Lao Zi

Lao Zi [lawtsɨ] ('Mästaren Lao'), Lao-Tzu, beskrivs traditionellt som grundaren av daoismen och författare till det klassiska verket Lao Zi eller Daodejing ('Boken om Vägen'). Enligt den traditionella historieskrivningen föddes L., vars egentliga namn skall ha varit Lao Dan, omkring 600 f.Kr. Enligt traditionen tjänstgjorde han som bibliotekarie vid Zhoudynastins hov och skall år 517 ha uppsökts av Konfucius, som sökte hans råd. Slutligen skall han ha lämnat sin befattning vid hovet, begivit sig västerut och lämnat sitt verk "Lao Zi" till en gränsvakt. Denna tradition har dock inte kunnat verifieras av modern forskning, som över huvud taget inte kunnat historiskt belägga personen Lao Zis existens. Texten "Lao Zi", som genom sin mångtydighet inbjuder till kraftigt divergerande tolkningar, anses numera i allmänhet inte ha tillkommit före 300-talet f.Kr., och de flesta forskare anser att den utgör en sammanställning av utsagor av mer än en person.

Huvudtanken i "Lao Zi" är att bortom mångfalden i naturen och det mänskliga livet finns en grundläggande enhet – dao ('vägen') – som inte kan beskrivas intellektuellt utan endast förnimmas intuitivt. Föreställningen om den grundläggande enheten, i vilken all mångfald upplöses, innebär bl.a. att människans föreställningar tillskrivs endast relativ giltighet. I människans föreställningsvärld existerar motsatspar som godhet och ondska, skönhet och fulhet, men i dao har dessa motsatser upphävts. Att ägna sig åt studier och sträva efter att förbättra den sociala organisationen leder enligt "Lao Zi" till att människan fjärmar sig från dao, och därför bör människan frigöra sig från sina begär och ambitioner och leva i samklang med dao. (2009-11-03 Nationalencyklopedin, Lång
http://www.ne.se/lang/lao-zi)