VIKSTA KYRKA

Viksta kyrka är belägen i Vikstaby, en välbevarad uppländsk bondby. Kyrkan omges av en bogårdsmur med två medeltida stigluckor.

Salkyrkan är uppförd i gråsten, rektangulärt långhus i fyra travéer varav koret utgör det östra, sakristia i norr och vapenhus i söder. Hela kyrkan är vitkalkad och har branta sadeltak. Långhusets gavelrösten är dekorerade med tegelblinderingar.

Långhuset, med kordel, har daterats till 1200-talets slut eller folkungatid, liksom dopfunten. Korets tvåfönstergrupp och den spetsbågiga sydportalen är ursprungliga. Sakristian är från samma period men uppfördes, av planen att döma, före långhuset. Valven slogs vid 1400-talets mitt, och kalkmålningarna tillkom 1503, enligt inskrift. Gavelröstena torde ha byggts om i samband med valvslagningen. Vapenhuset tillkom sist, det bemålades dock samtidigt som övriga kyrkan.

1761 upptogs nordväggens fönster. Kalkmålningarna överkalkades 1765, utom vapenhusets valvhjässa. 1880-91 genomgick kyrkan en restaurering, men 1932-33 skedde större förändringar och kyrkans interiör återfick många medeltida drag, bl.a. kalkmålningarna och korfönstren.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1996

Viksta kyrka byggdes under slutet av 1200-talet som en gråstenskyrka med tegelornerade gavlar. Kyrkan har formen av en salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Sakristian är antagligen byggd före långhuset. Vapenhuset byggdes omkring år 1500. I mitten av 1400-talet hade kyrkan försetts med tegelvalv. Samtidigt byggdes triumfbågen mellan koret och långhuset. År 1503 målades väggar och valv. Årtalet känner vi till genom en av Peringskiöld upptecknad inskrift som tidigare fanns i kyrkan. Målningarna hänförs till Tierpsgruppen.

Viksta kyrkogård omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av lövträd. Kyrkogården har tre ingångar: en i söder, en i väster och en i öster. Två medeltida stigluckor finns bevarade vid östra och västra ingången. Stigluckorna har putsade och vitkalkade fasader och branta sadeltak täckta av tjärade spån. De är utsmyckade med blinderingar varav den västra har rikast utsmyckning. Ingången i söder har huggna granitstolpar och smidesgrindar. Kyrkogården utvidgades mot norr 1925.

Gångarna på kyrkogården är grusade. Gravkvarteren är till största delen täckta av gräs. Det finns dock åtskilliga grusgravar bevarade, de äldre med stenramar är i huvudsak belägna längs södra och västra muren. I norr på den utvidgade delen finns ett helt gravkvarter med grusgravar avgränsade med låga häckar. En nyanlagd minneslund ligger nära nordöstra hörnet.

På en liten höjd utanför kyrkogårdens nordvästra hörn står klockstapeln. Den byggdes 1744-45 som ersättning för en äldre stapel. Klockstapeln har en särpräglad form. På en stensockel reser sig ett lågt, panelklätt, rödfärgat väggparti. Däröver reser sig ett högt inåtlutande väggparti som är klätt med tjärade spån. Över det finns klockvåningen med rödfärgad fasadpanel och svarttjärade luckor. Klockstapeln kröns av en huv med karnisprofil, täckt med tjärade spån.

Nära kyrkogårdens sydöstra hör står en timrad, rödfärgad bod som är hopbyggd med kyrkogårdsmuren. Taket är täckt med enkupiga tegelpannor. Boden är av hög ålder. Före 1792 användes den som kyrkhärbärge men gjordes då om till förvaringsbod. Senare har den använts som bårhus.

Viksta kyrka byggdes under slutet av 1200-talet som en gråstenskyrka med tegelornerade gavlar. Kyrkan har formen av en salkyrka med sakristia i norr och vapenhus i söder. Sakristian är antagligen byggd före långhuset. Vapenhuset byggdes omkring år 1500. I mitten av 1400-talet hade kyrkan försetts med tegelvalv. Samtidigt byggdes triumfbågen mellan koret och långhuset. År 1503 målades väggar och valv. Årtalet känner vi till genom en av Peringskiöld upptecknad inskrift som tidigare fanns i kyrkan. Målningarna hänförs till Tierpsgruppen.

Viksta kyrkogård omges av en kallmurad gråstensmur och en trädkrans av lövträd. Kyrkogården har tre ingångar: en i söder, en i väster och en i öster. Två medeltida stigluckor finns bevarade vid östra och västra ingången. Stigluckorna har putsade och vitkalkade fasader och branta sadeltak täckta av tjärade spån. De är utsmyckade med blinderingar varav den västra har rikast utsmyckning. Ingången i söder har huggna granitstolpar och smidesgrindar. Kyrkogården utvidgades mot norr 1925.

Gångarna på kyrkogården är grusade. Gravkvarteren är till största delen täckta av gräs. Det finns dock åtskilliga grusgravar bevarade, de äldre med stenramar är i huvudsak belägna längs södra och västra muren. I norr på den utvidgade delen finns ett helt gravkvarter med grusgravar avgränsade med låga häckar. En nyanlagd minneslund ligger nära nordöstra hörnet.

På en liten höjd utanför kyrkogårdens nordvästra hörn står klockstapeln. Den byggdes 1744-45 som ersättning för en äldre stapel. Klockstapeln har en särpräglad form. På en stensockel reser sig ett lågt, panelklätt, rödfärgat väggparti. Däröver reser sig ett högt inåtlutande väggparti som är klätt med tjärade spån. Över det finns klockvåningen med rödfärgad fasadpanel och svarttjärade luckor. Klockstapeln kröns av en huv med karnisprofil, täckt med tjärade spån.

Nära kyrkogårdens sydöstra hör står en timrad, rödfärgad bod som är hopbyggd med kyrkogårdsmuren. Taket är täckt med enkupiga tegelpannor. Boden är av hög ålder. Före 1792 användes den som kyrkhärbärge men gjordes då om till förvaringsbod. Senare har den använts som bårhus.