JOHANNESHOV

Johanneshov

Johanneshov ligger omgivet av Enskede, Enskede gård, Årsta och Hammarbyhöjden. Stadsdelen präglas framför allt av offentliga platser som tunnelbanan och idrottsarenorna Söderstadion, Isstadion och Globen samt av det gamla slakthusområdet. Bostadsbebyggelsen är förhållandevis sparsam och delas av Nynäsvägen i ett östligt och ett västligt område.

Slakthusområdet
Marken i Johanneshov, utom Slakthusområdet, hade tillhört staten sedan 1870. Det statliga intresset för området gällde till en början det befästningsverk som började uppföras här omkring 1860. Fästningen blev aldrig färdigställd, men en del av den mäktiga muren kan ännu ses inne i den nya byggnad som år 2000 uppfördes strax norr om Söderstadion. På 1930-talet ville Stockholms stad ta mark i anspråk för utbyggnaden av järnvägstrafiken och vägarna. I gengäld skulle kronan få exploatera marken i en högre grad än vad staden egentligen ansåg lämpligt.
När skråväsendet avskaffades på 1860-talet öppnades ett flertal privata slakterier utanför Stockholms tullar och det fanns inte längre någon kontroll av kötthanteringens hygien. Snart ville myndigheterna återinföra något slags offentlig slakterihantering och i början av 1900-talet tillät staten Stockholm att inrätta ett offentligt och obligatoriskt slakthus och en kreatursmarknad. Diskussionerna hade pågått sedan 1870-talet och slakthuskommittén hade undersökt flera tänkbara platser. Enskede, som staden nyligen förvärvat, ansågs lämpligast p.g.a. sitt läge; här fanns också möjligheterna att anordna spårtrafik. Gustaf Wickman utsågs till arkitekt och byggnadsarbetet började hösten 1906. Sista januari 1912 hölls det högtidliga öppnandet under närvaro av kungen samt representanter för regeringen och Stockholms stad.
På området uppfördes förutom byggnader för slakt och kreatursförsäljning även kontorsrum, tjänstemanna- och arbetarbostäder, restauranger, hotellrum m.m. Byggandet blev i stor utsträckning en uppvisning i nya konstruktioner och material. Det numera rivna lokomotivstallet var Sveriges första byggnad av armerad betong och områdets ursprungliga byggnader är karaktäristiska med sina ljusgråa murarna till vilka man använde en ny sorts tegel tillverkat av sand och kalk. Även takmaterialet var av en ny sort: eternitplattor från Eternitfabriken i Lomma.
Slakteriverksamheten har successivt minskat men andra delar av köttindustrin har under åren expanderat och lett till utbyggnader inom Slakthusområdet, men de flesta av de äldre husen finns ännu kvar.

Bostadsbebyggelsen
Under hela 1930-talet pågick diskussioner om dels en exploatering av statens mark för bostadsbebyggelse, dels hur markfrågan skulle regleras i förhållande till den mark staden behövde för att lösa trafikfrågorna. Kronan ville bygga både trevånings lamellhus och högre punkthus, medan staden förhöll sig mycket avvaktande till punkthusen. Man menade att både trapphus och lägenheter skulle bli för mörka och att hissar skulle försvåra barnens tillgång till gårdarna. Staden fick ändå ge med sig då man till sist insåg även de arkitektoniska fördelarna med punkthusen. Med hjälp av dessa kunde man skapa en varierad bebyggelse till skillnad från flera andra nyanlagda, enahanda bostadsområden. De slutgiltiga planerna fastställdes 1939, men smärre förändringar skedde ändå med tiden, bl.a. utfördes aldrig den centralplats med kyrka och medborgarhus som skulle ligga nordväst om den gamla fattig- och kolerakyrkogården. Antalet punkthus minskades något, och på grund av krigsläget ändrades takmaterialet på vissa byggnader från plåt och koppar till tegel, vilket medförde att takfallens lutning ökade.
De första husen började byggas öster om Nynäsvägen ett par år in på 1940-talet och utbyggnaden fortsatte sedan under de närmaste åren. Allmännyttan byggde sparsamt i Johanneshov och husen uppfördes till största delen i privat regi eller av olika föreningar. Vid Gullmarsplan byggdes ett litet centrum med affärslängor ritade av Sven Backström och Leif Reinius och ett posthus ritat av Erik Lallerstedt. Torget accentueras av det punkthus som uppfördes 1946-1949 efter ritningar av Sture Frölén. Det hade från början en takvåning som gav de boende tillgång till solaltan, gymnastiksal och bordtennisrum.
Tunnelbanan kom till Johanneshov 1950 och de båda stationerna, nuvarande Gullmarsplan och Globen, ritades av Stockholms spårvägars arkitektkontor genom Peter Celsing. De har senare byggts om, och vid Gullmarsplan finns sedan 1990 även den nya terminalen för södertörnsbussarna som tidigare låg i innerstaden.

Sportens Johanneshov
Mycket av livet i Johanneshov har kretsat kring de tre sportanläggningarna Söderstadion, Isstadion och Globen. På Johanneshovs idrottsplats, Söderstadion, spelades det fotboll redan på 1920-talet. Från att ha haft en blygsam början på 1920-talet blev ishockeyn med tiden en allt populärare sport, och i mitten av 1950-talet anlades Isstadion som en öppen arena. Några år senare, i början av 1960-talet, byggdes den ut och täcktes med ett hängande tak efter ritningar av arkitekten Paul Hedqvist och konstruktören David Jawerth. I början av 1980-talet stod Isstadion inför en omfattande renovering och ombyggnad, men Stockholms stad beslutade sig istället för att uppföra en helt ny anläggning och utlyste en arkitekttävling 1985. Av de fyra inlämnade förslagen vann det som var mest annorlunda och kanske också mest kontroversiellt: Stockholms nya sport- och evenemangsarena skulle bli världens största sfäriska byggnad med en höjd av 85 meter och en diameter på 110 meter. Projektets arkitekter var Bergs arkitektkontor genom Svante Berg, Lasse Vretblad och Esbjörn Adamson. De kontors- och affärsbyggnader som ligger intill ritades av Sven Danielsson Arkitektkontor, Nyréns Arkitektkontor och Bo Zachrisson Arkitekter. Kontors- och affärskomplexet ingick som en viktig del i projektet, dels för att ge liv åt området, dels för att fungera som en motvikt till citys dominans. Globen började byggas på hösten 1986 och uppfördes som ett stålskelett på betongfundament med väggpanelerna utformade som sandwichelement i aluminium, specialbeställda i Schweiz. Invigningen av arenan skedde 1989, lagom till VM i ishockey. De övriga byggnaderna färdigställdes 1992.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Hedvig Schönbäck.