SUNDS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - SUND

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 1066, 1900: 1218, 1995: 1400

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i södra Östergötlands skogsbygd 25 km sydväst om Kisa ganska ensamt i en trång dalgång omgiven av församlingshem (f d tingshus) samt kyrkstallar och en tiodebod. Prästgården, Hjälmseryd, ligger ca 1 km nordväst om kyrkan på en udde i Stora Sundssjön. Miljön runt Sunds kyrka är av riksintresse.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: Medeltida stenkyrka. Enligt Broocman hade var kyrkan 40 ¾ alnar lång och 11 ½ alnar bred. Kyrkan har tillbyggts i flera etapper. Den brandskadades 1690. Under koret fanns gravar tillhörande familjen Rääf och under sakristian gravar tillhörande familjen Drake. Riven i samband med att ny kyrka uppfördes på samma plats.
DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1793-94 efter ritningar av Casper Seurling, vilka korrigerades på ÖIÄ, troligen av Olof Tempelman. Den består av ett rektangulärt långhus med ett något indraget halvrunt korparti samt ett torn i väster, flankerat av två smärre rum, varav det södra fungerar som trapphus. Läktarunderbyggnaden med sakristia och "skriftesal" är ursprunglig, från början var skiljeväggen glasad men numera sluten.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Den tidstypiska gustavianska kyrkan är förhållandevis välbevarad såväl till exteriör som interiör, även om smärre förändringar skett. Långhusets sadeltak är svagt brutet. 1837 byggdes tornkrönet om. Tornet har idag en fyrkantig lanternin krönt av en kort spira. Ingång i väster samt mitt på långhusets sydsida. Portalerna är framhävda med en arkitektonisk inramning, lunettfönster samt målade änglafigurer och skulpturer utförda av Pehr Hörberg, en ovanlig dekor. Kyrkorummet är täckt av tunnvalv som i korpartiet övergår till ett hjälmvalv, båda av trä. Kyrkan är anmärkningsvärd för sin enhetlighet, till stor del beroende på att Pehr Hörberg ansvarade för hela den konstnärliga gestaltningen, inventarier och dekorativ utsmyckning, utförd kring år 1795. Altaruppställningen med joniska pilastrar inramar en stor altartavla av Hörberg. Korpartiet med predikstolen och altarringen samt läktarbarriären bär flera andra Hörbergmålningar, utförda dels på trä, dels på duk. Orgelfasaden är daterad 1794, medan verket utbyttes senast 1973. År 1912-14 restaurerades kyrkan (arkitekt Axel Brunskog) och den slutna bänkinredningen ersattes med en öppen. År 1951 restaurerades kyrkan ånyo (Kurt von Schmalensee), varvid glasväggen under läktaren ersattes med en hel vägg. 1991 utfördes omfattande konservering av målningarna.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Sund är en medeltida socken och finns omnämnd 1372. En stenkyrka uppfördes troligen på 1200-talet men dess byggnadshistorik är oklar. Vid en brand år 1660 lämnades endast murarna kvar men kyrkan återuppbyggdes inom kort. År 1794 uppfördes en ny kyrka på samma plats som den gamla efter ritningar i nyklassicistisk stil upprättade av Casper Seurling. Den har ett rektangulärt långhus med något indraget, rundat kor och torn i väster som flankeras av biutrymmen. Konstnären Pehr Hörberg har bidragit till den dekorativa utsmyckningen vilket skapar ett väl sammanhållet kyrkorum med stora konstnärliga värden. Sunds kyrkby blev tidigt ett administrativt centrum i Ydre och dess innehållsrika och välbevarade karaktär utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

Kyrkogården sträcker ut sig söder och öster om kyrkan. Framför tornet i väster finns en grusad plan, och på var sida finns höga, vitputsade, runda grindstolpar med svarta smidesgrindar som bildar ingång till kyrkogården. Framför kyrkan finns en fattigbössa i trä från 1700-talets mitt. På kyrkans norra sida finns kyrkans pannrum, en liten fristående byggnad som till hälften är nedgrävd i kyrkans stödmur. Överbyggnaden är vitputsad med välvt kopparklätt tak.

En fullständig beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik

Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands länsmuseums
topografiska arkiv och bibliotek.

Kyrkogården har sedan medeltiden vuxit fram runt den medeltida kyrkan. En bogårdsmur av
timmer brandhärjades tillsammans med klocktornet och kyrkboden 1660. Kyrkogårdens
gamla indelning i ättehagar, genomgick 1715 ett nytt skifte för hemmanen i linjer, enligt en i
kyrkoboken befintlig ritning, vilket iakttogs till 1786 då somliga av de enskilda platserna var
så uppfyllda att inga fler lik rymdes. Därefter skedde begravning gemensamt radvis.
Kyrkogården utvidgades vid ombyggandet av kyrkan, men det var otillräckligt för den
ständigt ökande folkmängden.

I Leonard Fredrik Rääfs beskrivning över Ydre härad i Östergötland kan man läsa:
På kyrkogården vid korets södra sida finns en gravhäll av kalksten, som i upphöjt arbete visar
Rääf av Smålands fulla vapen och där under tre sköldar, till höger Ehrenborg, mellerst Rääf
och till vänster Drake af Hagelsrum. Längst ner på en oval läses : Denna grafsten tillika med
den å högra sidan utij kyrkiochoret murade grafen hafver jagh Axel Leumhardt Räf åhr 1753 i
herrans namn lätett bechosta för mina sal: framledne ke: husfru welborna fru Ana C:
Ehrenborg tillika med barn och bröstarfvingar. På södra sidan av kyrkogården finns ett
minne av Häradsh. C Åstrand på Ed, död 1814 och hans fru, E. U: Keij, med inhuggna
begynnelsebokstäver av deras namn. (Gravplats nr B 45). Öster om koret är en gravplats
instängd med trägaller, varpå är målat: K. M:ts Troman Lagman och Häradshövding L. J.
Grapengiesser. Född f. 20 apr. 1769. död d. 5 Jan. 1823. ömt sörgd och saknad af en
efterlemnad maka och 3 barn. (Trästaketet är numera, 2006, § utbytt mot ett staket i
järnsmide.) Utanför kyrkans södra vägg finnes en murad grav, utan överbyggnad eller
täcksten, för Kyrkoherde härstädes, Lars Boraeus, död 1792.

Kyrkogårdens äldsta del utgörs av området runt kyrkan, enligt tillgänglig gravkarta dagens
kvarter A och B (C?). Kvarter D och E lades ut 1865 och kallades då nya kyrkogården, idag är
det mellankyrkogården. Det finns ett fåtal gravvårdar från slutet av 1800-talet i kvarter E med
den äldsta från 1881, i övrigt är det en stor del vårdar från 1920-talet. Ett flygfoto från 1935
visar övre kyrkogården (A och B) samt mellankyrkogården (D och E).

Hela kyrkogården är grustäckt eller, enligt en senare tidningsartikel, sandtäckt och
familjegravarna är häckomgärdade. På mellankyrkogården syns tydligt familjegravarna i
kvarterens utkanter och linjegravarna i mitten. I november 1944 invigdes en ny
kyrkogårdsdel, dagens kvarter F, G, H, K och L. Redan 1939 hade det lagts fram ett förslag
till utvidgning av Sunds kyrkogård med restaurering av vissa murpartier, runstenar och andra
ornerade stenar som anträffats.

En gravkarta från 1943 visar att kvarter A då enbart låg norr och öster om kyrkan, kvarter B
omfattade nuvarande A 1-56 och dagens kvarter B kallades kvarter C. En krans köpegravar
ledde runt det dåvarande kvarter C med s k allmänna gravar i mitten. Systemet med allmänna
gravar, eller linjegravar som det också kallas, innebar att de avlidna begravdes på rad vartefter
dödsfallet inträffade och äkta makar kunde därför få vila långt från varandra. Ungefär från
mitten av 1800-talet blir det en gravform för dem som inte kunde eller ville köpa sin
gravplats. Kvarter D och E var desamma som idag med allmänna gravar i mitten av kvarter D.
På nedre kyrkogården, kvarter F, G, H, K och L, var det allmänna gravar mitt i kvarter F och
G.

Ett flygfoto från 1957 visar de dåvarande tre delarna av kyrkogården och de ser fortfarande ut
att vara sandtäckta. Senare samma år gjordes den gamla kyrkogården om, gräsmatta anlades
och nyplanteringar gjordes. Liknande arbeten gjordes på mellankyrkogården 1964 och den
nedre kyrkogården något senare. Vattenledning drogs från Sundsjön. Länsstyrelsen lämnade
tillstånd 1996-01-02 att anlägga minneslund i björkbacken söder om den ursprungliga
kyrkogården och väster om den senaste kyrkogårdsutvidgningen. Länsstyrelsen gav också
tillstånd till grävning av vatten- och avloppsledning för toalett 1981. Minneslunden anlades
1995. På nya kyrkogården, kvarter M och N, är den tidigaste gravvården idag från 1976.

SUNDS KYRKOGÅRD
Kyrkan med omgivande kyrkogård ligger i norra delen av det gamla sockencentrat Sund.
Kyrkogården har genom utvidgningar fått en rektangulär utsträckning i väst/östlig riktning.
Kyrkan ligger i nordvästra hörnet på den gamla kyrkogårdsdelen och kyrkans långhus är
orienterat i öst/väst.

Sunds kyrka
En stenkyrka uppfördes troligen på 1200-talet men dess byggnadshistorik är oklar. Vid en
brand år 1660 lämnades endast murarna kvar men kyrkan återuppbyggdes inom kort. År 1794
uppfördes en ny kyrka på samma plats som den gamla efter ritningar i nyklassicistisk stil
upprättade av Casper Seurling. Den har ett rektangulärt långhus med något indraget, rundat
kor och torn i väster som flankeras av biutrymmen. Konstnären Pehr Hörberg har bidragit till
den dekorativa utsmyckningen vilket skapar ett väl sammanhållet kyrkorum med stora
konstnärliga värden. Sunds kyrkby blev tidigt ett administrativt centrum i Ydre och dess
innehållsrika och välbevarade karaktär utgör ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården är indelad i övre kyrkogården med kvarter A och B (C?), mellankyrkogården
med kvarter D och E, nedre kyrkogården med kvarter F, G, H, K och L samt nya kyrkogården
med kvarter M och N. Vid inventeringstillfället fanns det ingen gravkarta som omfattade
kvarter D och E.

Allmän karaktär
Övre kyrkogården karaktäriseras av höga rygghäckar och flera höga gravvårdar. Tillsammans
med mellankyrkogården har den övre kyrkogården en ålderdomlig karaktär. Norr om kyrkan
finns en smal gräsyta med enbart enstaka vårdar. Mellankyrkogården har en sluten karaktär
genom de höga tujahäckarna i ytterkanterna och hängaskarna är speciella för denna del.
Liksom när det gäller den nedre kyrkogården bidrar rygghäckarna till en strikt karaktär. Den
nya kyrkogården har däremot en öppen karaktär då rygghäckar saknas och kvarteren här till
stor del består av öppna gräsytor.

Omgärdning
Övre kyrkogården
Väster: mur endast söder om kyrkan och inte på den korta sträckan norr om kyrkan. Det är en
kallmurad ca 0,5 m hög stödmur av ca 0,3-0,5 m stor gråsten. Sedumväxter och en spireahäck
på muren. Muren har rundat hörn i sydväst.
Norr: en ca 1,0 m- 1,8 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-1,0 m stora gråstenar. Muren
svänger in något i höjd med kyrkans kor och övergår i mellankyrkogårdens något lägre
nordmur. Mittför kyrkans långhus är det en muröppning vid nergången till kyrkans pannrum.
Öster: en ca 0,6 m hög stödmur av putsad cementsten e dyl. Från muren är marken släntad
upp mot kyrkogården.
Söder: en ca 1,5 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-0,5 m stor gråsten. Muren har glidit ut i
det västra rundade hörnet. Troligen är muren omlagd mitt på sydvästra sidan.

Mellankyrkogården
Väster: se övre kyrkogårdens östra mur.
Norr: en ca 0,5-1,2 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-1,0 m stor gråsten. I väster övergår
den i övre kyrkogårdens nordmur.
Öster: mur saknas. Från mellankyrkogården är det en grässlänt ned mot nedre kyrkogården.
Söder: en ca 0,8-1,5 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-0,5 m stor gråsten.
Nedre kyrkogården
Väster: grässlänt upp mot mellankyrkogården.
Norr: en ca 0,8-1,0 m hög halvmur av ca 0,3-1,0 m stora tuktade gråstenar, ofta med stora
stenar i botten.
Öster: en ca 0,9-1,5 m hög halvmur av ca 0,3-1,0 m stora tuktade gråstenar, ofta med stora
stenar i botten.
Söder: en ca 0,5-1,5 m hög halvmur av ca 0,3-1,0 m stora tuktade gråstenar, ofta med stora
stenar i botten.

Nya kyrkogården
Väster: en upp till ca 0,7 m hög stödmur av ca 0,2-0,5 m stora gråstenar.
Norr: övre kyrkogårdens och mellankyrkogårdens sydmur.
Söder: en ca 0,7-0,9 m hög stödmur av ca 0,2-0,5 m stora gråstenar. På murkrönet växer en
häck av häckoxbär. Muren vinklar av på mitten.

Ingångar
Övre kyrkogården
Väster: i väster flankeras kyrkan av två grindar, en i norr och en i söder. Det är pargrindar i
enkelt svart järnsmide med spjälor och konkavt krön. Grindstolparna är runda och putsade
med kannelyr och profilerat koppartäckt krön. Putsade murstycken vid grindstolparna varav
det ena ansluter till kyrkan. Muren är täckt med sadeltak av kopparplåt. Grindarnas handtag är
troligen utbytta.
Öster: grusgång till mellankyrkogården.
Sydöst: mellan övre kyrkogården och mellankyrkogården är det en gjuten trappa med enkel
ledstång i järn. Trappan leder ner till en grusgång på mellankyrkogården och övergår i en
granittrappa mot söder.

Mellankyrkogården
Väster: en gång samt i sydväst en gjuten trappa till övre kyrkogården.
Öster: trappa till nedre kyrkogården.

Nedre kyrkogården
Väster: granittrappa till mellankyrkogården med enkla ledstänger av svartmålat järn.
Norr: pargrind av järnsmide i nordvästra hörnet. Spjälor och rakt krön med meanderbård.
Fyrkantiga grindstolpar av granit med svagt avfasat krön med kors i järnsmide.
Söder: grusgång i sydvästra hörnet.

Nya kyrkogården
Väster: grusgång från parkeringen i väster
Norr: trappa till övre kyrkogården och i nordöst en gång från nedre kyrkogården.

Vegetation
Gamla kyrkogården
Väster: tre lönnar, varav de två norra är relativt unga.
Söder: i sydöst står två unga lönnar.
Norr: i nordväst två unga lönnar.
Mellankyrkogården
Norr: fyra lindar och i nordöst en lönn.
Nedre kyrkogården
Väster: två höga lönnar vid trappan till övre kyrkogården.
Norr: fyra lindar innanför kyrkogårdsmuren.
Öster: fyra lindar innanför kyrkogårdsmuren och fem unga rönnar utanför muren.
Söder: fyra lindar innanför kyrkogårdsmuren.

Nya kyrkogården
Norr: två unga lönnar i kvarter M, (se gamla kyrkogården) och två unga lönnar i kvarter N.
Öster: en lönn i nordöst och en i sydöst med tre rönnar mellan.
Söder: söder om kyrkogården finns fem lönnar och några björkar som inte direkt kan sägas
utgöra en trädkrans.

Gångsystem
Grusgångarna utgörs av krossgrus.

Gravvårdstyper
Öster om kyrkan ligger en kalkstenshäll med det tidigaste årtalet 1825. Gravplatsen är
omgiven av ett sentida staket i järnsmide. Bland enskilda gravvårdar märks även ett s k
avbrutet livsträd från 1892. Det är förhållandevis många gravvårdar från sent 1800-tal. Grav
nr B 45 är en av de största familjegravarna i länet med sina 32 gravvårdar. I kvarter B finns
två gravar kvar med stenram. I mitten av kvarter D finns det ett antal linjegravar och i kvarter
D och E, mellankyrkogården, är det huvudsakligen begravningar från 1920-talet och framåt.
Släkten Rääf af Småland har en stor familjegrav omgärdad av järnsmidesstaket. På nedre
kyrkogården är det i allmänhet låga och breda vårdar av röd eller grå granit.

Minneslund
Minneslund väster om nya kyrkogården. En stor häckomgärdad gräsyta. Fyra björkar i väster
och två lönnar i öster. En rund minnesplats med vattenspel och plats för blommor. Två bänkar
i öster. Gång av kalkstensplattor.

Byggnader
I gamla kyrkogårdens norra mur finns en uppbyggd nergång till kyrkans pannrum. På den
delvis nergrävda granitsockeln vilar en slätputsad mindre byggnad avfärgad i vitt. Det välvda
taket är klätt med falsad kopparplåt. Välvt gavelkrön och profilerad taklist. Dörr med
fyllningar där fyra av dem utgörs av spröjsat glas.

Övrigt
Gulmålade parkbänkar.

BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER

Övre kyrkogården. Kvarter A och B (C ?), gravplats nr A 1-56 och B 1-
201.

Den övre kyrkogården utgör den äldsta delen och omfattar kvarter A, gravplats 1-56 och B,
gravplats 1-201. Det är oklart om en del gravar fortfarande har beteckning efter ett äldre
kvarter C. I väster finns kyrkans parkering, i norr landsvägen respektive kyrkan, i öster
mellankyrkogården med kvarter D och E samt i söder nya kyrkogården med kvarter M och N.

Allmän karaktär
Den äldsta delen karaktäriseras av höga rygghäckar och flera höga gravvårdar. Tillsammans
med mellankyrkogården har den övre kyrkogården ålderdomlig karaktär. Norr om kyrkan
finns en smal gräsyta med enbart enstaka vårdar.

Omgärdning
Väster: mur endast söder om kyrkan och inte på den korta sträckan norr om kyrkan. Det är en
kallmurad ca 0,5 m hög stödmur av ca 0,3-0,5 m stor gråsten. Sedumväxter och en spireahäck
på muren. Muren har rundat hörn i sydväst.
Norr: en ca 1,0 m- 1,8 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-1,0 m stora gråstenar. Muren
svänger in något i höjd med kyrkans kor och övergår i mellankyrkogårdens något lägre
nordmur. Mittför kyrkans långhus är det en muröppning vid nergången till kyrkans pannrum.
Öster: en ca 0,6 m hög stödmur av putsad cementsten e dyl. Från muren är marken släntad
upp mot kyrkogården.
Söder: en ca 1,5 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-0,5 m stor gråsten. Muren har glidit ut i
det västra rundade hörnet. Troligen är muren omlagd mitt på sydvästra sidan.

Ingångar
Väster: i väster flankeras kyrkan av två grindar, en i norr och en i söder. Det är pargrindar i
enkelt svart järnsmide med spjälor och konkavt krön. Grindstolparna är runda och putsade
med kannelyr och profilerat koppartäckt krön. Putsade murstycken vid grindstolparna varav
det ena ansluter till kyrkan. Muren är täckt med sadeltak av kopparplåt. Grindarnas handtag är
troligen utbytta.
Öster: grusgång till mellankyrkogården.
Söder: mellan övre kyrkogården och mellankyrkogården är det en gjuten trappa i sydöst med
enkel ledstång i järn. Trappan leder ner till en grusgång på mellankyrkogården och övergår i
en granittrappa mot söder.

Vegetation
Träd i trädkransen. Ca 0,9 m höga klippta rygghäckar av tuja, i kvarter A enbart en häck i
väst/östlig riktning, i kvarter B både i väst/östlig och nord/sydlig riktning. I mitten av kvarter
B är det fyra rygghäckar som består av liguster. En ek har ersatt ett stort träd i söder. Två höga
tujor står vid en grav. En stor lind står nordöst om kyrkans kor.

Gångsystem
En gång med krossgrus går runt kvarter B och mynnar ut i västra grinden vid kyrkan samt till
mellankyrkogården. I höjd med kyrkans sydportal går en nord/sydlig mittgång.

Gravvårdstyper
Öster om kyrkan ligger en kalkstenshäll med det tidigaste årtalet 1825. Gravplatsen är
omgiven av ett sentida staket i järnsmide. Bland enskilda gravvårdar märks även ett s k
avbrutet livsträd från 1892. Det är förhållandevis många gravvårdar från sent 1800-tal. Grav
nr B 45 är en av de största familjegravarna i länet med sina 32 gravvårdar. Då det idag saknas
omgärdning eller avvikande marktäckning är det svårt att se sambandet mellan alla
gravvårdar. I kvarter B finns två gravar kvar med stenram.

Byggnader
Pannrum, se allmänna beskrivningen.

Övrigt
I väster och öster finns en fyrkantig brunn murad av kalksten med soptunnor och vaser.

Mellankyrkogården. Kvarter D och E, gravplats nr D ? och E ?.

Vid inventeringstillfället fanns ingen gravkarta att tillgå, varför numrering saknas. Kvarter D
ligger i norr och kvarter E i söder. Kvarteren utgör den s k mellankyrkogården och ligger
något lägre. I väster finns övre kyrkogården, i norr landsvägen, i öster nedre kyrkogården och
i söder delar av nya kyrkogården.

Allmän karaktär
Sluten karaktär genom de höga tujahäckarna i ytterkanterna. Hängaskarna är speciella för
dessa båda kvarter. Rygghäckarna bidrar till en strikt karaktär. Liksom på övre kyrkogården är
karaktären något ålderdomlig bl a genom de höga gravvårdarna.

Omgärdning
Väster: se övre kyrkogårdens östra mur.
Norr: en ca 0,5-1,2 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-1,0 m stor gråsten. I väster övergår
den i övre kyrkogårdens nordmur.
Öster: mur saknas. Från mellankyrkogården är det en grässlänt ned mot nedre kyrkogården.
Söder: en ca 0,8-1,5 m hög kallmurad stödmur av ca 0,3-0,5 m stor gråsten.

Ingångar
Väster: en gång samt i sydväst en gjuten trappa till övre kyrkogården.
Öster: trappa till nedre kyrkogården.

Vegetation
Träd i trädkransen. Tre hängaskar i kvarter E varav två vid en större familjegrav. En hängask i
kvarter D. Häckar i kvarter D: tre rygghäckar av tuja varav en utmed öst/västliga mittgången,
en som rygghäck i norr och en i väster samt fyra rygghäckar i nord/sydlig riktning från
väster räknat en ca 1,2 m hög tujahäck, ölandstok ?, berberis och häckoxbär. Häckar i kvarter
E: två rygghäckar av tuja varav en utmed öst/västliga mittgången och en i väster. Fyra
rygghäckar i nord/sydlig riktning från väster räknat en ca 1,2 m hög tuja, ca 0,8 m hög
häckoxbär, berberis och häckoxbär.

Gångsystem
En gång belagd med krossgrus går runt kvarteret med en öst/västlig mittgång. Delvis
övervuxna gångar av cementsten går inne i kvarteren.

Gravvårdstyper
Linjegravar i mitten av kvarter D med datering från öst mot väst. Några barngravar finns i det
inre av kvarter E. Begravningar i huvudsak från 1920-talet och framåt, med enstaka
gravvårdar från sent 1800-tal. Släkten Rääf af Småland har en stor familjegrav omgärdad av
järnsmidesstaket. Här finns bl a en gravvård i form av en öppen bok. Intill finns en hög
gravvård med porträttmedaljong av brons. I kvarteren i övrigt är det varierande typer av
gravvårdar, mestadels i svart, röd eller grå granit.

Övrigt
I grässlänten i öster står ett räcke av järnsmide som skydd över förvaringsrummet i slänten.
Smidet är utformat som norra grinden i nedre kyrkogården.

Nedre kyrkogården, kvarter F, G, H, K och L, gravplats nr F 178-?, G
249-328 ?, H 350-387, K 400-427 och L 430-457.

Den nedre kyrkogården utgörs av kvarteren F mitt på norra delen, G mitt på södra delen, H
utmed östra muren, K utmed norra muren och L utmed södra muren med gravplats nr F 178-?,
G 249-328 ?, H 350-387, K 400-427 och L 430-457. Den ligger lägre än mellankyrkogården i
väster. Landsväg i norr och öppen mark i öster och söder.

Allmän karaktär
Rygghäckarna skapar en strikt karaktär. Relativt enhetliga gravvårdar utan större
familjegravar.

Omgärdning
Väster: grässlänt upp mot mellankyrkogården.
Norr: en ca 0,8-1,0 m hög halvmur av ca 0,3-1,0 m stora tuktade gråstenar, ofta med stora
stenar i botten.
Öster: en ca 0,9-1,5 m hög halvmur av ca 0,3-1,0 m stora tuktade gråstenar, ofta med stora
stenar i botten.
Söder: en ca 0,5-1,5 m hög halvmur av ca 0,3-1,0 m stora tuktade gråstenar, ofta med stora
stenar i botten.

Ingångar
Väster: granittrappa till mellankyrkogården med enkla ledstänger av svartmålat järn.
Norr: pargrind av järnsmide i nordvästra hörnet. Spjälor och rakt krön med meanderbård.
Fyrkantiga grindstolpar av granit med svagt avfasat krön med kors i järnsmide.
Söder: grusgång i sydvästra hörnet.

Vegetation
Träden i trädkransen. Två stycken ca 1,3 m höga tujahäckar står som rygghäckar vid den
öst/västliga mittgången med öppningar till de plattlagda gångarna i mitten av kvarter F och G.
Två låga rygghäckar av häckoxbär finns i norr respektive söder. Rygghäckar inne i kvarter F:
fyra rygghäckar i nord/sydlig riktning från väster ölandstok, två stycken ligusterhäckar och
en ölandstok. Rygghäckar inne i kvarter G är desamma som i kvarter F.

Gångsystem
En gång med krossgrus runt kyrkogården med en rad gravar vid muren i norr, öster och söder.
En öst/västlig mittgång.

Gravvårdstyper
Inre delarna av kvarter G kan bestå av linjegravvårdar från 1940- och 1950-talen.
Urngravplatser i del av kvarter L. I allmänhet är det låga och breda vårdar på nedre
kyrkogården.

Övrigt
I fonden i öster står ett brunt träkors. I väster finns ett fyrkantigt brunnskar i kalksten med
vaser och soptunnor.

Nya kyrkogården, kvarter M och N, gravplats nr M? och N 1-173.

Nya kyrkogården utgörs av kvarter M och N med gravplats nr M? (kvarteret är ej
ianspråktaget) och N 1-173. Nya kyrkogården ligger söder om övre kyrkogården och
mellankyrkogården med minneslunden i väster, och öppen mark i öster och söder.

Allmän karaktär
Öppen karaktär då rygghäckar saknas utom vid mittgången. I kvarter N står de flesta vårdarna
med textsidan mot öster. I kvarter M saknas gravvårdar.

Omgärdning
Väster: en upp till ca 0,7 m hög stödmur av ca 0,2-0,5 m stora gråstenar.
Norr: övre kyrkogårdens och mellankyrkogårdens sydmur.
Söder: en ca 0,7-0,9 m hög stödmur av ca 0,2-0,5 m stora gråstenar. På murkrönet växer en
häck av häckoxbär. Muren vinklar av på mitten.

Ingångar
Väster: grusgång från parkeringen i väster
Norr: trappa till övre kyrkogården och i nordöst en gång från nedre kyrkogården.

Vegetation
Träden i trädkransen. Två ca 1,1 m höga åsklippta idegranshäckar står som rygghäckar utmed
den nord/sydliga mittgången.

Gångsystem
En gång med krossgrus går runt den del av kyrkogården som används, kvarter N, samt i norr i
kvarter M. Den västra delen utgör en nord/sydlig mittgång. En rad gravar invid begränsningen
i öster och norr.

Gravvårdstyper
Låga och breda vårdar av röd eller grå granit, enstaka av svart granit. Gravläggningar från
1976 och framåt. Urngravar i öster.