JÄDERS KYRKA

FÖRSAMLING 1995 - KAFJÄDEN

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 1480, år 1900: 1694, år 1995: 848

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken. Uppgått 1994 i nybildade Kafjärden. Befolkningstalen avser Jäder.

LÄGE OCH OMGIVNING - Socknen ligger vid Mälaren och således i regionen Mälarbygd. Kyrkan ligger i ett dominerande läge på en öst-västlig höjdsträckning i ett landskap som präglas av gods och storgårdar. Fragment av tidig gravvård av så kallad Eskilstunatyp har påträffats i anslutning till kyrkan. Cirka 1400 meter öster om kyrkan ligger den nuvarande prästgården byggd 1862. Bland prästgårdsbyggnaderna finns en senmedeltida tiondebod byggd i tegel i två våningar samt en länga från 1860 som tidigare innehöll stall, förråd, sockenmagasin och fähus.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av långhus, ett rakt avslutat kor av samma bredd i öster, sakristia i norr, gravkor som symmetrisk pendang i söder, vapenhus i söder samt torn i väster.

I: Delar av den norra långhusmuren torde härröra från den ursprungliga kyrkan, uppförd under 1100-talet. Sekundärt inmurad i västra fasaden sitter en relief i kalksten med ett lejon. Stenen har troligen tillhört en portalomfattning från 1100-tal.

II: Troligtvis under 1200-talet utvidgades kyrkan mot söder och väster och gavs formen av en salkyrka, med sedermera rivna vapenhus både i söder och i norr samt sakristia i norr. Mot slutet av 1400-talet uppfördes tornet och ett nytt vapenhus. Kyrkan fick i det inre tre stjärnvalv. På Axel Oxenstiernas initiativ tillkom 1642-43 östkoret med underliggande gravvalv samt 1651-52 nuvarande vapenhus och en sakristia som ersatte den medeltida sakristian. Arkitekt var Nicodemus Tessin d.ä. och byggmästare Herman Florentz. 1659 uppfördes det Braheska gravkoret.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Murarna, i tegel och delvis natursten, genombryts av spetsbågiga fönsteröppningar. De höga sadeltaken är skifferklädda. Tornet kröns av en spira i flera avsatser uppförd 1880 efter Helgo Zettervalls ritningar. Kyrkan räknas som ett av landets främsta verk från renässansen. I exteriören märks tornets blinderingar och andra detaljer men kyrkans yttre präglas främst av de rika gaveldekorationerna i sandsten från 1640- och 1650-talen, utförda av Jost Henne och Heinrich Wilhelm. Interiören nås genom praktfulla portaler i vapenhuset och i väster. De putsade och vitkalkade väggarna och valven ger kyrkorummet en enhetlig prägel. Valven är dels senmedeltida, dels från mitten av 1600-talet. Östpartiets prägel av centralkyrka är inte lika markerad i det inre; här råder en sengotisk rumsgestaltning med betoning av längdriktningen. Kyrkan är rik på gravminnen, däribland flera stora epitafier från 1600-talets mitt utförda av Heinrich Wilhelm. Det senmedeltida altarskåpet är ett av landets förnämsta Brüsselskåp. Målningarna på flyglarna är utförda av Jan van Coninxloo och skulpturerna härstammar från Jan Bormans verkstad. Ursprungligen var skåpet uppställt i Stockholms Storkyrka. Predikstolen, utförd av Hans Öhlmann, sattes upp i kyrkan 1654. Vid en restaurering 1969-70 under arkitekt Åke Porne anordnades ett kapprum och ett mottagningsrum under läktaren i väster.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995 / Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2002.

Kyrkogården vid Jäders kyrka begränsas av en kallmurad naturstensmur med en trädkrans innanför muren. I muren finns fyra ingångar, en i den sydöstra hörnan, en i öster och två i norr. Ingångarna i öster och i det nordöstra hörnet har svartmålade järngrindar mellan kraftiga grindstolpar av granit. Grindstolparna har en pyramidformig avslutning med utsmyckning av järnsmide.

Kyrkan ligger i östra delen av kyrkogården på en höjd med sluttning mot norr och söder. Den del av kyrkogården som kyrkan är uppförd på utgör en kulle. Kullen är tydligast norr om kyrkans nordmur, vilket är kyrkans äldsta bevarade delar. Möjligen utgör kullen rester av en förhistorisk gravhög. Planen närmast kyrkan i väster och söder är grusad.

Kyrkogården är anlagd i en relativt kuperad terräng. Den sydvästra delen av kyrkogården består av ett stenigt skogsparti. I övrigt är kyrkogården gräsbevuxen och indelad i stora kvarter med grusade gångar. Strax norr och sydväst om kyrkan begränsas några gravkvarter av låga häckar. Minneslunden är anordnad i anslutning till skogspartiet i sydväst.

Längs utsidan av östra muren löper vägen mellan Eskilstuna och Fogdön. Kyrkogården avdelas strax väster om kyrkan av en smal, grusad gång kantad med en allé av lönn och kastanj. Denna gång var före 1872 en del av vägen mellan Eskilstuna och Fogdön. Rakt västerut från kyrkan leder en allékantad väg åt väster, vilken idag slutar mot kyrkogårdens västra mur.

I vinkeln mellan koret och det Braheska gravkoret är två runstenar uppställda. Den ena var från 1651 till 1863 tröskelsten i sakristidörren och den andra påträffades 1866 under kyrkgolvet i den västra delen av kyrkan. Runstenarna ställdes upp utanför kyrkan 1938.

Topografiska arkivet, Sörmlands museum.
Sörmländska kyrkor 38, 1944, 1972, 1999
Dag Forssblad, inventeringstillfället 2007.