Linneryds kyrka

Linneryd omnämns första gången i skriftliga källor under 1300-talets inledande decennium. Vid Linnerydsjöns norra strand, två mil nordost om Tingsryd ligger samhället. En äldre kyrka beskrivs i en handskrift från 1759. Här konstateras att byggnaden av sten och timmer är i gott skick och rikligt bemålad.

År 1794 presenteras de ritningar, utförda av Gustaf Pfeffer vid Överintendentsämbetet, som skulle ligga till grund för den nya kyrkan. Mellan åren 1797-98 pågick arbetena men först 1806 kunde biskop Ludvig Mörner förrätta invigning. Den äldre kyrkan som låg strax öster om den nya plockades ned i början av 1800-talet varefter den omdanades till bygdemuseum på 1930-talet.

Arbetena med kyrkorummet synes ha dragit ut på tiden, altartavlan målades först 1827 och predikstolen färdigställdes först på 1850-talet. Interiören har genomgått påtagliga förändringar som främst åstadkoms vid renoveringarna 1898, 1933 och 1972/73.

Området kring kyrkan är av stort kulturhistoriskt intresse med välbevarade kyrkstallar, prästgård, sockenstuga och skolor.

Exteriöra förändringar
Fram till 1957 var torntaket klätt med spån och långhuset med tegel. Teglet tillkom förmodligen vid renovering 1898 då också två takkupor uppfördes på långhusets sydsida. Tillstånd gavs i mitten av 1950-talet till att ersätta all befintlig taktäckning med kopparplåt vilket utfördes 1957.

Vid två tillfällen har fönstren bytts på kyrkan. Träbågarna ersattes 1898 med liknande i gjutjärn men redan 1933 beslutades att man skulle återgå till fönster av trä. Anledning har inte kunnat påvisas men uppenbarligen förelåg ett behov då församlingen var beredd att acceptera kostnaderna.

Tornet genomgick en karaktärsförändring 1913 genom att fyra urtavlor tillkom i lanterninen. En större omdaning utfördes 1933 då lanterninen delvis byggdes om samtidigt som huvudentrén försågs med en rusticerad omfattning. Den äldre omfattningen utgjordes enbart av ett smalt, slätputsat ramverk. En liknande förändring skedde vid sydentrén där också bibeltexten som fanns ovanför porten, Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk, putsades över.

Några om- eller tillbyggnader har i övrigt ej genomförts

Exteriören präglas helt av nyklassicismens stilrena och enkla utformning. Kyrkan är uppförd i sten med spritputsade och vitkalkade fasadytor där fönster- och portomfattningar slätputsats, sockeln är grå. Det lanterninförsedda tornet är placerat i väster, i dess bottenvåning finns huvudentrén. Porten består av två dörrblad med diagonalställd, profilerad panel. En slätputsad rusticering bildar en enkel med effektfull dörromfattning.

Ett ovanliggande, stickbågigt fönster ger ljus in till vapenhuset. Fönstret som består av två bågar med åtta rutor i varje upplevs sammanbundet med dörromfattningen. I bottenplan, på norr- respektive sydsidan, finns ett större, rektangulärt fönster med två bågar, varje båge innehåller åtta rutor. På norrsidan finns även ett mindre fönster som sprider ljus uppe i tornkammaren. Minnestavlan på tornets västfasad bär texten: Under K. Gustaf IV Adolphs regering. Åren 1797 ock 1798 bygdes dena kyrka af Linneryds församling. PS: 132=7. Förgyllningen är hårt sliten.

I varje väderstreck finns två panelklädda tornluckor med mittstolpe. Fasadernas ankarjärn är synliga och svartmålade. Lanterninens sidor består av vitmålad, slät panel med dekorativa pilastrar i hörnen. I varje väderstreck finns urtavlor med förgyllda siffror och visare. Lanterninen kröns av ett kors, dock har närmast all förgyllning försvunnit. Takfallen liksom lanterninens sockel mot tornet är kopparklädda

Långhuset har sammanlagt nio större, rundbågiga fönster, fem på norrsidan och fyra på sydsidan. Varje fönster innehåller fyra bågar, de två nedre har vardera tio rutor medan de båda övre har fyra. Karm och båge är målad i en grågrön kulör. Fönsterbänkarna är kopparklädda.

Södra sidoentrén används inte längre varvid gången fram till porten börjar se ovårdad ut. Entrén har en enkel omfattning med två släta pilastrar som bär ett utskjutande entablement. De båda dörrbladen är kopparklädda där utformningen efterliknar diagonalställd panel. Den västra pilastern har utbredda putssläpp vid sockeln. Ovanför porten är ett rundbågigt fönster med två bågar innehållande varder sex rutor.

Stuprör, hängrännor och sockelplåt är av koppar. Vid långhusets nordöstra hörn finns en mindre port som leder till pannrummet. Ett stort fönster sprider ljus in i detta utrymme.

Den rektangulära sakristian har ingång från sydsidan. Dörrbladet har fiskbensmönster samt överljus. På norr- respektive östsidan sitter ett rektangulärt fönster med åtta rutor i varje båge. Då kyrkan ligger i en förhållandevis brant sluttning ter sig sakristian reslig. I dess källarvåning, som delvis ligger i markplan, inreddes i början av 1930-talet ett gravkapell. Från östra fasaden leder en dubbelport med fiskbensmönster in till kapellet. Port och fönster är asymmetriskt placerade i förhållande till sakristians mitt.

Långhuset och den helvalmade sakristian har kopparklädda tak. På långhusets östspets är en skorsten placerad och på sakristians taknock finns en vindflöjel. För att tillskapa bättre ljusförutsättningar på vinden tillkom i samband med 1898 års renovering två stycken takkupor på långhusets sydsida.