och former som ska föra tankarna till naturligt formade stenar. Flera av vårdarna kröns av en duva. Den äldsta vården är från 1989. Grå och röd granit dominerar men här finns även svart förekommer och en vård av marmor. Yrkestitlar anges inte på någon gravvård men ibland berättar dekoren om den dödes yrke eller intresse. Det är heller inte vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
