Allmän karaktär
Kyrkogården ligger söder om kyrkan och består av fyra delar som tillkommit vid olika
tidpunkter. Närmast kyrkan ligger det område som omfattar den allra äldsta delen av
kyrkogården. Kvarteren är här betecknade L samt O-Ä och området är utlagt i nord-sydlig
riktning. Söder om detta område ligger en del som tillkom 1918 och som omfattar kvarteren
A-D, F-H samt M-N. Detta område är utlagt i öst-västlig riktning. Ytterligare två områden
ligger i söder nämligen utvidgningen från 1953 som omfattar kvarteren 1-3 samt den
utvidgning som gjordes 1984. Även dessa båda områden är utlagda i öst-västlig riktning. De
äldsta delarna av kyrkogården är ordnad med gravplatser belagda med grus medan övriga
delar är insådda med gräs. På kyrkogården finns gott om träd och häckar som skuggar och
delar av kyrkogården i olika rum.
Omgärdning
I väster: Kyrkogården följer Emåns bana. Närmast kyrkan är en brant slänt ner mot Emån och
här finns ett staket med stenpollare och ett järnräcke. I höjd med den del av kyrkogården som
tillkom 1918 planar höjdskillnaden ut och för att skydda kyrkogården från Emåns
översvämningar har man byggt en vall.
I söder: Häck av häckoxbär.
I öster: Kallmurad halvmur som vid sockenstugan övergår i häck av hagtorn.
I norr: Häck av hagtorn.
Ingångar
I öster: Tre ingångar finns i öster. I anslutning till kyrkan finns ingång med dubbla grindar av
svartmålat smide och portstolpar av granit krönta av förgyllda kors och kulor. Den andra
ingången ligger längre söderut i anslutning till förråd och garage. Även denna ingång har
dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit. Den sydligaste ingången i öster
finns nära gränsen mellan området från 1953 och 1984. Även denna ingång har dubbla
svartmålade smidesgrindar.
I norr: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av granit krönta av svartmålade
kors.
Kartorna visar Högsby kyrkogårds olika delar och ungefär hur de ligger i förhållande till varandra. Kartorna har
dock olika skalor vilket gör att förhållandet mellan de olika kartorna inte stämmer.
Vegetation
Trädkrans: En stor del av kyrkogården omgärdas av planterade lindar av olika ålder. Lindar
markerar också gränserna mellan de olika utvidgningarna av kyrkogården som gjorts. Norr
om kyrkan finns fyra hamlade almar i anslutning till ingången.
Övrigt: Utmed gången på kyrkans södra sida växer gamla, hamlade almar. På den äldsta delen
av kyrkogården omgärdas flera av gravplatserna av häckar av buxbom. Vi flera gravplatser är
höga tujor planterade. På den del av kyrkogården som tillkom 1918 är häckar av tuja, måbär
och buxbom planterade. Det finns också ett antal björkar planterade. Björkar och häckar av
tuja är också planterade på den del av kyrkogården som tillkom 1953 tillsammans med häckar
av ölandstok och spirea. På den yngsta delen av kyrkogården finns flera olika sorters träd och
buskar planterade bl a häckoxbär, spirea, forsythia, ölandstok, lind, japanska körsbär, ek ,
hängask, pil och sykomorlönn.
Se vidare i de enskilda kvartersbeskrivningarna.
Gångsystem
Kyrkogården har ett rätvinkligt system av raka, långa gångar. Gångarna används, utom på den
äldsta delen, för att dela upp områdena i olika gravkvarter. Dessa är belagda med ett fint
grusmaterial som packats hårt för att underlätta tillgängligheten på kyrkogården. Den nya
delen av kyrkogården från 1984 har inga grusgångar utan är helt insådd med gräs.
Gravvårdstyper
Högsby kyrkogård har brukats under lång tid men idag återfinns få gravvårdar av äldre datum
på kyrkogården. De äldsta vårdarna är två fragment av kalkstenshällar som ligger i vinkeln
mellan sakristian och koret på kyrkans nordöstra sida och en stående kalkstensvård som
troligen är från 1600-talet. Den står uppställd nordväst om kyrkan tillsammans med en
sandstensvård av äldre datum och en smidesvård som trioligen är från sent 1700-tal eller tidigt
1800-tal. På de äldre delarna av kyrkogården finns höga, stående gravvårdar från tidigt 1900-
tal. I utformningen av de äldre gravvårdarna har inspirationen hämtats dels från
nationalromantiken och dels från klassicismen. De nationalromantiska dragen syns i
gravvårdar med osymmetriska krön och råa stenytor som ska föra tankarna till förhistoriska
gravmonument. De klassicistiska dragen är symmetriska vårdar med dekor i form av kolonner
och pilastrar, lagerkransar m.m. På den äldsta delen av kyrkogården har dock flera av de
gamla gravplatserna försett med nya stenar i samband med nya gravsättningar. Det gör att det
även på den äldsta delen av kyrkogården finns en stor blandning av gravvårdar från olika
tider.
De klassicistiska influenserna i utformningen av gravvårdarna lever kvar under en stor del av
1900-talet men är mest framträdande under 1930-1950-talen. Därefter blir gravvårdarnas
utformning och dekor allt enklare. Vanliga typer av dekor under 1960-80-talen är kors,
soluppgångar, enkla blomsterslingor och tallskogsdungar. Materialet är framförallt granit av
olika slag. Det är slående hur få gravvårdar av andra material som finns på kyrkogården. Ett
fåtal gravvårdar av gjutjärn, marmor, sandsten eller kalksten finns. Majoriteten av
gravvårdarna är stående men det finns också liggande vårdar. På den äldsta delen av
kyrkogården har majoriteten av gravplatserna kvar sin ursprungliga utformning med
grusbeläggning och omgärdningar av olika slag. Vanligast är buxbomshäck men det finns
även staket av smide, stenramar samt pollare och kätting. Att ange den dödes yrkestitel är
vanligast på de äldre delarna av kyrkogården. Att ange var den döde bott är inte så vanligt på
stadskyrkogårdar men Högsby socken omfattar också landsbygden och därför har många valt
att ange vilken by eller samhälle som man kommer från.
Se vidare i beskrivningarna av de olika delarna.
Minneslund
Minneslunden tillkom 1984 efter ritningar av trädgårdsarkitekten Harry Kolsby. Den anlades
på den trekantiga gräsplanen som blivit över mellan den äldsta delen av kyrkogården i öster
och Emån i väster. Minneslunden består av en halvcirkelformad berså av klippt måbär med
plats för blomvaser i den främre delen. Två bänkar står inne i bersån. På ena sidan står en
ställning i svartmålat järn med lyktor för gravljus. I den västra delen finns ett buskage av bl.a
snöbär. Där finns även en äldre gravvård i form av ett smideskors uppställd som prydnad.
Urnlund
I den västra delen av det område på kyrkogården som tillkom 1953 är platser ordnade för
urnor. Platsen markeras av ett stort träkors. En liten plantering med en skylt med texten
minneslund.
Byggnader
På den plats där bårhuset idag står stod enligt äldre kartor tidigare en byggnad som kan ha
använts som bårhus. I mitten av 1880-talet förefaller denna ha byggts om till sitt nuvarande
utseende. Fasaderna är spritputsade och avfärgade i gult med många slätputsade detaljer
avfärgade i vitt, i synnerhet på byggnadens framsida. De dubbla dörrarna av trä är målade i
brunorange ton med svartmålade smidesbeslag. Taket är belagt med rött tegel. Byggnaden är
orienterad i nord-sydlig riktning med ingången vänd mot kyrkan. Fasaden mot kyrkan är
dekorerad med en trappstegsgavel krönt av ett svartmålat smideskors. Byggnaden är uppförd i
nygotisk stil.
Öster om kyrkogården, i höjd med den del av kyrkogården som tillkom 1918, ligger
vaktmästeriet med förråd och garage. Byggnaden har stående vitmålad träpanel och svart
plåttak. Den byggdes 1960.
Väster om den äldsta delen av kyrkogården, i sluttningen ner mot Emån, ligger en mindre
byggnad som tidigare har använts som toalett. En liten stig omgiven av schersminebuskar
leder fram till den lilla byggnaden med väggar av betong som är målats i grönt. När den
byggdes är inte känt.
Övrigt
Eftersom kyrkogården gränsar till Emån i väster har man byggt en vall för att förhindra
åvatten att tränga in på kyrkogården. I den norra delen av vallen har man skapat ett lapidarium
d v s en museiuppställning av gravvårdar. Dessa har placerats liggande i vallen. Ytterligare ett
mindre antal vårdar är uppställda nordväst och nordost om kyrkan. I nordost ligger resterna av
två kalkstenshällar i den grusade ytan i vinkeln mellan sakristian och koret. I nordväst står en
kalkstensvård från 1600-talet, ett smideskors av okänt datum och en sandstenvård över en
man vid namn Lindberg. Här står också en minnesvård över byskomakaren Jonas Stolt som
var en flitig hembygdsskildrare. Socknen lät sätta upp denna minnessten 1938.
Beskrivning av enskilda kvarter
Gamla kyrkogården, kvarter L och O-Ä.
Allmän karaktär
Dessa kvarter utgör de äldsta delarna av Högsby kyrkogård. En utvidgning av området
gjordes i söder och öster på 1880-talet. Idag syns inga spår av var den gamla
kyrkogårdsgränsen gick men troligen var det söder om kvarteren O-T. Dessa kvarter har
delvis kvar en oregelbundenhet i gravraderna som tyder på att området har en lång historia.
Gravplatserna är familjegravar som har köpts för en längre tid. I kvarteren U-X syns möjligen
rester av ett linjegravsområde i mitten av området och köpta gravplatser i ytterkanterna.
Kvarteren U-X var tidigare belagda med sand och gravkullar ska ha varit vanliga. Idag är
dessa bort. Hela området utmärks av de grusade gravplatserna med sina omgärdningar. Den
vanligaste typen av omgärdning är en låg buxbomshäck men här finns också flera staket av
stenramar, smidesstaket i jugendstil samt stenpollare med kätting emellan. En viktig del av
området karaktär är de stora träden som omgärdar kyrkogården och som markerar gränsen
mot utvidgningen 1918. Även de grusade gångarna som delar upp området i olika sektioner är
en viktig del av karaktären.
Gravvårdstyper
Inom området finns flera olika typer av gravvårdar från slutet av 1800-talet, den äldsta vården
är från 1878, fram till idag. Det är dock de höga påkostade gravvårdarna från slutet av 1800-
talet och början av 1900-talet som man som besökare först ser. Vid flera av gravplatserna
finns en stor stående eller liggande gravvård som markerar familjegravplatsen samt ett antal
mindre liggande eller stående vårdar över olika familjemedlemmar som gravsatts. På flera
gravplatser har dock de äldre vårdarna bytts ut. I en del fall enkom för att modet har skiftat
och i del fall för att gravplatsen lämnats tillbaka till församlingen och upplåtits till en ny
gravrättsinnehavare. Materialet är främst grå och svart granit men även röd förekommer. Ett
mindre antal vårdar är av andra material. Det finns två gjutjärnskors, ett kors av marmor och
två sandstensvårdar vara den ena kröns av ett kors i samma material samt inskriptionsplatta i
marmor. Den andra är idag mycket trasig men har troligen ursprungligen krönts av ett
marmorkors. Dess inskriptionsplatta av marmor finns dock kvar. En märklig gravvård är
Stephan Björnströms sarkofagliknande vård från 1928. Vården är ritad av arkitekten Evert
Milles och utsmyckningen i form av en eldslåga har ritats av arkitektens bror, konstnären Carl
Milles. På en av gravplatserna finns en gravkulle överväxt med murgröna bevarad. Denna typ
av gravplatsutsmyckning har varit mycket vanlig på våra kyrkogårdar men är idag nästan helt
försvunnen. Murgröna har också använts för att smycka några av gravplatserna liksom höga
tujor, sockertoppsgranar och ormbunkar. Titlar är relativt vanligt i kvarteren. Vanligast är
titlarna lantbrukare, hemmansägare, kontraktsprost och komminister. Här finns också titlar
med anknytning till järnvägen så som stationsinspektör, lokputsar och stationskarlsförsman.
Till de mera ovanliga titlarna hör pumpare, kakelungsmästare, kusken, elektriker och
charkuterihandlare.
1918 års utvidgning. Kvarter A-D, F-H, M och N.
Allmän karaktär
Området har formen av en rektangel utsträckt i öst-västlig riktning. Mot norr markeras
gränsen mot den äldre delen av kyrkogården av en lindallé. I söder finns den f d
kyrkogårdsmuren i form av en halvmur kvar. Här växer också en rad med äldre lindar.
Kvarteren kan delas in i tre olika områden som har lite olika uppbyggnad. De tre områden är
A- D längst i öster, F och N i mitten samt G, H och M längst i väster. Den äldsta delen är AD.
De fyra kvarteren är i det närmaste kvadratiska ytor med köpta gravplatser i ytterkanterna
och linjegravar i mitten. Där de fyra kvarteren möts bildar fyra gravplatser samt fyra stora
lindar en kvadrat i kvadraterna. Kvarteren F och N utgör tillsammans ungefär lika stor yta
som kvarteren A-D. I norra kanten av kvarter N, östra i F och N samt södra i kvarter F är
köpta gravplatser ordnade. Övriga delar av kvarteren är ordnade för linjegravsområde.
Tidsmässigt sträcker sig detta från 1935-1950-tal. Kvarteren G, H och M bildar tillsammans
ett mönster med tre kvadrater av olika storlek. Kvarteren är ordnade endast för köpta
gravplatser. Förutom dessa tre områden är gravplatser också ordnade utmed hela områdets
gräs såväl i norr som söder. I samtliga kvarter är de köpta gravplatsernas vårdar ryggställda
mot tujahäckar och vid flera av dem kan man se rester av de buxbomshäckar som tidigare
omgivit gravplatserna. Området var tidigare belagt med grus men är idag insått med gräs.
Linjegravvårdarna är ryggställda mot häckar av måbär. I området är ett antal björkar
planterade. Deras hängande växtsätt skapar en särpräglad karaktär åt området.
Gravvårdstyper
Under 1900-talets första decennier blev de höga gravvårdarna allt mer omoderna vilket gjorde
att vårdarna med tiden blev lägre. I området från 1918 saknas de riktigt höga vårdarna som
utmärker den äldre delen av kyrkogården. Ett mindre antal vårdar som är så höga att de sticker
upp över rygghäckarna av tuja finns dock. De representerar en mellan fas under 1920-talet då
de klassicistiska stilidealen när det gäller gravvårdar konkurrerade ut de nationalromantiska
influenserna. Dessa vårdar var omkring en meter höga med rakt eller rundat krön. Ganska
snart blev dock vårdarna ännu lägre och stack inte längre upp över rygghäckarna. I detta
ligger en tanke om social utjämning och att ingen skulle förhäva sig men det var också
mycket en fråga om smak och mode. De klassicistiska idealen var dock fortfarande viktiga.
Många av 1930-40-talets gravvårdar har en utformning som för tankarna till antikens tempel
med pelare och svagt trekantiga krön. Samma stilideal och dekorer som finns hos de köpta
gravplatsernas vårdar fanns också hos linjegravvårdarna men dessa stenar var ännu mindre
och enklare till sin utformning. Materialet är främst grå granit men också svart och röd. Ett
fåtal vårdar är av marmor. Titlar är relativt ovanliga. Några av dem som finns är pastor,
bildhuggare, hemmansägare, redaktör, furir, kusk och skogsinspektör.
1953 års utvidgning. Kvarter 1, 2 och 3, samt urngravsområde.
Allmän karaktär
Området har formen av en mycket långsträckt rektangel i öst-västlig riktning. Till skillnad
från området från 1918 har de tre kvarteren en likartad utformning. Samtliga gravplatser är
köpta. Gravvårdarna är ryggställda mot varandra med häckar emellan. I kvarterens ytterkanter
är häckarna av tuja och i dess mitt av ölandstok eller spirea. I områdets västra del är platser
för urngravar iordningställda. Här finns också en stor, öppen gräsyta i vars västra del ett stort
kors av trä står. Liksom på det område som anlades 1918 är ett antal björkar planterade.
Gravvårdstyper
Området domineras av de låga, rektangulära vårdar som blev moderna under 1950-60-talet
och som har varit framträdande ända in på 1990-talet. De klassicistiska idealens dekorer har
försvunnit. Vanliga typer av dekorationer på vårdarna från 1950-1980-talet är enkla kors,
blomsterslingor, soluppgångar och tallskogsdungar. Materialet är främst grå och svart granit
men det är också relativt vanligt med vårdar av röd granit. Titlar har nu blivit väldigt sällsynt.
Bland dem som kunde hittas fanns skogsarbetare, lantbrevbärare, hemmansägare, fabrikör,
lantbrukare och byggmästare.
1984 års utvidgning
Allmän karaktär
Även detta område har formen av en rektangel utsträckt i öst-västlig riktning. Det är dock
bara ett området längst i öster som tagits i bruk för gravplatser. Liksom på de två senast
beskrivna områdena är gravplatserna ordnade ryggställda mot häckar. Till skillnad från de
båda andra områdena har man här arbetat med ett mer varierat växtmaterial. Raderna med
gravvårdar bryts av planterade träd med omgivande buskar. Bland de träd- och buskarter som
används finns häckoxbär, japanskt körsbär, ek, lind, hängask, pil, spirea, sykomorlönn,
forsythsia och ölandstok.
Gravvårdstyper
Under 1990-talet har gravvårdarnas former blivit mjukare. De strikt rektangulära vårdarna är
inte längre dominerande. Idag ser vi vårdar med rundade eller mjukt böljande krön. Grå granit
är fortfarande vanligt tillsammans med röd medan den svarta graniten inte längre är så vanlig.
Det finns också många nya typer av stenmaterial med olika nyanser och skiftningar. Några
titlar kunde inte hittas. Däremot förekommer att man låter dekorera stenen med någon symbol
som visar på den dödes intresse.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
