BANKERYDS KYRKA

Bankeryds kyrka från 1865 består av ett långhus med i öster ett kor av samma bredd, vilket avslutas med en femsidig absid. Mitt på södra långsidan är en något utkragande sydportal som på norra långsidan motsvaras av en sakristia. . Vid västgaveln reser sig ett torn. Arkitekturen är övervägande nyklassicistisk med inslag av medeltidsinspirerade nystilar.
Kyrkan vilar på en skråkantad sockel med gråmålad spritputs. . Långhus, sakristia och torn har utkragande hörnomfattningar. . Fasaderna är spritputsade och avfärgade med en bruten vit kalkfärg. Under denna finns en vit kalkfärg med påtaglig gul brytning och under denna ännu en vit kalkfärg, men med något mindre gult. Kring hela kyrkan löper en kraftigt profilerad takfot av putsat trä. Denna fortsätter horisontellt över gavlarna och tornfasaden. . Över torn- och sydportalerna bildar gesimsen en spetsgavel krönt med förgyllt kors. Gesimsen är slätputsad och på torn samt gavlar avtäckt med plåt. Tornfasaderna avslutas uppåt med varsin spetsgavel.
Västporten i tornet och sydporten har ursprungliga pardörrar klädda med ekpanel och smidda gångjärnsband från 1931. . Handtag och låsskyltar i mässing är från byggnadstiden. Västporten har en granittrappa medan sydporten har trappa och välanpassad ramp i kalksten från 1997. I sakristians västvägg sitter en ursprunglig port
med panel, handtag och lås som de övriga. Kalkstenstrappan är troligen från byggnadstiden. Alla portarna har överljus i form av lunettfönster med ursprungliga bågar målade i vitt.
Kyrkan har fyra fönsteraxlar med stora rundbågiga nischer med ursprungliga solbänkar av kalksten. . I varje nisch sitter två högsmala rundbågsfönster och ett litet rundfönster. . Kyrkans gavlar genombryts av rundbågsfönster som flankerar torn respektive absid. I absiden sitter två större rundbågsfönster. Alla fönster har vitmålade bågar från byggnadstiden med träspröjs och har i regel bevarat sina handgjorda glasrutor. Tornet har i varje sida två par ljudluckor inom en smyg av samma utseende som fönstersmygarna på långhuset. Luckorna är från byggnadstiden och klädda med en liggande svartmålad panel.
Kyrkan täcks av ett flackt sadeltak. Absid och sakristia har valmade tak. Taktäckningen utgörs av skiffer som på delar av norra sidan, sakristian och absiden är från uppförandet. Torntaket är utformat som en brant huv med åttkantig, kopparklädd lanternin som har rundbågiga öppningar. Lanterninen kröns av en spira med förgyllt kors på kula. Alla takfall har hängrännor och stuprör i kopparplåt, de senare är anslutna till markdränering.

Föregående kyrka
Tio meter från den norra kyrkogårdsmuren och 20 meter från den västra låg nuvarande kyrkas föregångare. Genom Nils Månsson Mandelgrens beskrivning och teckningar från 1863 har vi en god bild av hur denna såg ut. . Den var 27 ½ aln lång (23 meter), 14 ½ aln bred (8,7 meter) och 11 alnar hög (6,6 meter). Planen var romansk med smalare rakt avslutat kor samt norr om detta en sakristia. Kor och sakristia var av sten och åtminstone koret från tidig medeltid. För detta talar att koret var tunnvälvt och öppnade sig mot kyrkorummet genom en spetsbågig triumfbåge. Den spetsbågiga formen kan indikera 1200-talets mitt eller andra hälft då gotiska former började göra sig gällande. Likadana triumfbågar finns bevarade i de östgötska kyrkorna Järstad och Skeppsås. Långhuset var timrat och spånklätt med brant sadeltak. Troligen uppfördes det efter den danska skövlingen av kyrkan i samband med nordiska sjuårskriget 1567. En jämförelse kan göras med Haurida medeltidskyrka som också har murat kor och timrat långhus. Långhuset var uppdelat i tre skepp och såväl väggar som tak var målade med bibliska scener.
Vägg- och takmålningar skall ha utförts 1687. Målaren Johan Christian Peterson utsmyckade 1730 läktare, bänkar och vapenhus. Sannolikt svarade han även för nya takmålningar av bevarade fragment att döma. Kyrkan var tornlös och klockorna hängde i en fristående stapel. Kyrkan och klockstapeln revs 1865 och delar av timret användes till bjälklag och trossbotten i den nya kyrkan. Predikstolen hamnade i dess tornvind där även det gamla dekorerade innertaket återanvändes. I övrigt försåldes virke och inredning på auktion. De försålda kyrkportarna kom på 1900-talet att tas om hand och står idag i tornet.

Under 1840-talet blev frågan om nybygge av kyrka en ständigt återkommande punkt på sockenstämmorna i Bankeryd. På grund av den gamla kyrkans ringa storlek i förhållande till folkmängden bedömdes det olönsamt att reparera och bygga till den. År 1856 fattades beslut om nybyggnad och förfrågan om rikskollekt ställdes till Kungl. Maj:t. Samtidigt påbörjades insamling av pengar. Ett förslag till plan togs fram och tillställdes Överintendentsämbetet, vars arkitekt Johan Fredrik Åbom gjorde en färdig ritning. Åbom ritade först in sakristian som en halvrund absid i öster, men församlingen ville ha den i norr och så fick det bli. Ritningsförslaget fastställdes 1857. Grunden lades 1860 på ny mark direkt söder om kyrkogården. Först 1865, när rikskollekt och stambok beviljats, genomfördes själva bygget, på endast sex månader. Föregående år hade järnvägsdragningen genom socknen upptagit all kraft. För murarbetena anlitades byggmästaren Andreas Persson från Erikstorp i västgötska Bollebygd. Han var en av de skickliga kyrkobyggmästare som hade sina rötter i Sandhult och var efterfrågade i hela Västsverige. För snickeriarbetena svarade Anders Johansson från närbelägna Tvärred, med vilken Persson arbetat i en annan kyrka ritad av Åbom, Äspered i Västergötland, uppförd 1861 (predikstolarna är snarlika med sin kraftigt utkragande bas och konkava sidor med reliefer). Medan Äspered var en renodlad empirekyrka så uppvisar Bankeryd i sin exteriör medeltidsinspirerade drag som spetsgavlar, polygonal absid och en åttkantig lanternin med spira. Bankeryds kyrka är en av de första i Småland som pekar fram mot nygotiken under 1800-talets slut. I närområdet har den sin direkta motsvarighet i Rogberga kyrka från 1867, som ritades av arkitekt Ludwig Hawerman vid Överintendentsämbetet. Kyrkorummet i båda fallen är däremot uttryck för empiretidens ideal, vilket var särskilt långlivat i Småland.
Kyrkorummet och dess inredning målades 1866 av kyrkomålaren Anders Gustaf Ljungström från Sandhem. Det nakna, förgyllda altarkorset var tillverkat av den lokale snickaren Arvid Isaksson medan predikstolen var ett arbete av Anders Johansson och likartad dennes predikstol i Äspereds kyrka. Det dröjde till 1879 innan Bankeryds kyrka fick en orgel. Instrumentet bekostades av löjtnant Mauritz Stigell på Månseryd, som hade varit en drivande kraft i kyrkobygget. Orgeln byggdes av en av tidens bästa självlärda orgelbyggare, Erik Nordström i Eksjö. Den omfattade en manual med tio stämmor och bihangspedal.
År 1889 fick kyrkorummet och sakristian sitt första värmesystem i form av två gjutjärnskaminer från Ebbes bruk, Huskvarna. Dessa fick en gemensam rökgång i väggen mellan långhus och sakristia. Detta fick till följd att predikstolen flyttades till korets norra sida.
Den hade fram till dess suttit mitt emot sydporten med uppgång inifrån sakristian, en placering som gav kyrkan en tydlig tväraxel. År 1909 lät kyrkostämman plocka ned de klingsporska och algrenska epitafierna från tornet, restaurera dem och hänga upp dem i kyrkorummet. . Det klingsporska huvudbaneret blev därvid helt ommålat.
År 1915 företogs en invändig renovering. För att förbättra uppvärmningen tillverkades innanfönster. . Predikstolen försågs med ett ljudtak och en ny trappa. Det nakna altarkorset fick en snidad mantel. Målarmästaren R Johansson, Bankeryd, svarade för total ommålning med inslag av dekorationsmåleri. . I absidvalvet målades en strålomgärdad treenighetssymbol, korväggens pilastrar och taklisten marmorerades, över triumfbågen tillkom ett språkband och längs taklisten en bård. Brädtaket spacklades inför ommålningen för att ge intryck av puts. Bänkar och dörrar målades i en rödbrun ton. Väggarna fick en brun bröstning. Predikstol, läktare och orgel var sannolikt redan tidigare målade i vitt med förgyllda listverk.
År 1930 slog blixten ned i tornet, splittrade dörrar och åsamkade skador på putsen. . Detta ledde till en utvändig upprustning följande år. Lösa partier på den reveterade taklisten runt hela kyrkan bilades ned, omspändes med galvaniserad järnduk och putsades med starkt
cementblandat kalkbruk. . Även putsskador på fasaderna och sockeln lagades med kalkcementbruk. Fasaderna avfärgades därefter med kalkfärg, sockeln med grå cementfärg. . Den skadade tornporten riktades och kläddes tillika med övriga portar med en ny ekpanel och nya smidda gångjärnsband (ritning utförd av byggnadsingenjör And. Ohlsson, Byggnadsstyrelsen). Skorstenen ommurades. Skiffertaket sågs över. Korsen på spiran och över portalerna förgylldes. Torngluggarna försågs med nät för att hindra fåglar. . Åskledare uppsattes. . Klockringningen förenklades genom installation av trampor. En invändig renovering kom i övrigt att skjutas på framtiden, även fast dåvarande kyrkoherden påtalade bristen på ljus och värme.
När kyrkan försågs med elektricitet 1935 insattes kompletterande elektriska belysningsarmaturer i mässing, specialritade för kyrkan av stadsarkitekten i Jönköping, Göran Pauli. År 1943 fick arkitekt Paul Boberg, Växjö, i uppdrag att ta fram ett restaureringsförslag. Det kom dock att dröja innan det kom till utförande.
År 1950 genomfördes omtäckning av skiffertaket. Befintligt skiffer utsorterades och lades på långhusets norra takfall, sakristian och absiden. På södra takfallet lades ny skiffer. Det äldre underlaget av spån byttes mot papp. Nya hängrännor och stuprör uppsattes. Torntakets svartplåt byttes mot kopparplåt.
Bobergs förslag kom att bli utgångspunkt för de genomgripande arbeten som företogs i kyrkorummet 19531954 under ledning av ingenjör Erik Persson från Johannes Dahls arkitektfirma, Tranås. Byggmästare var Wiking Bäckström. . Den nedsmutsande uppvärmningen med kamin ersattes med elektriska bänkkonvektorer. Byggnadstidens profilerade bänkgavlar ersattes med nya rätvinkliga, mer tilltalande . Bänkarnas sitsar breddades. De främre bänkarna avlägsnades för att kunna utöka korgolvet och få mer plats vid bl.a. begravningar. . Även korbänkarna togs bort. . Läktarens mittparti byggdes ut för att ge plats för kör. Framför sydporten byggdes ett vindfång för bättre värmeekonomi, i samma syfte tilläggsisolerades vind och golv med mineralull (tidigare hade vinden kutterspån). . Sakristians dörr flyttades till att hamna i linje sydporten. . Läktaren fick en stor underbyggnad för väntrum, toalett och kapprum m.m. Här placerades också en del inredning från den gamla kyrkan. Altaret gjordes fristående och mantelkorset flyttades till södra korfönstret och en ny dopplats. Absiden fick en heltäckande muralmålning al secco på temat Bergspredikan, utförd av Torsten Nordberg, en i sin tid efterfrågad sakralkonstnär. . Målningen föregicks av flera överläggningar med Byggnadsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Landsantikvarien som ville värna den åbomska arkitekturens monumentalitet och ljus. Kyrkoherden hade önskat att mura igen fönstren i absiden och hugga bort gesimsen för att få in mystik . Istället blev det en kompromiss där fönstren och gesims samverkar med målningen. Kyrkorummet ommålades i sin helhet i ljusa, glada färger enligt en tidningsartikel. Väggarna fick en bruten vit färg. I Bobergs program angavs kalkfärg, men vid detta eller någon gång under följande två decennier har väggarna strukits med en tät emulsionsfärg. . Taket målades ljusgrått, även det med en emulsionsfärg. Bänkgavlarna målades i grönt, gult och rött, invändigt behöll bänkarna sin rödbruna färg.
Restaureringens sista fas blev om- och tillbyggnaden av orgeln som genomfördes 1955 av Olof Hammarberg, Göteborg. Orgeln utökades till 23 stämmor fördelade på två manualer och en pedal. Åtta stämmor återanvändes (huvudsakligen i första manualen), liksom orgelfasaden. Alla väderlådor och hela spel- och registermekaniken utbyttes. Det tidigare fristående spelbordet ersattes av ett inbyggt. Genom denna utökning förändrades orgelns klang från 1800-talets romantiska till orgelrörelsens sakliga.
År 1977 uppmärksammades fuktproblem i väggarna. . Takfoten, långhusets nordsida och sakristian hade stora fukt- och frostskador med genomslag in i kyrkorum och sakristia. Orsaken stod att finna i 1950 års takomtäckning då felaktiga utförande gjorts av inskott i ränndalar, fotplåtar och upphängning av hängrännor. En såväl ut- som invändig restaurering projekterades av ingenjör Erik Persson, Johannes Dahls arkitektfirma, och utfördes 19791980. Norra takfallet och sakristian lades om och försågs med nya plåtarbeten. . Rötskador på den reveterade takfoten åtgärdades med nytt trämaterial. Därefter kläddes dessa partier med vassmatta och putsades med våtsläckt kalk samt kalkfärgades. Originalutförandet för reveteringens bas var trädubb. Skadade fasadpartier höggs upp och lagades med samma kalkbruk.
De invändiga arbetena bestod i följande. . Innanför altarringen lades en ny heltäckningsmatta. Väggarna rengjordes från fett och sot, sprickor lagades, sedan ströks de med vit emulsionsfärg. . Fuktskador på norra väggen behandlades med vattenglas och schellack. Fuktskadade brädor i valvets norra del lagades med visst byte av bräder. Sprickor i bänksitsarna till följd av värmen från bänkkonvektorerna lagades. . Altaret fick ny skiva och bakstycke av plywood. . Altarringens grindar borttogs för att underlätta passage. Knäfallet gjordes bekvämare och fick ny klädsel. . Dopplatsen försågs med ett litet dopaltare. Sakristian försågs med piscina och bönealtare. . Skrudskåpet ombyggdes. Läktargolv och gradänger kläddes med ny heltäckningsmatta. Taket tvättades och målades med mager oljefärg och därpå en lätt blågrå tempera i laverande teknik. Fönstren målades med en matt oljefärg. Dörrarna laserades i dämpade toner och mattfernissades. Samma gällde för bänkarna vars färgställning behölls. Läktarbröst, altare, altarring och predikstol fick en mjukare färgsättning med bibehållande av befintlig förgyllning. Orgeln målades med matt oljefärg i befintliga färger. . Ommålningen utfördes av målaremästare Rune Håkansson i samråd med landsantikvarien och konservator. Enklare konserveringsinsatser utfördes av Ola Westerudd, länsmuseet, på Klingspors huvudbaner och Alegrens epitafium. År 1985 uppsattes snörasskydd på södra takfallen.
År 1990 sattes ett skrudskåp upp i vapenhuset. Samma år byggdes en kororgel med sex stämmor av Västbo orgelbyggeri, Långaryd. Detta medförde att en porträttgravhäll från 1600-talet, som lagts i korgolvet vid restaureringen 1954, fick en ny uppställning på kyrkogården.
Redan 1993 väcktes på nytt frågan om ombyggnad av kyrkan för att få bättre nyttjande, tillgänglighet och flexibilitet. . En arbetsgrupp tillsattes som samrådde med myndigheterna. Ritningar togs fram av Henry Hansson, Arkitektkontoret Vi ritar, Bankeryd. . Första etappen blev ombyggnad av entréerna 1997. Vapenhuset försågs med ett vindfång flankerat av skåpsinredning. . Tegelgolvet omfogades och fönstren försågs med innerbågar. Väggarna målades med emulsionsfärg likt befintligt. Till sydporten byggdes en ramp i kalksten. . Entreprenör var PEAB och för målningsarbetena svarade Haga måleri.
Nästa etapp genomfördes 2000 under ledning av Arberg & Arberg Arkitektkontor, Jönköping. Den befintliga läktarunderbyggnaden revs och ersattes med en ny som bättre tar hänsyn till rummet genom att läktarpelarna lämnas fria. I denna inrymdes nytt mötesrum, pentry, elcentral, förråd med centraldammsugare, kapprum och handikappanpassad toalett. . Den bakersta bänkraden togs bort. De tre främre bänkraderna kortades för att tillåta en ramp i södra sidogången och passage förbi predikstolen i norr. I bakre delen av norra bänkkvarteren ordnades en manöverpulpet. . Altarringen delades upp i sex sektioner och omkläddes. I golvet nedfrästes en mässingscirkel där sektionerna låses fast. Altarets podium togs bort och heltäckningsmattan likaså. . Dörrparet mellan vapenhus och långhus flyttades till att liva med långhusets västvägg. Dörrbladen försågs med espanjoletter för nödutrymning. . På läktaren avlägsnades de två bakre bänkraderna för att få in förvaringsskåp. . Väggarna målades på
nytt med emulsionsfärg, medan inredningen målades med linoljefärg. Taklisten försågs med en ny marmorering. Bänkarna målades utvändigt i gammalrosa medan fyllningarnas marmoreringar och förgyllning behölls. Predikstolens gulvita kulör ändrades till ljusgrå för att harmoniera bättre med kyrkorummet. Sakristian försågs med ett mellanbjälklag för att få nya förvaringsutrymmen. Vid rivning av sakristigolvet påträffades bemålade brädor och bjälkar från den gamla kyrkan, vilka togs till vara och fördes över till bårhuset och församlingshemmet. . Sakristian fick nytt klinkergolv med golvvärme. Alla elinstallationer förnyades. Den gamla kyrkans predikstol flyttades från läktarunderbyggnaden till tornet. . Nordbergs mural befann sig sedan 1980-talet i ett tillstånd av nedsmutsning och torrfällning, varför den nu konserverades av länsmuseet. Konserveringsinsatser utfördes även på förgyllningar i kyrkorummet samt epitafierna. Ett nykonserverat processionskrucifix från 1400-talet gavs en placering på en piedestal bakom altaret. Vid renoveringen ombyggdes även vindfånget i vapenhuset så att dörrarna av brandsäkerhetsskäl blev utåtgående.
År 2008 utbyttes den direktverkande eluppvärmning till ett vattenburet system med grundvattenvärme. . Syftet var dels att få bättre ekonomi, dels att få ett för inventarierna skonsammare klimat genom möjligheten till styrning. Det gamla systemet var underdimensionerat och hade i kombination med konstant hög värmenivå orsakat torkskador på inredning och inventarier, varför många av de 2000 konserverade objekten åter är i behov av insatser.