Byggnaden uppfördes 1901-1908 efter ritningar av Fredrik Lilljekvist. Fasadmaterialet är Ekebergsmarmor. Fasadutsmyckningarna har främst gjorts av Christian Eriksson och Carl Milles. Även interiören är utförd i marmor men också i stuck och brons. Salongen är försedd med en plafondmålning av Julius Kronberg. Invändiga ombyggnader har skett 1938, 1956-60, 1969-70.
KÄLLA: Förteckning över byggnadsminnesmärken som tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende. Riksantikvarieämbetet och Liber Förlag, 1976. ISBN: 91-38-02814-X
Dramaten är en av de mest genomarbetade jugendbyggnaderna i Sverige, och räknas som ett av de bästa exemplen på wienerjugend utanför Österrike. Såväl byggnad som fast och lös inredning ritades för att passa ihop och bilda en helhet. Byggnaden är till större delen klädd med Ekebergsmarmor. Skärmtak och kandelabrar belagda med bladguld. Taket är av koppar och kupolen av ljusgrått fjälltegel. Ornament i marmorfasaden föreställande rosor, tallkvistar, lagerblad, etc.
1908 invigdes teatern, bygget hade tagit sex år. 1937 sker ombyggnad som möjliggör den vänstra mindre sidoscenen. Salongens blå färgsättning ändras till röd. 1958-60 sker en omfattande invändig renovering under ledning av arkitekterna Peter Celsing, Nils Tesch och Richard Säfström där bland annat scenen får plant golv och vridmatta, scenförlängningens takhöjd görs i nivå med övriga scenens. 1969-73 byggs två nya repetitionssalar och omfattande renoveringar av ytskikt utförs under ledning av arkitekt Kjell Abrahamsson. 1987-88 utförs omfattande restaureringar och ombyggnader i de publika delarna. Salongens ursprungliga blå färgsättning återställs. 1995 utförs utvändig restaurering.
KÄLLA: Vårdprogram för Kungliga Dramatiska Teatern, Statens Fastighetsverk 2004.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
