SPROGE KYRKA

Kyrkogården har genom utvidgningar erhållit en rektangulär plan. På 1840-talet togs ett mindre markområde i söder i anspråk, och åren 1929-30 utvidgades den mot norr (ca 50 m). Kyrkogårdens utsträckning i öst-västlig riktning torde vara den ursprungliga.

Kyrkogården är omgiven av kallmurade murar av merendels kalksten, sandsten förekommer. På partier av murens södra del märks spår av rappning. Murarnas höjd uppgår till ca 100 cm. I längd mäter murarna i söder 55 m, i öster 120 m, i norr 40 m och i väster ca 120 m.

Kyrkogården har fem ingångar, vilka alla har järngrindar, en i söder, tre på den västra sträckningen samt en på den norra sträckningen. I den södra och sydvästra ingången består grindstolparna av trummor från den 1839-40 i långhuset rivna mittkolonnen. I anslutning till ingångarna finns belysningsstolpar.

Mellan alla ingångarna löper grusade gångar, en gång på den nya delen är belagd med plattor med singel.

Innanför den södra, östra och västra muren står enstaka träd. På den äldre delen av kyrkogården finns enstaka planteringar, på den nyare delen finns planteringar av lågväxande häckar mellan de olika gravkvarteren. Kyrkogården domineras av gräsmattor.

Sydvästra kvarteret i kyrkogårdens äldre del uppvisar varierande typer av något äldre gravvårdar. På kyrkogården fanns (1996) ca 140 st. synliga gravar. Vid grävningar har en gravhäll med runtecken påträffats i sydöstra hörnet.
Ett sockenmagasin uppfördes omkring 1820 i det sydvästra hörnet av den gamla kyrkogården. Mot dess östra gavel står en medeltida gravhäll samt ett antal gravvårdar från 1900-talet, här finns också fler trummor från långhusets mittkolonn och andra arkitekturdetaljer.

Övriga byggnader på kyrkogården
På kyrkogården norr om tornet står sockenmagasinet, byggnaden mäter ca 5,95 x 7,20 m. Den är uppförd av sten med putsade fasader i två våningar med loft, magasin i den övre våningen med dörr i den västra gaveln. De två övre våningarna sammanbinds med en trätrappa. Träbjälklag. Dörr på södra långsidan till undervåningen. Ventilationsgluggar med träluckor, gluggarna i röstena har innanför portarna snickerifönster. Sadeltak med tegel. Konstruktionen består av bilat virke, vilka sammanhålls med dymlingar. På den östra fasaden finns ristade passrosor.

Sproge kyrka är belägen några hundra meter från Mästermyr och vid den gamla vägen längs Littorinavallen. Sockenmagasinet i kyrkogårdens nordvästra hörn är uppfört av kalksten under 1820-talet. Ekplankor från en tidigare träkyrka finns i Gotlands fornsal. Den befintliga medeltida stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med smalare absidkor och västtorn. Byggnadsmaterialet är i huvudsak grå kalksten. Långhus och kor härstammar från 1200-talets förra hälft, medan tornet tillfogades i slutet av 1200-talet eller omkring 1300. Kyrkan har vitputsade fasader. Långhuset och det lägre koret täcks av sadeltak, absiden har ett konformat tak. Tornet har spetsbågiga kolonnettförsedda ljudgluggar i tre våningar, gavelrösten i alla väderstreck samt åttkantig spira. De stora rundbågsfönstren härrör från en ombyggnad 1839-40 (norra fönstren tillkom 1844), då även den romanska sydportalen flyttades och korportalen igenmurades. Tornet har en spetsbågig perspektivportal på norra sidan. Kyrkorummets fyra kryssvalv med mittkolonn fick vid ombyggnaden 1839-40 ge vika för nuvarande trätunnvalv. Koret täcks av ett tryckt kryssvalv, absiden har ett hjälmvalv, och tornrummet ett högt tältvalv. Triumf- och tornbågarna är rundbågiga. År 1965 restaurerades kyrkan efter förslag av arkitekten Olle Karth.

Uppgifterna är sammanställda av Riksantikvarieämbetet, Byggnadsregistret 1998.

Sproge kyrka byggdes i början av 1200-talet, tornet är dock tillkommet omkring år 1300. Kyrkan har troligen föregåtts av en träkyrka, av vilken rester hittades i samband med en restaurering 1965. Som golvplankorna i långhuset hade väggplankor från en träkyrka återanvänts.

En efter gotländska förhållanden omfattande ombyggnad av kyrkan gjordes under kyrkoherden Per Wallgrens tid på 1830- och 40-talen. Kyrkans tak sänktes och försågs med tegel, och nya, stora fönster togs upp. Interiören ändrades även radikalt, bl.a. genom att kryssvalven i långhuset ersattes med ett trätunnvalv.

Restaureringar i sen tid (1939 och 1965) har i viss mån återställt interiören, medan exteriören bibehållit 1800-talsutseendet. Av kyrkans delar är det tornet som ändrats minst sedan medeltiden.