YTTERJÄRNA KYRKA

Kompletterande exteriörbeskrivning
Byggnaden är uppförd på krönen av en ås och marken omkring sluttar åt olika riktningar; marknivån kring grunden skiftar därför något. Kyrkan utgörs av ett rektangulärt långhus med ett fullbrett polygonalt korparti i öster, ett smalare och kvadratiskt torn i väster; tornet är sin östra del delvis infällt i långhuset. I norr flankeras långhuset av en kvadratisk sakristia. I söder har kyrkan en större kapelltillbyggnad, den s k. Dåderökyrkan, som på längden motsvarar två travéer och till sin form och omfattning liknar en korsarm.

Byggnaden är uppförd delvis av natursten och delvis av tegel. Kyrkan saknar markerad sockel och putsen går ned till marken. Fasaderna är spritputsade i fälten och slätputsade i omfattningar och nischer; putsen är avfärgad i vitt. Ankarslutar finns i Sparrerska gravkorets, sakristians och tornets mur. Koret har dessutom ankarjärn med dragband utmed södra fasaden. Under sakristians norra fönster finns en inmurad gravsten

Samtliga fönsteröppningar i kyrkan, med undantag av sakristians har, sedan ombyggnaden 1896, samma storlek och form. De har sluttande solbänkar täckta med kopparplåt. Koret har numera två fönster (ett tredje fönster är igenmurat), långhusets norra sida tre fönster väster om sakristian, södra långsidan tre fönster varav två öster om sidokapellets tillbyggnad. Kapellet (Dåderökyrkan) har två fönster i sin södra gavel och ett i sidoväggen i öster. Sakristian har två mindre fönsteröppningar; den ena i norr och den andra i öster. Samtliga fönster är spetsbågiga med undantag av sakristians fönster som är rundbågiga. Fönsternischer och fönsteromfattningar är slätputsade. Samtliga ytterbågar är av gjutjärn med undantag av västra portalens överljusfönster som har karm och bågar av trä. Dörrar, fönsterbågar och karmar är rödmålade. Tornet har avlånga ljudöppningar i höjd med klockkammaren; en i varje väderstreck. Öppningarna är försedda med plåtbeslagna luckor, plåten är svartmålad.

Tornets västra portal har ett spetsbågigt överljusfönster och därunder en stickbågig dörröppning. Överljusfönstret har indelning med spröjs som imiterar masverk med klöverblad. Tornets dörröppning har pardörrar, ingången mot koret i norr har en enkel dörr. Dörrarna har fodring med spontad panel lagd i fiskbensmönster. De är rödmålade och har större svartmålade gångjärnsbeslag av smide med volutmönster. Ingången mot koret i norr, strax öster om sakristian, har fyra trappsteg och ledstång.

Långhus, sakristia och kapell har sadeltak, valmat över koret. Takfot och remstycken har rödmålad brädfodring. Sakristians gavel har rödmålade vindskivor med kantmönster. Tornhuven har karnisformad huv krönt med en öppen lanternin som bär huv med lökspira. Spiran bär ett förgyllt kulkors. Samtliga tak är skivtäckta med kopparplåt, i småplåtsformat och med tvärfalsar i linje med varandra. På långhus, kapell, sakristia och torn finns hängrännor av koppar; stuprören har skarpa vinklar.

Järnabygden delades tidigt upp i två församlingar, moderförsamlingen Överjärna samt annexförsamlingen Ytterjärna. Uppdelningen skedde troligen redan under tidig kristen tid, eftersom båda kyrkorna kan dateras till 1100-talet. De äldsta arkivalierna som kan relateras till byggnadshistorian är från 1700-talets första hälft. Därmed vilar kyrkans byggnadshistoria till största del på observationer, antaganden och rekonstruktioner.

Den första kyrkobyggnaden uppfördes troligen vid 1100-talets slut och var betydligt mindre än dagens kyrka. Den bestod av ett rektangulärt långhus med smalare och lägre kor i öster samt av ett torn i väster. Av den äldsta kyrkan återstår den nedre delen av tornet samt stommen i långhusets västligaste travé. En skillnad i murtjockleken, i långhusets norra mur samt en ojämnhet i dess södra mur avslöjar skarven i murverken och samtidigt den ursprungliga längden av 1100-talets långhus. I den södra muren, i höjd med läktaren, finns även spår av en ursprunglig fönsterglugg. Väster om och nedanför denna låg kyrkans ursprungliga portal.

Under tidigt 1300-tal skedde den första stora förändringen av Ytterjärna kyrka. Det smala romanska koret i östra gaveln revs och kyrkan förlängdes åt öster, där långhuset avslutades med en rak korvägg. Med största sannolikhet täcktes kyrkorummet av ett brädtak lagt på vindsbjälklaget. Även nuvarande sakristia med sitt tegelvalv torde ha tillkommit vid denna tidpunkt. Under perioden målades även kyrkan invändigt, spår av dessa äldre målningar består på långhusets norra vägg.

Under första hälften av 1400-talet stod tornbygget på Strängnäs domkyrka förebild för många andra ombyggnadsprojekt vid stiftets sockenkyrkor. Det är troligt att även Ytterjärna kyrkas torn ombyggdes under detta århundrade, då tornet är påbyggt med medeltidstegel och en av kyrkklockorna är daterad 1442. Vapenhuset mot södra långväggen tillkom förmodligen också under perioden; det bestod framför södra portalen fram till 1819 då en ny entré skapades genom tornet.
Under 1400-talets första hälft uppfördes även den s.k. Dåderökyrkan; ett kapell som tillfördes mot södra långmuren. Valvmålningarna i kapellet har daterats till början av 1460-talet. Valvens konstruktion visar att stomme och valv är samtida och allt talar för att även målningarna utfördes kort därefter. Denna typ av utbyggnad var ovanligt i Södermanland men det antas att tillbyggnaden var avsedd som helgonkor.

Omkring 1600 välvdes långhusets (västliga) travéer, som hittills täckts av brädtak. På 1640-talet förlängdes kyrkan ytterligare åt öster med tre travéer och ett nytt kor med tresidig avslutning tillkom. Under det nya koret anlades en gravkammare, för riksrådet Lars Eriksson Sparre Dåderö; vilken bekostade tillbyggnationen. Under samma sekel valvslogs långhuset. Omkring 1600-talets mitt restes även en ny tornspira.

På 1740-talet ersattes tornspiran med tidsenlig tornhuv, krönt med lanternin. Byggmästaren uppförde även liknande tornhuv på grannkyrkorna Tveta och Överjärna. Troligen 1759 tillkom en ny bänkinredning med slutna bänkar och mot slutet av århundradet utvidgades kyrkans fönster och nya togs upp.

År 1817 fick kyrkan sin första orgel. Två år senare revs det medeltida vapenhuset i söder, efter att en ny entréportal tagits upp i tornets västra gavel. I samband med detta murades södra portalen igen.

Omkring 1890 ersattes takets spåntäckning med plåt. Senare på 1890-talet genomfördes en omfattande restaurering av interiören under ledning av arkitekt Agi Lindegren. Arbetena kom att omfatta bland annat anläggning av ett betonggolv i långhuset och dekormålning av valven. De slutna bänkkvarteren avlägsnades och ersattes av nya öppna bänkar samtidigt tillkom en ny altarprydnad och en ny altarring. En annan förändring som fick inverkan även på kyrkans exteriör blev ombyggnaden av fönsteröppningarna, vilka fick sin nuvarande och enhetliga utformning.

1948-49 genomfördes ytterligare en omfattande upprustning, under ledning av arkitekt K M. Westerberg. Vid restaureringen togs fragment fram av medeltida vägg- och valvmålningar i långhuset och i den s.k. Dåderökyrkan. El installerades och kaminer ersattes med elektriska värmeelement medan fönstren försågs med innerramar. Cementgolvet frilades och övertäcktes med tegel. Den öppna bänkinredningen från 1800-talets slut avlägsnades och ersattes av slutna bänkar, rekonstruerade efter en äldre bänkinredning. Även altare och altarring ombyggdes.
Restaureringen innefattade även en undersökning av Sparrerska gravvalvet, vars trappa vid någon tidpunkt delvis murats igen. Öppningen över trappan försågs med en ny grå kalkstenshäll och gravens valv lagades och kalkades.

Arbetena som genomfördes under andra hälften av 1900-talet och början av 2000-talet har huvudsakligen avsett vård- och underhållsåtgärder, såväl ut- som invändigt. Även nya tekniska installationer aktualiserades. Mot 1990-talets slut togs en utrymningsport upp i korets norra vägg.