SUNNE KYRKA

Den nyklassicistiska kyrkan byggdes 1833-35 av byggmästaren Anders Åkerlund efter ritningar från 1814 av Simon Geting. Den består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat korparti i öster, sakristia vid östgaveln och ett västtorn som inrymmer vapenhus.

Redan 1811 började materialet anskaffas till en ny kyrka i Sunne. 1813 förelåg en förteckning av behövligt material upprättad av stiftsbyggmästare Simon Geting, som även författade den ritning som sändes till Överintendentsämbetet (ÖIÄ) för godkännande 1814. Geting var den byggmästare som på allvar införde den nyklassicistiska kyrkotypen i Härnösands stift. Sunne kyrka är ett utmärkt exempel på en konsekvent genomförd och fullt utvecklad nyklassicistisk kyrka. Kyrkobyggnaden har mycket stora likheter med Sundsjö kyrka som också ritats av Geting. Förutom vissa detaljer på lanterninen är de två ritningarna identiska. Vid ÖIÄ omarbetades dock ritningen över Sunne av Samuel Enander, men när kyrkan byggdes följde man i princip Getings förslag. Ett avtal om grundläggning med Geting gjordes 1816 men kyrkan byggdes först 1833-35.

Ruinerna av gamla kyrkans murar står delvis kvar till takfotshöjd ett par hundra meter norr om nuvarande kyrkan. Kyrkan övergavs när den nya uppfördes. Kyrkoruinen grävdes ut och konserverades 1934-35, kastalen 1966. 2002 har murarna åtgärdats eftersom stenar på flera ställen börjat ramla ned och utgjort en fara.

Kyrkorummet ger ett sparsmakat intryck med sin ljusgrå och blå färgsättning med inslag av gult. Det täcks av flackt, panelat, ljust trätunnvalv med markerad mittspegel inom profilerad ram som bemålats med molnformationer. Det är kartuscher kring ljuskronornas fästen. Väggarna har slät puts, avfärgad i ljusgrått. En kraftig taklist avskiljer tak och vägg. Den slutna bänkinredningen med marmorerade speglar i blågrått samt orgelläktaren är från byggnadstiden. Orgelfasaden från 1839 är ett av orgelbyggaren Johan Gustaf Eks mest välbevarade verk. Vapenhuset med de dubbla trapporna upp till läktaren är likaså välbevarat.

Altaruppsatsen och predikstolen är utförda i samband med att kyrkan byggdes av bildhuggaren och målaren Göran Sundin. Predikstolen tillverkades 1835 av Sundin som hade hjälp med snickeriarbetet av bonden Pehr Carlsson från Sundsjö. Altarväggen pryddes ursprungligen av en blå draperimålning utförd 1836 av Göran Sundin, sonen Jöns Sundin och lärlingen Carl Ludvig Berlin, men den målades över vid 1900-talets början. Den nuvarande altartavlan föreställande Kvinnorna vid graven är målad av Karl Tirén 1903. Göran Sundin har troligen också utfört de förgyllda eldurnorna på främsta bänkraden. På båda sidor om altaret finns gråmålade dubbeldörrar varav den vänstra leder in till sakristian. Det andra är en blinddörr. Detta var en vanlig lösning som användes av Simon Geting, som ofta valde att lägga sakristian bakom koret för att förstärka kyrkornas längdriktning.

Kyrkan renoverades mer genomgripande första gången 1903-12 efter ett förslag av arkitekten Gustaf Hermansson, varvid draperimålningen av Göran Sundin på östväggen avlägsnades. Istället försågs väggar och valv med en sparsam dekormålning av målarmästaren J.O. Bjelke. 1953 renoverades kyrkan på nytt under ledning av länsarkitekten Gösta Rollin varvid Bjelkes dekormålningar borttogs och äldre inventarier från den gamla kyrkan bereddes plats i kyrkorummet. Fönstret mitt på norra väggen igensattes och framför placerades den gamla kyrkans altaruppsats med tillhörande altarring. Altaruppsatsen i senrenässansstil i tre etage med motiv från Kristi passionshistoria tillverkades 1691 av den jämtländske träsnidaren Anders Olsson i Hållborgen. På ömse sidor står ett par bänkpyramider. Kyrkans dopängel utbyttes mot en äldre dopfunt från 1600-talets slut. Altaret fungerar idag som dopaltare. 1600-talsdopfunten i trä är typisk för Jämtland och har en rund fot ornerat med vinrankor som bär upp en rund skål som omges av skulpterade änglaansikten. I övrigt moderniserades 1953 den ursprungliga bänkinredning genom att bänkavståndet utökades och bänkarna bakåtlutades. Trägolvet i vapenhuset byttes ut mot kalkstensplattor.

1981 tillkom läktarunderbyggnaden, ritad av arkitekten Jörgen Grönvik, varvid de fyra bakersta bänkarna togs bort och den bakre väggen i kyrkorummet flyttades fram. Från underbyggnaden går en ny trappa upp till läktaren. Den stora sakristian har under 1990-talet inretts och används delvis som lillkyrka.