Undersökning

Under våren 1999 genomförde Jönköpings läns museum en arkeologisk förundersökning och, direkt efter, en arkeologisk undersökning inom området för Jönköpings stads medeltida kyrkogård i centrala Jönköping. Kyrkogårdens läge var känt sedan tidigare genom skelettfynd,
men kunskapen kring den var ringa vad gällde datering och gravtraditioner. Kyrkogården var i bruk fram till 1612 och några år därefter. Efter att staden bränts 1612 och av försvarsmässiga skäl flyttats öster om Jönköpings slott revs kyrkan och den forna kyrkogården blev ödelagd och bortglömd.

Den arkeologiskt undersökta ytan i Kyrkogatan ingick i kyrkogårdens södra del, söder om kyrkan. Sammanlagt dokumenterades 94 numrerade skelettgravar i flera skikt inom den 25 kvadratmeter stora ytan. Det undersökta området visade sig ha varit starkt nyttjat för gravläggningar, förutom de tämligen tätt anlagda gravarna som ofta skadats av senare gravläggningar framkom bendepåer med ihopsamlade ben från gravar som röjts undan för att få plats med nya.

Analysen av skeletten visade att såväl män som kvinnor var gravlagda inom undersökningsytan och åldersmässigt fanns alla kategorier
representerade, från foster till individer upp till 5070 års ålder. Flera av de vuxna individerna bar spår av förslitnings- och kompressonsskador och generellt var tandstatusen dålig. Nio kol-14-dateringar föreligger på nio individer. Den äldsta dateringen är 10101280 e.Kr. En individ kunde genom mynt som lagts på dess käke dateras till tidigast 1583. Flera av de andra gravarna har kunnat ges relativa dateringar. Bland fynden kan nämnas radbandspärlor i tre gravar och en korsformad fläta i kopparlegerad tråd lagd på bröstet på en av de gravlagda. Undersökningen har bidragit till ny kunskap för Jönköpings del vad gäller gravtraditioner och mänskliga livsvillkor. Därtill framkom nya rön gällande dateringen av kyrkogården vilket förde oss in i diskussioner kring stadens äldsta historia.

Undersökningen resulterade i 309 fyndposter.