HÄRNÖSANDS DOMKYRKA

Staden Härnösand grundades 1585. Kyrkan ligger på en höjd i den östra centrala delen av staden, på Härnön, omgiven av stadshus, biskopsgård, det gamla Domkapitelhuset, Domkyrkoförsamlingens församlingshem och andra offentliga byggnader.

Den första stadskyrkan förmodas ha uppförts i slutet av 1500-talet. Den brändes av ryssarna 1721, men återinvigdes ett år senare. Dess norra mur ingår förmodligen i den nuvarande domkyrkans sydmur.

Domkyrkan, som byggdes av byggmästare Anders Magnus Atterberg, Stockholm, 1842-46, efter ritningar av Johan Adolf Hawerman, är placerad centralt på tomten. Det rör sig om en treskeppig långhuskyrka med ett brett tvärskepp i öster, halvrunt absidialt kor med liten överljusrundel, samt högt klocktorn över korsmitten. Dess arkitektoniska utformning är starkt klassicistisk av närmast palladiansk art, men upplevs också vara påverkad av annan italiensk 1600-tals arkitektur med barock inriktning.

FÖRSAMLING 1995 - HÄRNÖSANDS DOMKYRKOFÖRSAMLING

BEFOLKNINGSTAL - år 1805: 2053, år 1900: 8310, år 1995: 16796

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken, Härnö, omtalad 1374 (Styffe). 1586 bröts socknen ut ur Härnö, som sedan upphört.

LÄGE OCH OMGIVNING - Staden Härnösand grundades 1585. Kyrkan ligger på en höjd i den östra delen av staden omgiven av rådhus, stadshus, biskopsgård och andra offentliga byggnader.

RASERAD KYRKA / RUIN - I: En träkyrka, som troligen var medeltida, låg inte långt från Kapellberget. Kyrkans utformning är i övrigt okänd.

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING – Den murade kyrkan består av treskeppigt långhus, korsarmar med inbyggnader bl.a. för sakristia i norr, halvrunt korutsprång i öster, torn över korsmitten samt dubbeltorn i väster.

II: En kyrka av sten påbörjades troligen kort tid efter det att staden grundats 1585. På 1640-talet fanns en rektangulär stenkyrka med de ungefärliga måtten 12 x 32 meter, som nu blev domkyrka. På 1680-talet utvidgades kyrkan med en korsarm mot norr. Den brändes av ryssarna 1721 men återinvigdes ett år senare. Dess norra mur ingår förmodligen i den nuvarande domkyrkans sydmur.

III: Den nuvarande planformen tillkom vid nybyggnad 1842-46 under ledning av byggmästare Anders Magnus Atterberg, Stockholm, efter ritningar av Johan Adolf Hawerman.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Västfasaden pryds av en kolonnburen fronton, vars omgivande sidopartier kröns av öppna lanterniner. Mittornet är åttkantigt och bär en kupol med lanternin och spira. Koret har tätt sittande rundbågiga fönster och får överljus genom en liten lanternin. I väster finns tre ingångar och i tvärskeppets östmur ytterligare två. Fasaderna är slätputsade och avfärgade i vitt och portalerna har kalkstensomfattningar. I kyrkorummet skiljer kolonnburna arkadbågar mittskeppet från de till hälften så breda sidoskeppen. Mittskeppet täcks av ett tunnvalv och sidoskeppen av plana innertak. Läktare löper över sidoskeppen och genom tvärskeppet. Den konvexa orgelläktaren bärs av två par kolonner. Tunnvalvet och korets halvkupol pryds av dekor i stuck och målning, ritad 1895 av Agi Lindegren, som också ritat den öppna bänkinredningen. Medaljongerna i korkupolen målades 1905 av Caleb Althin och figurscenerna i tunnvalvet 1934 av Gunnar Torhamn. Kyrkorummet har genomgått stora restaureringar under 1895-97 av Agi Lindegren och Albert Thurdin, 1934-35 av David Frykholm och 1974-75 av Tor Dal, vilka främst rört utsmyckning, fast inredning och färgsättning. Ursprungligen var kyrkans inre klassicistiskt osmyckat, med ett stort kors med svepduk och törnekrans som altarprydnad. Den nuvarande altaruppsatsen från 1934 innehåller delar från den gamla domkyrkans altaruppsats och predikstol, snidade 1728 av Petter Norberg och Petter Fors. Altartavlan från 1700-talet är målad av David von Cöln, och även de flankerande skulpturerna av Fides och Caritas, troligen huggna av Magnus Gran, kommer från den gamla kyrkan. Predikstolen är gjord för den nya kyrkan av J P Jansson och L Norrman efter ritningar från ÖIÄ. Orgelfasaden från 1745 av Magnus Granlund justerades 1845 av Johan Gustaf Ek.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 1998.

HISTORIK FRÅN KYRKOBYGGNADER 1760-1860 - Härnösands första stadskyrka byggdes troligen kort efter det att staden grundats 1585. Denna kyrka tjänade i utvidgat skick som domkyrka då Härnösand blivit stiftsstad 1647. Den fick omfattande skador vid rysshärjningarna 1721 men fortlevde under ständiga reparationer ända fram till 1842, då den revs för den nya kyrkan Inga av de nybyggnadsförslag som framlagts mellan 1783 och 1838 förverkligades. Den nya domkyrkan uppfördes åren 1842-46 efter ritningar av Johan Adolf Hawerman med A.M. Atterberg från Stockholm som byggmästare. kontrollant var byggmästare Anders Jacob Åkerlund från Härnösand. Invigningen ägde rum den 28 juni 1846 och förrättades av ärkebiskopen Carl Fredrik af Wingård.

PLAN OCH MATERIAL - Treskeppig långhuskyrka med ett kort och brett tvärskepp i öster och halvcirkelrundat kor. Torn över korsmittten. Sakristia inrymd i den norra tvärskeppsarmen, motsvarat av förråd i den södra. Tre ingångsportar i väster (ursprungligen endast en), två i tvärskeppets östmur. Byggd i sten, fasader slätputsade och avfärgade i vitt, sockel i huggen granit, kalkstensomfattningar kring portalerna. Kopparplåt på tak och torn.

EXTERIÖR - Huvudingången i väster markeras av en kraftfull framskjutande tempelportik med fyra gjutna toscanska kolonner som bär en fronton. Västfasadens tornliknande sidopartier bär öppna lanterniner. Mittornet, liksom dess sockel, är åttkantigt med åtta ljudöppningar och fyra urtavlor och kröns av kupol med lanternin och spira. Korpartiets halvrundel har fem tätt sittande rundbågiga fönster. Dess låga halvkupol har överljus genom en lanternin. Nord- och sydfasaderna har nio rundbågiga fönster vardera, varav tre kopplade på respektive tvärskeppsfasad. Takfoten markeras genom en kraftig profilerad list som löper runt hela byggnaden.

INTERIÖR - Innanför förrummet i väster öppnar sig det breda, tunnvälvda mittskeppet mot det ljusa koret med halvkupol och överljus. Tvärskeppet markeras med kraftiga murpelare, stöd för tornet, med bågöppning och kolonner mot mittskeppet. Ljuset från långhusfönstren faller in i mittskeppet genom högväggens fem bågpar, burna av korintiska kolonner. Sidoskeppen är låga med plana tak och hälften så breda som mittskeppet. Läktare löper över sidoskeppen och även genom tvärskeppet. Den konvexa orgelläktaren bärs av två par toscanska kolonner. Kyrkorummet har genomgått en rad stora restaureringar, de mest genomgripande 1895-97, 1934-35 samt 1974-75. De har främst påverkat utsmyckning och fast inredning samt färgsättning. Vissa inventarier överflyttades från den gamla kyrkan, bl.a. en svit målningar av Carl Hofverberg från 1745-78, nu upphängda i väggfälten mellan långhusets fönster. Ursprungligen var kyrkans inre klassicistiskt osmyckat med vitputsade valv och väggar och sparsmakade accenter i guld. Framför de fem korfönstren med klara glas stod ett högt kors med törnekrans och svepduk, nu på norra tvärskeppsläktaren. Det ersattes 1934 av den nuvarande altaruppsatsen, som skapats av figurer och delar från gamla kyrkans altaruppsats och predikstol, snidade 1728 av Petter Norberg och Petter Fors. Altaruppsatsens korsfästelsescen är målad av David von Cöln (död 1763). Även de flankerande figurerna, Fides och Caritas, troligen av Magnus Gran, kommer från den gamla kyrkan. Absidkupolens medaljonger tillkom 1905, korfönstren i starka blå toner 1975. Predikstolen tillverkades för den nya kyrkan av J. P. Jansson och L.Norrman efter ritningar från ÖIÄ. Orgeln byggdes för den gamla kyrkan av Johan Niklas Cahman 1733 med fasaddekor av Magnus Granlund 1745. Då den uppsattes 1845 justerades fasaden av Johan Gustaf Ek. Det nuvarande orgelverket byggdes 1975. Den öppna bänkinredningen ritades av Agi Lindegren 1895 och ersatte en sluten i fyra kvarter. Tunnvalvets och halvkupolens dekor i stuck och målning ritades av Lindegrewn 1895. Indelningen med tvärgående bårder, mittfält och stuckdekor med parstående änglar med kartuscher och girlanger utfördes då, medan medaljongerna i korkupolen och figurscenerna i mittfälten tillkom senare, 1905 (koret av Caleb Althin) och 1934 (tunnvalvet av Gunnar Torhamn). Nuvarande färgsättning är ljus, med väggar i krämvitt, snickerier i gråvitt och guld. Kolonnernas brunrosa marmorering tillkom på 1930-talet. Mot detta står altaruppsättningens, orgelns och valvdekorens mer mättade barockkulörer och korfönstrens blåtoner.

Källa: Kyrkobyggnader 1760-1860, Del 4 Härjedalen, Jämtland, Medelpad och Ångermanland. Stockholm 1997

Kyrkotomten
Utformad som central parkmark med förlängning österut i Stadsparken. Öppen i alla väderstreck mot gator Nygatan i söder och väster, Trädgårdsgatan i norr samt Brunnshusgatan i öster - har den vida gräsytor och saknar helt gravårdar. Begravningsplats finns högre upp, betydligt längre österut från kyrkan, skapad vid samma tid som kyrkan? Den branta vägen upp via Västra Kyrkogatan från Storgatan i väster ger kyrkan ett monumentalt intryck. Ett asfalterat tvärgående stråk från norr till söder invid huvudentrén bryter denna väg uppför en trappa i granit. Grusade gångar diagonalt mot församlingshemmet i sydöst och Östanbäcken i sydväst. Lika utformning på norra sidan. I sydväst strax intill södra fasaden står en takryttare i järnsmide som minner om gamla kyrkans placering. Vid huvudentrén, också i sydväst, finns en kopparbyst över Lars Landgren, biskop 1876-1888, stående på hög röd granitsockel.