GUBBÄNGEN

GUBBÄNGEN

Det tar en kvart att åka med tunnelbanan från T-centralen till Gubbängen. Just den snabba tunnelbanan var också förutsättningen för att bygga ut staden så långt från centrum och stadsdelen kan räknas som den första tunnelbanestaden i Stockholm. Staden köpte egendomen Gubbängen redan 1908 av lantbrukaren Albin Arvidsson, men det var först på 1940-talet som planerna för en ny stadsdel tog form.

Gubbängstävlingen
Utbyggnaden av Gubbängen föregicks av en tävling arrangerad av fastighetsnämnden och tomträttskassan för att ta fram bättre stadsplaner och bostäder för de framtida förorterna. Tävlingens första etapp som avsåg lägenhetsplaner utlystes 1940 och resultatet redovisades året därpå. I programmet fanns vissa minimikrav som att inga sovplatser skulle finnas i köket, att vardagsrummet var olämpligt som matrum och sovrum, och att varje vuxen skulle ha egen garderob medan barnen fick nöja sig med en halv. Lägenheterna var tänkta för små till stora familjer i flerfamiljshus, radhus och villor. Första pris gick till Kooperativa Förbundets Arkitektkontor med "Vox Humana"

Medan bostadstävlingen lockade över hundra deltagare deltog endast sju i stadsplanetävlingen. Uppdraget gällde att stadsplanelägga både Gubbängen och Hökarängen. Förslagen fick ingen egentlig påverkan på utformningen av stadsdelarna, men ett gemensamt drag- som består ännu idag - för de två vinnande förslagen var den obebyggda äng som skiljer stadsdelarna åt. Ett av förslagen, Gustav Lindmans, presenterade som en nyhet grannskapsenheten, ett område som genom utbyggd service hade en viss självständighet gentemot innerstaden. Grannskapsenheter kom sedan att bli det stora diskussionsämnet i stadsplaneringen. Eftersom förbindelserna med staden skulle vara mycket goda planerades inte för arbetsplatser. Inget av tävlingsförslagen kunde läggas till grund för det fortsatta arbetet. För att få ytterligare underlag gjordes en särskild utredning för att kartlägga demografiska, sociala och ekonomiska faktorer hos den blivande befolkningen och för att bedöma vilka behov som fanns. Resultatet blev den första kvalificerade stadsplaneutredningen som gjorts i Stockholm och den fick stor betydelse för den fortsatta ytterstadsplaneringen. Behovet av gemensamma anläggningar, skolor, daghem, lekplatser samt butiker m.m. blev tydligt.

Den goda förbindelsen blev tunnelbanan. Sträckningen från Johanneshov till Hökarängen beslutades redan 1941 och en del började byggas som beredskapsarbete samma år. Tunnelbanan mellan stadsdelarna invigdes 1950.

Utbyggnaden
Gubbängen byggdes efter en plan som utarbetats på stadsplanekontoret och är signerad av Ture Ryberg 1944. Utbyggnaden startades 1945-46 och de påföljande åren byggdes i stort sett hela stadsdelen upp. AB Familjebostäder byggde på den kuperade skogsmarken i väster efter ritningar av HSB:s arkitektkontor. Här har både gatorna och husens arkitektur påtagligt påverkats av terrängen. Ett område norr om Majrovägen uppfördes av Riksbyggens bostadsrättsförening Stockholmshus efter ritningar av arkitekten Nils Hjelm. Norr därom och öster om centrum byggde fastighetsföreningar och privata byggherrar. I en enklav kring Ramvägen byggdes smalhus av Stockholmshem med arkitektduon Hawerman och Fribergs typiska tegelfasader, medan smalhus med putsade fasader uppfördes av olika privata byggherrar.

Radhus
I småstugebyråns program för 1946 fanns ett stort antal radhus i Gubbängen längs Fanérvägen. Detta år erbjöds enbart småstugebyggande i radhusform - dels något större hus om 4 rum och kök och källarvåning, dels mindre i ett plan om 3 rum och kök. För att få bygga skulle årsinkomsten ligga mellan 3 500 kr/år - 8 000kr/år. Maskintvättens fördelar framhölls och man planerade för en kollektiv tvättstuga i området som något senare också byggdes vid Gubbängsvägen. I småstugebyråns broschyr "Tjänstemannavillor och radhus" från samma år erbjuds radhus av en kostsammare typ norr om Gubbängsvägen i två plan på 4 rum och kök. Tjänstemannaradhusen byggdes med stomme av Ytong och putsade fasader i motsats till de övriga som har plankstomme och fasad av träpanel.

Centrum

På platsen för Gubbängens centrum låg före utbyggnaden Herrängens gård med huvudbyggnaden mitt i Gubbängsvägen, ladugården strax väster om torget och statarbostaden mitt i Lingvägen. Ingen av dessa hus planerades att stå kvar i den nya planen, men den kom dock att ändras en smula för att rädda ett trädbestånd norr om centrum och också för att få en rymligare platsbildning. Centrumbebyggelsen påbörjades först på 1950-talet och höghuset i nio våningar och en lågdel med butiker och biografen City! ritades av HSB:s Riksförbunds arkitektkontor genom Curt Strehlenert för AB Familjebostäder. Utbyggnaden väster om Lingvägen har senare fortsatt under 1960- och 1980-talet. Trafikseparering med bilfritt centrum diskuterades men var ännu en alldeles för djärv tanke. Med dagens intensiva trafik delar Lingvägen stadsdelen i två hälfter. Det är i hög grad bilen och inte tunnelbanan som präglar centrum.

Gemensamma anläggningar
Gubbängens två stora skolor ligger i kanten av den öppna gräsmarken mot söder. Gubbängens gård, som gett stadsdelen dess namn, låg där Gubbängsskolan numera ligger. Gårdens gamla vackra allé leder fortfarande fram till skolbyggnaderna från 1946-1949. En av byggnaderna ersätter gårdens läge i slutet av allén. Gubbängens läroverk strax söder om centrum byggdes ungefär tio år senare. Ytterligare en folkskola från början av 1950-talet finns i stadsdelens västra del. Den är numera nerlagd och lokalerna används dels för en grafikskola, dels som företagslokaler. Samtliga tre skolor ritades av arkitektkontoret Ahrbom och Zimdahl.

I västra delen av Gubbängen finns idrottsplats och speedwaybana. Som en motpol i östra delen på andra sidan Nynäsvägen har mosaiska församlingen sin begravningsplats på en del av Skogskyrkogården.

Med den omfattande utbyggnaden i Söderort kom också behovet av nya kyrkor. Farsta församlingskyrka, Söderledskyrkan, ligger i Gubbängen men närmare Hökarängens centrum. Kyrkan, med kraftfulla röda tegelfasader, ritades av arkitekterna Hans Borgström och Bengt Lindroos och invigdes 1960. Arkitekternas avsikt var att byggnadsmaterialen i konstruktionen skulle framträda med sin egenart. På kyrkorummets kortväggar sticker ändarna ut på de väldiga betongbalkarna som långväggarna vilar på. Balkarnas ändar har i fasaden dekorerats med reliefer som symboliserar evangelisterna. I gavelpartiet mot vägen hänger kyrkklockorna. Rundfönstret nedanför är skapat av Uno Lindberg med en vision av evigheten. De lägre byggnaderna som innehåller expedition m.m. bildar en avskild gård framför kyrkporten.

Gubbängen är tillsynes en alldeles vanlig stadsdel i Stockholms ytterstad. I den kuperade skogsterrängen ligger trevåningshusen med en enkel, funktionell, trivsam och vardaglig arkitektur med stor omsorg om detaljer. En stilla frid härskar mellan husen och den nedlagda skolan skvallrar om hög medelålder. Längs Majrovägen har den sparade ängsmarken naggats i kanten för en mindre nybebyggelse. Som den första tunnelbaneförorten blev också Gubbängen i viss mån stilbildande för sina efterföljare.

Texten är baserad på boken Stockholm utanför tullarna - Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, Stockholms stadsmuseiförvaltning och Stockholmia förlag 2003. Författare till avsnittet är Elisabet Wannberg.