Gibson, William, 1783-1857 (I)

Son till segelduksfabrikören William G och Isabel Neish. Gm Anna Catharina Wijk
(1794 14/7-1861 1/5) 1815 19/5 i Gbg.
G fick sin första handelsutbildning som kontorspojke hos grosshandlaren James Keiller i Dundee. Vid 14 års ålder sändes han i likhet med åtskilliga andra unga skotska handelsmän till Gbg, där han 1797-1805 var bokhållare i landsmannen James Christies grosshandlarfima och även fick möjlighet att på egen driva kommissionshandel för sina skotska handelsvänners räkning.
1806-11 prövade G vid sidan av grosshandel på olika slag av fabriksrörelse. Det rörde sig om små anläggningar av den under 1700-talet vanliga typen med hantverksmässig drift. Sålunda ägde han eller var intresserad av ett ölbryggeri i Masthugget, ett sillsalteri på Hisingen, en kimröksfabrik, en lackfabrik och spelkortsfabrik samt slutligen en ättiksfabrik.
1809 ingick han bolag med handlesmannen Carl Edvard Svalander och under de för Gbg till en början mycket gynsamma handelsutsikterna under Napoleons kontinentalblokad utvidgades verksamheten till att även omfatta rederirörelse. 1810 ägde bolaget ej mindre än åtta fartyg. Förändrade konjunkturer tvingade emellertid Gibson & Co i konkurs 1811. Företagets fabriksandelar såldes och skeppen gick på auktion.
Sedan bolaget med Svalander upphört med utgången av 1812 var G 1813-19 delgägare i firman Paul Melin & Co. Vid sidan av fortsatt grosshandel ägnade han sig från 1820 ånyo åt rederirörelse med egna fartyg. Båda dessa verksamheter fortsatte han i eget namn till 1850.
Redan 30 juni 1810 hade Gibson & Co inköpt lantegendomen Sågen i Majorna, till vilken hörde en finbladig vädersågskvarn och en repbana. 1813 löste G ut kompanjonen och ddrev därefter sågverket och repslageriet för egen räkning till slutet av 1820-talet, då den industriella verksamheten vid Sågen inriktades på framställningen av segelduk. Det var inom denna industribranch, som G kom att göra en bestående insats, sedan han 5 april 1826 erhållit privilegium på en segelduksfabrik. Själva fabriksdriften leddes av den från Skottland invandrade vännen Alexander Keiller, med vilken G 1828 bildade bolaget Gibson & Keiller. Tillverkningen växte snabbt och fann god avsättning, och för att tillgodose råvarubehovet av lin och hampa inrättades s å vid Fattighusån i Gbg ett vattendrivet mekaniskt spinneri - ett av de första i landet - av engelsk typ. Rekryteringen av arbetskraft till den utvidgade fabriksrörelsen bjöd på svårigheter, och G arbetade med planer på en anläggning vid Älvsborgs fästning, där korrektionsfångarna skulle sysselsättas med tillverkningen av segelduk för flottans räkning. 1835 överfördes emellertid hela verksamheten, även innefattande ett blekeri, till den från svågern Olof Wijk 1832 övertagna egendomen Jonsered vid Säveån i Partille, där tillgången på vattenkraft och även utvidgningsmöjligheterna i övrigt var bättre. Här stod Keiller för planläggningen av produktionen och fabriksledningen, medan G skötte affärerna i Gbg. Med hjälp av Keillers tekniska kunskaper anlades även ett järngjuteri 1837 för framställning av maskiner och redskap.

forts. från ovanstående.
Keiller höll sig väl orienterad i den nyaste engelska tekniska litteraturen och införde både maskinmodeller och yrkeskunniga arbetare från Skottland. Samarbetet mellan den uppslagsrike och fantasifulle ingenjören Keiller och företagsgrundaren, som bar det ekonomiska ansvaret, medförde med tiden svåra personliga motsättningar, och 1839 löste G ut Keiller ur bolaget. G fortsatte sedan rörelsen i eget namn till 1848, då familjebolaget William Gibson & Söner skapades. Med initiativkraft och framsynthet utvidgade han tillsammans med sönerna verksamheten med bl. a. en mekanisk verkstad, som fr. o. m. 1849 sysselsatte ett femtiotal arbetare. 1854-55 utbyggdes även textilfabriken med bomullsspinneri och väveri, som framställde segelduk, drivremmar och smärting. Kapitalet till den mer eller mindre kontinuerligt utbyggda verksamheten torde huvudsakligen ha kommit från den egna rörelsen.
Såsom framgångsrik företagsgrundare inom textil- och verkstadsindustrin och förmedlare av tekniska nyheter utifrån, främst från Storbritannien, framstår G som en av föregångarna under den sv industrialiseringens tidigaste skede. Med öppen blick för utvecklingsmöjligheterna hos det nya var han bland de första att satsa på många av samtidens tekniska landvinningar. Som exempel kan nämnas det gasverk för fabriksbelysning, som G inrättade 1834 och den privata telegraflinje, som anlades mellan kontoret i Gbg och Jonsered i början av 1850-talet, liksom den energiska insats G gjorde för att järnvägsförbindelsen Gbg-Jonsered skulle komma till stånd. Denna vägsträcka utgjorde den första färdigställda delen av västra stambanan och invigdes 1856.
Om G.s sociala intresse och patriarkaliska omtanke om arbetarna vittnar en av honom inrättad sparbank för arbetarna, efter tidens förhållanden mycket moderna arbetarbostäder - radhus i anglosaxisk stil, som belönades för sin planlösning vid Parisutställningen 1855 -, kyrko- och skolbyggen och ålderdomshem för arbetarna.