LILLHÄRDALS KYRKA

KYRKOMILJÖN

Lillhärdals kyrka är belägen på en platå i den centrala delen av kyrkbyn Lillhärdal. Kyrkomiljön ligger i ett riksintresseområde för kulturmiljövården som omfattar kyrkbyn och ett fäbodområde. Kyrkan omges av gles utplacerad bebyggelse i alla väderstreck, utom i norr där det endast är obrukad mark. I öster ligger prästgården och i nordväst en skolbyggnad.

KYRKOANLÄGGNINGEN
Kyrkan omges av en mur av röd sandsten vars överdel täcks av gräs. Grindstolparna är breda och murade med pyramidformade huvar täckta av skiffer. Grindarna är av metall. På ett fotografi från 1875 omgärdas kyrkogården av en bogårdsmur med stigluckor i trä. Denna revs dock 1880 och ersattes av ett spjälstaket. Kyrkogården nås genom en ingång i öster, söder, väster och en i nordväst. Kyrkogården har utvidgats i omgångar, bl.a. 1880. I norr ligger en modern del av kyrkogården, som en förlängning av den äldre kyrkogården, och avslutas mot norr med en häck. Björkar bildar en allé mot den nyare delen. Gångvägarna på kyrkogården är belagda med röd sandsten i varierande storlek. Det ligger även röd sandsten framför västra entrén. På övriga sidor ligger gräs ända fram mot kyrkan sockel. Gravstenar omger kyrkan på alla sidor med något fler på västra sidan. Gravarna i söder är från 1914 och framåt, men främst fram till 1960-talet. På norra sidan, mot muren, står enkla järnkors med graverade mässingsskyltar och gravar från 1875 och 1905. I nordväst ligger även ett bårhus.

Lillhärdals kyrka byggdes 1770-1771 med Pehr Olofsson från Dillne som byggmästare. Den uppfördes med sakristia, långhus och korparti. På platsen fanns en tidigare kyrka från 1407 som till större delen revs 1770. Den nuvarande kyrkan är delvis byggd på medeltida murar. Tornet i träkonstruktion byggdes 1805 under ledning av byggmästare Pål Pehrsson i Stugun.

Kyrkas exteriör har genomgått en del förändringar, men präglas av långhusets oförändrade volym sedan byggnadstiden med kompletterande tornbyggnad. I samband med en restaurering 1880 ersattes kyrkans dåvarande söderportal, troligen en medeltida portal, med en bredare portal med ovanliggande fönster. Tornets fönster och ljudluckor förstorades och fick en rundbågig avslutning. Även lanterninens utseende förändrades, genom att öppningarna vidgades och täcktes med fönsterglas. Samtidigt målades tornet vitt. År 1929 stadgas trätornet och gavs en ny beklädnad. Samtidigt byttes spåntaket ut mot falsad kopparplåt. År 1949 ersattes långhusets spåntak med Grythytteskiffer, men tornet behöll sin täckning av kopparplåt. Vid en restaurering 1952 förändrades exteriören märkbart genom att fönstren på långhuset byttes ut och fönsterbågarna fick en rundbågig avslutning istället för den tidigare tresidiga. Samma år byttes fönstren i lanterninen. År 1956 genomgick tornuren en renovering. Åren 1962-63 byggdes en källarvåning under sakristian med en kraftigt utskjutande gjuten betongsockel. År 1992 målades tornet om med en oljefärg, liksom fönster och dörrar på långhuset. Putsen under fönstren lagades i år 1995.

Långhuset är försett med ett längsgående valmat tak täckt med skifferplattor och nocken krönt av tre flöjlar. Tornets karnischsvängda huv och lanternintak är täckta av skivfalsad kopparplåt med en på lanterninen krönande flöjel med förgylld kyrktupp. Långhusets fönster sitter i djupa nischer med en rundbågig avslutning. Fönstren har tio spröjsade lufter målade i en röd färg. Solbänkarna är av falsad kopparplåt med en droppbräda av kopparplåt.

Att tornet tillkommit i efterhand syns tydligt genom träkonstruktionen som är synlig inne i förråden på första plan samt vid tornets anslutning till murverket i vapenhuset. Enligt Olov Högman i "En Härjedalsbok" hade tornet ursprungligen rödfärgade spån och stående gulmålad panel. På ett fotografi från 1875 har tornet en mörk färgsättning, möjligen tjärad. År 1880 ska det ha fått en vit färgsättning. Kyrkobyggnaden ska ha haft två fönster på västra gaveln innan tornet byggdes till. Tornet kan sägas vara uppdelat i tre sektioner. Det nedre partiet har en stående smal och profilerad lockpanel, det mellersta partiet är klätt med kyrkspån och på lanterninen återkommer lockpanelen. På södra och norra sidan sitter två höga fönster lika de på långhuset och ovan entrén ett rundfönster med vita spröjsar. Det finns två ljudluckor på den östra sidan samt en lucka åt resterande väderstreck. På östra sidan sitter ljudluckor med ett dörrblad och på de andra sidorna en pardörr. Tornets huv täcks av ett karnischsvängt tak, lika lanterninen. På huven sitter i varje väderstreck ett tornur. År 1998 byttes upphängningsarmaturen till klockkläppen.

Framför entrén i väster finns en rundad plan av röd sandsten och på var sida om denna står två lyktstolpar av gjutjärn med antikglas. Trappan är av granit med ett steg samt ett vilplan med handledare av järn. Porten består av en brun pardörr med tre speglar, där det på de översta i varje dörrblad finns spår av målning föreställande strålar, lika västerporten på Näskotts kyrka. Kyrkporten förlängs genom de påbyggda speglarna samt av det över porten igensatta fönstret av brunlaserade träskivor.

Den södra portalen är placerad i en djup nisch. Portalen präglas av ombyggnaden 1880, då den gamla portalen breddades och ett fönster sattes in ovan porten. Den bruna pardörren med fyra speglar i vardera dörrblad är från år 1880. Fönstret och dörrkarmen är målade i en ljusgrå kulör. Under fönstret står det på karmen "i Ditt LjUS SER Vi LjUS. PS 36.V.10". Framför porten ligger röd sandsten och porten flankeras av två huggna stenar i sandsten från 1700-talets slut och 1800-talets början, vilka berättar om stoftet efter två olika länsmän och deras hustrur. De huggna stenarna är förankrade i varsin betongsockel.

Sakristian, som är placerad mot långhusets norra vägg, byggdes samtidigt som långhuset och koret. Det är en lägre byggnad med valmat skiffertäckt tak med rundbågiga fönster åt öster och norr. På taket finns en skorsten av plåt. I söder finns en röd spegeldörr indragen i muren som nås av två trappsteg. Ett stuprör finns i varje hörn på sakristians norrvägg och den enda befintliga ventilationsluckan finns i sockeln på sakristians östra sida.

HISTORIK FRÅN PROJEKTET SOCKENKYRKORNA. KULTURARV OCH BEBYGGELSEHISTORIA -

FÖRSAMLING 1995 - LILLHÄRDAL

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 717, 1900: 1790, 1995: 858

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, utbruten ur Sveg 1407.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen i landskapets södra del gränsar på tre sidor mot Dalarna. Kyrkan ligger i den centrala delen av kyrkbyn Lillhärdal på en platå ovanför Härjån. Kyrkomiljön ingår i ett riksintresseområde som omfattar Lillhärdals kyrkby, med ett stort inslag av timmerbebyggelse, och fäbodområde. En på 1600-talet nedtecknad muntlig tradition omtalar en tidigare kyrka av trä på en ö i Härjeån, vilken skall ha ersatts av stenkyrka på annan plats.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan består av ett rektangulärt vitputsat långhus av sten med altaret i öster, en murad sakristia och ett vitmålat torn av trä i väster. I: En medeltida stenkyrka invigdes 1407 och revs till större delen 1770. Den stod på nuvarande kyrkans plats och bestod av ett rektangulärt långhus, sakristia i nordost och vapenhus i sydväst. Rester av senmedeltida kalkmålningar på kyrkans sydmur visar att delar ingår i nuvarande kyrkan. II: Den nuvarande kyrkan, i vilken äldre murpartier ingår i sydmuren, uppfördes 1770-71 av Pehr Olofsson i Dillne. Västtornet uppfördes 1805 av Pål Pehrsson i Stugun.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkans huvudform härrör från byggnadstiden. Långhuset täcks av valmat tak i två fall, tornet av lanterninhuv. Ingång i väster och mitt på sydfasaden. Kyrkorummet täcks av ett högt putsat spegelvalv av trä med karnisprofil och marmorerad taklist. Inredningen härrör från byggnadstiden. Altaruppsats och predikstol utförda av Johan Edler d.ä. 1774-75. Altartavlan, visande Korsfästelsen, målades av Nils Lindström 1780. Den slutna bänkinredningen härrör från byggnadstiden. Läktaren tillkom 1828, barriärens målningar av konstnären Arne Bohman 1956. Orgelfasaden byggdes 1880. En rik uppsättning medeltida inventarier har bevarats i kyrkan. Vid en restaurering 1880 ersattes en sannolikt medeltida sydportal av den nuvarande, det tidigare rödfärgade tornet målades vitt och interiörens rika färgsättning avlägsnades (den målade plafonden nu i Jämtlands läns museum). Inredningens färger återställdes delvis 1938 vid en restaurering under ledning av antikvarien Eric Festin. Vid en restaurering 1979-80 framtogs kalkmålningsrester från gamla kyrkan.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Den nuvarande kyrkan är en medeltida kyrka, som om- och tillbyggdes, såväl på längden som bredden till dubbel storlek, 1770-71 av byggmästaren Pehr Olofsson i Dillne. Kyrkan invigdes den 12 mars 1780. Ett torn av trä, byggt av Pål Pehrsson i Stugun, tillfogades 1805.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulär kyrkobyggnad med kor i öster, torn i väster samt sakristia i nordöstra hörnet. Ingång genom torn och mittportal på sydsidan. En medeltida ingång till sakristian från öster.
Materialet gråsten med inslag av tegel i fönster- och dörromfattningar, timmer i tornet. Äldre murverk ingår i bl.a. sakristian, östra gaveln samt i norra väggens östra del. Fragment av medeltida bemålning återfinns även på sydväggen. Flera av stockarna i tornet har återanvänts och kan ha haft en tidigare funktion i den klockstapel, som stod i kyrkans närhet. Fasaderna vitputsade utan markerad sockel. Tornets nedre del klädd med stående panel, dess övre med spån, allt vitmålat. Ursprungligen var spånbeklädnaden rödfärgad och panelen gulmålad.Yttertaket klätt med grythytteskiffer, tidigare spån på näverunderlag.

EXTERIÖR - Taket valmat i två fall. Ett lågt och satt torn. Långhuset återgick i sitt ursprungliga utförande delvis på Hagmans ritning från 1763. Dock kom Hagmans föreslagna rusticerade pilastrar och portalomfattning av kostnadsskäl aldrig till utförande. Förutom två igensatta fönster på västgaveln samt ny portal i söder och förändrade former på tornets öppningar och fönster synes kyrkan vara oförändrad sedan 1805. Som nämnts ovan har tornet även fått en ny färgsättning i senare tid.

INTERIÖR - Vitputsade väggar och spegelvalv samt profilerad marmorerad taklist. Ursprungligen fanns på takets plana fält tre inramade målningar sannolikt utförda av Anders Berglin, "Livet under lagen", "Kristi återkomst" samt "Den trogna själen mottagande livets krona", nu deponerade i Jämtlands länsmuseum. Likaså fanns i valvet och på väggarna skenperspektiv och draperimålning över och bakom såväl altaruppställning som predikstol. Altaruppsatsens skulpturala delar i rokoko snidade 1774-75 av Johan Edler d.ä., liksom predikstolen och dopängeln. Altaruppställningens tavlor, "Korsfästelsen" samt "Jesu födelse", utförda på duk av Nils Lindström 1780, som även stofferat och förgyllt predikstolens mittrelief "Såningsmannen".
Sluten ursprunglig bänkinredning i fyra kvarter. De främsta kvarterens dörrspeglar och bänkskärmar försedda med genombrutna överstycken som inramar fyra medaljonger med landskapsmotiv på båda sidor, troligen målade av Anders Berglin, samt eldsurnor stående på piedestaler eventuellt utförda av Lindström eller fadern Pehr Tholsson. Läktaren byggd 1828, från början med två trappor i kyrkorummet. Sedan 1956 är dess fält försedda med målningar av Arne Bohman. Orgelfasaden tillhör 1880 års orgel, nytt orgelverk byggt 1966.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. D 4, Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland