ÖSTRA EDS KYRKA

Historiken kompletterad vid inventeringen 2005:

KYRKOBYGGNADEN
Fiskare och skärgårdsbor hade lång väg till sockenkyrkan i Ed, vilket resulterade i att ett skärgårdskapell uppfördes 1607 vid Åsviks säteri. Det byggdes med biskopens tillstånd och på initiativ av Anna Skytte på Kråkviks säteri, var under även Åsvik tidvis lydde. Kapellet, som även kallades Skyttekapellet eller Eds kapell var byggt av trä, men dess ursprungliga utformning är oklar. Det tillbyggdes med korsarmar i slutet av 1600-talet för att rymma den växande församlingen och i början av 1700-talet tillkom ett trätorn i väster. Kyrkan uppges ha haft spåntak och tjärade fasader. Under 1760- och 1770-talen utdömdes kyrkan som alltför bristfällig. Baronen och kammarherren Carl Hartvig Fleetwood på Åsvik drev frågan om att en ny kyrka av sten skulle uppföras. Den nya kyrkan började byggas 1782 på ungefär samma plats som den äldre träkyrkan. Kyrkan byggdes med den samtidigt uppförda kyrkan i Tryserum som förebild. Tryserums kyrka uppfördes av länsbyggmästare Magnus Beurling efter ritningar av arkitekt Jean-Eric Rehn. Östra Eds kyrka, ska enligt uppgift vara byggd av byggmästaren Carl Abraham Pousette i Norrköping efter en ritning från Överintendentsämbetet. Den osignerade ritningen i Antikvarisk-topografiskt arkiv visar en kyrka med rektangulärt långhus, rakslutet kor jämnbrett med långhuset, en låg sakristia i öster samt torn i väster. I hörnet mellan tornet och långhuset är utvändiga trapphus inritade. Taket är högt och valmat och kyrkans södra ingång är förskjuten mot öster. Ritningen följdes i huvudsak, tornet fick dock en traditionell utformning med invändiga trappor. Det finns även osignerade ritningar till predikstol och altaruppsats, den senare daterad 1784. Predikstolen tillverkades av bildhuggaren Carl Fredrik Beurling i Norrköping och en orgel byggdes av den välkände orgelbyggaren Per Schiörlin i Linköping. Ett flertal av inventarierna och den fasta inredningen tillkom genom gåvor av ägarna till socknens stora gårdar.

I början av 1900-talet, 1901-1902, renoverades kyrkan. De bevarade ritningarna är osignerade och det är oklart vem som var ansvarig arkitekt. Kyrkan försågs efter tidens ideal med öppna bänkar och ommålades i en ljus färgsättning. I slutet av 1930-talet renoverades kyrkan åter. Denna gång under ledning av arkitekt Johannes Dahl i Tranås. Golvet som var angripet av hussvamp ersattes av ett nytt golv.

Den 3 maj 1958 förstördes kyrkan, med undantag av murarna, vid en brand. Branden hade sannolikt uppstått genom att gnistor från skorstenen antände taket. Under våren 1958 skissade arkitekt Rolf Bergh i Stockholm på fem olika förslag, allt från att återställa den gamla kyrkan till att bygga en helt ny kyrka. Rolf Bergh (1919-2005) var en flitigt anlitad kyrkoarkitekt i hela landet. I Östergötland har han bl a varit ansvarig för återuppbyggandet av Vist kyrka. Östra Eds kyrka rymde före branden 450 sittplatser, medan församling i slutet av 1950-talet endast bestod av 300 personer. Det innebar att kyrkorummet borde minskas. Man beslutade sig för ett förslag där kyrkan återuppbyggdes på de gamla murarna, men kortades i öster. Den gamla sakristian blev en fristående byggnad, som inreddes till servicelokaler med bl a expedition för vaktmästare, städcentral och toalett. Det nya avkortade kyrkorummet försågs med en ny rak östvägg, som murades av tegel.

Rolf Bergh anger själv att "Kyrkans läge vid en havsvik, bevuxen med vackra, fredade ekängar, har gett inspiration till kyrkans detaljutformning". Den nya tornhuven formades för att ansluta till de vackra ekängarna. "Tornet krönes av en kort och rundad lotskutter med förgylld bord. Kyrkan ligger vid en djup vik av Östersjön och församlingen utbreder sig på båda sidor av viken, varför tornet nu blir synligt långt ut i landskapet." Även inredningssnickerierna har inspirerats av skeppsbyggeri. Taket dekorerades med en enkel brädmosaik komponerad av konstnären Olle Gill. Olle Gill (f.1908) tillhörde de sk 1947 års män, som syftar på deltagarna i en utställning i Stockholm 1947 som blev genombrottet för den konkreta konsten i Sverige. Bland de övriga deltagarna fanns bl a Lennart Rodhe, Olle Bonniér, Lage Lindell och Karl-Axel Pehrsson. Vid återuppbyggandet försköt Rolf Bergh kyrkans mittaxel mot söder. I norr lades ett sidoskepp med orgelläktare och i nordöst en sakristia. Korväggen utsmyckades med bronsfigurer av skulptören Martin Holmgren (1921-1969). De gamla fönsteröppningarna förminskades mer på den norra sidan än den södra. På norra sidan utnyttjades en av fönsteröppningarna till ingång till sakristian och koringången på södra sidan blev ett fast glasat parti.

Exteriör beskrivning
Kyrkan är orienterad i öst-västlig riktning. Murarna är uppförda av granit med ett rektangulärt kyrkorum, rakslutet kor med avdelad sakristia i nordöst samt torn i väster. De vita fasaderna är slätputsade och sadeltaket som är valmat i öster är belagt med enkupigt tegel, vilket omlades 2003. Tornhuv, takrännor och stuprör är av kopparplåt. Tornluckorna är klädda med brunmålad panel på förvandring. Tornhuven avslutas uppåt med en förgylld båt. Kyrkans fönsteröppningar är mindre på norra sidan än på södra. Fönstren, som är från 1959, är kopplade med rödmålade träbågar. I den äldre koringången har en fast kopparklädd fönsterbåge i ek monterats. Huvudingången är via tornet i väster och utgörs av en kopparplåtsklädd dubbeldörr med överljusfönster. Över portalen finns två minnestavlor av kalksten. Den övre med följande inskription; UNDER KONUNG GUSTAF DEN IIIDIES REGERING UPBYGD ÅREN 1783, 1784 OCH 1785. Och på den undre; NEDBRUNNEN 1958, ÅTERUPPBYGGD 1959-1960. En ingång finns även via en äldre fönsteröppning på långhusets norra sida. Den leder till en förstuga samt vidare till sakristian. Dörrbladet består av lackad furupanel. Den äldre sakristian utgörs nu av en fristående byggnad, som efter branden 1958 inreddes till vaktmästarlokaler.