skulptur, reproduktion, dryckeshorn, hedersgåva, Guldhornen, Gallehushornen

År 1639 snubblade en flicka av en händelse över vad som skulle visa sig vara ett guldhorn. Fyndplatsen var Gallehus på Jylland. Knappa hundra år senare fann en bonde ännu ett horn av guld då han skulle gräva lera. Hornen daterade till 400-450 e. Kr, d v s järnålder.
Dyrgriparna placerades i den dåtida konstkammaren. Olyckligtvis fick en guldsmed vetskap om de fantastiska föremålen av purt guld. En natt i maj 1802 stals hornen, nedsmältes och omvandlades till andra mer säljbara värdesaker.
Medan hornen ännu existerade hade de ritats av, det kortare hornet troligtvis med störst exakthet.
Två par kopior hade tillverkats innan stölden. Det ena paret var avsett för en kardinal Borgia i Rom, men skeppet som de sändes med förliste vid Korsika. Det andra paret skulle skickas till en professor Böttiger i Dresden.
Dessa kopior tillverkades på 1900-talet av C. Gydesen och S. A. Andersen. Danska staten donerade dem till Malmö Stad 1945 som tack för flyktinghjälp under andra världskriget. Hornen var för en tid utställda i Kungens kammare på Malmö Museum men magasinerades ganska snart och "glömdes bort".
Vid musikarkeologiska inventeringar påträffades hornen på nytt. De lär vara trovärdiga kopior av originalhornen och har rönt stort intresse, inte bara bland fackfolk.