KV BERGET 20

KVARTERET BERGET - Kvarteret Berget utgör ett långsträckt och oregelbundet format område. Det är uppdelat i två delar med en större del nedanför den södra klintkanten samt en något mindre del ovanför. Kvarteret gränsar till Trappgränd i nordost, Kinbergsplats och Björngränd i sydost, Stenklivet i söder, Slottsbacken i väster och S:t Hansgatan i nordväst. På klintkantens branta sluttning mot nordväst, ovanför fastigheterna Berget 19-21 och 26, löper en gräsbevuxen fastighet Berget 30, vilken ägs av Gotlands kommun. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens första kvarter med tomtnummer 5-19 samt Strandrotens fjärde kvarter med tomtnummer 11-19.
Kvarteret var till viss del bebyggt sedan medeltiden. I kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23 och 26-29, har gravar och murar framkommit som bland annat tillhört S:t Hans och S:t Pers kyrkogårdsområde. Kvarteret har varit planlagt och bebyggt sedan mitten av 1600-talet, men av bebyggelsen från denna tid finns sannolikt ingenting kvar. Kartan från 1646 visar att kvarteret redan då hade i stort sett samma sträckning som idag. Enligt 1697 års karta var kvarteret indelat i tjugosju tomter, varav de större låg i kvarterets nordvästra del längs S:t Hansgatan. I kvarterets sydöstra del, uppe på klinten, fanns ett flertal mycket små tomter. Under 1700-talet omfattade bebyggelsen uppe på klinten främst trästugor med tillhörande kålgårdar, medan tomterna nedanför klinten utgjordes av mer burgna gårdar.
Bebyggelsen i den nedre delen av kvarteret domineras av större 1800- och 1900-talsbyggnader placerade längs S:t Hansgatan. Gatan betraktades under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet som stadens "fina gata". På fyra av fastigheterna kvarstår byggnader från 1700-talets mitt. De största förändringarna vad gäller bebyggelsen har skett i kvarterets norra del, på fastigheterna Berget 23 och 26-29. På fastigheterna Berget 23, 27 och 28 är bebyggelsen från 1970- och 80-talen. Bostadshusen på de sistnämnda fastigheterna har utformats och anpassats till den omgivande bebyggelsen. Flera av fastigheterna nedanför klinten sluttar relativt kraftigt och har trappor som förbinder de olika nivåerna. Den sydöstra delen av kvarteret, ovanför klinten domineras av en småskalig 1700-talsbebyggelse, vilken endast delvis har utsatts för förändringar. Bebyggelsen i den norra delen av kvarteret präglas av byggnader med en större volym, uppförda under 1800-talets andra hälft. Den gårdsbebyggelse som fanns under 1800-talet kvarstår på tre fastigheter, men har i övriga fall rivits och ersatts av nya uthusbyggnader under 1900-talet. Kvarteret är i dag uppdelat i tolv fastigheter på Södra Klinten och ytterligare fjorton fastigheter som tillhör de Södra stadsdelarna. Tomtgränserna har skiftat något under århundradena, men flera av fastigheterna har kvar sin ursprungliga utbredning.
BERGET 20 - Fastigheten Berget 20 sluttar och är belägen nedanför klinten, i kvarterets mellersta del, gränsande till S:t Hansgatan i nordväst. Enligt 1697 års karta motsvarades den nuvarande fastigheten av tomt nummer 14, som var bebyggd med ett trähus samt kålgård och ägdes av Matthias Warenbergh. Före den nu rådande fastighetsindelning benämndes tomten Strandroten IV:15 och omfattade även nuvarande Berget 19. Vid 1785 års husklassifikation var tomten bebyggd med ett trähus med tillbyggnad, båda försedda med tegeltak. På tomten fanns även ett brygghus i sten, ett stenhus, en drängstuga i trä, ett stall, ett kohus och en lada i sten. Var på tomten dessa byggnader var placerade är dock oklart. Enligt en krogförteckning, från 1768 ska krogrörelse ha bedrivits på gården. Sannolikt har denna verksamhet bedrivits i det nuvarande bostadshuset. På 1883 års karta omfattar fastigheten även nuvarande Berget 18 och 19. Vid den här tiden finns, på marken för den nuvarande fastigheten, en huvudbyggnad placerad en bit in på tomten under klintbranten, med gaveln ut mot S:t Hansgatan. Sannolikt motsvarar denna byggnad det nuvarande bostadshuset, ett stenhus i en våning under hög takresning, är troligen från omkring 1760. Det har byggts om och till under senare tid. På 1912 års karta har fastigheten fått sin nuvarande sträckning och benämns Strandroten IV:151/2.
Fastighetens gårdsrum avskärmas, ut mot gaturummet, av ett spjälstaket mellan stenpelare. Detta bryts upp av en dekorativ smidesgrind, upphängd på höga stenspelare. Innanför grinden finns en hög kalkstenstrappa, som leder upp till den gräsbevuxna trädgården. Trappan flankeras av putsade murar. En gång belagd med kalkstensflis leder fram till ytterligare en hög kalkstenstrappa. Via denna trappa nås bostadshusets huvudingång. Framför denna finns en spaljéomgärdad uteplats. Växtligheten domineras av fruktträd, murgröna, fläder och planteringar i rosenrabatter.

KÄLLA: Visby innerstad - en bebyggelseinventering. Del 2. (2003). Huvudred. Hansson, Joakim. C O Ekblad & Co, Västervik. ISBN: 91-88036-53-7