HEMSE KYRKA

Hemse kyrkogård avspeglar samhällets expansion under 1900-talet den har vid tre tillfällen utvidgats åt öster, nämligen 1905, 1913 och 1951, samt åt nordväst åren 1991 och 1992. Därigenom har kyrkogården fått en i det närmaste kvadratisk form. I nordöstra delen av kyrkogården anlades en minneslund omkring 1980.

Kyrkogården omges till största delen av kalkstensmurar 85-100 cm höga, den norra sträckningens östra del utgörs av ett järnstaket, tillkommet omkring sekelskiftet 1900. Huvudingången i väster utgörs av en medeltida stiglucka. I södra muren finns två ingångar, den västra utgörs av en rekonstruerad (1944) stiglucka, den östra ingången bestående av två moderna järngrindar på kalkstensstolpar. I östra muren finns en liknande grind. Gångar finns på hela kyrkogården, de är merendels belagda med betongplattor med sjösten, i anslutning till minneslunden är de belagda med kalksten-flis. På kyrkogården finns belysningsstolpar av olika typer.

Innanför murarna står lövträ. Mellan gravkvarteren i öster och de icke utnyttjade kvarteren i norr är lågväxande häckar planterade. I nordöstra hörnet kring minneslunden är dessa något högre. Här återfinns också flera träd. Kyrkogården domineras av gräsmattor.

Kyrkogården visar stor variation av gravvårdstyper vilka speglar de yrkesmän som varit verksamma främst hantverkare och köpmän. Genom de olika utvidgningarna visar Hemse kyrkogård stora variationer, den sydvästra delen med sina gamla gravar gör ett något övergivet intryck, och den norra delens tomma kvarter visar att planeringen för kommande gravvårdar ombesörjts. Närmast öster om kyrkan kan iakttagas en intressant variation mellan olika former av gravvårdar, här finns exempel på såväl sandsten och kalksten som svart grant. Vid övergången till den nya delen av kyrkogården kan konstateras att vårdarna blir alltmer likformiga. På kyrkogården fanns (1996) 482 st. synliga gravar.

Vid den sydöstra ingången finns en byggnad vilken fungerat som bårhus och norr om kyrkan finns en materialbod som uppfördes 1951.

1767 påträffades söder om kyrkan grundmurar till en märklig byggnad senare forskningar tyder på att detta varit fundamentet till en klockstapel. Söder om kyrkan finns en timsten av kalk- och sandsten, norr om kyrka finns en bildsten bevarad.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården finns fyra övriga byggnader, två stigluckor och två materialbodar av vilka en ursprungligen är uppförd som bårhus.
Den södra stigluckan är byggd av kalksten samt putsad och vitkalkad. Den täcks av ett brant sadeltak belagt med tjärade falar. Omfattning åt söder med kalksten bl.a. en medeltida ornerad tympanonskiva, i röstet finns en inskriftsplatta av kalksten Återuppförd 1944. Dörr av stående furubräder, tjärade. Smidda gångjärnsbeslag. Invändigt täcks stigluckan av ett tunnvalv och har i murarna två sittnischer. Uppfördes efter ritningar av G. Svahnström den på 1880-talet nedrivna stigluckan och andra stigluckor utgjorde förebilder. Den på 1800-talet rivna luckan stod på ungefär samma plats och revs tillsammans med muren för att material åt skolhuset (numera församlingshem).
Den västra stigluckan kyrkogårdens huvudingång är uppförd av kalk- och sandsten, den är putsad och vitkalkad omfattningen är undantagen av puts och flankeras på östra sidan av två huvuden av kalksten. Täcks av enkupigt lertegel av 1700-tals typ. Uppfördes troligen på 1200-talet, ombyggd 1854 och 1969(?).

Begravningskapellet (numera materialbod) står sydost om kyrkan. Uppförd av kalk- och sandsten, putsad och vitkalkad, sockeln undantagen. Sadeltaket täcks av lertegel. Skorsten åt öster. Vindskiva av galvaniserad plåt. Hängrännor och stuprör av plåt. Fyra fönster, två vardera på södra och norra väggen. I söder finns också en trappa ned till källarvåningen. Ingång i väster med huggen kalkstensomfattning. Gjutna betonggolv. Har elektrisk belysning. Uppfördes 1941 efter ritningar av H. Du. Reitz.

Materialbod nordost om kyrkan utformad som en medeltida stiglucka. Uppbyggd av kalkstenflis samt putsad och vitkalkad. Sadeltaket täcks av tjärade falar. Har elektrisk belysning. Uppförd 1951 efter förslag av Olle Karth.

Hemse kyrka är med undantag för sakristian uppförd under medel¬tiden. Även stigluckan i den västra kyrkogårdsmuren är av medeltida ursprung.

Redan på 1100-talet fanns här en träkyrka, varav stora delar bevarats genom att de återanvänts som golv vid byggnaden av den nuvarande stenkyrkan. Plankorna upptäcktes vid en invändig restaurering på 1890-talet och forslades till Statens historiska museum i Stockholm, där en rekonstruktion av Hemse stavkyrka under lång tid stått uppställd.

Av den nuvarande kyrkan är koret med absiden och långhuset äldst. De uppfördes i en följd i början av 1200-talet. I samband med bygget av långhuset revs sannolikt stavkyrkan. Tornet kom till under 1200-talets senare del. Därefter avslutades den medeltida byggnadsepoken genom att kyrkorummet försågs med valv och den södra tornportalen sattes in, samtidigt som kyrkans tidigare huvudingång långhusportalen flyttades till tornets norra sida. Sakristian byggdes i samband med den nämnda restaureringen på 1890-talet.
Sedan byggnadstiden har i övrigt endast mindre ändringar gjorts på kyrkans exteriör. Yttertaken över kor och långhus sänktes på 1830-talet då falarna byttes mot tegel, och korets och långhusets fönster vidgades på 1850-talet. Materialet på yttertaken ändrades även 1886, då de kläddes med spån, och 1935, då de återigen belades med tegel. På 1940-talet rekonstruerades en medeltida stiglucka som rivits år 1880. En utvändig restaurering genomfördes 1960 då bl.a. tornhuven reparerades, fasaderna putsades och kalkades och det södra korfönstret återfick sina ursprungliga proportioner.

Hemse kyrka föregicks av en stavkyrka från 1100-talets förra hälft, nu rekonstruerad i Statens historiska museum. Vid en restaurering 1896 upptäcktes väggplankorna i den nuvarande kyrkans golv. Den befintliga medeltida kyrkan består av långhus och smalare absidkor uppfört av sandsten, samt västtorn av kalksten. Koret härstammar från 1100-talets slut, medan långhuset tillkom under 1200-talets första hälft. Tornet tillkom under 1200-talets mitt. Sakristian på korets norra sida är från 1896. Kyrkans fasader är vitputsade med hörnkedjor i huggen kalksten. Långhus och kor har tegeltäckta sadeltak, absidtaket är valmat. Tornet har rundbågiga kolonnettförsedda ljudöppningar och kröns av en åttkantig spira. Av kyrkans tre portaler (korportal samt nordlig och sydlig tornportal) är södra tornportalen ståtligast och utgör huvudingång. Den tillkom vid en modernisering av kyrkan omkring 1300, då troligen även långhusets ursprungliga sydportal flyttades till tornets nordsida, kyrkans valv slogs och tornet fick sitt västfönster. Fönsteröppningarna är resultatet av förstoringar och upptagningar vid 1800-talets mitt. Det enskeppiga långhuset täcks invändigt av två tältvalv. En smal, svagt spetsbågig triumfbåge leder till koret, tornbågen är betydligt bredare. Ringkammare och kor täcks av varsitt tältvalv. Vid en restaurering 1962-63 (arkitekt Olle Karth) återställdes kyrkans medeltida målningar i mer ursprungligt skick.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998. Reviderat i samband med inskrivningen 2002