FIVELSTADS KYRKA

Fivelstads kyrka

Den medeltida kyrkan i Fivelstad var byggd av kalksten i slutet av 1100-talet. Den
bestod av torn i väster, långhus, kor och absid. Redan under medeltiden revs koret och
ersattes av ett större kor med rak avslutning som kröntes av en trappstegsgavel. En
sakristia byggdes i norr och på södra sidan tillkom vapenhuset. Elias Brenners teckning
från 1670 visar just detta.

På 1400-talet valvslogs kyrkan och dekorerades med målningar som tillskrivs mäster
Amund. (Han var en mycket känd dekorationsmålare verksam i många kyrkor under
senare delen av 1400-talet, målade gärna medaljongkompositioner). Fivelstads
medaljongmålningar finns avritade och förvaras på ATA. På kyrkogården fanns fram
till 1790 en klockstapel som revs och klockorna flyttades till tornet.
Den gamla kyrkan var 6 m bred och 30 m lång. Den ansågs för liten för den växande
församlingen. Då sen dessutom ansågs vara i dåligt skick och därmed svår att reparera
revs kyrkan, tornet blev dock kvar.
År 1882 stod den nya kyrkan färdig. Ritad av Henrik Albert Törnqvist (1819-1898)
professor i byggnadskonst vid konstakademin och verksam arkitekt vid Överintendentämbetet.
Han har ritat flera kyrkor i Småland och på Öland.

Entreprenör var P.A Hallander från Varola i Västergötland. Arbetet leddes av August
Nyström från Kristberg.
Den nya kyrkan är byggd i tegel och är 12 bred och 38 m lång. Fasaderna har en vit
spritputs med släta hörn och omfattningar. Fönstren är rundbågiga med gjutjärnsbågar
och lösa innerbågar.
Taket är belagt med skiffer. Tornet är det som återstår av medeltidskyrkan. Tornet kröns
av en insvängd spira som är täckt med kopparplåt. Tornets bottenplan används som
vapenhus och 1882 tog man upp en dörröppning i väster. I vapenhusets golv finns
gravhällar som legat i medeltidskyrkans kor eller långhus. Till torntrappan leder en
medeltida trädörr med järnsmide. Dörren är huggen i ett enda stycke. Tornet har två
våningar samt klockvind. Torntrappen har steg i kalksten som är kilhuggna. Upp till
första våningen finns fragment av en ristning i putsen som lär föreställa ett lejon. Första
våningen har ett välvt tak med kilad kalksten. In mot kyrkan syns en igenmurad öppning
efter den empiriläktare som var förbehållen stormannen som lät bygga kyrkan. På andra
våningen finns ett igenmurat fönster in mot kyrkan och här finns en mittpost av
kalksten.
På klockvinden sitter de två klockorna. Den stora och äldsta klockan är från 1525 och
den lilla klockan är omgjuten senast 1872.

Beskrivning av kyrkogården
Allmän karaktär
Kyrkogården präglas starkt av den stora omläggningen 1957. Den södra delen i
sluttande backe ned mot Vadstenavägen med raka rader av rygghäckar och huvuddelen
av alla gravvårdar från tiden efter 1957. Den norra delen är mer inklämd mellan kyrkan
och kyrkogårdsmuren och ger ett mörkare intryck. Karaktärskapande är också
trädkransen och kyrkogårdsmuren. Den nya delen är öppen och ljus och ger intryck av
att mycket nyligen vara tagen i bruk.

Omgärdning
Gamla delen
Kyrkogårdsmur med häckar och trädkrans omger kyrkogården på alla sidor.
Västra sidan: kallmurad terrassmur av ca 0,5 m stora stenar i 12 skift. Höjden är ca 1-
1,5 m. Materialet är gråsten men i det översta lagret ligger också kalksten som avslut.
Insidan är släntad. På muren växer en ca 1 m hög hagtornshäck. Mellan muren och
parkeringen i väster växer också 2 st ca 4 m höga syrenträd och 3 hagtornsträd av
samma höjd.
Norra sidan: på norra sidan finns en likadan mur som i väster med släntad insida och
avslutningssten i kalk. Nedanför släntningen på insidan finns en 0,8 m hög
hagtornshäck. Trädkrans saknas men istället växer en rad av höga tallar utanför muren.
Östra sidan: på östra sidan vettande mot nya kyrkogården finns en kallmurad
kyrkogårdsmur med murad in- och utsida. Norr om inpassagen till nya kyrkogården är
dock muren i höjdliv med nya kyrkogården, som här ligger ca 1,5 m högre än den
gamla. Muren är byggd av ca 0,5-1 m stora stenar och 0,3-1,5 m hög (lägst i söder).
Muren är huvudsakligen lagd med gråsten men i norr har kalksten använts. Muren är
norr om passagen in till nya kyrkogården beväxt med en 0,5 m hög syrenhäck som
nyligen klippts ned hårt. I nordöst står två högt uppväxta lönnar. Passagen mellan nya
och gamla kyrkogården flankeras av två lågt klippta och två högre figurklippta tujor.
Södra sidan: på södra sidan finns en 0,5-1,5 m hög terrassmur byggd av ca 0,4-1,5 m
stor gråsten. Muren är beväxt med en ca 1-1,5 m hög hagtorns- och snöbärshäck.
Trädkransen består av uppvuxna träd. Från öster 2 lindar, 1 lönn, 2 lindar och 3 almar.

Nya delen
Västra sidan: denna del motsvaras av gamla kyrkogårdens östra omgärdning.
Norra sidan: avgränsas av en 0,8 m hög hagtornshäck.
Östra sidan: hagtornshäcken fortsätter söderut fram till minneslunden där den ersätts av
en kortare sträckning ca 1,2 m hög syrenhäck. Längs östra sidan står också en rad med 7
lite yngre lindar.
Södra sidan: i söder har terrassmuren från gamla kyrkogården förlängts med en modern
mur av sprängd sten som är ca 0,5-1 m stor. Mitt på muren växer en lind.

Ingångar
Väster: ingången från parkeringen i väster utgörs av en trappa av gatsten i sju steg.
Trappan har en ledstång av trä med metallpelare av enkelt slag. Ingången flankeras av
aronia och tujabuskar.
Norr. ingången i norr är
försedd med en vacker
dubbelgrind i smide.
Spjälorna avslutas med
franska liljor och snirklar.
Grindstolparna är obeliskformade
och av kalksten.
Från grindhålet finns en vid
utsikt över det omgivande
jordbrukslandskapet.
Öster: i öster finns en enklare öppning mellan gamla och nya kyrkogården bestående av
4 granittrappsteg upp till nya delen. Ingången flankeras av låga och högre formklippta
tujor. Dessutom finns en öppning längst i sydöst, där en grusgång passerar mellan nya
och gamla delen genom att östra muren inte når ända ned till den södra.
Söder: i söder leder på den gamla kyrkogården en trappa av 6 kalkstenssteg upp från
Vadstenavägen. Denna har ett räcke med metallspjälor och trä i typisk 1970-talsstil.
Även från den nya delen leder en trappa om 5 steg upp från Vadstenavägen.

Vegetation
Förutom trädkransen och häckarna i omgärdningen finns system av rygghäckar. I norra
kvarteret 2 stycken östvästligt löpande ca 0,7 m höga hagtornshäckar som båda är
vinklade i 90 grader mot söder så att ett slutet rum bildas. I söder finns 6 nordsydligt
löpande oxbärshäckar mellan gravraderna. Längst i väster finns en sjunde häck av
samma slag av aronia.
På nya kyrkogården finns 6 unga oxlar planterade norr om minneslunden, rosenrabatter
vid ingången till minneslunden och 4 östvästligt löpande 0,7 m höga rygghäckar av
hagtorn i sluttningen söder om lunden. Längst i söder står fyra yngre träd, 3 körsbär och
ett äppelträd.

Gångsystem
Den gamla kyrkogården har krattade grusgångar av rött naturgrus. Gångarna löper från
alla fyra ingångarna och fram till kyrkan. De södra och norra kvarteren har dessutom en
kringgående gång. Inne i kvarteren finns annars bara gräsgångar.
I den nya delen löper en grusgång längs med kyrkogårdsmuren i väster i hela
anläggningens längd. Denna svänger österut och fram till trappan ut på Vadstenavägen
längst i söder. In till och runt minneslunden löper en gång av kalkplattor.

Gravvårdstyper
I det södra kvarteret dominerar gravvårdar av 1960-talstyp stort. Enstaka äldre vårdar är
bevarade på plats. Bland dessa finns en enstaka stenramsgrav med grus och ett par höga
bautastenar. I södra kvarteret finns en särskild avdelning med barngravar. Det norra
kvarteret har ungefär samma fördelning av gravvårdar. Det nya kvarteret har av
naturliga skäl endast moderna gravvårdar.

Minneslund
Minneslunden anlades efter beslut 1989 och ligger mitt i det nya kvarteret. Lunden är
bildad kring en hög kastanj som står som vårdträd mitt i anläggningen. Under trädet
söder om stammen står en enkel gråsten med texten minneslund. Söder om denna sten
finns en rektangulär plattsättning med plats för blomsterarrangemang.
Runt trädet löper en gång av kalkstensplattor i en ring. Anläggningen begränsas av en
hagtornshäck i söder och av en cirkelformad idegranshäck i nord och väst.

Byggnader
I det nordöstra hörnet av
norra kvarteret finns ett
gravkapell. Kapellet är
vitputsad och har två
svarta portar mot väster.
Gavlarna kröns av kors
och taket är av skiffer. På
gaveln sitter ett grönmålat
fönster med rundad
överdel.
Kapellet står på den plats
där Brenner har ritat in
klockstapeln. Av stilen att
döma är byggnaden från
senare delen av 1800-talet.

Övrigt
Fivelstad äger ett stort antal museistenar placerade dels i vapenhuset, dels i en grupp
direkt söder om gravkapellet. Bland dessa ingår också tre fragment av runstenar.

Beskrivning av enskilda kvarter
Norra kvarteret Gravplats nr 42-117
Kvarteret omfattar gravplats nr 42-117 och ligger norr om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret präglas av omläggningen 1957. Storleken och placeringen på kvarteret gör att
det upplevs som baksida. Karaktären skapas av rygghäckar, omgärdning och
gravkapellet. Sannolikt här kvarteret tidigare innehållit mest köpegravar, vilket svagt
kan anas av de fåtaliga bevarade äldre vårdarna.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmuren i väster, norr och öster samt av kyrkan i söder.

Ingångar
Väster: ingången från parkeringen i väster utgörs av en trappa av gatsten i sju steg.
Trappan har en ledstång av trä med metallpelare av enkelt slag. Ingången flankeras av
aronia och tujabuskar.
Norr. ingången i norr är försedd med en vacker dubbelgrind i smide. Spjälorna avslutas
med franska liljor och snirklar. Grindstolparna är obeliskformade och av kalksten.

Vegetation
Häckar och trädkrans finns i omgärdningen. Inne i kvarteret finns två L-formade 0,7 m
höga hagtornshäckar löpande i östvästlig riktning och med avslutning i väster. Invid
kyrkan växer buskar av häggmispel och spirea.

Gångsystem
En grusgång av rött naturgrus sträcker sig från norra grinden och fram till kyrkan som
den omger. Ytterligare en kringgående gång av samma typ finns mellan yttersta
gravraden och det inre av kvarteret.

Gravvårdstyper
Gravvårdarna är huvudsakligen från 1960-tal och framåt. Enstaka äldre gravvårdar av
bautastenstyp finns kvar. Kvarteret är relativt glest belagt.

Södra kvarteret Gravplats nr 1-41 och 131-472
Kvarteret omfattar gravplats nr 1-41 och 131-472 och ligger söder om kyrkan.

Allmän karaktär
Kvarteret präglas av omläggningen 1957. Kvarteret sluttar ned mot Vadstenavägen och
exponerar ut mot denna. Karaktären skapas av rygghäckarna och omgärdningen.
Sannolikt har kvarteret tidigare innehållit köpegravar längs kanterna och allmän linje i
det inre, vilket svagt kan anas av de fåtaliga bevarade äldre vårdarna. Flygfotona från
1930- och 40-tal visar dock nästan enbart grusgravar.

Omgärdning
Kvarteret omgärdas av kyrkogårdsmuren i väster, söder och öster samt av kyrkan i norr.

Ingångar
Öster: i öster finns en enklare öppning mellan gamla och nya kyrkogården bestående av
4 granittrappsteg upp till nya delen. Ingången flankeras av låga och högre formklippta
tujor. Dessutom finns en öppning längst i sydöst, där en grusgång passerar mellan nya
och gamla delen genom att östra muren inte når ända ned till den södra.
Söder: i söder leder på den gamla kyrkogården en trappa av 6 kalkstenssteg upp från
Vadstenavägen. Denna har ett räcke med metallspjälor och trä i typisk 1970-talsstil.
Även från den nya delen leder en trappa om 5 steg upp från Vadstenavägen.

Vegetation
Häckar och trädkrans finns i omgärdningen. Inne i kvarteret finns 6 stycken 0,6 m höga
oxbärshäckar löpande i nordsydlig riktning, längst i väster finns en likadan häck av
aronia. Invid ingången växer två mindre tujor.

Gångsystem
En grusgång av rött naturgrus sträcker sig från de västra, södra och östra ingångarna och
fram till kyrkan som de omger. Ytterligare en kringgående gång av samma typ finns
mellan yttersta gravraden och det inre av kvarteret.

Gravvårdstyper
Det är relativt glest mellan gravvårdarna och många är nyligen borttagna vilket syns
som hål i rygghäckarna. Gravvårdarna är huvudsakligen från 1960-tal och framåt.
Enstaka äldre gravvårdar finns kvar. Bland dessa den äldsta gravvården på ursprunglig
plats (1889). Bland dessa står två bautastenar och ett granitkors. Kvarteret innehåller en
särskild avdelning i nordväst där endast små barn begravts.

Övrigt
På plats 139 ligger grundaren till ortens industri Fågelstasläpet, Olof Fransson.

Nya kyrkogården
Kvarteret ligger öster om den gamla kyrkogården.

Allmän karaktär
Kvarteret är en ny anläggning från 1989. Delen söder om minneslunden präglas av
sluttningen mot Vadstenavägen och systemet av rygghäckar. Då så få begravningar
hunnit ske ger detta ett väntande intryck. Kvartersdelen ansluter väl till det södra
kvarteret. Kvarterets mitt tas helt upp och ges karaktär av den stora minneslunden med
den stora karaktärskapande kastanjen som centrum. Norra delen är en baksida med en
gräsmatta och några mindre träd.

Omgärdning
Västra sidan: denna del motsvaras av gamla kyrkogårdens östra omgärdning.
Norra sidan: avgränsas av en 0,8 m hög hagtornshäck.
Östra sidan: hagtornshäcken fortsätter söderut fram till minneslunden där den ersätts av
en kortare sträckning ca 1,2 m hög syrenhäck. Längs östra sidan står också en rad med 7
lite yngre lindar.
Södra sidan: i söder har terrassmuren från gamla kyrkogården förlängts med en modern
mur av sprängd sten som är ca 0,5-1 m stor. Mitt på muren växer en lind.

Ingångar
Väster: i väster finns en enklare öppning mellan gamla och nya kyrkogården bestående
av 4 granittrappsteg upp till nya delen. Ingången flankeras av låga och högre
formklippta tujor. Dessutom finns en öppning längst i sydöst, där en grusgång passerar
mellan nya och gamla delen genom att östra muren inte når ända ned till den södra.
Söder: i söder leder en trappa om 5 steg upp från Vadstenavägen.

Vegetation
Förutom i omgärdningen och i minneslunden finns på nya kyrkogården 6 unga oxlar
planterade norr om minneslunden, rosenrabatter vid ingången till minneslunden och 4
östvästligt löpande 0,7 m höga rygghäckar av hagtorn i sluttningen söder om lunden.
Längst i söder står fyra yngre träd, 3 körsbär och ett äppelträd.

Gångsystem
En grusgång löper längs med kyrkogårdsmuren i väster i hela anläggningens längd.
Denna svänger österut och fram till trappan ut på Vadstenavägen längst i söder. In till
och runt minneslunden löper en gång av kalkplattor.

Gravvårdstyper
Endast 13 vårdar har hunnit sättas upp. Dessa är alla av naturliga skäl av ungt datum. En
gravsten bär titeln kvarnmästaren.

Fivelstad är en medeltida socken och av den medeltida kyrkan återstår tornet. Delar av s k eskilstunakistor tyder på att den har föregåtts av en ännu äldre kyrka. Båda kyrkorna tros vara uppförda på kungligt initiativ.
Nuvarande kyrkan är uppförd 1882 efter ritningar av Albert Törnqvist. Kyrkan har vit spritputs med släta omfattningar och sadeltaket är belagt med skiffer. Tornspiran är beklädd med kopparplåt.
Kyrkogården bär huvudsakligen spår av 1800-talets parkideal.
Kyrkomiljön präglas av gårdar i ursprungligt byläge och med bostadshus från 1900-talets början.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad gråstensmur med en del huggen kalksten i muren. I väster och i norr finns smidesgrindar. Den äldre delen av kyrkogårdens utbredning överensstämmer med 1700-talskartor. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger ett vitputsat gravkapell som stilmässigt är anpassat till 1800-talskyrkan.
Gravarna ligger i dubbla rader med avskiljande rygghäckar. Gravraderna går i väst/östlig riktning norr om kyrkan och i nord/sydlig riktning söder om kyrkan. En rad gravar ligger utmed kyrkogårdsmuren. En grusgång bildar en tydlig axel från vägen söder om kyrkogården till kyrkans sydportal. I väster och söder finns en hög trädkrans, där träden verkar vara ungefär likåldriga. I norr och öster växer enstaka träd. Kyrkogården är utvidgad åt öster och här ligger även minneslunden. I kyrkogårdens nordöstra hörn står en del gravvårdar undanställda. Några av dessa representerar gravkonsten under 1600-talet.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Det kan antas att kyrkogården i Fivelstad sedan medeltiden vuxit fram runt den
medeltida kyrkan. Ett flertal medeltida gravvårdar har också bevarats. De flesta har
också publicerats av Sune Ljungqvist i hans artikel Gravstensstudier i Fivelstad
(Ljungstedt 1982).
I vapenhuset förvaras ett antal äldre gravvårdar, de flesta infattade i golvet.

Äldst är de fragment av så kallade eskiltunakistor (Ljungstedt nr 1 och 2), en typ av
gravmonument från den första kristna tiden i landet, uppkallade efter ett fynd i
Eskilstuna men betydligt vanligare i Östergötland, särskilt i Vadstenatrakten. Kistorna
har från början sannolikt stått ute på kyrkogården.
Fragmenten kommer från en gavel respektive ett kistlock. Båda har endast ornamentik
och saknar runor. Gavelfragmentet är försett med ett litet kristet kors. Det lilla
fragmentet som hittades 1994 är troligen ett fragment av ett kistlock. Det är försett med
liljeornament och sju hela och en fragmentarisk runa, sannolikt ett u. Text;
u.knut.fath. dvs .u.knut.fath Knut fad(er sin). Samtliga fragment kan dateras
till 1000-talets senare del och indikerar att kyrkogården funnits redan då.
Den stavkorshäll som också finns i vapenhuset kommer från en liknande men något
senare kista, till vilken den utgjort locket. Stavkorshällarna räknas som en
övergångsform mellan eskilstunakistor och senare medeltida gravtumbor och dateras
vanligen till 11- eller 1200-tal. De är relativt ovanliga i Östergötland och är bara kända i
sju exemplar, varav tre från Söderköping. Den aktuella hällen är omhuggen kring år
1600 och försedd med ny text. Möjligen finns rester efter en äldre text i form av på
runstensmaner parvis sittande punkter. Till de senare omhuggningsresterna hör också
inskriptionen IHS samt en vapensköld.

Infattade i vapenhusets golv är också två större gravstenar från slutet av 1500-talet i
tidstypisk renässansstil. Den äldre av dessa (Ljungstedt nr 5) är lagd över kyrkoherden
Magnus Johannis död 1582. Den yngre hällen (Ljungstedt nr 6) är lagd över hustrun
Sigrid Elefsdotter från socknens enda säteri, Räfsjö. Sigrid dog 1594 och tillhörde den
ursprungligen norska adliga ätt som senare skulle få namnet Jacobsköld (3 musselskal i
vapnet). Fram till 1700-talet fanns en gravsten tillhörande Sigrids sonson, död i Reval
1611, i behåll i Fivelstads kyrka, på vilken detta vapen fanns inristat.
En kalkstensgravhäll från 1602 (Ljungstedt nr 4) har ursprungligen varit avsedd att stå
på kyrkogården och har därmed tillhört den äldsta generationen av stenar av denna typ.
Sannolikt när den inpassades i golvet har toppen på stenen slagits av. Texten är
svårbegriplig då den är starkt förkortad. Ljungstedt utläser namnen Anders Engemarson
och Anna Ollersdotter förutom årtalet 1602 och en bön om salig uppståndelse.
I vapenhuset finns också en något yngre sten i klassisk 1600-tals stil vilken
ursprungligen legat i kyrkgolvet (Ljungstedt nr 7). Den är lagd över Lars Anderson,
Offe Person och Brita Larsdotter från Sund 1661. Männen var i tur och ordning makar
till Brita och ryttare vid Östgöta kavalleriregemente.

Äldst av de stenar som står på kyrkogården
är en liten kalkstensvård rest 1603, i
inventeringen numrerad som undanställd
vård, löpnummer 6 (Ljungstedt nr 9).
Framsidan pryds av tre rundbågar, varav
den mittersta är något högre än de andra.
Inskriften är skadad men namnen Sven,
Nils och Per Ionneson är klart avläsbara.
På baksidan finns ett kors, vilket Ljungsedt
menar är vanligt särskilt i västra
Östergötland. Han ser det som en kvarleva
från de äldre stavkorshällarna.

Ytterligare en tidig östgötaryttare finns bland de tidiga 1600-talsstenarna på
kyrkogården. Den är rest över ryttaren Olof Person i Sund, död 1624 (Ljungstedt nr
12), undanställd vård löpnummer 3 i inventeringen.
De övriga tre kan dateras till tiden mellan 1607 och 1702. Samtliga med karaktäristiska
änglar, timglas och IHS motiv.
Bland de undanställda gravvårdarna finns tre stycken från sent 1800-tal (1871-88),
medan övriga huvudsakligen är från tidigt 1900-tal.
Den äldsta gravvård som bevarats på plats är den på plats 23. Den är rest över
kyrkvärden C J Anderssons hustru Maria Catarina 1889. Ytterligare tre vårdar från
1890-tal står också fortfarande på ursprunglig plats (grav 329, 337 och 457). Med dessa
undantag speglar kyrkogården huvudsakligen 1900-talets begravningsskick.
Kartmaterial från 1700-talet (storskifte 1782 och byggnadstomter 1780) visar en
kyrkogård med samma form som dagens gamla kyrkogård. På storskifteskartan
dessutom klockstapeln. Denna fanns kvar till 1790. Av Brenners teckning (se sid 7)
framgår att stapeln varit av trä med höga ben av den sedvanliga typen.

Flygfotografier av Fivelstad togs 1939, 1947 och 1954. Samtliga visar samma sak. En
kyrkogård med uppväxt trädkrans och ett stort antal grusade gravar i både norra och
södra kvarteren. 1940 togs även bilder på själva kyrkogården av Bengt Cnattingius. En
av dessa visar hur hela den östra delen av södra kvarteret varit organiserat med enbart
grusgravar med mellanliggande häcksystem. Samtliga bilder finns i Östergötlands
länsmuseums arkiv.
Kyrkogården genomgick en omfattande renovering och omarbetning i slutet av 1950-
talet och återinvigdes på Allhelgonadagen 1957. Huvudsyftet med omläggningen var att
ta bort den allmänna linjen. För att åstadkomma mindre skillnader mellan olika
gravplatser togs också ett stort antal häckar bort och gräsmattor lades om. Ingenting
sägs i källan (tidningsartikel i ÖC 4.11.1957) om det också var vid detta tillfälle som det
stora antalet grusgravar också togs bort, men detta förefaller troligt. Arbetet med
omläggningen leddes och planerades av trädgårdsmästarna C O Lindblad i Mjölby och
Stellan Jonsson i Vadstena. Sannolikt är också den aktuella gravkartan gjord vid samma
tillfälle eller strax efteråt. Den är odaterad men hör stilmässigt till 1950- eller 1960-tal.
Utbyggnaden av den nya kyrkogården och minneslunden skedde efter ritningar
upprättade 1989.

FÖRSAMLING 1995 - FIVELSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 308, 1900: 824, 1995: 534

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan, som är väl synlig i landskapet, är högt belägen vid ett vägskäl ca 8 km öster om Vadstena i övergångszonen mot helåkerbygden som omger staden. Miljön i övrigt består av en skola, en f.d. prästgård samt en f.d. komministergård.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång, sakristia i norr och ett torn i väster. I: Medeltidskyrkans utformning är känd utifrån en avbildning av Elias Brenner från ca 1670. Kyrkan var murad och bestod av ett långhus med ett något bredare, rakt avslutat kor, vapenhus i söder och torn i väster. Mellan vapenhuset och koret fanns en låg och smal utbyggnad i trä, av okänd funktion. Av den ursprungliga kärnkyrkan, uppförd under äldre medeltid, återstod då sannolikt långhusets västra del. Dess ursprungliga utformning i öster är inte känd. Västtornet, vilket ännu kvarstår, uppfördes sannolikt samtidigt eller snart därefter. Någon gång under medeltiden revs kyrkans ursprungliga östparti och ersattes med ett nytt kor, bredare än långhuset. Troligtvis härrörde även vapenhuset från medeltiden. Kyrkan valvslogs på 1400-talet och mäster Amund dekorerade den i anslutning därtill. Riven, förutom tornet, i samband med att ny uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1882-83 efter Albert Törnquists ritningar under ledning av byggmästare P.A. Hallander i Varola, intill den äldre kyrkans kvarstående torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad. Till det yttre har den genomgående sadeltak, tornet kröns av en svängd spira. Interiören täcks av ett tredingstak i trä. Stora rundbågiga fönster i långhus och kor lyser upp det vitmålade kyrkorummet. Predikstolen finns på nordväggen och har direkt uppgång från sakristian. Kyrkan restaurerades 1949 av arkitekten Johannes Dahl. Orgelläktaren försågs med en underbyggnad som inrymde en mindre samlingssal och ett förråd. Korets mittfönster murades igen, och sidofönstren försågs med antikglas för att dämpa ljusflödet. Predikstol från byggnadstiden. När den gamla kyrkan revs 1882 kasserades 1702-års altartavla, men lämnades utan ersättare fram till 1959. Den nuvarande altartavlan utförd av textilkonstnärinnan Märta Afzelius kunde då invigas.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger fyra medeltida träskulpturer varav ett krucifix som fanns undanställda i tornet fram till 1949, då de restaurerades och återfördes till kyrkorummet. Äldst är en madonna från 1200-talet, de övriga är senmedeltida. Kyrkans gamla predikstol av Olov Wistenius i Vadstena från 1713 förvaras i kyrktornet, i kyrkorummet finns en enklare tillverkad 1882-1883. Den äldst kända orgeln inköptes 1639 och var tillverkad av Anders Månsson Bruse i Linköping. Den byttes ut 1769 mot en begagnad orgel från Vårfrukyrkan i Skänninge tillverkad av kakelugnsmakaren Peter Broberg i samma stad. Piporna var av papp, utom två som var av lera! Vid nybyggnaden införskaffades ny orgel gjord av E.A. Setterqvist i Örebro. Denna ersattes 1970 av den nuvarande orgeln med disposition av musikdirektör Jan Håkan Åberg, Linköping, fasad av arkitekt Lars Stalin, Jönköping och byggd av Orvar Smedman vid Nordfors & Co Orgelbyggeri i Lidköping.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

FÖRSAMLING 1995 - FIVELSTAD

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 308, 1900: 824, 1995: 534

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan, som är väl synlig i landskapet, är högt belägen vid ett vägskäl ca 8 km öster om Vadstena i övergångszonen mot helåkerbygden som omger staden. Miljön i övrigt består av en skola, en f.d. prästgård samt en f.d. komministergård.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Den murade kyrkan består av ett rektangulärt långhus med ett polygonalt korutsprång, sakristia i norr och ett torn i väster. I: Medeltidskyrkans utformning är känd utifrån en avbildning av Elias Brenner från ca 1670. Kyrkan var murad och bestod av ett långhus med ett något bredare, rakt avslutat kor, vapenhus i söder och torn i väster. Mellan vapenhuset och koret fanns en låg och smal utbyggnad i trä, av okänd funktion. Av den ursprungliga kärnkyrkan, uppförd under äldre medeltid, återstod då sannolikt långhusets västra del. Dess ursprungliga utformning i öster är inte känd. Västtornet, vilket ännu kvarstår, uppfördes sannolikt samtidigt eller snart därefter. Någon gång under medeltiden revs kyrkans ursprungliga östparti och ersattes med ett nytt kor, bredare än långhuset. Troligtvis härrörde även vapenhuset från medeltiden. Kyrkan valvslogs på 1400-talet och mäster Amund dekorerade den i anslutning därtill. Riven, förutom tornet, i samband med att ny uppfördes på samma plats. II: Den nuvarande stenkyrkan uppfördes 1882-83 efter Albert Törnquists ritningar under ledning av byggmästare P.A. Hallander i Varola, intill den äldre kyrkans kvarstående torn.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Exteriören är vitputsad. Till det yttre har den genomgående sadeltak, tornet kröns av en svängd spira. Interiören täcks av ett tredingstak i trä. Stora rundbågiga fönster i långhus och kor lyser upp det vitmålade kyrkorummet. Predikstolen finns på nordväggen och har direkt uppgång från sakristian. Kyrkan restaurerades 1949 av arkitekten Johannes Dahl. Orgelläktaren försågs med en underbyggnad som inrymde en mindre samlingssal och ett förråd. Korets mittfönster murades igen, och sidofönstren försågs med antikglas för att dämpa ljusflödet. Predikstol från byggnadstiden. När den gamla kyrkan revs 1882 kasserades 1702-års altartavla, men lämnades utan ersättare fram till 1959. Den nuvarande altartavlan utförd av textilkonstnärinnan Märta Afzelius kunde då invigas.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - Kyrkan äger fyra medeltida träskulpturer varav ett krucifix som fanns undanställda i tornet fram till 1949, då de restaurerades och återfördes till kyrkorummet. Äldst är en madonna från 1200-talet, de övriga är senmedeltida. Kyrkans gamla predikstol av Olov Wistenius i Vadstena från 1713 förvaras i kyrktornet, i kyrkorummet finns en enklare tillverkad 1882-1883. Den äldst kända orgeln inköptes 1639 och var tillverkad av Anders Månsson Bruse i Linköping. Den byttes ut 1769 mot en begagnad orgel från Vårfrukyrkan i Skänninge tillverkad av kakelugnsmakaren Peter Broberg i samma stad. Piporna var av papp, utom två som var av lera! Vid nybyggnaden införskaffades ny orgel gjord av E.A. Setterqvist i Örebro. Denna ersattes 1970 av den nuvarande orgeln med disposition av musikdirektör Jan Håkan Åberg, Linköping, fasad av arkitekt Lars Stalin, Jönköping och byggd av Orvar Smedman vid Nordfors & Co Orgelbyggeri i Lidköping.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Fivelstad är en medeltida socken och av den medeltida kyrkan återstår tornet. Delar av s k eskilstunakistor tyder på att den har föregåtts av en ännu äldre kyrka. Båda kyrkorna tros vara uppförda på kungligt initiativ.
Nuvarande kyrkan är uppförd 1882 efter ritningar av Albert Törnqvist. Kyrkan har vit spritputs med släta omfattningar och sadeltaket är belagt med skiffer. Tornspiran är beklädd med kopparplåt.
Kyrkogården bär huvudsakligen spår av 1800-talets parkideal.
Kyrkomiljön präglas av gårdar i ursprungligt byläge och med bostadshus från 1900-talets början.
KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården omgärdas av en kallmurad gråstensmur med en del huggen kalksten i muren. I väster och i norr finns smidesgrindar. Den äldre delen av kyrkogårdens utbredning överensstämmer med 1700-talskartor. I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger ett vitputsat gravkapell som stilmässigt är anpassat till 1800-talskyrkan.
Gravarna ligger i dubbla rader med avskiljande rygghäckar. Gravraderna går i väst/östlig riktning norr om kyrkan och i nord/sydlig riktning söder om kyrkan. En rad gravar ligger utmed kyrkogårdsmuren. En grusgång bildar en tydlig axel från vägen söder om kyrkogården till kyrkans sydportal. I väster och söder finns en hög trädkrans, där träden verkar vara ungefär likåldriga. I norr och öster växer enstaka träd. Kyrkogården är utvidgad åt öster och här ligger även minneslunden. I kyrkogårdens nordöstra hörn står en del gravvårdar undanställda. Några av dessa representerar gravkonsten under 1600-talet.