mantel, kentetyg, tyg

Kentetyg i vitt, svart, vinrött, grönt och guldgult. Kente vävs av Ashanti i Ghana och Ewe i Ghana och Togo. Vad själva ordet Kente betyder och härstammar ifrån råder det skiljda meningar om. Vissa hävdar att ursprunget till ordet kommer från Ashanti och vissa från Ewe. Kente är dock inte ordet för tyg hos varken Ashanti eller Ewe. Hos Ashanti kallas denna typ av tyg: Ntama eller Ntoma. Johann Gottlieb Cristaller identifierar Kente som ett Fante ord motsvarande Ntoma eller Ntama. Venice Lamb menar att Kente kommer av Fanteordet för korg: kenten. Då Fante inte hade någon vävtradition är det troligt att de kunde ha använt ett ord från en genre som verkade tekniskt lik för att beskriva detta okända vävda tyg, nämligen vävda korgar. Denna förklaring är den som är minst politiskt laddad då den hänvisar varken till Ashanti eller Ewe.(följ debatten mer ingående i Wrapped in Pride...sid. 23-24).

Det råder även en debatt om själva tygets ursprung. Var det Ashanti eller Ewe som började väva Kentetyg? Denna debatt handlar om etnisk och kulturell stolthet men har även ekonomiska aspekter såsom turistinkomster, export och även den inhemska marknaden. De flesta argumenten inom denna diskussion existerar enbart i den muntliga traditionen hos respektive part vilket gör det svårt att avgöra vem som har influerat vem. Det var dock varken Ashanti eller Ewe som uppfann själva vävtekniken och det verkar troligt att det under tidens lopp har kommit influenser från båda hållen. Likheterna hos de båda traditionerna är oftast större än skillnaderna. Detta kan innebära svårigheter i att med säkerhet kunna avgöra ett Kentetygs ursprung.

Man skiljer på åtminstone fyra olika typer av tyg som går under namnet Kente, av vilka endast en anses vara autentisk. Denna typ utgörs av remsor vävda på en horisontal vävstol med pedal vilka sedan sys ihop till tygstycken i varierande storlek. Under 1950-talet intoducerades brittiskt tillverkade bredare vävstolar vilka möjliggjorde bredare handvävda tyger. Denna bredare typ av kentetyg ansågs moderiktigt och blev snabbt populärt och förblev så ända in på 1970-talet. Nuförtiden är de inte lika vanliga men kan fortfarande ses under festivaler. Det finns även två maskinvävda varianter, en som vävs med olika färger direkt i maskinen och ett vitt maskinvävt tyg som sedan trycks med Kentemönster.

B.Åkessons tyg är mycket sannolikt handvävt då det utgörs av remsor som sytts ihop för hand för att bilda ett stort stycke. Mönstret verkar typiskt Ashanti, ett sk Oyokoman mönster (se bild 8.2 sid 108 Wrapped in Pride...) Detta mönster har en utmärkande position i Ashantis vävhistoria. Mönstret skapades för att hedra Oyokoklanen från vilken det får sitt namn. Ofori-Ansa skriver (sid 108 wrapped in pride...) att det är från Oyokoklanen som Ashantikungar och drottningmödrar väljs. Han skriver att mönstret dokumenterar den hemska krisen som skedde inom Oyokoklanen efter Osei Tutus (den första Asanthene- kungen- under Oyokodynastin) död under 1700-talet. Han menar att den gröna och gula färgen representerar Oyokos två grenar medan det röda emellan dem symboliserar eld- den hemska krisen. Förr var det endast medlemmar av kungafamiljen som fick bära detta mönster.

Det sägs vara kungen Ota Kraban från Oyokoklanen som har skapat detta mönster. Ett mycket stort antal variationer existerar på denna typ av mönster. Men det har alltid sina tre grundfärger rött grönt och guldgult. Färgkombinationen har sina rötter i Etiopien och har länge fått symbolisera afrikansk frigörelse och självständighet. De adopterades sedan som Ghanas nationalfärger. Oyokoman mönstret har en betydligt mer komplex och viktig historia än andra Ashanti vävar och kan sägas vara bland de främsta av alla kungliga tyger. [[Etno]]