klubba (vapen)

Klubba av valben. Denna typ av valbensklubbor användes främst i det södra nordvästkustområdet hos stammarna Nuu-chah-nulth (tidigare kallade Nootka), Makah, Quinault och Quilleute. Dessa var valjägare, och hade därför regelbunden tillgång till valben. Dessa stammar var de enda på kusten som var valjägare. Då dessa valbensklubbor var mycket funktionella, förekom en del handel med dem, och de brukades därför också av stammar som ej var valjägare.

Denna typ av valbensklubba användes för att mjuka upp och bearbeta både röd- och gul cederbark. Av denna bark tillverkades en rad produkter, såsom korgar, mattor, fiskelinor och hattar samt en del fint vävda och spunna föremål av de allra finaste trådarna. Valbensklubban användes främst till den lite hårdare gula cederbarken. Klubban är försedd med spår på undersidan, ränder som går utmed hela slagytan. Detta var bl.a. för att förhindra barken från att fastna på klubban mellan slagen. Detta händer med en blank yta. Barken bearbetades våt. Valbenet var tillräckligt tungt för att fungera bra. Färskt valben innehåller mycket olja och troligen blev cederbarken också bearbetad av denna olja kombinerad med den mekaniska bearbetningen av tyngden vid slagen.

Enligt generalkatalogen är detta en klubba av valben antagligen använd till uppmjukning av hudar, bast eller dylikt, med proveniensen British Columbia. Klubban är odekorerad och enkel i sitt utförande. Den övre delen är mycket porig. Dessa typer av klubbor har använts mycket länge och åldern kan därför vara väsentligt högre än vad som ovan angetts.