VIKSÄNGSKYRKAN

I slutet av 1800-talet bestämdes att Västmanlands regemente skulle flyttas från exercisplatsen Salbohed i Västerfärnebo till östra utkanten av Västerås. Grundstenen lades den 5 juli 1904 och i oktober två år senare stod ett nytt kasernområde färdigt. Snart därefter bildades sammanslutningen De värnpliktiges vänner för att samla in pengar till ett soldathem. Bygget kom igång 1910. För ritningarna svarade Västeråsarkitekten Arvid Grane. Invigningen förrättades 1912 av biskop Nils Lövgren.
Soldathemmet med sin L-formiga plan rymde dels kyrksal kallad soldatkyrkan dels bibliotek, läsrum och en vaktmästarbostad. Byggnaden var formad i nationalromantisk stil. De yttre dragen finns till stor del kvar, men lokalernas ursprungliga utseende är idag svårt att föreställa sig. Kyrksalen täcktes av en smäcker, öppen takstolskonstruktion av mörkt betsat trä. Likadant färgsatt var takpaneler och bänkinredning. Snickerierna stod i kontrast till de vitrappade väggarna. Koret låg i en liten absid i söder, upplyst av fönster med glasmålningar. I norr fanns en åhörarläktare.

Efter regementets nedläggning 1925 överläts kyrkan till stadens kvarvarande flygflottilj. Byggnaden hade hunnit bli sliten, då en snabb upprustning vidtogs 1941, efter arkitekt Viktor Segerstedts program. Väggarna tilläggsisolerades och centralvärme infördes. Innertaket sänktes genom att paneler lades in. Takstolarna ommålades i ljusa färger. Sexsidig predikstol uppsattes. Då kyrkan återinvigdes vid julottan samma år uttalade biskop Cullberg en önskan om att kyrkan inte bara skulle betjäna flygsoldater, utan även boende i området. Så skedde också, vartefter som staden växte åt detta håll. Den kyrkliga karaktären förstärktes då en klockstapel tillkom 1946-47 och ett orgelverk installerades 1950.

Sedan flygflottiljen nedlagts iordningställdes våra dagars stadsdelskyrka vid en radikal ombyggnad 1965, ledd av arkitekt Wilhelm Alnefeldt. Då avlägsnades så gott som alla militära inslag. Samtidigt infördes namnet Viksängskyrkan. Kyrkorummet fick ny predikstol och bänkinredning med gavlar i limmad furustav, samt ett nybyggt bordsaltare. Innertaket och stolparna mellan mitt- och sidoskepp blev i sin helhet inklädda med furupanel. Även tillkommande takkronor hade skärmar tillverkade av furu. Domkyrkoförsamlingen överlämnade en medeltida altartavla, föreställande Kristus på korset. Två år senare installerades ett nytt orgelverk, vars fasad också ritats av Alnefeldt.
Omvandlingen till stadsdelskyrka medförde ökade lokalbehov. Därför uppfördes församlingshemmet Arken 1973, utbyggt 1997.

I huvudsak består kyrkans 1960-talsinteriör, frånsett att altaret 1975 fick en centralare placering. 1988 ersattes de tidigare ytterdörrarna med serietillverkade av aluminium. Fasaderna fick 1997 sin nuvarande, gulvita stänkputs.

2.6 Källor och litteratur

Otryckta källor

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS):
Handlingar från om - och tillbyggnader, reparationer 1970-1997

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV B: 127, ämbetsberättelse från visitation 1952

Litteratur
Drakenberg, Sven: Stadens byggnadshistoria från 1800-talets mitt/Västerås genom tiderna, del V:2, Västerås 1962, s 268-269 & 276-277 /
Enblom, Axel: Soldathemmet i Västerås/Julbok för Västerås stift 1914, s 94-100/
Inventarium över svenska orglar, 1990: 1, Västerås och Karlstads stift, redigerad av Tore Johansson Förlag Svenska orglar, Tostared 1990
Jönsson, Sven: Viksängs kyrka/Kyrkorna i Västmanlands län, utgiven av Västmanlands nyheter 1982, s 17-20/
Sjöholm, Gisela: Glimtar från stift och församlingar 1964-65/Västerås stiftsbok 1966, s 183/

Övriga tryckta källor
Artikel om Västmanlands regemente, införd i Svenska Dagbladet 1904-07-10
Artikel om soldatkyrkans upprustning, införd i Västmanlands läns tidning 1941-12-27 (Rubrik: Här lär vi oss att i andakt lyfta själens vingar)
Artiklar om den moderniserade Viksängskyrkan, införda i Västmanlands läns tidning 1965-08-12 & 1965-08-28