GERUMS KYRKA

Gerums kyrka är belägen i sydöstra delen av socknen, centralt i förhållande till det historiska vägnätet. Den medeltida kalkstenskyrkan består av ett romanskt absidkor i öster, gotiskt långhus, ett icke fullbordat västtorn, samt sakristia på korets nordsida. Koret med absid uppfördes omkring 1200. Under 1200-talets senare del tillfogades långhuset och ersatte då sannolikt ett mindre romanskt långhus. Tornet är från samma tid eller omkring 1300. Sakristian tillkom 1835. Kyrkan har vitputsade fasader med hörnkedjor samt omfattningar i fint huggen sten. Långhus och kor har brädtäckta sadeltak, absiden valmtak, och sakristian täcks av ett pulpettak. Det låga tornet täcks av en åttkantig spira med klockvåning. Kyrkan har totalt fyra fönsteröppningar på den södra sidan, av vilka långhusets spetsbågiga masverksfönster är störst; norra sidan är helt blind. Tre portaler finns: korets tvåsprångiga rundbågsportal, långhusets spetsbågiga perspektivportal med skulpterade kapitälband (stiliserad växtornamentik) och vimperg, samt tornets spetsbågsportal där kapitälbanden avslutas med reliefstenar i liv med muren, också dessa med växtornament. Långhuset täcks invändigt av fyra kupiga kryssvalv uppburna av en mittkolonn. Korets kryssvalv är av romersk typ, absiden har ett hjälmvalv. Den dubbla triumfbågen tyder på ett planerat gotiskt kor. En hög spetsbågig tornbåge leder till den kryssvälvda ringkammaren. Kyrkans kalkmålningar från olika perioder bidrar till den färgrika interiören; den ornamentala målningen på triumfbågen och långhusets östvägg är troligen från 1200-talets slut, långhusets passionsfris är utförd av "Passionsmästaren" vid 1400-talets mitt, och absidens akantusmålning är daterad 1771. Glasmålning från 1300-talet i korets sydfönster. 1951-52 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Olle Karth.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Gerum kyrka uppfördes i sin helhet under 1200-talet: koret och absiden i början av århundradet och långhuset och tornet under dess senare del. Tornet fullbordades sannolikt aldrig till avsedd höjd.
Sedan medeltiden har endast mindre om- och tillbyggnader gjorts. Sakristian byggdes 1835, och det sannolikt ursprungliga takmaterialet bräder på kor och långhus ersattes med tegel och i slutet av samma århundrade av sågade stickspån. En återgång till falar på dessa tak kom till stånd 1962.

Kyrkogården är till sin utformning kvadratisk, den tycks ha behållit sin ursprungliga utsträckning i öster, norr och väster medan den har utvidgats åt söder. På kyrkogården fanns 1996 79 st. synliga gravar, de flesta är belägna söder och öster om kyrkan, norr om kyrkan finns endast en synlig grav, en gravhäll.

Kyrkogården är inhägnad av kallmurade kalkstensmurar. 1910 lades den södra muren om och 1914 den östra. Murarnas sträckning är i söder 46 m, öster 42, norr 47 m, och väster 44 m.

Till kyrkogården finns en ingång i den västra sträckningen där en dubbel svartmålad järngrind finns, grindstolpar murade av kalksten, pyramidformade avslutningar av kalkstensplattor. Innanför grinden står en belysningsstolpe med strålkastare.

En gång belagd med cementplattor med frilagd ballast leder från den västra grinden längs med kyrkans södra fasad.

Utmed kyrkogårdarnas murar finns planteringar av lövträd lind, lönn och kastanj, i övrigt finns inga planteringar och kyrkogården domineras av gräsmattor.

Mot kyrkogårdens norra mur står ett par gravhällar samt ett antal gravvårdar uppställda. Fler hällar återfinns i det s.k. fryshuset som står ett par hundra meter öster om kyrkan längs med landsvägen mot Levide.

Övriga byggnader på kyrkogården
Inga övriga byggnader finns på kyrkogården.