ASKS KYRKA

Asks kyrka
Asks kyrka är länets bäst bevarade romanska kyrkbyggnad och ett klassiskt
skolexempel på romansk byggnadsstil. Den är också en av endast tre kända
östtornskyrkor i Östergötland. Kyrkobyggnaden är mycket liten och ger en tydlig bild
av småskaligheten i många av de ursprungliga stenkyrkorna. Bland de tidiga
inventarierna finns bland annat den ursprungliga kyrkporten med vackert tidigmedeltida
smide bevarad.
Till de senmedeltida tilläggen hör vapenhus och sakristia liksom de välbevarade
senmedeltida kyrkmålningarna inne i byggnaden. Sedan medeltiden har nästan inga
förändringar alls ägt rum, med undantag av att större fönster huggits upp. 1950
genomgick kyrkan en restaurering vilket också upprepades på 1980-talet.
Ask har kopplingar till den heliga Birgitta, eftersom kyrkan var hennes sockenkyrka
under den tid hon bodde på Ulvåsa. Sockengränsen är sedermera flyttad och Ulvåsa hör
till Ekebyborna socken.

BESKRIVNING AV KYRKOGÅRDEN
Kyrkogården saknar kvartersindelning. Den är anlagd enligt snäckprincipen,
numreringen börjar vid huvudgrinden, löper så i ett yttersta varv tillbaka till
huvudgrinden varefter nästa varv inåt numreras osv. Gravplatserna har nummer 1-150.

Allmän karaktär
Ask är en liten kyrkogård med en ålderdomlig prägel skapad främst av den fortfarande
bevarade medeltida kyrkogårdsmuren, det oregelbundna gångsystemet och de många
äldre gravvårdarna samt inte minst den välbevarade romanska kyrkan själv.
Här finns ett stort antal äldre vårdar av varierande typ med mycket högt kulturhistoriskt
värde. Hemmansägarna är oftast begravda i den yttre västra och östra delen under
tidstypiska stenar från 18901930 tal. Befattningshavare som präster och kantorer finns
i motsvarande läge i söder och delvis i öster. Flera monumentala gravar med
kalkstensvårdar, järnkors och stenramar finns främst i den inre sneda delen av SV
kyrkogården. De inre delarna av östra kyrkogården innehåller huvudsakligen yngre
breda gravvårdar utan titlar. Enstaka gravar från 1940-talet finns här, i övrig från 1960-
tal och framåt.

Omgärdning
Kyrkogårdsmuren är sannolikt medeltida och består av tillhuggen staplad kalksten i upp
till sju skift. Murkrönet är gräsbeväxt. Inget bruk är använt annat än i ett kortare parti
närmast huvudgrinden. Innanför muren finns rester av en trädkrans, i väster med 3 och i
syd och öster 2 askar. I norr står en ensam ask. Innanför västra muren finns en 1,5 2,5
m hög syrenhäck.

Ingångar
I söder finns huvudgrinden som är en pargrind i smidesjärn med spjälor. Grinden är fäst
i den förstärkta delen av kyrkogårdsmuren.
I norr finns två grindar innanför NV respektive NÖ hörnen. Båda grindarna är byggda
av tjärat trä, den NV dubbel och den NÖ enkel. Båda grindarna har smidesbeslag och en
enklare kryssdekor.

Vegetation
Väster: I detta väderstreck finns tre askar ingående i trädkransen. Den norra halvan av
kyrkogårdsmuren är försedd med en till att börja med 1,5 och sedan 2,5 m hög
syrenhäck.
Norr: I norr växer en ask utanför kyrkogårdsmuren.
Söder: I söder står två askar väster om huvudingången.
Öster om kyrkan löper en 0,5 m hög tujahäck i N-S riktning. Från huvudgrinden och
fram till kyrkans absid löper en 0,8 m hög oxbärshäck. Från vapenhuset och mot södra
kyrkogårdsmuren finns en 0,8 m hög häck av häggmispel.

Gångsystem
Huvudgrusgången löper från huvudgrinden i söder snett över kyrkogården fram till
kyrkans vapenhus. Den är bred och består av naturgrus. Gångens sneda riktning gör att
gravkvarteren också blir oregelbundna. En kringgående grusgång finns på alla sidor
utom den norra där den ersätts av en gräsbeväxt gång.

Gravvårdstyper
På kyrkogården finns ett relativt stort antal grusgravar mellan låga tujahäckar. Flera
bevarade stenramsgravar finns också. Två stora järnkors varav det ena med sockel och
smidesjärnstaket finns. Det andra korset är uppställt som museivård efter att ha hittats
liggande i syrenhäcken. På samma ställe står några 1600-talsstenar som hittats på
samma ställe. Flera höga smala vårdar över hemmansägare från förra sekelskiftet är
belägna huvudsakligen efter kyrkogårdsmuren i öst och väst. Enskilda stenar av
monumental karaktär finns på det inre av kyrkogården. Gravnumreringen följer
snäckprincipen och börjar vid huvudgrinden för att gå västerut efter kyrkogårdsmuren
runt hela kyrkogården, därefter ett varv inåt och så vidare.
En unik 1600-talsvård som omnämner nordiska sjuårskriget är placerad under
specialtak.

Minneslund
-

Byggnader
En redskapsbod från ca 1950 står i nordöst. Den är rappad med spåntak och tjärad
trägavel. Port av tjärat trä med smidesbeslag.

Övrigt
På kyrkogården finns ett par smidesarmaturer av äldre gatlyktsmodell, se bilder nedan.
Allmänna linjen har varit belägen på den inre delen av östra delen av kyrkogården
På östra sidan av redskapsboden har en grupp borttagna gravvårdar ställts upp. Bland
dessa finns tre gamla linjegravvårdar.
Invid redskapsbodens västra sida står en gravsten från mitten av 1600-talet som också
innehåller en minnesskrift om jutefejden (nordiska 7 årskriget) på 1560-talet. Den är
försedd med en skylt och ett skyddstak.

Text
Sida 1
HÄR HVILA I HERRANOM S. MÄN OCH HUSTROR OLUF NILLSON MED
HUSTRON. SO EFTER JUTEFEIDHEN 1562 rh A NÿO WP BÿGDE N. OCH. S.
GÅRDARNA I BÿN ALMT: SUEN OLUFSON MED SIN H: INGREDA AF
RÅKLUNDA HUARS FADER DER AF IUTAR¯A SLAGEN: BERGER SUE¯S:
MED SINE 2 HUSTRUR KARN. ÖSERSD AFLAT 4 BAR¯ S. OCH. I OCH H.
INGEBORG AF OFFERBY S. BAR¯ FROSTE. M: OC: K: OC: FROSTE S: MED SIN
H: KARIN AF MEDLSTA ÖILINIA¯ MÄNNERA EFTER ANDRE FÖDDE OC.
ALLE BODT I ALMO¯PTA S: GÅRD ALL SIN LÿF3TÿDH
Sida 2
EPSAT AF BERGEIT OCH H HINGEBORG ÅR 168 Å HON I IAN. DÖDH OCH
HA ERGE I68 IN GAMBLHA HON 82. ÅR GUD FÖRLÄNA THEM EN
FÖRGDEUL UPSTÅNDELSE

Den är ett unikt historiskt dokument om en viktig händelse i socknens historia. Ask låg
direkt i danskarnas uppmarschväg inför de militära uppgörelserna vid Motala och
Kungs Norrby och drabbades hårt av danska bestraffningsaktioner mot bönder som
vägrade stödja deras parti. Stenen utgör något så ovanligt som ett exempel på böndernas
egen historieskrivning. Den är därmed synnerligen värdefull, även om den rests 100 år
efter de händelser som beskrivs.

FÖRSAMLING 1995 - ASK

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 271, 1900: 257, 1995: 176

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i ett vägskäl 5 km sydöst om Motala. Den är placerad högt i landskapet, på en ås med vid utblick över det öppna slättlandskapet. Den byggda miljön består i övrigt av en f.d. skola samt några moderna villor söder om kyrkan. Söder om kyrkan återfinns också det gamla komministerbostället, Prästekulla.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är uppförd av kalksten och består av ett rektangulärt långhus, ett smalare kor med absid, sakristia på korets nordsida och vapenhus på långhusets sydsida; över långhusets östra del reser sig ett torn. Kyrkans kärna, med östtornet, härstammar från 1100-talets senare hälft. Sakristia och vapenhus tillkom troligen under medeltidens senare del.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan räknas till landskapets förnämsta och är en av tre östgötska romanska östtornskyrkor. Ask är den enda av dem som bevarats med sin ursprungliga planform. Tornet är brutet i flera fall och smalnar av uppåt. Ett romanskt fönster i långhusets sydvägg är synligt efter en sänk-ning av vapenhusets tak. Spår efter en fönsteröppning på nordsidan påträffades 1950. På en Brennerteckning syns en litet skjul med pulpettak byggt framför korets sydportal som möjligen kan vara avsett till benkammare vid gravöppningar. Portalen har sedermera blivit igensatt. Andra förändringar består i fönsterupptagningar under 1700-talet, avlägsnandet av ljudgluggarnas kolonetter, flyttning av dörren till torntrappan från sydmurens insida 1736 samt tillkomsten av den nuvarande tornspiran 1745. Ingång i söder via vapenhuset. Kor och absid har ursprungliga valv. Långhuset välvdes under 1400-talet, samtidigt fick triumfbågen sin spetsbågsform. Kyrkans kalkmålningar härstammar från 1400-talets senare del och har tillskrivits mäster Amund. De överkalkades 1705, men framtogs 1950 vid en restaurering under ledning av Erik Fant. Då sattes även långhusets fönster igen liksom absidens östfönster och orgelläktaren slopades. Samtidigt förnyades inredningen till viss del. Ändå har kyrkan stått relativt oförändrad sedan medeltiden, och Fants restaurering strävade närmast efter att osynliggöra en del tillägg från efterreformatorisk tid. Predikstolen är från 1741, tillverkad av snickaren Blomberg i Vadstena och målad av Stolz från Vadstena. Orgeln byggdes 1950 och ersatte en äldre.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkans vapenhus förvaras en senmedeltida tysktillverkad pietà, som lokalt kompletterades med bifigurer och ett skåp redan under medeltiden. En senmedeltida Mariaskulptur står på en konsol på nordväggen. Ett skadat senmedeltida processionskrucifix är också bevarat, liksom ett mindre krucifix i mässing från omkring 1200. Dopfunten av röd kalksten är från 1660 och härrör från en Skänningeverkstad. Till de mer ovanliga inventarierna hör kyrkans välbevarade senmedeltida klockor.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

FÖRSAMLING 1995 - ASK

BEFOLKNINGSTAL - 1805: 271, 1900: 257, 1995: 176

FÖRSAMLINGSHISTORIK - Medeltida socken.

LÄGE OCH OMGIVNING - Kyrkan ligger i ett vägskäl 5 km sydöst om Motala. Den är placerad högt i landskapet, på en ås med vid utblick över det öppna slättlandskapet. Den byggda miljön består i övrigt av en f.d. skola samt några moderna villor söder om kyrkan. Söder om kyrkan återfinns också det gamla komministerbostället, Prästekulla.

RASERAD KYRKA / RUIN -

DEN BEFINTLIGA KYRKANS PLANUTVECKLING - Kyrkan är uppförd av kalksten och består av ett rektangulärt långhus, ett smalare kor med absid, sakristia på korets nordsida och vapenhus på långhusets sydsida; över långhusets östra del reser sig ett torn. Kyrkans kärna, med östtornet, härstammar från 1100-talets senare hälft. Sakristia och vapenhus tillkom troligen under medeltidens senare del.

EXTERIÖR OCH INTERIÖR - Kyrkan räknas till landskapets förnämsta och är en av tre östgötska romanska östtornskyrkor. Ask är den enda av dem som bevarats med sin ursprungliga planform. Tornet är brutet i flera fall och smalnar av uppåt. Ett romanskt fönster i långhusets sydvägg är synligt efter en sänk-ning av vapenhusets tak. Spår efter en fönsteröppning på nordsidan påträffades 1950. På en Brennerteckning syns en litet skjul med pulpettak byggt framför korets sydportal som möjligen kan vara avsett till benkammare vid gravöppningar. Portalen har sedermera blivit igensatt. Andra förändringar består i fönsterupptagningar under 1700-talet, avlägsnandet av ljudgluggarnas kolonetter, flyttning av dörren till torntrappan från sydmurens insida 1736 samt tillkomsten av den nuvarande tornspiran 1745. Ingång i söder via vapenhuset. Kor och absid har ursprungliga valv. Långhuset välvdes under 1400-talet, samtidigt fick triumfbågen sin spetsbågsform. Kyrkans kalkmålningar härstammar från 1400-talets senare del och har tillskrivits mäster Amund. De överkalkades 1705, men framtogs 1950 vid en restaurering under ledning av Erik Fant. Då sattes även långhusets fönster igen liksom absidens östfönster och orgelläktaren slopades. Samtidigt förnyades inredningen till viss del. Ändå har kyrkan stått relativt oförändrad sedan medeltiden, och Fants restaurering strävade närmast efter att osynliggöra en del tillägg från efterreformatorisk tid. Predikstolen är från 1741, tillverkad av snickaren Blomberg i Vadstena och målad av Stolz från Vadstena. Orgeln byggdes 1950 och ersatte en äldre.

ÖVRIGA UPPLYSNINGAR - I kyrkans vapenhus förvaras en senmedeltida tysktillverkad pietà, som lokalt kompletterades med bifigurer och ett skåp redan under medeltiden. En senmedeltida Mariaskulptur står på en konsol på nordväggen. Ett skadat senmedeltida processionskrucifix är också bevarat, liksom ett mindre krucifix i mässing från omkring 1200. Dopfunten av röd kalksten är från 1660 och härrör från en Skänningeverkstad. Till de mer ovanliga inventarierna hör kyrkans välbevarade senmedeltida klockor.

Uppgifterna är sammanställda av Forskningsprojektet Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria 2000; rev. 2003.

Asks kyrka är uppförd under 1100-talets andra hälft och räknas till landskapets förnämsta och är en av tre bevarade östgötska romanska östtornskyrkor. Trots smärre förändringar på 1700-talet och en restaurering på 1950-talet har kyrkan stått relativt oförändrad sedan medeltiden. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, smalare kor med absid, sakristia på korets nordsida och vapenhus på långhusets sydsida sam torn över koret i öster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita slätputsade fasader och taken är spåntäckta. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Kyrkan omgärdas av en kyrkogårdsmur som delvis är medeltida.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger vid ett vägskäl ca 5 km sydöst om Motala. Den är högt belägen på en ås med vid utblick över det öppna slättlandskapet. Strax söder om kyrkan uppfördes en kyrkskola 1850. Skolan tillbyggdes 1916 och utgörs av byggnad med oregelbunden plan med faluröda fasader och stora grönmålade småspröjsade fönster. Ytterligare söderut ligger den f d prästgården, Prästekulla. Den är ursprungligen uppförd under 1700-talet, men senare ombyggd vid ett flertal tillfällen. I kyrkomiljön finns även en domarring.

Kyrkogården
Kyrkan omgärdas av en stenmur som till stora delar är medeltida.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.

Kyrkogårdens historik
Uppgifter om kyrkogårdens historik har i huvudsak hämtats från Östergötlands
länsmuseums topografiska arkiv och bibliotek. Uppgifter om äldre lantmäterikartor är
hämtade från Lantmäteriets websida.
Kyrkogården är sannolikt placerad på ett äldre hedniskt gravfält. För detta talar bland
annat det för ett sådant så klassiska läge som kyrkogården är placerad på. Rester av
gravfältet finns också söder om kyrkan, i form av en rest sten norr om skolan och en
domarring söder om denna.
Namnet Ask tyder också på att här funnits en offerplats, då ju asken intog en central
plats i fornnordisk religion. Asken Yggdrasil var ju det träd på vars grenar världen var
byggd.

Kyrkogården kan antas sedan medeltiden ha vuxit fram runt den medeltida kyrkan.
Kyrkogården är unik också på det sättet att den ursprungliga medeltida kyrkogårdsmuren
kommit att bevaras, vilket är mycket ovanligt. I Östergötland finns i övrigt ett
knappt 10-tal kyrkor med delar av medeltida kyrkogårdsmur i behåll.
Källorna ger ingen bild över hur kyrkogården tidigare sett ut. Nuvarande indelning av
de yttre delarna kan med ledning av de bevarade gravstenarnas ålder sägas ha
tillkommit i slutet på-1800 talet medan den inre SV kvartersdelen är något äldre.

De raka gravraderna i öster är de tydligt yngsta. Här fanns tidigare också den allmänna
linjen.
Det finns en tydlig statusuppdelning mellan de ovan beskrivna delarna där de yttre
delarna av kyrkogården och den inre SV delen liksom den inre NV delen har tydligt
mycket högre status än de inre östra delarna.

Kyrkogården ger idag ett ålderdomligt intryck. De titlar som finns bevarade på enskilda
stenar visar genomgående att socknen varit en utpräglad jordbrukssocken. Alla titlar
med två undantag visar på detta. Undantagen är en sentida revisor och en
stationsinspektör. Den siste sannolikt verksam vid den järnvägsstation som låg ca 1 km
mot NÖ invid vägen till Ekebyborna (se ekonomiska kartan sidan 4).

I senare tid har gravplatserna 2530 och 7578 öster om redskapsboden försvunnit. Här
har också den på kartan markerade grusgången planterats igen med gräs.
På den bild som används i kyrkobeskrivningen kan man också se att gravraden med
gravnummer 118145, belägen mellan koret och huvudgrinden kraftigt förändrats sedan
1950-talet. På bilden syns ett antal grusgravar som alla idag är borttagna och ersatta av
den relativt moderna gravraden på ömse sidor av en oxbärshäck.

Asks kyrka är uppförd under 1100-talets andra hälft och räknas till landskapets förnämsta och är en av tre bevarade östgötska romanska östtornskyrkor. Trots smärre förändringar på 1700-talet och en restaurering på 1950-talet har kyrkan stått relativt oförändrad sedan medeltiden. Kyrkan består av ett rektangulärt långhus, smalare kor med absid, sakristia på korets nordsida och vapenhus på långhusets sydsida sam torn över koret i öster. Kyrkan är uppförd av kalksten med vita slätputsade fasader och taken är spåntäckta. Huvudingången är via vapenhuset i söder. Kyrkan omgärdas av en kyrkogårdsmur som delvis är medeltida.

Kyrkomiljön
Kyrkan ligger vid ett vägskäl ca 5 km sydöst om Motala. Den är högt belägen på en ås med vid utblick över det öppna slättlandskapet. Strax söder om kyrkan uppfördes en kyrkskola 1850. Skolan tillbyggdes 1916 och utgörs av byggnad med oregelbunden plan med faluröda fasader och stora grönmålade småspröjsade fönster. Ytterligare söderut ligger den f d prästgården, Prästekulla. Den är ursprungligen uppförd under 1700-talet, men senare ombyggd vid ett flertal tillfällen. I kyrkomiljön finns även en domarring.

Kyrkogården
Kyrkan omgärdas av en stenmur som till stora delar är medeltida.

En beskrivning och historik av kyrkogården redovisas i separat rapport från utförd kyrkogårdsinventering.