Kyrkan uppfördes med ett långt och brett långhus till vilket ett mycket lågt torn slöt sig. Detta torn ansågs dock så småningom för lågt och höjdes 1863. Att kyrkan försågs med torn kan delvis ha sin grund i en kunglig förordning från 1759 vilken (för att spara virke) statuerade att man istället för fristående klockstaplar i trä skulle bereda plats för klockorna i tornen. Adelcrantz ritade den nya kyrkan utan torn men föreslog samtidigt församlingen att lägga grunden till ett västtorn då han ansåg den befintliga klockstapeln vara i dåligt skick. Kyrkan uppfördes dock med torn, ett torn som 1863 byggdes på och försågs med lanternin. Den senare tillkomna tornhuven ansluter väl till långhustes nygotiska stildrag trots att detta är nära hundra år äldre än tornhuven.
Östgaveln, som av Adelcrantz ritats rak, fick vid byggandet en svagt absidial rundning. I norr och söder placerades symmetriska utbyggnader i form av sakristia och ett kapell med gravkor för adelsfamiljen på Björnö. Inte heller detta kapell fanns med på Adelcrantz ritning. Till kapellets sydöstra hörn ledde från kyrkogården en hög trappa med dörr över vilken det Ulfvenkouska och von Groothska vapnen var placerade. Tvärtemot Adelcrantz intentioner fick kyrkan ett brutet tak med takkupor. Det mest påfallande i exteriören blev dock de gotiskt spetsbågiga fönstren, en utformning som för tiden är mycket ovanlig men som återfinns i ytterligare ett par av Adelcrantz kyrkoförslag. Den gotiska stilen hör ursprungligen till medeltiden och omhuldades av Johan III som en speciell kyrkostil (ex. Jacobs kyrka i Stockholm) en vurm som delvis togs över av Adelcrantz.
De spetsbågiga fönstren i Åby kyrka är det äldsta exemplet på nygotik i gamla Kalmar stift. Genom Adelcrantz ritningar är Åby kyrka även den första kyrkan i det gamla Kalmarstiftet (detta stift fanns från 1678 till 1915 då det uppgick i Växjö stift) som förbinds med ett stort arkitektnamn och blev också stiftets första större, moderna kyrka. Det måste dock sägas att kyrkan utfördes mycket fritt efter Adelcrantz ritningar och att flera av dess karaktäristiska drag (så som tornet, kapellet, det brutna taket, takfönstren och det absidiala koret) inte återfinns på hans ritningar.
Kyrkan byggdes strax innan den nyklassicistiska stilen hade slagit igenom och uppvisar flera för sin tid originella stildrag där de spetsbågiga fönstren är ett. Ett annat, för kyrkan ovanligt inslag är takkuporna vilka med sina ovala fönster snarast kan hänföras till barockens oxögon. Även det brutna taket är ovanligt för länet. Kapellet som bildade en mot kyrkorummet öppen herrskapskur, för adelsfamiljen på Björnö var dock ett relativt vanligt element i nyuppförda eller ombyggda kyrkor i de östra delarna av landskapet vid denna tid.
Kyrkans breda långhus och dess ursprungligen låga torn gav och ger den vissa likheter med en grupp kyrkor som byggdes under andra delen av 1700-talet i det gamla Kalmarstiftet. De har alla, den nu brunna, Ryssby kyrka (1749-50) som förebild och kännetecknas av att de vanli-gen är tornlösa, har ett kort, brett långhus under ett högt, brant sadeltak eller undantagsvis brutet tak.
Kyrkan har en i grunden nyklassicistisk utformning och är uppförd i den gustaviansk stil. Det brutna taket är typiskt för den gustavianska stilen och den i grunden nyklassicistiska utformningen är utbroderad med tillbyggnader (kapell och sakristia), brutet tak med takfönster och spetsbågiga fönsteröppningar med nygotiska järnbågar. Exteriören är välbevarad och behåller sin karaktär med stora linjer och ytor putsade i en och samma kulör i kombination med de ovanstående egenheterna.
Genom sitt välbevarade exteriöra uttryck, sina för länet ovanliga drag, sin del i den tidiga nyklassicistiska kyrkostilens utformning och sin namnkunnige arkitekt har kyrkans exteriör ett stort kulturhistoriskt värde.
ARTIKLAR I WIKIPEDIA
ARTIKLAR I WIKIDATA
BILDER I WIKIMEDIA COMMONS
