SÖDERBY-KARLS KYRKA

Söderby-Karls kyrka består av rektangulärt långhus med rakslutet korparti, sakristia i norr och vapenhus i söder. Ingång till kyrkorummet sker från väster samt via vapenhuset i söder. Koret har ursprungligen haft en särskild ingång från söder. Nordost om kyrkan står en klockstapel, troligen uppförd 1664. Öster om klockstapeln finns ett bårhus från 1946, som är inbyggt i kullen som klockstapeln står på. Kyrkan uppfördes som salkyrka med sakristia omkring 1300 eller kort därefter. Vapenhuset tillkom senare, eventuellt redan på 1300- talet. Tegelvalven i långhus, kor och vapenhuset slogs troligen i mitten av 1400-talet. Innan dess täcktes kyrkan av ett treklövervalv av trä, vars stomme till stor del är bevarad. På 1790-talet ersattes sakristians ursprungliga tegelvalv med ett platt trätak. Kyrkan, under koppartäckt sadeltak, är uppförd av natursten med tegel i bl.a. valv och omfattningar. Fasaderna är spritputsade med släta hörn, fönster- och dörromfattningar. Fönstren har rundbågig form, på östra gaveln är dock muröppningarna stickbågiga. Kyrkans exteriör är i stort sett bevarad från medeltiden. Interiören präglas främst av de senmedeltida valvmålningarna, som aldrig har varit överputsade. Det som fanns bevarat av väggmålningarna togs fram vid en restaurering 1910. Vid restaureringen, som utfördes efter förslag av ark. Fredrik Falkenberg, byggdes ett pannrum under sakristian, som utvidgades mot öster för att kunna rymma en trappa ned till pannrummet. Vidare tillkom ingången i väster samt den nuvarande öppna bänkinredningen.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Kyrkan och klockstapeln är högt belägna vilket gör dem till ovanligt tydliga nav på kyrkogården, samtidigt är kyrkogården lummigt ombonad och på några ställen med karaktär av engelsk park med sina höga träd och delvis krökta gångar. Efter sammanslagningen av Söderby och Karls socknar omkring sekelskiftet 1800 utvidgades kyrkogården söderut 1827. 1889-1892 gjordes nästa utvidgning, denna gång åt norr och väster. Slutligen förstorades kyrkogården åt nordöst i slutet av 1970-talet. I denna del inrättades också en minneslund.

Kyrkogården förutom 1970-talets utvidgning är omgärdad av stenmurar, i norr är muren lagd av tuktade stora block, övriga sidor är i äldre utförande med kluven sten samt skolsten. Längs östra sidan är muren lägre och ligger idag i kyrkogårdens marknivå men syns tydligt från utsidan. Längs västra sidan finns ett långt medeltida murparti som är fogstruket på sidorna och övertorvat upptill. Den senaste utvidgningen av kyrkogården inramas av häckar. De äldre delarna av kyrkogården omges av en krans av lövträd, likaså är den norra och sydöstra delen lummig och ombonad av de många lövträden där.

Bland gravvårdarna finns ovanligt många äldre grusgravar, särskilt i den norra och östra delen. Dessutom finns ett antal gravvårdar med kors eller räcken av gjutjärn, typiskt för det sena 1800-talet. Särpräglat för Söderby-Karls kyrkogård är också att det finns ovanligt många gravar som omges av låga häckar.

Söderby-Karls klockstapel står högrest och mörk invid kyrkan. Det spånklädda taket och röstena bidrar till det ålderdomligt allvarliga uttrycket. Sidorna är täckta med tjärad lockpanel. Klockstapeln var ursprungligen öppen, ett inristat årtal samt arkivuppgifter tyder på att den är byggd 1644. 1794 kläddes den in, taket höjdes och i botten inreddes bårhus och redskapsbod. De två klockorna är gjutna i Stockholm 1908 efter att befintliga medeltida klockor tagits ned och lämnats som delbetalning till gjuteriet.

1946 byggdes ett bårhus diskret placerat i slänten öster om klockstapeln. Bårhuset är gjutet i betong och har torvtäckt tak. Portarna är panelklädda, oljemålade i brun kulör.

Kyrkan som troligen byggdes under första hälften av 1300-talet var redan från början så stor att vapenhuset är den enda utbyggnad som har gjorts genom tiderna. Vapenhuset tillkom antagligen senare under 1300-talet men dateringen är osäker. Kyrkan är byggd som en salkyrka med skalmurar av gråsten. Gavelröstenas yttre murar som är av tegel ligger till grund för dateringen av kyrkan. Såvitt känt saknar röstena blinderingar. Sakristian i norr är troligen byggd samtidigt med kyrkan, utbyggd 1910. Det finns dock olika tolkningar av kyrkans äldsta historia, där ovanstående tolkning är gjord av Ingeborg Wilcke-Lindqvist. Ann Catherine Bonnier menar utan att i detalj förklara bakgrunden att sakristian är kyrkans äldsta del och byggs invid en träkyrka på platsen.

Kyrkan har genomgått ett antal omdaningar och restaureringar som efter nybyggnadsskedet medfört förändringar. Givetvis har även mindre arbeten gjorts vid andra tidpunkter. Valv slogs och kalkmålningar tillkom vid 1500-talets början, vid mitten av 1700-talet tillkom stora delar av den nuvarande inredningen och fönster förändrades, 1792 putsades kyrkan och gjordes förändringar bl a i murverket. Fönstren togs upp till nuvarande storlek. 1910 togs kalkmålningar fram på väggar, bänkar byttes, uppvärmningsanläggning tillkom och ytskikt restaurerades. 1959 gjordes den senaste större restaureringen ledd av arkitekt Jörgen Fåk. Förutom övergång till elvärme innebar den inte några genomgripande förändringar.