ALGUTSRUMS KYRKA

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - INLEDNING - Beslut om ombyggnad med förlängning av kyrkan mot öster togs 1818. Vid kontraktets upprättande med häradsmurmästaren Johan Söderström från Kåtorp ändrades dock beslutet på dennes inrådan till att gälla även en ny sydmur, så att det osymmetriskt placerade tornet skulle hamna mitt på västgaveln. Byggnadsarbetena utfördes av Söderström 1822, sannolikt biträdd av dåvarande snickaren Peter Isberg. Det medeltida tornet stod ursprungligen kvar, indraget i den nya huskroppen. Ritningarna upprättades lokalt och blev aldrig insända till ÖIÄ för godkännande. Det nuvarande tornet uppfördes 1864 av byggmästaren Peter Isberg och dennes son Johan Isberg efter ritningar av Ludwig Hawerman 1857.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt, brett kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster och torn i väster. Ursprungligen var det äldre tornet inbyggt med rum på ömse sidor. Ingång genom tornet och mittportal på sydsidan med rusticerad omfattning. Separat 1864 tillkommen ingång till sakristian. Murarna spritputsade och vitkalkade med slätputsade omfattningar m.m. Murad lanternin. Enkupigt tegeltak, på tornet och lanterninens plåttak.

EXTERIÖR - Uppförd i en retarderad stil med brutet tak. Det senare tillfogade tornet uppfördes efter 1857 års ritning med en viss avvikelse beträffande tornportalens utformning. Klockorna placerades på öländskt sätt i lanterninen och inne i tornkroppen. Den 1864 upptagna sakristieingången omges av kolonnetter från den medeltida västportalen.

INTERIÖR - Ursprungligen var predikstolen, utförd av Jonas Berggren 1775, placerad över altaret jämte ett medeltida altarskåp. Altarskåpet är sedan 1881 infogat i en ny arkitektoniskt uppbyggd altaruppställning, ritad av Fredrik R Ekberg. Altartavlan, "Kristus på korset", är målad av Nils Johan Jonsson. Altarringen, ursprungligen tillverkad 1798 för den gamla kyrkans lilla kor av klockaren Sven Baumgart och målad samma år av Anders G Wadsten, omgjordes 1822 för att passa den nya kyrkan. Nummertavlor av P Isberg 1823. Bänkinredningen är från 1927. Orgelfasaden är ritad av Otto A Mankell 1884. Läktaren, som härstammar från kyrkans byggnadstid, försågs 1983 med underbyggnader.

ÄLDRE RITNINGAR - 1856 nytt torn med Runstens torn som förebild (sannolikt P Isberg, ritningen fastklistrad på baksidan av Hawermans förslag); 1857 nytt torn (L Hawerman); 1881 ny altaruppställning (F R Ekberg); 1884 orgelfasad (O A Mankell).

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, DII, 1993

Kyrkogårdens historik
När den första kyrkan byggdes på medeltiden anlades också en kyrkogård. Hur den kyrkogården såg ut vet vi inte idag. Kyrkan låg då mer mitt på kyrkogården, innan en rad små utvidgningar under främst 1700- och 1800-talet gjordes. Det är osäkert exakt när utvidgningarna gjordes, men man kan följa utvecklingen i det kartmaterial som finns tillgängligt på lantmäteriet för Algutsrums by.

En tidig karta är från 1641 och visar att kyrkogården, om man får tro kartan, var i det närmaste kvadratisk, med något större utbredning år söder. Från samma århundrade finns även Rhezelius teckning av kyrkan. Denna ger dock ingen upplysning om hur kyrkogården såg ut. Däremot antecknade han bland annat att det fanns två, nu försvunna, gravhällar på kyrkogården. Som en kuriositet beskrev han även en ovanlig gravvård av Rezelius beskriver att det på kyrkogården stod ett stort ekkors på en länsmans grav med 10 märlor och i varje märla satt en bjällra som skramlade när det blåste.

Hundra år senare, 1742, upprättades en ny karta och under den tiden hade ingen utökning skett. På Frigelius avbildning syns att ingångarna 1750 bestod av små stigluckor av trä under sadeltak. De uppges ha varit blåmålade 1782 och försedda med låsningsanordningar för att hålla kreaturen borta från kyrkogården. 1731 hade man beslutat att införa bötesstraff för den som var oaktsam nog att släppa in djur på kyrkogården. För att folk skulle kunna ta sig in på kyrkogården utan att behöva öppna de reglade portarna i stigluckorna fanns det ofta klivstättor i kyrkogårdsmuren. På Algutsrums kyrkogård finns det en alldeles norr om den östra grinden. I den ingår delar av den rivna kyrkans medeltida sydportal. Nästa nedslag i kartmaterialet kan göras på den karta som tillkom i samband med att Algutsrums by genomgick storskifte år 1772. Där syns att kyrkogården utökats något åt söder. Från 1782 finns en uppgift som säger att solvisaren på kyrkogården vilade på en pelare av trä. Senare tjänstgjorde den medeltida dopfunten som fundament till visaren tills den flyttades in i kyrkan 1884.

Enligt uppgift ska det på gravkartorna från 1799 och 1823 inte funnits några gravplatser markerade norr om kyrkan.

Vid laga skifte 1824 hade kyrkogården fortfarande samma utbredning. Det är rimligt att anta att den stora om- och nybyggnaden av kyrkans långhus 1822 även har påverkat kyrkogården , åtminstone under byggnadstiden. Kyrkogårdsmuren uppges ha lagts om på 1860-talet, möjligen gjordes detta som nödhjälpsarbete under de svåra missväxtåren vid den tiden. I samband med muromläggningen gjordes mindre justeringar av gränserna, dock ej åt norr. Det finns idag inga synliga spår som visar gränserna mellan de olika utvidgningsetapperna, vare sig i muren eller i kyrkogårdens struktur. På 1800-talet verkar man mer medvetet ha börjat plantera träd på kyrkogården. 1811 beslöt man att de av socknens inhysehjon som hade ork nog skulle hjälpa till med att vattna träden på kyrkogården så ofta kyrkowaktaren dem tillsäga. Boden i kyrkogårdens nordöstra hörn är byggd mellan 1874 och 1884.

Det tidigaste fotografiet i Kalmar läns museums arkiv som visar Algutsrums kyrkogård är från 1918. Det visar kyrkogårdens södra sida och ger en bild av hur kyrkogården tedde sig vid den här tiden. Mittgången gick fram till kyrkans södra port som idag, men allén av oxlar hade ännu inte planterats. Trädkransen såg ut som idag, men gravplatserna var annorlunda ordnade. Påfallande många av platserna hade en yta av öppen jord utan omgärdning. Flera av de höga vårdarna av granit som står kvar idag började dyka upp på kyrkogården vid den här tiden.

År 1935 togs ett flygfoto över Algutsrum och det visar ungefär samma område men ur fågelperspektiv. På de dryga 20 åren mellan fototillfällena hade en del förändringar ägt rum. Grusgången från södra grinden saknar fortfarande alléträd. Påtagligt många gravplatser har nu gravkullar beväxta med murgröna. Om detta betyder att det faktiskt var vid denna tid som det skedde en ökning av murgrönskullar, eller om de bara inte syns på det äldre fotot är osäkert. Fortfarande hölls många av gravplatserna fria från gräs.

Från mitten av 1900-talet skedde en del förändringar som på intet sätt är unika för Algutsrum. Samma tendenser syns på så gott som samtliga kyrkogårdar. Dessa förändringar innebar att de öppna gravytorna såddes in med gräs. Där det förekom oregelbundenheter i vårdarnas placering rätades de upp i räta rader. En del av vårdarna ryggställdes med låga häckar. Alla dessa förändringar berodde både på ett förändrat stilideal och på rationaliserad skötsel. Oxelallén som omger södra grusgången har förmodligen planterats någon gång på 1960-talet.

Under senare år har det skett kompletterande planteringar i trädkransen. År 2006 tillkom en minneslund.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv
Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Algutsrum en sockenbeskrivning, 1984
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001
Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Algutsrums kyrkogård är i det närmaste rektangulär till formen. Kyrkan ligger i norra delen av kyrkogården med de största gravytorna söder om kyrkan. Det finns dock gravplatser runt hela kyrkan. Kyrkogården är indelad i tre kvarter, S-V, S-Ö och N, namngivna efter det väderstreck de ligger i. I kvarteren blandas gamla och nya gravvårdar. Det finns också en hel del lediga gravplatser. På kyrkogården finns flera ålderdomliga gravvårdar bevarade bl.a. en samling kalkstenvårdar, troligtvis flyttade, längst i söder.

Omgärdning
Hela kyrkogården omges av en kallmurad kalkstensmur. Innanför muren finns en klippt häck av syren.

Ingångar
Kyrkogården har tre ingångar som ligger i öster, söder och väster. Dessa består av järngrindar mellan stenstolpar från 1861. De har dubbla svartmålade smidesgrindar. Vid östra grinden leder en klivstätta över muren. I den ingår finhuggna kalkstensblock som suttit i den gotiska sydportalen.

Vegetation
Trädkrans
Runt hela kyrkogården finns en trädkrans av främst lönn. Äldre utgångna träd har efter hand ersatts av nyåplanterade.

Gångsystem
På kyrkogården finns två huvudgångar, en i östvästlig riktning som förbinder de båda grindarna och går söder om kyrkan. En annan går från kyrkogårdens södra ingång upp mot kyrkans sydport. Båda är belagda med grus.

Gravvårdstyper
Den allra äldsta vården är den kalkstenshäll från 1658 som nu står rest mot boden i kyrkogårdens nordöstra hörn. Den hade tidigare flyttats till Torslunda men har återförts i senare tid. Utöver denna är de äldsta gravvårdarna på Algutsrums kyrkogård de kalkstensvårdar som finns bevarade på södra delen av kyrkogården. De är från 1800-talets början. I slutet av 1800-talet blev de höga vårdarna av svart eller grå granit moderna tillsammans med mindre vårdar i samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. Ett antal sådana gigantiska vårdar är resta på Algutsrums kyrkogård, kv S-V, över några av socknens mest prominenta invånare. En annan viktig influens som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och dekorelement som urnor, draperingar, kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900 förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Den klassicistiska stilen blir alltmer framträdande när det gäller gravvårdarnas utformning. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen. På de flesta kyrkogårdar, så också i Algutsrum, infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av 1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar.

Under 1990-talet kan man se en uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade gravplatserna och belade dem med grus. På Algutsrums kyrkogård har funnits omgärdningar i form av häckar och stenramar. Idag finns endast enstaka rester kvar av detta. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt att ange den dödes yrkestitel på gravvården. Titlarna försvann i det närmsta i mitten av århundradet. Under senare år har en ny form dykt upp. Gravvården får en dekor som knyter an till den dödes intresse eller yrke, men detta har ännu inte blivit vanligt på Algutsrums kyrkogård. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från vilken by eller gård den döde kommer. På Algutsrums kyrkogård finns det angivet på majoriteten av vårdarna.

Minneslund
Minneslunden som 2006 ritades av vaktmästaren Inge Slottner ligger nordväst om kyrkogården. Den består av en porlande bäck kantad av växter, ett kors i granit, sittbänkar och en ljusbärare.

Byggnader
I kyrkogårdens nordöstra hörn finns en stenbod med vitputsade fasader under ett sadeltak täckt med enkupigt gammalt tegel. Den byggdes mellan 1874 och 1884.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter S-V och S-Ö

Allmän karaktär
Kvarter S-V och S-Ö är belägna söder om kyrkan och utgör två lika stora hälfter på var sida om mittgången som är kantad av en oxelallé. Kyrkogården är öppen och överskådlig med en blandning av ålderdomligt och modernt. Stora monumentala vårdar finns över hela området men man kan ana en koncentration till platserna utmed mittgången, den sydvästra delen samt närmast kyrkan. Marken i kvarteren är helt insådda med gräs. De gravrader som är ryggställda har en låg rygghäck. Gravvårdarna är placerade i rader och vända mot öster eller väster. Flera lediga gravplatser finns i båda kvarteren.

Gravvårdstyper
På Algutsrums kyrkogård finns en blandning av gravvårdar från de senaste 200 åren. Äldst är kalkstensvården över Jöns Nilsson i Törnbotten och hans hustru Anna Jonsdotter från 1807. Tillsammans med en handfull andra kalkstensvårdar från omkring mitten av 1800-talet utgör den det äldsta skiktet av vårdar på kyrkogården. Från slutet av 1800-talet och fram till idag följer gravvårdarna på Algutsrums kyrkogård den allmänna trend som beskrivits tidigare i rapporten. De höga stående gravvårdarna, ofta av svart granit, är framträdande och både många och ovanligt stora just i Algutsrum. Den vanligaste typen av gravvård är de låga, rektangulära vårdarna med dekor typisk för olika perioder under 1900-talet. Majoriteten av gravvårdarna är av granit. Vanligast är svart och grå granit men även röd förekommer. Liksom på de flesta kyrkogårdar på Öland är kalksten som material i gravvårdarna vanligare än på fastlandet. Tidigare var flera gravplatser omgärdade och belagda med grus. Idag finns endast ett fåtal sådana gravplats kvar. De yrkestitlar som anges på gravvårdarna har med några undantag koppling till jordbruket eller kyrkan. Vanligast är titeln lantbrukare. Undantaget utgörs av titlar som har anknytning till sjöfarten. I den sydvästra delen av kvarter S-V finns flera vårdar med titeln sjökapten. I titelfloran märks även riksdagsman och lärarinna. En egenhet för Algutsrums kyrkogård är de inskriptionsplattor som lagts vid särskilt förtjänstfulla personer i socknen. De har kommit dit genom kyrkans försorg och beskriver i uppskattande ordalag den avlidnes gärningar. På majoriteten av gravvårdarna är den dödes hemort angiven.

Övrigt
I hörnet mellan långhus och sakristia står en solvisare av kalksten.

Kvarter N

Allmän karaktär:
Kvarter N är beläget norr och nordost om kyrkan. Norr om kyrkan är gravpatserna ordnade i ryggställda rader i nord-sylig riktning med en låg rygghäck emellan. Mot väster finns de flesta platserna mot muren men är i övrigt kraftigt utglesat. Marken är insådd med gräs och där finns inga gångar. Till skillnad från på kyrkogårdens södra sida saknas helt monumentala och mer påkostade vårdar.

Gravvårdstyper
Kvarteret består av en blandning av vårdar från 1910-talet och framåt. De äldre är ofta av svart granit och uppvisar de kännetecken som redogjorts för i ett tidigare stycke. Dock är det påtagligt att omständigheterna ofta varit knappare för de som begravts här, genom att de äldre vårdarna är mindre än på södra sidan. I kvarterets östra del, alldeles norr om östra ingången, finns två murgrönskullar på var sida om en modernare vård.