akvarell, illustration

Akvarell med accentuering av gouache. Signerad TYRA KLEEN. Ett tunt semitransparent skisspapper har varit vidhäftad på akvarellen, detta ark ligger löst.

Verket föreställer kvinnlig serimpidansare. Positionen är ”sampir sampoer” på modern indonesisa kallad ”sampir sampur”: dansare i stående position, danssjalens vänster ände är slängd över höger axel, medan höger sjalände är uppsamlad i vänster hand. Dansaren på akvarellen har samma håruppsättning, kadal-mènèk, som 1972.08.226. Något som ser ut som en röd fjäder är vertikalt placerad i hårknuten. På baksidan av verket finns en överstrucken blyertsanteckning.

På det lösa arket står uppmaning till korrigeringar i färg och klädsel, skrivna på holländska, högst sannolikt av Beata van Helsdingen Schoevers, textförfattaren till Tyras dansillustrationer.

Srimpi (alternativt Serimpi) är en typ av rituell dans som utövas på Java. Dansen är mycket status- och symbolladdad. Srimpi dansas i första hand för det Javanesiska hovet. Vanligen dansas den av kvinnor i grupp. I grunden är srimpi en långsam, mjuk och avancerad dans med stort fokus på symboliska handrörelser och kroppsrörelser. Kläder och dansschalar spelar även en stor roll vid utövandet. Musiken till srimpi är gamelan, en typ av traditionell musik som bygger på orkester med slaginstrument.

Akvarellerna föreställande serimpi och bedaya i Tyra Kleens samling 1972.8 tillkom delvis som illustrationer till Het Serimpi Boek (Volkslectuur, Weltevreden 1925) med text baserad på Beata van Helsdingen Schoevers anteckningar. Beata dog hastigt (1921) innan boken hade färdigställts och Tyra avstod rätten till sina originalakvareller till förlaget. Dock återfinns de allra flesta akvarellerna i museets samling Akvarellerna avbildar kvinnliga serimpi- och bedayadansare vid huvudhovet (Susuhunans palats, Kraton) i Surakarta, centrala Java, och är publicerade i den ovannämnda boken. Serimpi och bedayadansarnas danspositioner anges med de javanesiska titlarna.

Bedaya Ketawang (alternativt kedawang) är mycket status- och symbolladdad, graciös och elegant. Strikta regler råder såväl under dansens träning som vid dess uppförande. Publiken till en bedaya ketawangdans utgörs, förutom av fursten ”susuhunan”, själv av medlemmar av hovet.

Bedayadansare har traditionellt rekryterats utanför hovmiljön medan serimpidansare vanligen är fursten närstående, döttrar och barnbarn.

Bedhaya Semang är en typ av ketawang, även kallad bedaya ketawang, som specifik för sultanhovet i Yogyakarta.