MAGRA KYRKA

Magra har en medeltida kyrkoplats som först utvidgats åt öster och 1963 tillkom en stor friliggande del i sydöst. Här går kyrkogårdens södra gräns längs den gamla allmänna vägen fram till en grind i områdets sydvästra hörn. Kyrkogården hägnas av kallmurar och sydmuren till det äldre området kring kyrkan har tre öppningar; en stiglucka, en enkel grind på mitten och längst i sydöst en pargrind vid församlingshemmet. En klockstapel är placerad sydöst om kyrkan vid grusgången längs sydmuren. Ett modernt bårhus står strax norr om den gamla nordmuren i förlängningen av gången.
Kyrkan ligger i öst-västlig riktning i västra delen av det äldre området, en långsträckt mångsidig yta som smalnar av mot öster. Kyrkans nordfasad är parallell med nordmuren men sydfasaden är inte parallell med sydmuren, som egentligen går i en sydväst-nordöstlig riktning. Åt norr fungerar bogårdsmuren som en stödmur ned till den lägre hagmarken norrut. Muren går längre västerut över mark med låg höjd och svänger vidare längs västsidan och är normalhög längs södra sidan. Det grusade gångsystemet har uppstått naturligt mellan muröppningarna och kyrkportarna. I övrigt är gräsytan sammanhållen. Från stigluckan leder en gång med konststen i gruset fram till vapenhusporten och en grusgång till kordörren. Gångarna når en bred grusad yta längs kyrkans södra vägg och fortsätter vidare österut runt koret till sakristians dörr, dit en yta av kalkstensplattor leder fram. Från koret leder en gång till mittgrinden i söder. I östmuren fanns förr en grindförsedd öppning och strax utanför den ett uthus. Byggnaden revs när ett bårhus byggdes där 1966. Söder om uthuset låg skolans slöjdsal som också har rivits vid okänd tidpunkt. Muröppningen är idag bredare och saknar grind.
Gräset går inpå kyrkans norra och västra sidor. Nordsidan har inga gravvårdar, några få finns i väster i antydda rader och på östra delen är ett större antal spontant placerade gravstenar med olika utformning. Flera höga gravstenar står närmast koret, en med stenram. En hängask är enda trädet ute på gräsytan men tomten kantas av gamla askar, ett par ekar och några syrenbuskage. Övrig vegetation på den gamla delen är en låg gravvårdshäck, en tuja och en rhododendron. Grindarna är av svart smide. Grindparet i stigporten och den enkla grinden har pilar på de övre spjälorna och krokiga pikar på de nedre (likadana finns vid Stora Mellby kyrka). Den enkla grinden har kraftiga fyrsidiga huggna stenstolpar. Grinden i sydöst har uppochnedvända hjärtan på spjälorna (likadan finns i Erska) och sitter i släthuggna stenstolpar med smala otuktade ytor på sidorna och rundat spetsig topp med karaktär av tidigt 1900-tal. Grinden satt sannolikt tidigare i den forna östra muröppningen.
Från bårhuset och församlingshemmet vidare österut till den nyare delen är vidsträckta gräsytor utan gravvårdar med ett par låga bergknallar och svängda grusstigar, allt hägnat av en oxelhäck åt norr. Lönn, rönn och björk är några av lövträden här i övergångsområdet. Den nya delen anlades 1963 av trädgårdskonsulent Karl Anjou, Hushållningssällskapet i Vänersborg. Karangan- och hagtornshäckar togs bort, liksom en gångväg innanför nordgränsen där nya gravar skulle anläggas. Man skapade dels ett område med regelbunden utformning, dels i sydöst en mer parkliknande yta där befintliga träd och naturlig terräng behölls. I mitten planerades ett intimt trädgårdsrum med kalkstensplattor, soffor, rabatter, häckar och ett kors som "värdig anblick från gamla kyrkogårdens huvudallé", en förlängning av denna centralplats. Men av detta syns inget idag och det kom troligen inte till utförande. Nya smidesgrindar sattes i huggna granitstolpar.
Åt landsvägen i söder är idag en stor yta indelad i kvarter med grusgångar. Sydöstligaste delen har rygghäckar av lövbuskar bakom låga gravvårdar och en likadan grind åt öster som vid bårhuset till en parkering. Kvarteren i övrigt har gräsytor, några med låga tujahäckar. Ett fåtal gravar har stenramar och stenvårdarna har olika höjd, varav många obelisker. Många står rygg mot rygg. Grinden till gångvägen i sydväst är likadan som de övriga. Berg går i dagen mot vägen i sydvästra delen. Höga lövträd, mest lindar och almar men även askar, ger området parkkaraktär. Almarna är dock sjuka och skall tas ned.
STIGLUCKA - En bred och grund murad stiglucka av okänd ålder. Den har enkupigt tegel på sadeltaket och bred stickbågig öppning. Muren är slätputsad och vitkalkad med brunmålade nyare vindskivor. Grinden är beskriven ovan och har stag att fästa grindarna i på sydsidan.