Stora Mellby kyrka är en salkyrka med mycket långsträckt kyrkorum under ett lågt, flackt välvt tak. Rumsvolymen vittnar om socknens stora invånarantal vid tidigt 1800-tal. Proportioner och inventarier ger intryck av senbarock. Fönstren är små i förhållande till rumsvolymen så rummet är något dunkelt. Interiören är återhållet utsmyckad vilket får inredningen från barocken att framträda tydligt och den kontrasteras av bänkarna från 1956. Förutom västporten till vapenhuset i tornet finns en port och en kordörr åt söder. Mittemot den senare är en dörr till sakristian i norr. Koret är stort och något upphöjt samt förlängt till bänkskärmarna. Hela interiören målades om senast 1997-98.
LÅNGHUS - Intrycket av ett lågt tak förstärks av vita dragjärn från omkring 1904 mellan väggarna. Den ljusa färgsättningen bryts av gardinmålningar runt två fönster, en mycket ovanlig målad regnbåge på västväggen och en bård på taklisten, samt en turkosfärgad läktarbarriär med apostlamålningar. I sydväst finns den medeltida väggen kvar, vilken utskiljer sig genom att vara kraftigt buktande, särskilt runt sydporten. I öster rundas väggarna av österut till de tunnare murarna från 1828. Nordsidan har fem fönster och sydsidan fyra, varav ett på var sida på de smalare östväggarna. Åt söder är en tvärgång till porten och där har en ljusbärare placerats. I väster finns en stor läktare med raka trappor längs västväggen åt norr och söder. Utmed dem finns smala läktarunderbyggnader. Läktartrapporna är troligen från 1956 och har linoleummatta och trälister i framkant i gråmålat vangstycke. Handledarna är av gråmålad metall. Taket mellan vapenhusdörren och läktaren är av gamla handhyvlade bräder målade gråvita med handsmidda spik. Under läktaren saknas bänkar och i söder står ett diskret broschyrbord, ett ljud- och ljusmanöverbord samt en åttakantig trädopfunt. Den är gjord i en romaniserande stil med en mittsektion som bildar en arkad av små kolonner och målad i ljusbrunt med detaljer i svagt rött och blått. Troligen är den från 1880-talet när kyrkan renoverades (en liknande finns i Erska kyrka från 1886). Dopfunten har använts även på senare tid men sällan numer. Här står också en glasmonter med modeller av kyrkans olika skepnader sedan medeltiden tillverkade av Karl Påfvelsson (kyrkvärd på 1920-talet) och av skolelever. Längs sydvästra bänkkvarteret och vid nordväggen står långa laserade träbänkar.
GOLV - Lackat trägolv av okänd ålder, eventuellt 1800-talets slut. Mellan västporten och läktaren ligger ursprungliga röda kalkstenskvadrater.
VÄGG - Den sydvästra väggen är medeltida, den sydöstra och västra väggen är från 1724, den norra från 1859 och de smalare östliga från 1828. Slevslätad putsvägg med utspädd emulsionsfärg avfärgad gulvit. Runt fönstren på ömse sidor om södra porten finns kalkmålade gardindekorer i blått och rött med gula fransar och rosetter knutna så puffar bildas av "tyget" (likadana finns i Magra kyrka i samma pastorat). De är troligen från 1737 då hela kyrkan målades efter tillbyggnaden. Västra väggen har på läktaren över nästan hela bredden en kalkmålad regnbåge av okänd ålder men troligen även den från 1737. (Regnbågen användes bland annat under medeltiden i Majestas Dominimålningar med Kristus i majestät på en regnbåge.) Trearmade lampetter av mässing sitter mellan fönstren.
PORT - Utåtgående brunlaserad pardörr från 1956 i likadant färgade foder. Dörrbladen har två fyllningar med kraftiga lister och en mittfyllning utan lister. Elegant svängda vred i gulmetall. I norrväggen sitter kraftiga pikar för upphängning av den gamla porten och på motsatt sida en ögla troligen för låset.
Sydporten har en pardörr med tre ungefär lika stora helfranska fyllningar med kraftiga lister. De är betsade i milda gröna toner. En nyckel utan nyckelskylt sitter över ett mässingshandtag med hjärtformade fästen. Åldern är okänd men troligen är den äldre än ytterdörrarna. Ett litet vindfång med kalkstensgolv, putsade väggar och stickbågigt tak leder till ytterdörren som är en brunbetsad stickbågig pardörr från 1931 med stort vred och beslag av hamrad metall. Båda dörrparen har varsin vertikal låsskena. Tröskeln är gammal, nött och grönmålad. Fodret till långhusporten har fyra grunda språng som målats beige. På dem är två moderna kollektbössor i gulmetall monterade.
FÖNSTER - Fönstren har avfasade hörn upptill i rundbågade, vidgade, kraftigt sluttande smygar, som i sydvästra väggen murats utan större precision. Innerbågarna är troligen från 1931 och har två lufter med fem spröjsade rutor och små vred i lodräd list på mitten. Klarglasen med sliror och blåsor kan vara äldre. Snickerierna är gråmålade. Nyare träbrädor bekläder smygen.
TAK - Flackt tunnvälvt tak med vitmålade bräder från 1828. Mellan tak och vägg löper en fris med en tjock rund list överst och en profilerad list undertill och däremellan en målad dekor med löpande hund-mönster i rött mot gulbrun botten. Bården återskapades och sträcktes ut runt koret 1997-98. Enligt uppgift nådde den ursprungligen bara längs 1724 års långhus och tillkom således före tillbyggnaden 1828, sannolikt 1737 enligt ovan.
LÄKTARUNDERBYGGNAD - Troligen tillkom de 1931 eller 1956. Den södra har väggar av gulvitmålade stående bräder och rymmer städförråd och klädförvaring. Den norra innehåller en elcentral bakom putsad vägg i samma kulör. Båda har släta, vita enkla dörrar åt mittgången.
KOR - Koret är sedan 1956 upphöjt ett steg och förlängt fram till bänkskärmarna. Ett fönster finns på var vägg och i centrum står altaruppsatsen framför östra fönstret fritt från väggen. Dörrarna till sakristian i norr och ut i söder är mittemot varann. På var sida om altaret står nummertavlor. Öster om dörren till sakristian står ett fungerande golvur från 1815 av Pehr Åberg, Bastebron i Västra Tunhem. Dopfunten står i söder under en kristallkrona och på väggen sitter ett dopaltare med textiltavla över. En gammal kista står vid väggen intill. På norra sidan finns också en flygel samt en ambo. Mycket stora mässingskandelabrar pryder nord- och sydöstra fönstren.
GOLV - Brädgolv från 1956 lagt på bredden och en samtida liten kormatta.
VÄGG - Likt långhus med element.
PORT - Dubbeldörr med vindfång. Innerdörren är likadan som sydporten men med mindre profilerat foder och ytterst en slät omfattning av äldre typ. En kollektbössa är påmonterad. Vindfånget har plant innertak och en naturstenshäll som golv. Vredet är spolformat och av mässing med en nyare nyckel under. Ytterdörren är likadan som sydporten. Båda dörrarna har en vertikal låsskena.
INNERDÖRR - Dörren till sakristian är enkel i liknande utförande som portarnas innerdörrar.
FÖNSTER - Syd- och nordfönstren är likadant formade som långhusets men från 1956 och blyspröjsade i åtta smårutor med färgat glas i olika toner av gult och lila. Östfönstret har fyra lufter utan poster med fyra smårutor i de övre lufterna och sex i de nedre. Det är försett med luckor.
TAK - Hjälmtak i utförande som långhustaket.
FAST INREDNING
ALTARE - Gammalt täckt träaltare med liggande bräder i fronten täckmålade vita, angjort i uppsatsen. Altaret har ett träpodium från 1956.
ALTARUPPSATS - Altaruppsatsen bekostades 1737 av Catharina Fehman född Tham på Gräfsnäs. Det är ett barockarbete med mycket enkel arkitektonisk uppbyggnad och sirliga akantusdekorer i blått och guld på sidorna och ovanpå. De kontrasterar mot en mörk och kraftfull tavla som visar den korsfäste Kristus mot ett diffust ökenlandskap och svarta skyar. Ramen är välvd med flackt formad hästskobåge, grönmålad och har ornerade hörnbeslag av bly. Vid foten ligger en dödskalle och ovanför sitter ett änglaansikte. En ljust gråmarmorerad pilaster med förgyllt kapitäl finns på var sida om tavlan. Stora skulpturer föreställande Petrus och Paulus står på var sin sida om tavlan på den profilerade, marmorerade listen undertill. Predellan utgörs av en olja på duk föreställande nattvardens instiftande. Denna flankeras av Catharina Thams samt hennes avlidne mans, Thomas Fehmans, vapensköldar i blått, svart och guld. Broskornament pryder dess sidor. Skulpterade änglar med stege och kors står på överstycket med en lagerkrans kring ett bibelord mellan sig. Uppsatsen kröns av den uppståndne Herren med fana.
ALTARRING - Utformning från 1956 då de förutvarande grindarna ersattes med öppningar vid altaret. En femsidig täckt, ljusbrunmålad barriär med marmorerade fyllningar i guldramar och mörkare brunmarmorerad överkant. Mittstycket är bredare än övriga sidor. Runtom finns ett tygklätt, rött knäfall på brunlaserad sockel.
BÄNKINREDNING - Bänkarna har raka linjer och är från 1956. De står i tre kvarter med sidogångar och slutar i höjd med läktarbröstningen; 15 rader i sydöst, fyra i sydväst (börjar på 17) och 21 i norr. Jämfört med originalritningen har i de norra och sydvästra kvarteren avlägsnats åtta rader vardera, medan det sydöstra är intakt. Fram till åtminstone 1989 fanns två bänkrader kvar under läktaren. Gaveln har en enfärgad fyllning utan list, dörren en gulgrå marmorerad fyllning i profilerat ramverk med målad numrering över. Över- och understyckena är enkelt profilerade. Det hela är laserat i blå- och grågröna toner. Sitsarna är skålade med bänkvärmare under och ryggarna lutar. Innandömet är laserat brungulgrönt. Tröskelstock, vervel och fotbräda saknas. Bänkskärmarna har likadana fyllningar som dörrarna.
PREDIKSTOL - Predikstolen med trappa och ljudtak är i barock och uppskattas vara från 1600-talets slut. Den fick denna placering vid kortillbyggnaden 1828. Färgerna hålls i rött, svart, blått och vitt, originalfärger framtagna 1931. En text på ena fyllningen i trappbarriären omtalar att hela predikstolen blev renoverad av bildhuggare Michael Schmidt 1732. Han tillverkade också 1724 bokbrädan med hästskobåge. De fem sidorna är vertikalt indelade och tidstypiskt dekorerade med ett arkadmotiv ovanför skulpturer av Jesus och evangelisterna, som åtskiljs på hörnen av kolonner med joniska kapitäl. Över arkadbågarna sitter skurna änglar med stora vita vingar monterade mot svart botten. Över kapitälen sitter snidade änglaansikten och under basen stöder kraftiga broskformade konsoler med skurna röda tulpaner mot svart botten. Under apostlarna är stora kvadratiska fyllningar med målade blommor i profilerade, ljust marmorerade ramar. Under Lukas är en avvikande blomma. (Intressant är att studera djursymbolernas utformning som tydligt visar att bildhuggaren varit mer hänvisad till sin fantasi än noggranna naturaliestudier.) Korgen står kant i kant med ett träfiberfundament, troligen från 1956. Trappbarriären, sannolikt från 1732, är rödfärgad med enkelt målad akantusdekor och trappan är modernt mattklädd. Timglaset från 1759 står på det måttligt utkragande överstycket.
Ljudtaket uppges 1829 ha varit sexkantigt men är idag oktogonalt med en duva hängande från en blomma i undertaket med blåmålad himmel. Skurna festonger i blått och gult i röda girlander hänger ned runt den låga kanten. Sju av dem tillverkades 1956 (årtalet anges på baksidan) utifrån ett äldre, bevarat original. Materialet förefaller vara gips. Ovansidan har hög och kraftfull dekor med palmettprydda, strama ljusblå kartuscher med små medaljonger med enstaka ord och mellan dem står stora skulpterade änglar utan föremål i händerna med förgyllda vingar och höftskynken. Här är förgyllningen omfattande.
ORGEL - Den ljust blågröna fasaden är bevarad från en Molanderorgel i nyklassicistisk stil från 1881. Fasaden är tredelad med palmetter och karnisprofilerade förgyllda dekorer upptill. Mittsektionen är som en tempelgavel med förhöjt entablement prytt med tandsnitt och kannelyrer, därunder en rundbågad öppning försedd med äggstav. På var sida är en smalare och lägre sektion blottande metallpiporna i raka öppningar. Mellan dem är ännu lägre pilastrar. Infällt spelbord och orgelverk är från 1966 av orgelbyggare Nils Hammarberg. Spelbordet är dolt av lackade mahognyluckor. Huset är av beigemålad furu. På väggen sitter en dekor med lyra som troligen krönt fasaden före dess höjning 1966.
LÄKTARE - Läktaren tillkom 1737. Barriären omformades 1956 för att dit kunna återföra apostlamålningarna från 1737. Den är rak, slät och turkost laserad med målningarna av Jesus och de 12 apostlarna infällda i grå enkla ramar. Under en profilerad list står namnen längs nederkanten. Målningarna lär ursprungligen ha utgjort en enda målning som sågades isär 1880 och lades på vinden, för att åter hängas på väggarna mellan 1897 och 1956. Bröstningens utskjutande mittparti (troligen tillkommet 1880) gjordes rakt 1956 och listverken minskades. På det enkelt profilerade överstycket är ett rakt skyddsräcke av gulmetall monterat. Undertaket har vitmålad pärlspånt som vilar på tolv pelare i fyra rader; en utmed var långvägg och två vid mittgången. Pelarna har avfasade hörn och profilerat kapitäl och är laserade olivbruna. Fyra gradänger finns på var sida med lösa trästolar och glesa träräcken vid fönstren. Golvet täcks av en linoleummatta.
SPECIFIKA INVENTARIER
DOPFUNT - Romansk dopfunt i sandsten, troligen från omkring 1100. Cuppan är mycket stor, rund och något sfärisk med urtappningshål och står utan skaft på en rund fot. Cuppan har en enkel, något klumpig karaktär i tre skift med rika och livliga dekorer där ingen sida är den andra lik. Ristningarna visar bland annat vågliknande linjer överst, ringkors och vegetativa ornament på mittdelen och nederdelen har ett sicksackmönster, medan endast en huggen rits pryder foten. Skålen täcks av ett mässingsfat.
NUMMERTAVLA - Två rektangulära tavlor med brutet krön med stjärndekor på oktogonala pelare, fast monterade i golvet. Profilerade över- och understycken. Möjligen är de från 1931.
VAPENHUS - Vapenhuset är ett litet rum med ytterdörr i söder och entré till långhuset i öster, samt en bred trädörr till ett förråd i norr. Västväggen har en dörr i norr till toaletten från 1976 och en dörr i söder till torntrappan. Mellan dem sitter ett kungörelseskåp av trä och glas, samt en spegel sannolikt från 1956. En liten lucka till proppskåp med trävred är sågad direkt ur väggvirket. Takarmaturen är av blyinfattat glas. Toaletten har klinkergolv, varmvattenberedare, ho, tvättställ och wc inom gråmålade träfiberväggar och tak. Förrådets dörr och golvnivå är cirka 40 centimeter över vapenhusets och interiören har åldriga ytor med fet kalkputs på väggarna och takvirke av mycket bred dimension. Ritningar från 1953 visar här en passage till den gamla dörren i norr, men på 1828 års ritning är ingen öppning i muren markerad här. Troligen är utrymmet och ytterdörren ursprungliga men gjorda på lokalt initiativ.
GOLV - Rött rektangulärt klinkergolv, antagligen från 1956 eller 1976 .
VÄGG - Putsade väggar utom västväggen som är en gråmålad, stående brädvägg äldre än 1956.
PORT - Pardörr från 1931 av mörkbrunt färgat trä med sex liggande rektangulära fyllningar och vred av hamrad metall likadant som sydportens.
INNERDÖRRAR - Till långhuset leder en brunlaserad pardörr från 1956. Varje dörrblad har två fyllningar med kraftiga lister och en mittfyllning utan lister. Elegant svängda vred i gulmetall. Övriga tre dörrar är likadana som träväggen. Toalettdörren gjordes 1976 men de andra två är betydligt äldre. Norrdörren har smidda bandgångjärn och dragring samt målat 1700-talsbeslag och nyckel. Torndörren har stor kulförsedd smidesring med korsformat beslag samt oval, spetsad nyckelskylt från samma tid. Bräderna förefaller vara handbilade så väggen kan vara samtida med tornet eller tillkommen vid ombyggnaden 1828.
TAK - Handhyvlade, gråmålade breda bräder, sannolikt ursprungliga, med breda taklister i väster och öster. Taket är lägre vid porten.
SAKRISTIA - Ett litet rektangulärt rum tillbyggt 1956 med dörr till koret i söder och ytterdörr i öster med litet vindfång. I norrväggen sitter ett fönster. Inredningen förefaller vara en blandning av äldre möbler och sådana tillkomna 1956. Väster om kordörren är ett skrudskåp och vid västra väggen står ett enkelt, täckt altare av trä målat vitt och lila. Över det hänger en gammal Kristustavla. Framför fönstret står ett kontorsbord. På ömse sidor om ytterdörren är garderober. På väggen öster om kordörren är en kopparpiscina anbringad.
GOLV - Lackat ursprungligt trägolv med lika breda bräder.
VÄGG - Putsade med kc-bruk och vitfärgade.
PORT - Enkel dörr laserad i olika milda gröna nyanser med två helfranska fyllningar och enkelt vred av mässing. Vindfånget har brädgolv, putsade väggar och tak. Ytterdörren är likadan men har en stor låskista av järn men ett modernt vred som det hänger en mycket stor nyckel på. Dörren är ålderdomlig på utsidan och låskistan förstärker intrycket att dörren kan vara återanvänd.
INNERDÖRR - Likadan som portarna ovan.
FÖNSTER - Ett ursprungligt, kopplat tvåluftsfönster i grund, vidgad nisch med fönsterbräda av marmor. Fönstret har mittpost och klarglas sitter i innerbågarna. Ytterbågarna är blyspröjsade. Snickerierna är gråmålade.
TAK - Slätspontad ursprunglig panel som täckmålats gråvit och en mörkare grå taklist, något profilerad.
TORN -
TORNVÅNINGAR - Våning 2-4 har spikat, obehandlat brädgolv, råa murväggar och bilat, löst liggande virke i taket. Alla trappor är öppna och av obehandlat trä med enkla ledstänger.
VÅNING 1 - Vapenhus
VÅNING 2 - Här finns klockmaskineriet. Trappa upp längs norrväggen.
VÅNING 3 - Förråd där bland annat en bänk från 1880 står. Bänken har liggande pärlspont i ryggen och en uppskjutande skuren trepassdekor på ena sidan. Allehanda äldre föremål förvaras också här. På västra sidan är en fönsteröppning som är större i innerliv än ytterliv. En träbåge spröjsad i fyra rutor med glas är monterad på insidan och yttergluggen är nätad. På östra väggen är en trappförsedd metallucka till långhusvinden. Där ligger på golvet gamla falor, undertaksbrädor, med spår för vattenavrinning. En trappa leder upp i öster.
VÅNING 4 - Lågt till tak. Här hänger ett flertal gamla trearmade, blågröna väggljushållare. Åt söder och norr finns vardera en öppen liggande, rektangulär glugg, varav endast den södra är försedd med nät på insidan. Trappa upp i öster.
VÅNING 5 - Klockvåning med elektrifierade luckor som är klädda med profilerad fiskbenspanel. Åt öster har ena bladet en liten glasförsedd ruta som ger utsikt över kyrktaket. Öppningarna är nätade. Väggarna är här putsade och taket är av nyare virke. På väggen hänger originalflöjeln i tuppform från 1765. Två klockor; den stora gjuten 1720 i Göteborg och omgjuten 1780 och den något mindre från 1882. Uppgifter finns att den stora kan härstamma från en ännu äldre, kallad Maria. Stegar leder vidare upp till lanterninen.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
