HARAKERS KYRKA

Inga medeltida virkesdelar påträffades i långhuset eller tornet vid inventeringen. Till höger om takluckan på sakristians östra takfallet, invid snednocken, finns två återanvända och avkapade virkesdelar som är betydligt äldre än övriga delar. En av dem sitter som kort högben och i den finns ett urtag från den tidigare konstruktionen. Delarna är troligen senmedeltida., Kyrkorummet har över den västra delen ett murat tunnvalv med kraftiga gördelbågar, slaget 1795-96. Den östra är indelad i två 1400-talstravéer täckta med stjärnvalv på knippepelare. Väggarna är putsade, delvis så tunt att tegelmurverket är avläsbart. Östra delens travéer har i varierande grad bevarade motivmålningar i rött och svart, uppstrukna 1618. Övriga putsytor är enhetligt grågula. Fönstren har sedan 1936 innerbågar med blyinfattade rutor av nyantikglas i olika färger. Från samma tid är bänkkvarterens lackade brädgolv och gångarnas golv av maskinslaget, mörkrött tegel, lagt i mönster. I det två trappsteg förhöjda koret ligger stora grå och bruna kalkstensplaner. Dragjärn genomkorsar kyrkorummets främre delar.

Altare, altarring och predikstol är alla från 1843, vitmålade med snidad och förgylld dekor. Bänkinredningen är modernare, tillverkad 1936, men sluts mot gångar och kor med skärmar som efterliknar läktarens bevarade 1700-talsskärmar. Överliggare och ramar har målats grågröna och speglarna är marmorerade.

En stickbågig portal med rikt järnbeslagen dörr leder in till sakristian som har tegelgolv, putsade väggar, samt ett paneltak av breda, handhyvlade bräder från 1795-96. Den väggfasta skåpinredningen med gröna, strålaserade fronter byggdes 1936.

I väster finns glasade pardörrar på balansgångjärn och bortom är vapenhuset, som utgörs av en rak gång och på ömse sidor om denna leder trappor inklädda med slät panel upp till läktaren. Den tillkom 1795-96 men nuvarande bröstning mot kyrkorummet är från 1830, då alltjämt befintlig orgel byggdes där. Orgelfasaden blev vid senaste ombyggnaden 1967 ovanligt utformad, med spelbordet i mitten och piporna grupperade på ömse sidor. På läktaren finns för övrigt kvar en del av kyrkorummets två närmast föregående bänkinredningar, från 1795-96 och 1892.

När kyrkan ursprungligen uppfördes råder delade meningar om. I flertalet publicerade kyrkobeskrivningar antas att den uppfördes på 1300-talet och skulle då ha omfattat sakristia och ca 2/3 av dagens långhus. Ytterväggarna var murade av natursten och yttertaken spånklädda. Över sakristian var slaget ett tegelvalv och över kyrkorummet ett innertak i trä. Sakristian hade ett övre plan med läktare för kören (gapskulle).

Under 1400-talets senare hälft tillkom ett vapenhus på södra sidan. Kyrkan i övrigt blev troligen till stor del ommurad med tegel - alternativt var detta tiden för hela kyrkans uppförande. Stjärnvalv slogs över kyrkorummet som därmed indelades i tre travéer. För att motverka valvens trycklaster uppfördes sju strävpelare runt ytterväggarna. Mot slutet av 1400-talet blev kyrkans första torn rest över västgaveln. Av kyrkorummets medeltida måleridekorering återstår idag åtta invigningskors. Vad som i övrigt kan ha funnits togs bort då valv och väggar motivmålades 1618 på initiativ av Svanå bruks dåvarande ägare, Ebba Brahe och Jacob Pontusson De la Gardie, till deras bröllop det året.

På 1670-talet och 1741 blev kyrkans fönsteröppningar fler och större. Vid sistnämnda år överkalkades dessutom kyrkorummets målningar och murverken förstärktes med dragjärn. Åtgärden tycks inte ha varit tillräcklig, vilket var ett av motiven för den större upprustningen och samtidiga utvidgningen 1795-98. Då var valv och väggar i sakristian och långhusets västligaste travé i så dålig kondition att de revs, liksom vapenhuset mot söder och dåvarande torn.

Långhuset förlängdes sex meter västerut och ett tegelmurat västtorn med koppartäckt lanternin uppfördes efter ritningar av P W Palmroth. Nya takstolar och ett nytt yttertak med brutet fall byggdes. Fönsteröppningarna förstorades ytterligare och gjordes likformiga. Strävpelarna som tidigare funnits i murarnas ytterliv revs, och då fasaderna putsades om fick de en mer symmetrisk gestaltning. I det gamla vapenhusets ställe upptogs nuvarande sydportal och sakristian fick ett högre yttertak. Över det nytillkomna kyrkorummet i väster slogs ett tunnvalv, medan platt trätak byggdes i den förnyade sakristian. En bänkförsedd läktare tillbyggdes i väster.

Till 1800-talets påtagligare förändringar hör insättandet av nuvarande altaruppsats och predikstol år 1843, båda ritade av C G Blom Carlsson och tillverkade av den produktive bildhuggaren O L Dahlman, som även stod bakom ett nytt dopställ. Vidare blev yttertakens spåntäckning ersatt med järnplåt år 1884.
Åtta år senare renoverades kyrkorummets väggar och en öppen bänkinredning tillkom på nylagda brädgolv.
Vid nästa stora omgestaltning 1935-36 renoverades fasaderna och en sockelputs av cement slogs på.
De spritputsade väggfälten avfärgades kraftigt gula och slätputsade ytor avfärgades benvita.
Dåvarande fönsterbänkar av järnplåt ersattes med svarta skifferplattor.
Bänkinredningens blott 40-åriga brädgolv och träbjälklag revs upp, då det angripits av röta och svamp. Jord och annan fuktig fyllning schaktades ur och istället lades grovt grus som bädd för ett nytt undergolv av betong i hela kyrkan. I kor, mittgång och tvärgång lades tegelgolv, medan bänkkvarteren fick furugolv. Valv och väggar rengjordes från kalkfärgskikt påstrukna 1740 och senare, så att underliggande motivmålningar från 1618 frilades och kunde restaureras. 1892 års öppna bänkar ombyggdes,
med bevarade läktarbänkar från 1798 som förlaga. Fönstren fick inre bågar med blyinfattat nyantikglas. Altaruppsatsen från 1843 togs bort och istället återuppsattes den tidigare från 1680-talet, fast med ny tavla av Torsten Nordberg.

1972-73 genomfördes senaste stora yttre renoveringen, då sockelputsen av cement bilades bort och fasadernas spritputs istället drogs ned intill marken. För att få mindre fuktvandring upp i murverken lades dessutom ett singeldike kring ytterväggarna. Fasaderna färgsattes enhetligt i en ljust ockragul nyans.

För detaljerad information kring kyrkans historia med historiska händelser, årtal och specifika källhänvisningar hänvisas till bifogad PDF med händelselista

Källor och litteratur

Otryckta källor

Riksantikvarieämbetets antikvarisk-torpografiska arkiv (ATA):
Ihrfors, Eric: Westmannia sacra, handskrift färdigställd 1899-1902, baserad på församlingsarkivens handlingar från äldsta tid fram till omkring 1900.
Fotodokumentation av orgelverket i Harakers kyrka den 27/12 1960. Bröderna Moberg, orgelbyggare, Sandviken.
Inventering 1829-08-19

Västerås stifts arkiv (VS):
Västerås domkapitel E IV a; 26 a, Brev 1731, Generalvisitation 21/2 1742
Västerås domkapitel E IV a; 26 b, Brev 19/10-1773, Berättelse 1801
Västerås domkapitel E IV b; 33, 1824, 1858 och 1883 års inventariebeskrivningar, visitation 1839
Västerås domkapitel F III a; 37, Inventarium upprättat vid biskopsvisitation den 18/9 1886

Västerås kyrkliga samfällighets arkiv (VKS): Bygghandlingar, fakturor, protokoll 1967-2004

Västmanlands läns museum (VLM): Prästgårdsinventeringen 1994

Litteratur

Ahlberg, Hakon och Björklund, Staffan: Västmanlands kyrkor i ord och bild;
Förlag Staffan Björklund 2000
Boëthius, Gerda: De tegelornerade gråstenskyrkorna i norra Svealand. Uppsala 1921
Berggren, Bonzo: Kyrkorna i Västmanlands län; en presentation i text och bild över samtliga kyrkor tillhörande Svenska kyrkan/utgiven av Västmanlands nyheter Västerås 1982
Boström, Erik: Medeltida kalkmålningar i Västmanlands län en inventering
/Västmanlands museums årsskrift nr 62 - Västerås 1984/
Flodin, Barbro: Harakers kyrka; Utgiven av Västerås stifts kyrkobeskrivningskommitté 1980