ÅBY KYRKA

Kyrkogårdens historik
En kyrkogård bör ha anlagts i samband med att den första kyrkan upfördes på platsen. Hur
den sett ut vet vi inte då inga spår är bevarade från medeltiden.

Det tidigaste uppgiften från Åby kyrkogård är från slutet av 1500-talet. Då fanns det, 1590,
två klockstaplar, vilket är ovanligt, vid Åby kyrka. I den mindre av dem, den östra, som var
inklädd, hängde en enda klocka, medan det i den västra stapeln, som var öppen och mycket
högre, hängde två klockor. År 1594 reparerades den ena stapeln.

I ett äldre protokoll från 1610 upptas en kostnad för spåning av kyrkogårdsmuren. Den äldsta
kända bilden av Åby medeltida kyrka är en teckning från 1634 utförd av J H Rhezelius.

Kyrkan ser ut att omges av en stenmur med tak av spån vilket uppgiften från 1610 bevisar. På
avbildningen ser vi murade, välvda portar, såkallade stigluckor, i öster och söder. I sydöstra
hörnet låg en tiondelada från 1200-talets förra hälft, i liv med muren.

År 1757 brann den västra klockstapeln ned efter ett åsknedslag. Tre år senare förelåg en
ritning till en ny, inbyggd, emedan både biskopen och Henrik Ulfklou ansåg att stapeln på så
sätt även skulle kunna användas som materialbod. Den uppfördes också så, trots
församlingens protester. På klockstolen gjordes en trampanordning, för att man skulle spara
klocklinor, men ingen tänkte på, hur förödande för hörseln det skulle bli för dem som ringde i
klockorna genom att trampa på dem. Västra klockstapeln revs 1774, den östra 1775 och
klockorna flyttades upp i kyrktornet.

Enligt en uppgift i dödsboken från 1710 så begravdes de som avlidit i pesten på
kyrkogården i pesten äro sakligen i herranom afsomnade 226 personer, alla som man hafer
kunnat uppteckna hafer fått kyrkogårds och christerlig begrafning.
För dem som avlidit i pesten 1711 finns ingen motsvarande uppgift om kyrkogårds och
kristlig begravning. Det är säkert ingen slump eftersom regeringen senare ålade prästerskap
och allmoge att icke låta någon som avlidit i pesten begravas i kyrkor eller på kyrkogården
och många församlingar inrättade särskilda pestkyrkogårdar. Prästen fick inte heller bevista
en begravning. Efter en tyst överenskommelse överträdde man snart regeringens befallning, så
att de anhöriga kunde begrava sina döda i linjer på kyrkogården allteftersom prästen kunde
förrätta jordfästning.

Drygt 100 år, år 1746, efter Rhezelius avbildning, tecknade Frigelius av kyrkan från både
nordost och söder. Även han återgav den lilla boden i det sydöstra hörnet som en del av
kyrkogårdsmuren. Frigelius återgav stigluckan i söder men även en i öster.
År 1840 fattades beslut om att ta bort träd på kyrkogården och år 1844 beslutade man att inga
träd skulle få planteras på kyrkogården. Detta vidhölls även 1872.

År 1858 beslutade man att ringmuren kring kyrkogården, speciellt på dess södra sida, mellan
sockenmagasinet och prästgården skulle repareras. Den dåvarande tegeltäckningen
motsvarade inte sitt syfte och man beslutade att ta bort och sälja den. Istället skulle man
uppföra en jordvall av samma sort som den norr om kyrkan. Detta beslut var inte genomfört
den 15 juni 1859. År 1873 var det åter aktuellt att ta bort tegelpannorna och istället föra på
jord som skulle sås in med gräs.

Kyrkogården ska ha utvidgats på 1860-talet (1867-68) åt söder. Nivåskillnaden mellan gamla
och utvidgningen 1860 utjämnades med matjord som skrapades av vid ett vägbygge i början
av 1900-talet.

År 1868 var muren mot prästgården i mycket dåligt skick och den höjdes och gjordes snygg.
Knappt 20 år senare, 1885, planterades en häck mellan prästgården och kyrkogården.

Ett förslag till att utvidga kyrkogården 1887 söder om kyrkan fanns. Det är dock osäkert om
något gjordes. Enligt en annan uppgift utvidgades nämligen kyrkogården år 1890 genom
djupgrävning och fyllning. Den invigdes av domprosten David Rikard Warholm.

På fotografier från 1900-talets första årtionden syns kyrkogården från söder. Man kan då se att
gravplatserna markerades med jordkullar med murgröna och att merparten av vårdarna var av
trä, flertalet korsformade. Ur samma vinkel är ett kort taget omkring 1945. Nu är nästan alla
trävårdar borta och det står bara enstaka mindre svarta granitvårdar på den delen av
kyrkogården. Likaså är merparten av alla murgrönskullar borttagna.

J Gezelius ritade ett förslag till utvidgning år 1919. Ett beslut från år 1928 finns angående
anläggning, utvidgning eller annan förändring av kyrkogård eller begravningsplats samt att
fastställa inneliggande förslag till brunskar och stenbänk på Åby nya kyrkogård. Marken togs
norr om kyrkan från kyrkoherdebostället Åby Samt Vångerslät 7.

Brunnen i kvarter E norr om kyrkan uppfördes år 1928. Den höggs av Oskar Fredriksson,
Dammen och sattes upp av Lage Ågren. Oskar högg även trappstenarna och troligen även
grindstolparna. Samma man har också tillverkat ett par av gravvårdarna på kyrkogården.
Trappavsatsen höggs av Oskar Fredriksson som också har tillverkat några av gravstenarna på
kyrkogården.

Vid renoveringen under perioden 1930-32 påträffades dels den medeltida kyrkan men också
en del av den gamla kyrkogårdsmuren. Muren gick där nuvarande koret är.
En flygbild från 1935 visar att kvarter B och G men även området öster om kyrkan är belagt
med grus. Närmast vägen i söder är gräs med ett fåtal murgrönskullar. Kyrkogårdens äldsta
del ska vara den mellan kyrkan och prästgården. Norr om kyrkan kan man se det nya området
som invigdes 1937 efter det att omgrävningsarbete skett som nödhjälpsarbete.
En redskapsbod byggdes 1952 utanför kyrkogårdens nordöstra hörn. Sockenmagasinet i det
sydöstra hörnet inreddes som bårhus år 1957.

Ytterligare ett flygfotografi finns från 1961. Det är taget från nordväst. Större delen av
kvarteren strax norr om kyrkan är vid den här tiden belagda. Väster om kyrkan, i kvarter C,
kan man se grusgravar längs kanterna och längst i väster. I mitten av området är det gräsmatta
med, vad som man ser på fotografiet, ett fåtal vårdar av sten. Möjligen är det spår efter ett
linjegravsområde, vilket skulle kunna förklara varför hela den östra delen av området är
omlagt på 1970-talet. Kvarter D är till större delen belagt med grus medan kvarter H är
gräsbevuxet. På bilden ser man den gång som då gick genom kvarter H men som lades igen
1964. Området närmast vägen var dock grusbelagt.

Trädgårdskonsulent Gösta Engstedt upprättade år 1964 ett förslag till kyrkogårdsutvidgning
norr om den då befintliga kyrkogården samt en omläggning av den dåvarande kyrkogården.
Efter vissa justeringar godkände kungliga byggnadsvårdsstyrelsen förslaget. Av
omläggningen verkar det inte som om så mycket förvekligades. En grusbelagd gång genom
kvarter H lades dock igen. Området invigdes 1965. Inte förrän 1979 togs den nya delen i bruk.
Personalutrymme och garage uppfördes 1984 intill redskapsboden i nordost. Ritningarna
gjordes av Evald Jonnergård, Atrio i samma stil som redskapsboden.

En minneslund invigdes år 1997 strax norr om kyrkogården. Planen upprättades av Bo
Tallhage på Landskapsarkitekterna gröna rummet. En mjukt formad grusad gång går runt om
minnselunden och i södra delen är det äng och gräs. Inom området finns det flera stora ekar.
Jordningsområdet utgörs av en gräsklädd kulle.

Beskrivning av kyrkogården

Allmän karaktär
Kyrkogården ligger runt om kyrkan i alla väderstreck och omgärdas av en stenmur och en
splittrad trädkrans. Kvarter A, B och E ligger norr om kyrkan och utgör tydliga utvidgningar
från olika tillfällen. Söder om kyrkan finns kvarter D och H. Norr om kvarter A ligger
minneslunden som är den senaste utvidgningen av kyrkogården. I väster, i kvarter C, finns ett
välbevarat grusgravsområde där gravplatserna omgärdas av låga buxbomshäckar. Utanför
koret i öster finns kyrkogårdens två minsta kvarter, G och F.

Omgärdning
Hela kyrkogården omgärdas av en kallmurad mur, av sandsten och granitsten, i olika
utförande. I äldre tider var muren högre. I östra och södra murarna är kraftiga järnringar
inmurade på utsidan, en påminnelse om att man även på hästskjutsarnas tid hade
parkeringsproblem. I öster och sydost, fram till sockenmagasinet, är muren uppförd av
naturstenar och har en vall på insidan. I söder utgörs muren av en stödmur av rektangulär
huggen sten. I väster är det återigen en vallmur. Den är uppförd av stora rektangulära stenar.
Vid utvidgningen mellan kvarter C och D syns en tydlig skillnad i stenmaterialet. I norr
avgränsas hela kyrkogårdsområdet av naturen.

Ingångar
I öster: en ingång via svartmålade dubbelgrindar av smidesjärn, med liljor och
mässingsknoppar, mellan stolpar av granit.
I söder: intill sockenmagasinets västra gavel finns en trappa. Ytterligare en ingång finns i höjd
med kyrkans torn. Svartmålad smidesgrind, av samma typ som i öster, mellan portstolpar av
granit.
I väster: Svartmålad smidesgrind, av samma typ som de andra, mellan granitstolpar.
I nordost: En svartmålad järngrind mellan portstolpar av granit leder intill den gamla delen av
kyrkogården och en likadan grind men mellan stolpar av järn leder in till den nya delen.

Vegetation
Trädkrans: En något splittrad trädkrans som står innanför kyrkogårdsmuren och som består av
lind och lönnträd. I nordväst och norr finns hasselbuskar.
Övrigt: Häckar av tuja och avenbok finns som rygghäckar. Buskar av hänkarkaragan. I kvarter
B finns ett vårdträd i form av en hängask. I kvarter E finns ölandstok och bräken planterat
som dekoration vid trappan. I samma kvarter finns även gullregn planterat

Gångsystem
Raka grusbelagda gångar finns från kyrkogårdens ingångar i öster, väster och söder som leder
fram till kyrkan liksom den gång som leder från minneslunden och fram till kyrkans västra
ingång. Runt om kyrkan är en grusbelagd gång. I kvarter A finns en grusbelagd gång vilken
löper i öst-västlig riktning. I kvarter D finns två kalkstens belagda gångar längs kvarterets
södra och norra gräns.

Gravvårdstyper
De äldsta gravvårdarna på Åby kyrkogård är från 1800-talet. Hela 18 vårdar kan dateras till
seklet och den äldsta är från 1834. Ett fåtal hällar ligger utanför kyrkan i söder. I slutet av
1800-talet blev de höga svarta gravvårdarna moderna tillsammans med mindre vårdar i
samma material och utförande. Vid den här tiden fanns fler konstriktningar som inspirerade
till vårdarnas utformning. En av dessa var nationalromantiken. Karaktäristiskt för gravvårdar
som är nationalromantiskt inspirerade är oslipade ytor och asymmetriska krön. Tanken är att
gravvården ska efterlikna förhistoriska gravmonument och runstenar. En annan viktig influens
som blir allt vanligare under början av 1900-talet är antiken. Denna konststil kallas
klassicismen. Typiska drag hos gravvårdar är symmetriska krön, slipade ytor och
dekorelement som urnor, draperingar och kransar och girlanger av löv. När det gäller dekoren
på gravvårdarna var också den kristna symboliken naturligtvis också viktig. Vanliga kristna
dekorelement var t.ex. kors, facklor, oljelampan och duvan. Vid tiden kring sekelskiftet 1900
förefaller det ha varit vanligt att man införskaffade en stor familjevård. Varje grav inom
familjegravplatsen markerades med en gravkulle överväxt med murgröna. Den klassicistiska
stilen blir alltmer dominerande. Viktiga drag hos gravvårdar från 1930-50-talen är den
symmetriska uppbyggnaden med parställda pelare samt de raka eller flackt trekantiga krönen.
På de flesta kyrkogårdar infördes regler för hur höga gravvårdarna fick vara. Från slutet av
1950-talet och framåt blev gravvårdarna enklare och mer enhetligt utformade. Vårdarna är
rektangulära med ett enkelt kors eller blomsterslinga som dekor. På 1970-talet började man att
dekorera gravvårdarna med talldungar och uppgående solar. Under 1990-talet kan man se en
uppluckring av bestämmelserna kring gravvårdarnas utformning. Idag är formerna mer
varierande och ofta mjukare. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att man omgärdade
gravplatserna och belade dem med grus. På Åby kyrkogård har det funnits omgärdningar i
form av häckar, stenramar och gjutjärnsstaket. Ett par av kvarteren har i mycket stor
utsträckning kvar omgärdningarna än idag. Under 1900-talets första hälft var det också vanligt
att ange den dödes yrkestitel på gravvården men titlarna försvann i det närmste i mitten av
århundradet. På landsortskyrkogårdar har det under hela 1900-talet varit vanligt att ange från
vilken by eller gård den döde kommer. På Åby kyrkogård finns det angivet på majoriteten av
vårdarna.

Minneslund
Minneslunden är kyrkogårdens senaste utvidgning och ligger längst i norr. Lunden avgränsas i
väster och norr av naturskog och inom området växer ett 10-tal stora ekar. Själva
jordningsområdet utgörs av en mindre gräsklädd kulle på vilken det ligger en natursten.
Kullen omgärdas av mjukt slingrande grusade gångar. I norra delen står soffor och där är en
yta att ställa blomstervaser på.

Byggnader
En tiondelada (sockenmagasinet), från 1200-talets förra hälft, fint murad av sandsten, kalksten
och enstaka gråstenar finns fortfarande kvar i kyrkogården sydöstra del. I fogbruket skymtar
man såkallad kvaderrits, en markering av fogarna som skulle ge illusion av att murens stenar
var kvader, regelbundet formade stenar istället för de ofta ganska ojämna stenar, som man
använde. På 1950-talet byggde man om den vackra lilla byggnadens interiör till
bisättningskapell. På utsidan av ladan ser man, att kyrkogården blivit kraftigt höjd på dess
västra, norra och östra sida. Numera används byggnaden som förråd.
Utanför kyrkogården i nordost finns förråds och personalutrymmen i två röda träbyggnader.
Förrådet uppfördes 1955 och tillbyggdes 1985.

Övrigt
Mellan kvarter C och D finns den äldre muren kvar och mellan kvarter E och F uppfördes en
mur i samband med utvidgningen år 1931. En kallmur med vall på insidan finns också från
samma tid och den nya del som tillkom 1965. Delar av gamla kyrkogårdsmuren ligger
fortfarande kvar, de tjänar nu som terrassmurar i norr och söder. På södra sidan gick
landsvägen intill en sådan mur. Den ligger parallellt med kyrkans södra vägg och i flykt med
södra väggen på det lilla sockenmagasinet.
Var överstinnan von Zettwitz, egentligen den för otrohet hårt straffade markgrevinnan
Dorothea von Brandenburg-Bayreuth, ligger begraven vet ingen. Hon levde i landsflykt 27 år
i Sverige. De sista åren bodde hon på Stäfflö, där hon dog 1761. Hon begravde, på nyåret
1762, i största hemlighet på Åby kyrkogård.
I sockenmagasinet förvaras tre mycket fina trävårdar samt en smidesvård från 1859. En av
trävårdarna är svartmålad och försöker efterlikna en gjutjärnsvård. Den har tidigare stått vid
Anna Kajsa Johanssons gravplats, en är ett enkelt kors utan inskription och den tredje är en
bräda under vilken Majalisa Jansdotter, född 1819 och död 1898, vilat. Just den gravvården
finns på ett fotografi, då brädan är står ute på kyrkogården, i Kalmar läns museums
topografiska arkiv. Det finns ytterligare två fotografier på vårdar i trä av en typ som vi under
arbetet med inventeringen inte stött på någon annanstans. Intill kyrkans södra långvägg ligger några äldre gravhällar samt en sockel av kalksten. Hällarna är från 1600- 1800-talet. De har tidigare legat ute på kyrkogården. Hällarna är i mycket dåligt skick.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden

Kvarter A (Nya)
Allmän karaktär
Kvarter A anlades på mitten av 1960-talet. Det är beläget norr om kyrkan. I kvarteret ska det
enligt gravkartan finnas plats för 473 gravplatser. I väster avgränsas området av en hög tujahäck medan det i norr och öster växer en häck av avenbok. Kvarteret delas av en grusad
gång som leder ner till minneslunden norr om kvarteret. I gränsen mot söder finns i den östra
delen den gamla kyrkogårdsmuren. Den del av muren som avgränsade den västra delen revs
på grund av rasrisk på 1980-talet. Gravvårdarna är placerade i öppna jordremsor i gräsmatta,
vissa ryggställda mot häckar av tuja, andra enkla. Vårdarna är vända mot öster, väster, norr
och söder. Den östra delen av området har inte tagits i bruk.

Gravvårdstyper
Vårdarna i kvarteret utgörs övervägande av låga rektangulära vårdar. Materialet är främst grå
och röd granit men även svart förekommer. Endast på en av gravvårdarna anges den dödes
yrkestitel. Det är på köpman J Johanssons gravvård rest 1981. By eller gårdsnamn anges på
merparten av vårdarna.

Övrigt
Öster om kvarteren är en park med bänkar för besökare.

Kvarter B (Svartingstorp) och E (Mellan kyrkogården)

Allmän karaktär
De södra delarna av kvarter B ingår i den gamla kyrkogården. Den norra delen av kvarter B
samt kvarter E tillkom på 1930-talet vid den första utvidgningen under 1900-talet av
kyrkogården. Kvarteren ligger norr om och väster om kyrkan. I kvarteren finns enligt
gravkartan planerat för 388 kistgravar och 93 urngravar. I väster och öster avgränsas
kvarteren av kyrkogårdsmuren. I söder gränsar kvarter B till en grusgång. Kvarter E är
omgärdat i söder och norr av äldre kyrkogårdsmurar. Gränsen i norr vid kvarter B utgörs av
en gräsmatta. En tujahäck är rygghäck mellan urngravsraderna och skiljer också den nyare
och den äldre delen åt i kvarter B. Mellan de båda kvarteren är en grusbelagd gång i nordsydlig
riktning. Inne i kvarteren finns omgärdningar av buxbom. I västra änden av kvarter E är
en rundel av sten och en mindre trappa uppbyggd. På sidorna om trappan växer ölandstok och
bräken. Inne på området finns det också planterat rönnar och längs med kyrkans norra
långhusvägg är den forna trädkransen med lindträd. Vårdarna står i den äldsta delen i
gräsmatta men i den del som tillkom på 1930-talet är det till största delen grusade gravplatser.

Gravvårdarna är av varierande ålder och utförande. De vanligaste materialen är grå och svart
men också röd granit. Två vårdar är av kalksten och en gravplats har en stenram, också den av
kalksten. Vårdar från 1940- och 50-talet dominerar. I urnkvarteret är det övervägande andelen
vårdar från 1980-90-talen. De första begravningarna i urnområdet gjordes i början av 1960-
talet. Fem vårdar i kvarter B är från 1800-talet varav en är kyrkogårdens äldsta bevarade vård.
Det är en kalkstensvård rest år 1834 i den södra delen av kvarteret. Den nyare delen av kvarter
B samt kvarter E består till största delen av gravplatser vilka omgärdas av låga buxbomhäckar
och där gravplanerna är grusade. Många av vårdarna är klassiserande till form och dekor.

By eller gårdsnamn finns angivet på majoriteten av vårdarna. De yrkestitlar som finns angivna
är; köpmannen, kyrkvaktaren, nämndemannen, civilingenjören, åldermannen, kyrkoherden,
kontraktsprosten, Riddaren av Nordstjärneorden och KVO, direktören, skräddarmästaren,
skogsinspektörn, maskinisten, bryggeriägaren, hemmansägaren och fabrikören. Lantbrukaren
och godsägaren är de vanligaste förekommande. I urngravsområdet är ingen titel angiven.

Övrigt
I kvarter E ligger Oskar Fredriksson från Dammen begravd. Han levde mellan åren 1887-
1962. Oskar har huggit stenarna till den brunn som uppfödes i kvarter E 1928.
I samma kvarter ligger Lage Ågren begravd. Ågren var den man som fogade ihop brunnskaret
och han och Fredriksson samarbetade.
Flera av vårdarna i kvarteren är omslipade och återanvända.

Kvarter C (Grytkvarteret)

Allmän karaktär
Kvarteret ligger väster om kyrkan. I kvarteret är det enligt gravkartan drygt 220 platser.
Kvarteret omgärdas i väster av kyrkogårdsmuren och i norr och öster av grusade gångar. I
söder är kvarter D och mellan de båda kvarteren finns en äldre mur. En höjdskillnad gör att
det i det sydöstra hörnet finns en mindre trappa som leder upp till kvarteret. Även i söder
finns det två mindre trappor. Längst i väster finns ett välbevarat grusgravsområde där de flesta
gravplatserna omgärdas av låga buxbomshäckar. De övriga vårdarna står i gräsmatta.
Vårdarna är vända mot öster och en mot norr.

Gravvårdstyper
I kvarteret finns olika typer av vårdar från senare hälften av 1800-talet och framåt. I den
västra delen domineras gravvårdarna av höga, stående, svarta och blankpolerade vårdar. Flera
av dem är återanvända. I den östra delen är flertalet låga rektangulära. Den äldsta gravplatsen
från 1867 är över majoren Carl Otto Posse och hans familj. En hög, obeliskformad vård i grå
granit vilken omgärdas av ett svartmålat gjutjärnsstaket. Gravvårdarna är företrädelsevis av
grå och svart granit. Ett fåtal i röd granit finns. Fem vårdar är av kalksten och en är ett
gjutjärnskors. 35 gravplatser i områdets västra del utgör ett sammanhängande
grusgravsområde med omgärdningar i form av låga buxbomshäckar. Två gravplatser har
stenram och en omgärdas av ett vitmålat smidesstaket. På området finns det fyra gravplatser
som har gravkullar beväxta med murgröna. Förutom den redan nämnda vården från 1867
finns det ytterligare fyra vårdar från samma århundrade. I övrigt dominerar vårdar från 1970-
talet. Den dödes yrkestitel anges på en mindre del av vårdarna. De titlar som förkommer är,
majoren, grevinnan, trädgårdsmästaren, lantbrukaren, hemmansägaren, entreprenören,
donatorn, handlaren, köpmannen och kyrkoherde Sellergren. Vanligast är lantbrukare. By
eller gårdsnamn finns angett på majoriteten av vårdarna.

Övrigt
Nya begravningar som sker i grusgravsområdet i kvarter C är enbart urnbegravningar. Man
ser också helst att man återanvänder en redan befintlig vård eller att man anpassar en ny till
den gamla stilen.
I kvarteret finns en stor gryta utav gjutjärn gjord av 1930-talet.

Kvarter D (Linjen) och H (Mellan kyrkan och vägen)

Allmän karaktär
Kvarteren ligger sydväst och söder om kyrkan och består enligt gravkartan av 997 gravplatser.
I söder, liksom i väster, utgör kyrkogårdsmuren begränsningen. Den norra gränsen utgörs
delvis av den låga stödmur som finns mot kvarter C samt kyrkan. I öster ligger
sockenmagasinet. Mellan de båda kvarteren finns en gång i nord -sydlig riktning. Båda
kvarteren har i huvudsak använts som linjegravsområden. Vårdarna är vända mot öster och
väster. Hela området är besått med gräs. I kvarter D växer en hög tuja och i kvarter H finns en
formklippt tuja.

Gravvårdstyper
Majoriteten av gravvårdarna är små, enkla liggande eller stående vårdar. Deras form och
dekor är typiskt för linjegravvårdar. Materialet är företrädelsevis svart och grå granit, men ett
fåtal i röd granit förekommer också. På en av gravplatserna finns en murgrönskulle. Äldst är
en kalkstensvård från 1879 rest över hustrun Maria Petersson från Tolebo. I övrigt dominerar
vårdar från 1960-talet. I kvarter H kan man följa ett linjegravssystem från 1922 fram till 1940.
Linjegravarna fortsätter sedan i linjen i kvarter D där de äldsta vårdarna är från 1941 och
sträcker sig fram till 1970-talet. I kvarter D finns det enstaka vårdar som tyder på att det redan
under tidigt 1900-tal var ett linjegravsområde som sedan lagt om på 1940-talet. Två små
vårdar från 1913 skulle kunna visa på detta.

På majoriteten av gravvårdarna anges den dödes hemort. Yrkestitel anges endast på ett fåtal
av vårdarna. Vanligast är lantbrukaren men även titlar som slöjdaren, arbetaren, köpmannen,
hemmansägaren, handelsträdgårdsmästaren, snickaren, majoren, sjömannen och fiskaren
förekommer.

Övrigt
En vård är återanvänd på så vis att man vänt på stenen och gjort en ny inskription på den forna
baksidan.

Kvarter G (Bårhuset) och F (Måns Månson

Allmän karaktär
Kvarteren G och F är två små kvarter som ligger öster om kyrkan. Området omfattar
tillsammans enligt gravkartan ungefär 222 gravplatser.
Kvarteret avgränsas i öster och söder av kyrkogårdsmuren. I norr är en grusgång och i väster
ligger kyrkan. Hela kvarteret är insått med gräs. Vårdarna i kvarteret är vända mot öster,
väster och söder. I kvarteret finns både påkostade köpegravar och allmänna gravar. Intrycket
av kvarteret domineras av låga rektangulära vårdar. I det sydvästra hörnet ligger det gamla
sockenmagasinet.

Gravvårdstyper
Kvarter F och G domineras av stående låga gravvårdar med klassicistiska drag så som flacka
trekantiga krön. Materialet är främst grå och svart granit men även röd granit förekommer.
En vård är av kalksten och formad som ett kors. Ytterligare två vårdar är av kalksten. En
gravplats är omgärdad av en gjutjärnskedja mellan pollare av sten. Ytterligare en gravplats har
delvis kvar omgärdningen i form av en låg buxbomshäck. Den äldsta vården i området öster
om kyrkan är från år 1866 och är, en av de redan tidigare nämnda kalkstensvårdarna, rest över
riksdagsmannen Måns Månsson från stora Wångerslätt. Den yngsta vården i området är
daterad till 2003. Dominerar gör dock vårdar från 1930-talet. Delar av den allmänna linjen,
från 1920-30- tal, går fortfarande att följa i kvarter G.
Få vårdar i området har den dödes titel ingraverat. Den finns endast på två vårdar i kvarter G
och båda är lantbrukare. I kvarter F finns det förutom lantbrukare även rektorn,
hemmansägaren, stationsmästaren, kyrkovaktmästaren, riksdagsmannen, nämndemannen och
trävaruhandlanden.

Övrigt
Flera av gravvårdarna av svart granit är antingen återanvända eller så ha man låtit göra en
gravvård efter en äldre modell.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Uppförd 1774-78 av byggmästaren Niclas Hindric Berg på samma plats som den rivna medeltida stenkyrkan. Den nya kyrkan sydvägg löper i linje med den gamla. Slutgiltigt beslut om nybyggnad togs i maj 1764. Åby nuvarande kyrka återgår på en lokalt upprättad ritning, som dels byggde på ett till ÖIÄ insänt förslag, med Ryssby kyrka som förebild, och dels på en av Carl Fredric Adelcrantz upprättad ritning. Dessutom tillkom nya tillägg. Tornets ursprungliga utformning återgick helt på en lokal ritning. Dess nuvarande avslutning ritades av Albert Törnquist 1861. Kyrkan invigdes 18 juni 1776 av biskop Carl Gustaf Schröder.

PLAN OCH MATERIAL - Rektangulärt kyrkorum med kor i öster med absid och torn i väster. Sakristian förlagd till nordsidan mitt emot sydsidans herrskapskor. Ingångar till kyrkorummet genom torn och mittportal på sydsidan. Separata ingångar till sakristian och Björnökoret (Mariakapellet), den forna "herrskapskuren" med gravkor under för släkten Ulfclou. Murarna är uppförda i sten, slätputsade och avfärgade i vitt. Sockeln putsad på nordsidan, på sydsidan kalkstenssockel. Ursprungligen var hela sockeln klädd med sandsten. Skiffertak från 1908, ursprungligen spåntak.

EXTERIÖR - Avviker från nu existerande ritningar. De spetsbågiga portalerna och fönstren återgår dock på de av ÖIÄ upprättade ritningarna. Taket är brutet och försett med små takkupor med rundfönster. Kombinationen herrskapskor-gravkor är ej ovanlig bland de kyrkor, som ny- eller ombyggdes i Kalmartrakten under denna tidsperiod. Tornet är påbyggt 1863 och försett med en ny takavslutning. Portarna är sedan 1930-talet klädda med kopparplåt och fönstren något förstorade.

INTERIÖR - Interiören är delvis något förändrad genom flera renoveringar, framför allt den som skedde 1932. Nuvarande altaruppställning är utförd av Nils Ramsnidare, inköpt till församlingen 1648 och kompletterad med en målning 1654. Den ersatte sannolikt redan 1908 kyrkans ursprungliga altaruppställning med altartavlan "Marie Bebådelse", förfärdigad 1792 av Jonas Berggren, som även här står som mästare till predikstolen från 1786. Enligt N I Löfgrens beskrivning från 1820-talet omgavs den ursprungliga altartavlan av vita pilastrar med förgyllda räfflor och över altartavlan fanns två keruber mot en ljusblå bakgrund och däröver lammet med boken med de sju inseglen. Under altartavlan skall ett bibelspråk, "Gud är uppenbar vorden i köttet", ha varit textat. På ömse sidor om altartavlan stod profilörer, representerande lag och evangelium, på brunmarmorerade piedestaler. Omkring den runda ljusöppningen i absidvalvet över altaruppställningen fanns slutligen då som nu en strålsol. Själva altartavlan finns bevarad och uppsatt på södra långväggen. Glasmålningarna i korfönsterna härstammar från 1932. Samma år uppsattes ett par korta smidesräcken, avslutade med obelisker, mellan kor och långhus. Bänkinredningen är delvis från byggnadstiden. Före 1829 var "herrskapskuren" öppen mot kyrkorummet. Orgelfasaden är från 1850. Ursprungligen övertogs en Wisteniusorgel, byggd 1749, till den nya kyrkan. Läktaren är omändrad i senare tid och en läktarunderbyggnad har tillkommit.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860. Del 2, Småland och Öland. 1993