KV SPRINGER 6

Kv. Springer är den enda kvarvarande bebyggelsen på Islandet i Gävle som så långt man vet, byggdes och beboddes av fiskare och skeppare. Här har funnits ett 60-tal fiskargårdar. De fem fastigheterna inom kvarteret är byggda under senare delen av 1700-talet eller de första decennierna på 1800-talet.
Enligt stadskartan från 1741-47 fanns ett 50-tal tomter avstyckade på Islandet vid Lillån. På 1879 års karta fanns i det aktuella området längs Östra Islandsgatan, från Islandstorget och österut, 28 smala tomter med tätt packade fiskar- och sjömansgårdar ned mot ån. Varje gård var planerad ungefär på samma sätt. Längst upp mot gatan låg boningshuset. I en länga ned mot ån låg de olika husen intill varandra eller hopbyggda, bestående av ladugård, vedlider, visthus, avträde och övriga bodar. Närmast vattnet låg en eller flera sjöbodar med sina gaveldörrar eller luckor vättande mot vattnet och uppe vid nocken satt en hissbom. I vattnet till varje gård fanns naturligtvis också en brygga.
När Lillån fylldes igen omkring 1890 kunde de boende vid ån inte ta sig upp till sina egna bryggor. Bebyggelsen förlorade därmed sin strategiska och utvalda placering vid vattnet. Vid den här tiden bodde dock endast få aktiva fiskare kvar i området.
Fram till 1900, då Brynäsgatan anlades, var Islandet tämligen oförändrat. Den stora branden 1869 hade undgått området men mot slutet av 1800-och 1900-talet började de äldre husen rivas.
Kv. Springer 6 har ett stort kulturhistoriskt värde genom att det är den bäst bevarade och kanske den mest ursprungliga av samtliga fastigheter inom kvarteret och dessutom troligen den äldsta. Både bostads- och uthusbyggnaderna har kvar sina ursprungliga rumsindelningar. Bostadsdelen består av fyra lägenheter om ett rum och kök med en inredningsstandard av 1900-tals karaktär. Tre av dessa lägenheter slogs samman till en bostad 1985, med små ingrepp i stomme och inredning. Äldre dörrar, spröjsade fönster och snickerier finns kvar i ett stort sett oförändrat skick. Fastighetens exteriör är välbevarad. Bostadshusets fasad är klädd med stående locklistpanel som utåt gatan är målad med gråbeige oljefärg och mot gården faluröd färg. Dess sadeltak är täckt med enkupigt tegel. Uthusdelen ger ett mycket ålderdomligt uttryck och är byggt av liggande timmer som delvis är täckt med stående locklistpanel och är målad med faluröd färg.
Bostadsdelen har inte alltid fungerat enbart som bostad. Delar av den användes under 1800-talet till fähus och uthus och under 1900-talet har en cigarraffär och en bakstuga varit inrymda där. Uthuset fungerade ursprungligen som fähus och sjöbod. På gårdstomten har det även funnits ett båthus, vilket revs 1908.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1987-06-15, Dnr 11.392-311-82

Kv. Springer är den enda kvarvarande bebyggelsen på Islandet i Gävle som så långt man vet, byggdes och beboddes av fiskare och skeppare. Här har funnits ett 60-tal fiskargårdar. De fem fastigheterna inom kvarteret är byggda under senare delen av 1700-talet eller de första decennierna på 1800-talet.
Enligt stadskartan från 1741-47 fanns ett 50-tal tomter avstyckade på Islandet vid Lillån. På 1879 års karta fanns i det aktuella området längs Östra Islandsgatan, från Islandstorget och österut, 28 smala tomter med tätt packade fiskar- och sjömansgårdar ned mot ån. Varje gård var planerad ungefär på samma sätt. Längst upp mot gatan låg boningshuset. I en länga ned mot ån låg de olika husen intill varandra eller hopbyggda, bestående av ladugård, vedlider, visthus, avträde och övriga bodar. Närmast vattnet låg en eller flera sjöbodar med sina gaveldörrar eller luckor vättande mot vattnet och uppe vid nocken satt en hissbom. I vattnet till varje gård fanns naturligtvis också en brygga.
När Lillån fylldes igen omkring 1890 kunde de boende vid ån inte ta sig upp till sina egna bryggor. Bebyggelsen förlorade därmed sin strategiska och utvalda placering vid vattnet. Vid den här tiden bodde dock endast få aktiva fiskare kvar i området.
Fram till 1900, då Brynäsgatan anlades, var Islandet tämligen oförändrat. Den stora branden 1869 hade undgått området men mot slutet av 1800-och 1900-talet började de äldre husen rivas.
Kv. Springer 6 har ett stort kulturhistoriskt värde genom att det är den bäst bevarade och kanske den mest ursprungliga av samtliga fastigheter inom kvarteret och dessutom troligen den äldsta. Både bostads- och uthusbyggnaderna har kvar sina ursprungliga rumsindelningar. Bostadsdelen består av fyra lägenheter om ett rum och kök med en inredningsstandard av 1900-tals karaktär. Tre av dessa lägenheter slogs samman till en bostad 1985, med små ingrepp i stomme och inredning. Äldre dörrar, spröjsade fönster och snickerier finns kvar i ett stort sett oförändrat skick. Fastighetens exteriör är välbevarad. Bostadshusets fasad är klädd med stående locklistpanel som utåt gatan är målad med gråbeige oljefärg och mot gården faluröd färg. Dess sadeltak är täckt med enkupigt tegel. Uthusdelen ger ett mycket ålderdomligt uttryck och är byggt av liggande timmer som delvis är täckt med stående locklistpanel och är målad med faluröd färg.
Bostadsdelen har inte alltid fungerat enbart som bostad. Delar av den användes under 1800-talet till fähus och uthus och under 1900-talet har en cigarraffär och en bakstuga varit inrymda där. Uthuset fungerade ursprungligen som fähus och sjöbod. På gårdstomten har det även funnits ett båthus, vilket revs 1908.

KÄLLA: Beslut – Byggnadsminnesförklaring, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1987-06-15, Dnr 11.392-311-82