TUNA KYRKA

Sockenbeskrivning
Tuna socken gränsar till Vimmerby samt socknarna Frödinge, Vena, Kristdala, Misterhult och Hjorted. Norra delen av socknen, den s.k. Tuna skate, hörde fram till 1580-talet till Frödinge socken. Tuna socken har få arkeologiska fynd från sten- och bronsålder men från järnålder finns flera kända gravfält och ensamgravar. Socknen är en skogsbygd som genomkorsas av Tuna-åsen. Här finns flera sjöar och mindre vattendrag. Jordbruk har varit och är även idag socknens huvudnäring. Större industrier saknas. På 1880-talet drogs järnvägen mellan Västervik och Hultsfred genom socknen och små stationssamhällen och hållplatser etablerades. Störst av dem i Tuna socken var Tuna stationssamhälle beläget några kilometer väster om kyrkbyn. I socknen finns det flera stora gårdar: Tuna Gård, Kulltorp, Väderum, Syserum och Grönlid. Av dessa är Tuna Gård den främsta. Gården har varit i familjen Hammarskjölds ägor sedan 1610. Här har bl.a. arkitekten Hugo Hammarskjöld bott som ritade kyrkorna i Tuna och Locknevi. Tuna Gård har haft patronatsrätten över kyrkan.

Kyrkan
När Tunas första kyrka byggdes är inte känt. Ett antal medeltida inventarier vittnar dock om att kyrkan har en lång historia. Den medeltida kyrkan brukades under lång tid och renoverades och byggdes ut vid ett flertal tillfällen. År 1737 var tornet klart och 1764 en ny sakristia. Under 1800-talet växte dock beslutet om en nybyggnad fram. Brist på pengar gjorde att man valde att behålla tornet och sakristian från 1700-talet medan det medeltida långhuset och koret revs. De nya delarna av kyrkan ritades av arkitekten Hugo Hammarskjöld och byggmästaren Carl Pettersson ledde arbetet med bygget. År 1893 var det nya kyrkorummet klart. Den nya huskroppen gick exteriört i nyromansk stil. Också interiört finns nyromanska stildrag blandade med nyklassicism. Från den gamla kyrkan överfördes flera äldre inventarier t.ex. predikstolen och orgeln. Två större restaureringar har genomförts interiört. År 1934-36 målades kyrkan om invändigt. Den nuvarande färgsättningen fick kyrkan vid restaureringen 1968-69. Då förändrades också altaret och dopplatsen i södra delen av koret skapades. Exteriört är den största förändringen bytet av takmaterial från järnplåt till förzinkad plåt 1979.

Kyrkogårdens historik
Tuna kyrka är belägna på en kyrkplats med anor från medeltiden. I direkt anslutning till kyrkan ligger än idag socknens äldsta kristna begravningsplats. Av den medeltida kyrkogården finns idag inga synliga spår. På kyrkogården, i anslutning till kyrkan och i kyrkan finns dock spår av äldre tiders gravskick. Inom Tuna socken finns flera större gårdar som ägts och ägs ännu av adelssläkter, framförallt familjen Hammarskjöld. År 1680 stod det Hammarskjöldska gravkoret under kyrkans golv klart. Det var fru Wendela Hammarskjöld som låtit bygga det och hit lät hon nu flytta sina föräldrar som varit gravsatta i Kalmar och i Stockholm. Detta gravkor kom att användas av familjen fram till 1848 då det ansågs fullbelagt. Det finns än idag bevarat under långhusets östra del. Före ombyggnaden av kyrkan på 1890 låg gravkoret under kyrkans kor och nedgången markerades av gravhällar. När kyrkan fick ett nytt långhus 1893 flyttades dessa hällar ut ur kyrkan. En placerades väster om tornet en öster om koret. Ytterligare en gravhäll är placerad vid kyrkans södra ingång. Även familjen Drangel lät bygga ett gravkor under golvet i kyrka. Daniel Andrae Drangel var häradsprost och verksam i Tuna 1735-1783. Kistorna i det Drangelska gravkoret flyttades 1892 till ett nybyggt gravkor i kyrkogårdens nordvästra hörn. Detta gravkor finns kvar än idag.
I mitten av 1800-talet, när befolkningen i socknen ökade kraftigt, växte behovet av en större kyrkogård. År 1860 skänkte dåvarande ägaren till Tuna Gård, kapten C. L. Hammarskjöld, ett markområde ca. 200 meter väster om kyrkan. Marken hade tidigare använts som jordbruksmark men ansågs vara för dålig för att brukas. Runt området byggdes en stenmur av obearbetad gråsten ca 1,7 meter hög. Hur denna kyrkogård ursprungligen såg ut vet vi inte men från 1906 finns en karta över kyrkogården. Den har upprättats av Arvid Blom och visar en kyrkogård anlagd efter klassicistiska principer. Gravkvarteren är strikt avgränsade av gångar. I kvarter C är köpegravar placerade i en ram runt kvarteret med linjegravplatser i mitten. Kvarter B har köpegravar i kanterna mot norr och öster och i övrigt är kvarteret belagt med linjegravplatser. Runt kyrkogården är en trädkrans av lönnar planterade och längs med gångarna runt kvarteren står pyramidalmar. Det förefaller troligt att kyrkogården vid den här tiden har genomgått en omläggning.

Platsen för kyrkogården ligger i en sluttning och jordmånen består av sand och grus. Det gjorde att förmultningen gick långsamt och gravarna behövde längre tid innan man kunde gräva om dem. Med åren växte behovet av fler köpegravplatser. År 1929 skänkte f. statsrådet och arkitekten Hugo Hammarskjöld ytterligare ett stycke mark om 1250 kvadratmeter vid kyrkogården nordöstra kant. Detta område motsvarar idag kvarter D. Planen för den nya kyrkogårdsdelen ritades av trädgårdskonsulten Erik Pettersson, Västervik. Kyrkogårdsmuren i nordost revs och materialet användes för att bygga upp en ny mur dels i sydost och dels i nordost. Nivåskillnaden gjorde att ett antal trappor krävdes för att binda samman den äldre delen av kyrkogården med den nya. En markerad huvudgång i nordostlig-sydvästlig som delade området på mitten anlades. Gravkvarteren fick en struktur som liknade de äldre gravkvarterens. Köpegravplatser iordningställdes utmed gångarna och innanför dessa bereddes plats för linjegravplatser. Köpegravarna skulle vara ryggställda mot häckar av spirea, tuja, liguster eller syrener. I övrigt skulle befintliga lönnar och björkar sparas i den mån det gick och kompletteras med ytterligare ett antal björkar, pyramidpopplar, Kalifornisk silvergran och måbär. Det står inte angivet men avsikten bör ha varit att belägga köpegravarna med grus. En serie bilder över kyrkogården tagna 1948 visar att det vid den tiden var så. Bilderna visar också att alla de tänkta häckplanteringarna nog inte kom tillstånd. Tujahäckarna i kvarteren syns tydligt men det förefaller som att häckarna av spirea i gränsen mot gamla kyrkogården liksom häckarna av syrener eller liguster i gränsen mot nordost inte planterats. Köpegravarna är omgärdade av häckar som skulle kunna vara låga ligusterhäckar.

Fotografierna från 1948 visar också delar av den äldre kyrkogården. Köpegravarna i kvarter C är vid den här tiden omgärdade av låga häckar av okänd sort och belagda med grus. En större gravplats i nordöstra delen av kvarter C omgärdad av ett gjutjärns alternativt smidesstaket är idag borttagen. På linjegravsområdet i kvarter C kan man se flera träkors med emaljskyltar av den typ som varit vanlig på kyrkogården. Ett mindre antal av dessa gravvårdar finns ännu kvar på kyrkogården.

När det nya kyrkogårdsområdet planerades hade ett område avsatts för att bygga ett gravkapell. År 1937 gjordes ritningar till denna byggnad av byggnadsingenjör Gustaf Karlsson, Hultsfred. I anslutning till byggnadsritningen finns också en situationsplan för området. På denna är hela området från kvarter D fram till landsvägen inritat och benämnt Nya Kyrkogården. Det skulle dock dröja mer än tio år innan denna utvidgning gjordes.

År 1949 köpte församlingen 9220 kvadratmeter av Henning Hammarskjöld, Tuna Gård. Förslaget till anläggningen ritades två år senare av arkitekt Erik E. Wilén, Örebro. Denna del av kyrkogården, kvarter E, kom att knyta an till utvidgningen som gjordes i början av 1930-talet. Den tänkta huvudgången förlängdes fram till landsvägen. Gravplatserna avsattes främst som familjegravar men också områden med enkelgravar skapades. Tanken var att alla gravplatser skulle vara insådda med gräs men efter önskemål från en del av dem som köpt gravplatser utmed huvudgången i nordostlig-sydvästlig riktning kom en del gravplatser att beläggas med grus och omgärdas av stenramar.

Den äldsta kyrkogården i anslutning till kyrkan försågs 1963 med lyktstolpar. Förslaget till lyktstolparnas placering gjordes av Erik Persson, Johannes Dahl Arkitektfirma, Tranås. Ritningen visar inte gravplatsernas placering. Den visar dock en kyrkogård som var betydligt lummigare än dagens kyrkogård. Flera buskage och träd måste sedan 1963 ha tagits bort.

I anslutning till kyrkogården vid gravkapellet fanns 1970 långt framskridna planer på ytterligare en utvidgning. Tillstånd fanns och ett förslag hade arbetats fram av trädgårdskonsulent Erik Palmgård, Västervik. Det tänkta utvidgningsområdet var beläget norr om infartsvägen till kapellet. Några markarbeten kom dock aldrig tillstånd eftersom behovet av gravplatser minskade.

År 1975 påbörjades arbetet med att så igen grusbelagda gravplatser i kvarteren B och C. Vid den tiden fanns det grusbelagda gravplatser utspridda i båda kvarteren. En del av dessa i kvarterens ytterkanter blev dock kvar. Det förefaller troligt att även de grusbelagda gravplatserna i kvarter D såddes igen vid den här tiden. I slutet av 1970-talet eller början av 1980-talet såddes två av gångarna i nordvästlig-sydostlig riktning i kvarter D igen.

Grindstolparna till kyrkogården vid kyrkan ska ha renoverats i samband med arbeten på kyrkan 1999. Året därpå anlades en minneslund norr om kapellet.

Den kyrkogård som är belägen i anslutning till kyrkan benämns kvarter A. Denna del beskrivs inte i den följande texten utan redovisas under rubriken Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning.

Allmän karaktär
Tuna kyrkogård är en kyrkogård som anpassats efter terrängens utformning. Naturliga svackor och backkrön har tagits tillvara och skapar nivåskillnader. Från kyrkogårdens södra del har man en god utblick mot kyrkan och Tuna gård. Kyrkogården är utlagd i nordöstlig-sydvästlig riktning. Den äldsta delen av kyrkogården ligger längst i sydväster. Här är med få undantag vårdarna vända mot öster och uppställda mot häckar av liguster eller måbär. Områdets ursprungliga struktur med köpegravar i kvarterens ytterkanter och linjegravar i områdets mitt kan anas genom gravvårdarnas utseende och rester av omgärdningar i form av stenramar. Den norra delen av kyrkogården började anläggas 1931 och utvidgades 1976. Området har en tydlig klassicistisk prägel med en markerad huvudgång och tydligt avgränsade gravplatsområden. I detta område är majoriteten av vårdarna vända mot norr eller söder. Spår av äldre strukturer t.ex. insådda gångar och stenramar berättar om hur kyrkogården tidigare sett ut.

Omgärdning
Nordost: Sockel av kvaderhuggna granitblock, svartmålat smidesstaket samt häck av måbär.
Sydost: Stödmur av varierande höjd p.g.a. nivåskillnaderna, i östra delen häck av måbär, i mitten låga järnstolpar och stängseltråd, i söder häck av spirea, utmed hela gränsen trädkrans.
Sydväst: Stenmur ca 1 m hög.
Nordväst: i söder stenmur ca 1-1,5 m hög och i norr låg stödmur utmed infartsvägen till kapellet.

Ingångar I nordost: svartmålade smidesgrindar, stolpar av huggen granit med årtalet 1952 målat. I nordost finns också en asfalterad infartsväg till kapellet. Dess början markeras av huggna granitstolpar.

Vegetation
Trädkrans: I öder och väster: framförallt lind men även lönn och alm
Norr om infartsvägen till kapellet: lönn
Övrigt: Häckar av liguster, spirea, måbär, samt träd av sälg, ek, prydnadsapel, rönn och hängkaragan
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.

Gångsystem
Gångarna är belagda med grus och utlagda i ett i det närmaste rätvinkligt rutnät. På den äldre delen av kyrkogården går gångarna runt gravkvarteren. Så ligger också gångarna på den nyare delen efter att en del gångar såtts in med gräs. Ett undantag är den gång som framstår som kyrkogårdens huvudgång. Denna går från ingången i nordost fram till den trappa som binder samman kyrkogårdens båda delar och delar kvarteren D och E på mitten. En mindre trappa finns från den asfalterade infarten till kapellet till kvarter E.

Gravvårdstyper
Liksom när det gäller kyrkogårdens struktur finns en skillnad i gravvårdsmaterialet mellan den äldre och yngre delen av kyrkogården. På den äldre delen är gravvårdarna av flera olika typer. Mest framträdande är de höga, stående vårdarna i svart granit. Utmärker sig gör också de trävårdar, företrädesvis träkors, med emaljskyltar som finns i linjegravsområdet. Här finns också små stående eller liggande vårdar, främst av svart granit, som är typiska för linjegravsområden från 1900-talets första decennier. Eftersom området brukats kontinuerligt under 1900-talet finns här vårdar från samtliga årtionden. I områdets norra del finns en mindre samling av gjutjärnskors. På den nyare delen av kyrkogården är gravvårdarna mera enhetliga. Här dominerar låga stående vårdar i framförallt grå granit. De äldre av vårdarna har klassiciserande drag som tempelgavlar och pelare. Längs med huvudgången finns ett mindre antal grusgravar bevarade.

Minneslund
Minneslunden är belägen nordost om gravkapellet. Platsen omges i norr och söder av ligusterhäck, i väster spireahäck och i öster stenpollare och kätting. Platsen är insådd med gräs. Här finns en liten fontän, buxbomshäckar, gångar belagda med smågatsten, svartmålat plåtskåp för ljus, ställning för vaser och bänkar. I västra delen av platsen har två purpuraplar och två paradisbuskar planterats.

Byggnader
Gravkapellet från 1937 har en putsad fasad som avfärgats i vitt. Sockel är av granit. Taket är belagt med svart plåt och krönt av ett förgyllt kors. I nordost finns en klarlackad dörr av trä. Fönster i sydost och nordväst. Interiört är väggarna putsade och avfärgade i vitt. Golvet är belagt med tegel. Här finns altare och en mindre orgel. Väggfasta bänkar utmed väggarna utom i sydväst där altaret står. Skåp för förvaring samt förvaringsplats för katafalk bockar m.m. som behövs i samband med jordfästningar. Kapellet används idag sällan.

Övrigt
Bakom kapellet är en uppställningsplats för borttagna gravvårdar iordningställd. Gravvårdar av sten är placerade stående eller liggande på en grusbelagd yta. Dessutom finns här en lång träställning där emaljeradeskyltar som tidigare suttit på trävårdar har placerats. Ställningen är försedd med en bred planka som tak över skyltarna. Bakom ställningen står ett antal trävårdar lutade mot stenmuren.
I ett av utrymmena i kyrkstallarna förvaras gjutjärnsstaket som tidigare använts som omgärdning av gravplatser på kyrkogården.
Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning

Kvarter A
Allmän karaktär
Kvarter A omger Tuna kyrka och är i det närmaste rektangulär till formen. Området sluttar mot öster. Kyrkogården avgränsas därför av en stödmur av varierande höjd i nordost, öster och söder. Stödmuren kompletteras på de brantaste ställen i nordost av ett räcke. I sydost finns ett räcke av stängseltråd och järnstolpar på en låg stödmur. I anslutning till ingången i öster ersätts stängslet av ett svartmålat smidesräcke. I väster och nordväst omges kyrkogården av en stödmur och ligusterhäck. En trädkrans omger stora delar av kyrkogården. I väster, norr och öster består denna av lind, lönn och alm medan den i söder består av rosenapel och björk. Två ingångar, en i sydväst och en i sydost, markeras av grindstolpar som murats i tegel, putsats och avfägats i vitt. De täcks av rödmålad plåt med svarta knoppar. Grindarna är svartmålade smidesgrindar. Mellan de båda ingångarna går en bred asfalterad gång. På kyrkans östra sida är höga tujor planterade utmed gången. Gången viker av till kyrkans västra ingång och fortsätter runt hela kyrkan. Öster om kyrkan löper flera mindre gångar som binder samman kyrkogårdens olika delar. Här är gångarna belagda med grus. Vegetationen i övrigt består av ett par hängaskar, buskage av häggmispel, häckar av liguster och sockertoppsgranar.

Gravvårdstyper
Kvarter A har brukats som kyrkogård under mycket lång tid. Det gör att gravvårdarnas utformning skiftar. I kvarteret finns 114 gravplatser. Materialet är företrädesvis grå och svart granit men här finns också tre kalkstenshällar, en stående kalkstensvård, ett gjutjärnskors samt 5 liggande marmorvårdar. De mest iögonfallande gravplatserna utgörs av familjegravar som markeras av en större gravvård för släkten och mindre liggande vårdar över enskilda medlemmar av släkten. En sådana gravplats finns för medlemmar av familjen Hammarskjöld samt en för familjen Cederkrantz. De äldsta bevarade gravvårdarna är de tre kalkstenshällarna varav åtminstone två är från 1600-talet. De tre hällarna har placerats på kyrkogården efter att ursprungligen ha legat i det gamla koret som revs 1893. Den äldsta gravvård som står på sin ursprungsplats bör vara en av de liggande marmorvårdarna i den Cederkrantzska familjegraven från 1835. Familjen ska ha ägt Kulltorps gård och dess mest kände medlem är landshövdingen i Kalmar Conrad Cederkrantz. Den yngsta gravvården i kvarter A är från 1991. Majoriteten av gravplatserna är belagda med grus. Flera gravplatser är också omgärdade. Väster om kyrkan omgärdas flera gravar av låga ligusterhäckar eller stenramar. Ligusterhäckar förekommer också öster om kyrkan. Här finns även en gravplats omgärdad av stenpollare och kätting samt en gravplats omgärdad av sockertoppsgranar. Yrkestitlar förekommer sparsamt eftersom de flesta av familjegravarnas liggande gravvårdar endast upplyser om namn och årtal. De titlar som finns är fyra hemmansägare, sjökapten, godsägare, kapten, fabrikör och kontraktsprost. Den dödes hemort anges på ett fåtal gravvårdar.

Övrigt
Drangelska gravkoret
Gravkoret uppfördes 1892 av kvaderhuggen granit i stil med långhusets ytterfasad. Taket är belagt med rödmålad plåt. I sydväst finns en svartmålad trädörr och i sydost två gluggar. Över dörren sitter en platta av kalksten. Texten lyder Här inom hwilar Tuna församlings herde och häradsprosten Daniel Drangel Andresson med sina kära makar Susanna Elfving och Eva Lovisa Grönhage samt barn och arvingar. Förunna dem ro till dagen kommer. Ezech 37 v. 5-12. Anno 1754. Plattan förefaller vara av äldre datum vilket stämmer med kända uppgifter. Daniel Drangel begravdes ursprungligen i ett annat gravkor och familjens kistor flyttades till det Drangelska gravkoret i samband med att den gamla kyrkan revs 1982. Tidigare stod sockenmagasinet på platsen. Det är nu flyttat nu flyttat 200 meter västerut.

Likbod och utedass
Norr om kyrkan ligger två små rödmålade trähus. Dörrar, fönsterfoder och spröjsar är svartmålade. Den större byggnaden har tak av tegel medan den mindre har tak av tjärpapp. I den mindre byggnaden finns utedass, herr och damavdelning, för kyrkans besökare. Den större byggnaden har tidigare använts som likbod, vedbod samt förråd.

Kvarter B och C
Allmän karaktär
De båda kvarteren är belägna i södra delen av den nya kyrkogård som anlades på 1860-talet. Kvarteren benämns i en del handlingar Gamla kyrkogården. Den äldsta gravvården i kvarter B är från 1885 och i kvarter C från 1863. De yngsta gravvårdarna är från 2002 respektive 2005. I kvarter B dominerar gravvårdar från perioderna 1910-1929 samt 1960-1979 och kvarter C från 1920-1949. Båda kvarteren har dock brukats kontinuerligt varför här finns gravvårdar från de flesta av 1900-talets årtionden. Gravvårdarna är placerade i rader med häckar emellan och vända mot öster eller väster. Häckmaterialet är liguster med undantag av den sydostligaste häcken i kvarter B som är av måbär. I kvarter B är sälgar och prydnadsaplar planterade samt i kvarter C ett antal rönnar. Båda kvarteren avgränsas av grusbelagda gångar. I kvarter B finns en mindre grusgång i kvarterets nordöstra del. Kvarterens ursprungliga struktur kan ännu avläsas med mer påkostade köpegravar i kvarterens ytterkanter och linjegravar i dess mitt. Rester av omgärdningar i form av stenramar finns i anslutning till några gravplatser. Bitvis kan linjegravsområdet följas kronologiskt men flera gravplatser har under slutet av 1900-talet upplåtits på nytt. Enstaka gravvårdar har också tagits bort i kvarteren. Här är tänkt att ny gravsättning kan ske.

Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna i de båda kvarteren är låga stående gravvårdar. Kvarteren har brukats under lång tid vilket gör att gravvårdsmaterialet är skiftande. Här finns höga stående gravvårdar från tidigt 1900-tal, enstaka gravvårdar med klassiserande stil drag t.ex. i form av tempellika gavelpartier, trävårdar och enkla gravstenar typiska för linjegravsområden samt rektangulära vårdar från mitten av 1900-talet och framåt. Materialet är företrädesvis grå eller svart granit men även röd förekommer. Linjegravsområdenas trävårdar är främst i form av kors som försetts med emaljerad skylt. De höga stående gravvårdarna står på köpegravplatserna i kvarterens ytterkanter. Enstaka av dessa gravplatser har en mer påkostad utformning. Sex gravplatser, en i kvarter B och fem i kvarter C, är belagda med grus. Av dessa är tre omgärdade av stenram och en av ett svartmålat smidesstaket. I kvarter C finns sju stycken gjutjärnskors vilka samtliga är resta över medlemmar av familjerna Montgomery och Breitholz. De är daterade till perioden 1863-1884.

Yrkestitlar är relativt vanliga uppgifter på gravvårdarna. Den vanligaste titeln är hemmansägare som förekommer på 19 gravvårdar. Därefter följer tre var av handlanden, lantbrukare, nämndeman och folkskollärare samt två var av stationsföreståndare och kyrkvärd. Därutöver finns t.ex. titlar som sjuksyster, husföreståndarinna, kamrer, båtsman, mjölnare, bleckslagare, soldat, rusthållare och prost. Den dödes hemort anges på majoriteten av gravvårdarna.

Övrigt
En av trävårdarna från 1925 har 1947 vänts och försetts med ytterligare en emaljerad skylt. De båda avlidna har båda namnet Larsson vilket gör det troligt att trävården och kanske även gravplatsen har återanvänts av en senare avliden familjemedlem.

Kvarter D och E
Allmän karaktär
Kvarter D anlades omkring 1930 och kvarter E omkring 1950. Kvarteren är belägna i kyrkogårdens nordöstra hörn mellan kvarter C och landsvägen mellan Tuna och Ishult. Den äldsta gravvården från 1933 finns i kvarter D. I kvarter E är den äldsta gravvården från 1952. De yngsta gravvårdarna är från 2005 respektive 2004. I kvarter D dominerar gravvårdar från 1930- och 40-talen medan den det i kvarter E finns flest gravvårdar från 1960- och 70-talen. Majoriteten av gravvårdarna är ryggställda och vända mot nordost eller sydväst. I sydvästra delen av kvarter E finns ett antal fristående rader vända mot nordost. Gravvårdar har också placerats utmed gångarna och är då vända mot gångarna. Kvarteren omramas av grusbelagda gångar. Dessutom går en markerad huvudgång rakt igenom de båda kvarteren. Utmed denna är lönnar planterade. Tidigare fanns två gångar i nordvästlig-sydostlig riktning men dessa är insådd med gräs. Ett fåtal lediga gravplatser finns i de båda kvarteren.

Gravvårdstyper
I de båda kvarteren dominerar låga rektangulära gravvårdar. Materialet är främst grå granit men även svart och röd förekommer. Flera av gravvårdarna från 1930- och 40-talen har klassiserande drag som ska knyta an till antikens tempel. Gravvårdar av yngre datum är t.ex. dekorerade med talldungar. Flera av gravplatserna utmed huvudgången är belagda med grus och har en omgärdning av stenram. Angivande av den dödes yrkestitel förekommer framförallt i kvarter D. De vanligaste är hemmansägar 6, och kyrkvärd 4. Därutöver finns t.ex. titlarna korgmakare, kommunalnämndsordförande, fjärdingsman, telefonist, lärarinna och trävaruhandlanden. Den dödes hemort anges på majoriteten av gravvårdarna.

Tuna kyrka är belägen strax väster om Tuna Gård som ägs av familjen Hammarskjöld. I anslutning till kyrkan finns en mindre kyrkogård där bl.a. familjen Hammarskjöld har sin familjegrav. Kyrkan en äldre kyrkogård ligger på norra sidan av landsvägen. Vägen kantas här av en allé. Väster om kyrkan ligger församlingshemmet. Detta hus byggdes under 1800-talet som kantorsbostad och blev församlingshem i mitten av 1970-talet. Längre västerut finns kyrkvaktmästarnas redskapsbod och kyrkstallar. De senare är byggda i en u-form och rymmer idag förråd för kyrkan och hembygdsföreningen. Alla dessa byggnader är belägna norr om landsvägen. Söder om landsvägen, ca 200 meter väster om kyrkan, ligger Tuna kyrkogård med gravkapell. I anslutning till kyrkogården är sockenmagasinet uppställt. Det stod tidigare på den plats där nu det Drangelska gravkoret står på den gamla kyrkogården i anslutning till kyrkan. Sockenmagasinet rymmer idag en del inventarier från den kyrka som revs 1893 t.ex. del av altarrundeln och delar av altaruppsatsen. Här finns också föremål som tillhör Tuna hembygdsförening. Längre västerut, norr om landsvägen, ligger Tunas första skola från år 1879 samt ett idag nedlagt mejeri. Prästgården är belägen några kilometer öster om kyrkan och är sedan några år tillbaka såld till en privatperson.
Kyrkogården i Tuna består av två delar. Den äldsta i anslutning till kyrkan bör ha brukats som kyrkogård sedan medeltiden. Här finns flera utmärkande gravplatser t.ex. familjen Hammarskjölds familjegrav. Här finns också ett gravkor från 1892 som byggdes för familjen Drangel. På 1860-talet anlades en ny kyrkogård ca 250 m väster om kyrkan. Denna kyrkogård har utvidgats två gånger, 1930 och 1950. De äldsta delarna i sydväst uppvisar flera karaktärsdrag typiska för det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet t.ex. en tydlig uppdelning mellan köpta- och allmänna gravar samt väl avgränsade och noga ordnade gravkvarter. På kyrkogården finns flera gravvårdar av trä bevarade. Många av dem är försedda med skyltar av emalj.
På Tuna kyrkogårdar har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogårdarna berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. De enstaka gravvårdarna och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och/eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Tuna kyrkogårdar förekommer titlar såsom exempelvis prost, hemmansägaren, korpral, stationsföreståndare, fjärdingsman, husföreståndarinna och bleckslagare vilka alla vittnar om kunskaper, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Ortnamn finns angivet på majoriteten av gravvårdarna.
Den äldsta delen av Tuna kyrkogård, kvarter A, i anslutning till kyrkan har brukats sedan medeltiden. På 1860-talet anlades en ny kyrkogård ca 200 meter från kyrkan på mark som skänkts av familjen Hammarskjöld. Denna kyrkogård har därefter utvidgats vid två tillfällen, 1930 och 1950. I kvarter A har flera av socknens prominenta familjer sina familjegravar. Här finns flera monumentala familjevårdar och även ett gravkor, Drangelska gravkoret, från 1892. De äldsta gravvårdarna är från 1830-talet.
Den äldsta delen av den nya kyrkogården som anlades på 1860-talet uppvisar idag flera karaktärsdrag som platsen bör ha fått i början av 1900-talet t.ex. den tydliga uppdelningen mellan köpegravar och linjegravar samt de väl avgränsade och noga ordnade kvarteren. Linjegravsområden fanns förr på de flesta kyrkogårdar men gravplatserna i dessa områden har under 1900-talet ofta successivt plockats bort. Så har också delvis skett på Tuna kyrkogård. De rester av linjegravsområden som återstår är värdefulla att bevara som en del av socknens sociala historia. På linjegravsområdet finns ovanligt många trävårdar bevarade. Viktiga att bevara är också de grusbelagda gravplatserna med sina omgärdningar. Detta bruk var vanligt på våra kyrkogårdar fram till 1950-talet. Idag utgör de gravplatser med denna utformning som finns kvar på Tuna kyrkogård en viktig länk till kyrkogårdens historia.
I många av de enstaka gravvårdarna finns hantverksmässiga och stilhistoriska värden att tillvarata. På Tuna kyrkogård finns flera gravvårdar från början och mitten av 1800-talet som alla långsiktigt ska bevaras. Det gäller även gjutjärnskors, smidesstaket och de ålderdomliga kalkstenshällarna. Samtliga dessa gravvårdar och omgärdningar bör föras in på församlingens inventarieförteckning. De trävårdar med eller utan emaljerade skyltar som finns kvar på kyrkogården ska vårdas så att deras livslängd förlängs blir så lång som möjligt. För att bevara kyrkogårdens karaktär kan trävårdar som håller på att ruttna bort kopieras och de emaljerade skyltarna flyttas över till kopian. Trävårdar var tidigare mycket vanliga på våra kyrkogårdar. I Tuna förefaller bruket att markera gravplatsen med en trävård ha dröjt kvar långt in på 1900-talet och en egen stil har i viss mån skapats. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är också de murar som omgärdar kyrkogården samt träd, buskar och häckar.
På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i förvaltningen av begravningsplatsen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider.
Sammanfattningsvis:
* Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling.
* På kyrkogården finns flera gravvårdar av hög ålder vilkar bär på hantverksmässiga samt person- och lokalhistoriska värden. Ett stort kulturhistoriskt värde har de trävårdar som finns bevarade.
* Miljön kring Tuna kyrka och kyrkogård med kyrkstallarna, närheten till Tuna gård, skolan m.m. skapar en värdefull kulturmiljö. Området är klassat som Riksintresse för kulturmiljövården.