EGBY KYRKA

Den lilla Egby kyrka, belägen i ett område med viktiga våtmarker, består av ett långhus, ett smalare kor med absid, en sakristia vid korets norra sida samt ett torn i väst. Absidkyrkans murar är från 1100-talet, sakristian troligen från 1300-talets början. 1818 tillkom det lanterninkrönta tornet, och långhus och kor byggdes om; förändringar vid vilka de uppgjorda ritningarna inte följdes helt. Långhus och kor har ett gemensamt, brutet tak; det nedre fallet vid koret är dock något brantare. Murarna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar. En ingång i väster leder in i kyrkorummet.

Långhus och kor bildar en enhetlig, hög, tunnvälvd sal, smalare i öster, men utan någon skiljande triumfbåge. altartavlan flyttades till den södra väggen vid renoveringen 1959, och altaret, ett i ursprungligt skick bevarat medeltida stenaltare, rensades från 1700-talets trähölje.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1995

Egby kyrkogård är en av Ölands minsta kyrkogårdar. Den är i det närmaste rektangulär till formen men beroende på läget utmed vägen genom samhället så är rektangeln inte lagd i helt rak nord-sydlig riktning. Gravplatser finns främst söder om kyrkan men också öster och norr om. I norr har dock få gravplatser tagits i bruk. Kyrkogården är indelad i tre kvarter, A-C.

Omgärdning
Kyrkogården omges i alla fyra väderstreck av en kallmurad kalkstensmur.

Ingångar
I söder och nordost: Dubbla svartmålade smidesgrindar mellan stolpar av kalksten. I nordväst: Enkel svartmålad smidesgrind fäst i muren.

Vegetation
Trädkrans: Runt stora delar av kyrkogården växer lönnar, askar och en lind. I öster saknas trädkrans eftersom äldre träd nyligen har tagits ner.
Övrigt: Utmed gången från kyrkogårdens ingång i nordost fram till kyrkan samt utmed gången fram till kyrkans västra ingång är stamsyrener planterade. En stamsyren står också utmed gången från kyrkogårdens södra ingång. Vid minneslunden finns en häck av liguster.

Gångsystem
Från kyrkogårdens ingång i söder leder en grusgång fram till kyrkans södra ingång. Från ingången i nordost fram till kyrkans södra sida och vidare utmed långhuset fram till kyrkans västra ingång går en gång belagd med kalkstensflis.

Gravvårdstyper
På Egby kyrkogård finns i dag en äldre gravhäll av kalksten bevarad. Den ligger vid vaktmästeriets östra vägg och har ett inhugget bomärke. På kyrkogården är de äldsta vårdarna från slutet av 1800-talet. Dessa är också de mest i ögonfallande vårdarna på kyrkogården. De är höga stående gravvårdar av svart eller grå granit. Deras utformning hämtar inspiration från nationalromantiken och klassicismen.
Från nationalromantiken kommer de oslipade stenytorna och osymmetriska formerna. Avsikten är att föra tankarna till förhistoriska gravmonument. De klassicistiska dragen går i motsatt riktning. Dessa vårdar är slipade och symmetriskt uppbyggda. Typiska klassicistiska dekorelement är girlanger, kvistar och brinnande oljelampor. Under 1930-40-talen införde många kyrkogårdar restriktioner när det gällde gravvårdarnas höjd. På Egby kyrkogård hade man beslutat att vårdarna fick vara max en meter höga. Gravstenarna blir under dessa årtionden lägre och de har ofta en rektangulär uppbyggnad. De nationalromantiska dragen försvinner medan de klassicistiska bli än mera framträdande. Typiska är de parställda kolonnerna och flacka, trekantiga krön. Gravvårdarna har under 1900-talets andra hälft fortsatt att vara låga och rektangulära. Det sistnämnda draget blir alltmer utpräglat under 1960-70-talen. Vanliga dekorelement från den tiden är kors och blommor. Under 1970-talet blir talldungar och soluppgångar populära. Idag kan man se en trend mot alltmer individuellt utformade vårdar. Förr var det vanligt att man på gravvården angav den dödes yrkestitel. Titlarna blev ovanliga under 1900-talets andra hälft men idag kan vi se dem komma tillbaka i form av dekor som visar på ett yrke eller ett personligt intresse. På gravvårdarna på Egby kyrkogård är det också mycket vanligt att man anger från vilken by eller gård den döde kommer.

Minneslund
Minneslunden ligger norr om sakristian utmed kyrkogårdsmuren. Platsen omges av en liguster häck. In i minneslunden leder en gång belagd med kalkstensflis. I norra delen av platsen står ett träkors och framför det finns en rabatt för rosor och sommarblommor.

Byggnader
I kyrkogårdens nordvästra hörn står en byggnad som idag rymmer förråd och verkstad. Byggnaden har en spritputsad fasad med släta omfattningar. Pulpettaket är belagt med tegel och snickerier är svartmålade. Byggnaden är troligen den bod som byggdes av Olof Olofsson 1774 och som användes som bårhus. År 1800 togs beslut om att utvidga byggnaden men det är inte känt om det beslutet verkställdes.

Beskrivning av enskilda kvarter/områden
Kvarter A-C

Allmän karaktär
Av de tre kvarteren är kvarter A det största med 312 gravplatser. Kvarter B har 271 platser och kvarter C 64. En del av platserna i kvarter A och B är urnplatser men dessa har inte tagits i bruk. I kvarter C finns endast två gravvårdar. Kyrkogården är insådd med gräs och gravvårdarna står placerade i rader vända mot öster eller väster. Det hela ger ett enkelt och enhetligt intryck.

Gravvårdstyper
I kvarteren A och B finns en bladning av vårdar från slutet av 1800-talet fram till idag. Den äldsta vården på kyrkogården från 1873 står i kvarter B. De höga stående gravvårdarna från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är framträdande men de flesta vårdarna är låga rektangulära stenar med utformning och dekor typisk för 1900-talets olika årtionden. Materialet är främst svart och grå granit. Det finns även enstaka av röd granit. Det är också mycket vanligt med vårdar av kalksten, men i övrigt finns inga vårdar av andra material. Bland kalkstensvårdarna finns en hög vård med nygotiska drag krönt av en urna. Denna typ av vårdar, med lite olika utformning, förekommer i enstaka fall på öländska kyrkogårdar. Att ange den dödes yrkestitel är vanligast i kvarter B. De vanligaste titlarna är lantbrukare, hemmansägare och kyrkvaktmästare. Dessutom finns titlarna mjölnare, ålderman, kantor, handlanden och snickare. På nästan alla gravvårdar anges från vilken by eller gård den dödes kommer.

När den första kyrkan byggdes på medeltiden anlades också en kyrkogård. Hur den kyrkogården såg ut vet vi inte idag. Spridda i socknen finns än idag ett mindre antal gravvårdar som man har daterat till 1200-tal. Dessa stenar hörde troligen till dem som såldes i mitten av 1700-talet och de blev då trappstenar på olika gårdar. Den form kyrkogården idag har tillkom troligen i slutet av 1600-talet. Då omgärdades kyrkogården av en mur. Ansvaret för underhållet av kyrkogårdsmuren fördelades 1748 på gårdarna i socknen. En omfördelning av ansvaret gjordes 1781.

Under 1700-talet gjordes flera kända förändringar på kyrkogården. År 1717 byggdes tre stigluckor vid kyrkogårdens ingångar. Dessa ersattes år 1750 med nya stigluckor med valmade tak. Dessa byggdes av Esbjörn Jonsson i Sandby och Torsten Olofsson i Egby. Under 1700-talet blev det också populärt med solvisare på de öländska kyrkogårdarna. År 1730 inskaffades en sådan till kyrkogården i Egby. I mitten av århundradet gjorde man också den tidigare nämnda utförsäljningen av gamla gravvårdar. Alla stenar som inte hade någon känd ägare såldes till bönderna. En vård från tidigt 1700-tal finns idag kvar på kyrkogården. Den är placerad i anslutning till ingången i nordost. Kreatur som tog sig in på kyrkogården var ett problem i många församlingar. År 1757 beslöt man på sockenstämman i Egby att sätta lås för kyrkogårdens portar. Det gjorde man dels för att boskapen inte skulle ställa till oreda och dels för att klockaren hade rätt till höet på kyrkogården. En likbod med förråd byggdes 1774 av Olof Olofsson. Ett beslut fattades år 1800 om att bygga ut denna men om det gjordes är inte känt. År 1781 behövde kyrkogårdsmuren läggas om. Det berodde bl.a. på att man om höstarna brukade breda ut linet till torkning på kyrkogården. För att hålla linet på plats tog man stenar ur muren. När man var klar brydde man sig dock inte om att lägga tillbaka stenarna. I fortsättningen skulle man dock få betala böter om man inte återställde muren.

I slutet av 1700-talet blev det populärt att plantera träd på kyrkogårdarna. Man hade en teori om att träden kunde rena den osunda luften och jorden på kyrkogårdarna. I Egby beslöt man av plantera träd runt kyrkogården 1816. Arbetet var dock förgäves vilket framgår av sockenstämmoprotokollen från 1820- och 30-talen. Träden vissnade och dog. Ett nytt försök gjordes först i slutet av 1800-talet.

När så kyrkan byggdes om 1818 användes kyrkogården som upplagsplats för material. Året efter, 1819, började man göra i ordning kyrkogården och ordna en ny gravindelning. En del gravvårdar som tidigare hade legat inne i kyrkan flyttades nu ut på kyrkogården. I en förteckning över forntida minnesmärken som gjordes 1830 sägs att två vårdar flyttades ut. Så gjorde man också med den medeltida dopfunten. Den vändes upp och ner och blev fundament till solvisaren. Dopfunten flyttades åter in i kyrkan 1905. Den västra av de tre stigluckorna revs 1820. Även de båda andra är idag borta men när det gjordes är inte känt.

Ännu 1910 fördelades gravplatserna söder om kyrkan efter byarna i socknen så att Egby erhöll sydvästra delen, Sandby sydöstra, Laxeby nordöstra och Ytterby nordvästra. Idag är det tveksamt om man kan se några spår av denna indelning. Moderna vårdar har tillkommit där man inte utgått från någon byindelning men även en del äldre vårdar faller utanför den ovan beskrivna indelningen.

I Kalmar läns museums arkiv finns ett flygfotografi från 1935 som visar kyrkan och kyrkogården från söder. Kyrkogården var vid den här tiden omgiven av en mur och en splittrad trädkrans. Det är i synnerhet trädkransen i väster som är gles. På kyrkogården växte gräs och i gräset syns flera grusbelagda gravplatser som är omgärdade av låga häckar. På flera av dessa gravplatser syns gravkullar som troligen är överväxta med murgröna.

Den bilden av kyrkogården känner man igen i den beskrivning av platsen som gjordes 1949. Då genomförde Ivar Hylander en inventering av kyrkogårdarna i Växjö stift. Undersökningen gjordes i form av en frågelista. I svaren från Egby framgår att i den ny kyrkan fanns inga gravplatser. Någon utvidgning av kyrkogården är inte känd. Planteringar av alm, ask, syren och forsythia ska finnas. Indelningen i bysamfälligheter var nu borta och något linjegravsområde hade aldrig anlagt. Flera gravkullar fanns fortfarande kvar men många hade slätats ut och belagts med grus. Gravvårdarna var vanligen av granit eller kalksten och fick som mest vara en meter höga. Inskriptionernas utformning kunde växla men några gårdsnamn skulle inte anges.

Ytterligare ett fotografi finns från 1957. Det visar en mindre del av kyrkogården och kyrkan från sydväst. På bilden syns både omgärdade gravplatser och överväxta gravkullar. Utmed gången närmast kyrkan har en rad med träd nyligen planterats. Troligen är detta de syrenträd som än idag finns kvar. Den norra sidan av kyrkogården syns inte men här ska ännu 1959 ha legat en hög med virke från takryttaren där klockorna var placerade. Takryttaren är känd sedan 1634 och försvann när kyrkan fick ett nytt torn. En del av virket ska ha använts som golv i kyrkan.

De två resterande stigluckorna var definitivt borta 1965. Då fick samtliga tre ingångar nya smidda grindar mellan stolpar av kalksten. När man 1989 grävde för vatten och avlopp fann man 12 medeltida barngravar vid den södra långhusväggen. Gångarna på kyrkogården var belagda med grus men 2005 fick man tillstånd att ersätta gruset med kalkstensplattor.

ARKIV OCH LITTERATUR
Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet
Kalmar läns museums topografiska arkiv Lantmäteriet
Boström, Ragnhild, Sveriges kyrkor, Öland, Löt och Egby, Uppsala 1975
Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992
Erixon, Sigurd, Sveriges bebyggelse IV, Uddevalla 1959
Hammaskiöld, Hans mfl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-Kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985
Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999
Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983

Muntliga uppgifter kyrkvaktmästare Bengt-Åke Nilsson.