Föremålet visas i basutställningen Kustland, Bohusläns museum, Uddevalla.
* Förvärvat från, forts.: industri, Evja Stenbrott
594 Landskap: Bohuslän
503 Kön: Man
* Tillverkare: Lådan är tillverkad av en av stenhuggarna på Evja Stenbrott, troligen Felipe. Kilar och bleck är handsmidda av smeden Sven Börjesson på Gerlesborg.
* Längd forts: Måtten avser lådan.
Fyrkantig trälåda med 24 borrade hål med plats för en spräckkilsats i varje hål, d v s en handsmidd spräckkil med två bleck. Kilen är 10-12 mm i diameter och ca 7 cm lång med fyrkantigt snitt, avsmalnande med rektangulärt snitt i nederdelen. Blecket ser ut som upp-och-ner-vända bokstaven "L", en rak ten, ca 50-60 mm lång och böjd i ca 90 graders vinkel med ca 15 till 20 mm utgörande den tvärställda delen. En av lådans kilar fattas. På lådans ena kortsida sitter utsparat ett runt handtag, ca 10 cm långt, ungefär som på en stekpanna. Lådans botten är klädd med en fastskruvad vitmålad skyddsplåt märkt "FILIPE" i svart tusch.
Denna förvaringslåda är stenhuggarens personliga egendom. Varje stenhuggare arbetar med sina individuella, egna verktyg även om utrustningen bekostas och köps in av bolaget. "Det var ganska länge sedan som gubbarna ägde sin egen verktygspost." Killådan med kilar i denna mindre storlek, används vid arbete vid den egna arbetsplatsen, smutten , se nedan. Lådan är hemmatillverkad och finns inte att köpa.
Killådor "har använts här ett tag." Det var stenhuggarna på Näsinge som började med lådan och killarna i Evja fick se den och tyckte att den verkade praktisk eftersom den håller ordning på varje spräckkil-par som annars lätt kan komma bort i stendammet eftersom föremålen är ganska små. Dessutom hör blecken ihop med respektive kil. Det finns också större lådor för kilsatser där kilen är 20 mm i diameter. Dessa större kilar används för spräckning av stenblock ute i själva dagbrottet. Även kilarna och bleck är handtillverkade och smidda av en lokal smed som Evja Stenbrott anlitar, Sven Börjesson på Gerlesborg. Kilar i dessa mindre storlekar finns nämligen inte att köpa av industriell tillverkning. Kilar i större storlek, 20 mm/diam och däröver beställer man däremot från firman Rebit AB, ett bolag inom Atlas Copco.
Kilarna används för att spräcka stenblock av olika storlek. Stenhuggaren borrar en rad av mindre hål för kilarna - dessa kallas "kilsöm". Hålen är smalare än kilarna. Antalet hål med kilar och avståndet mellan hålen beror på stenens storlek samt om man skall klyva på svallkloven "svallen" (horisontellt) eller ståklyven "klyven" (vertikalt). Stenhuggaren slår lätta slag släggan i tur och ordning på kilarna utefter sömmen, "driver ner dem", och kilarna tränger efterhand djupare och djupare ner i de förborrade hålen. Kilarna hålls på plats i hålet med hjälp av de två blecken. Klangen i berget blir allt dovare tills stenen slutligen omärkligt spricker. Jfr fotografier, Quirin 1986, s. 86-87.
Det är viktigt att vara uppmärksam på hur kilar och bleck förslits och deformeras av släggslagen. Vid sneda slag eller efter längre användning, bildas skägg på ovansidan av kilen - kallhamringen eftersom godset "flyter ut" över kilskallen och "stukas". Har man otur kan också stycken av stålet spricka loss ur kilen ch i värsta fall träffa stenhuggaren som en projektil. Kvalitén på stålämnet och inte minst härdningen är avgörande för kvalitén på de färdiga kilarna. De får inte vara för mjuka, "blöta", men heller inte för hårda eftersom de då spricker och flisor kan slå upp lättare. En skicklig smed smider ut ämnet och gör kilen under en enda värmning/härdning.
Eftersom blecken är betydligt tunnare än kilen, slits dessa ut mycket fortare. En kil varar 10-20 bleck, man får byta hela tiden.
Evja Stenbrott ingår som ett av tre stenhuggerier i moderbolaget Bohusläns Kooperativa Stenindustri. De två andra är Skärholmen i Bovallstrand, Sotenäs kommun och Stenhuggeri Vässby i Näsinge, Strömstad kommun. Bolaget äger två stenbrott, Evja och Näsinge. Huvudkontoret ligger i Kungshamn och bolaget har ett eget försäljningsbolag som heter Bohus Gatsten & Kantsten AB och ligger i Göteborg. Företaget har 55 anställda, varav 20 man arbetar i Evja. Av dessa hugger 11 sten direkt, fyra man arbetar med stenbrytning i brottet, några är maskinförare och några arbetar med stensågarna.
Bohusläns Kooperativa Stenindustri startade stenproduktion redan 1926 i Bohuslän och bolaget styrs organisatoriskt på ungefär samma sätt idag som då man började. Det drivs som en ekonomisk förening där varje delägare i kooperativet har ett reellt inflytande och lika mycket att säga till om. Skillnaden mot tidigare är att idag har gubbarna timlön, och de är alla nöjda med. Det tidigare systemet med ackord gjorde att man alltid kände sig pressad. Arbete på beting eller ackord finns endast kvar vad gäller gatsten och kantsten och kallas "prestationslön". Detta betraktas som en förmån eller möjligen status som stenhuggarna vill ha kvar. Men en viss frihet var det ju ändå med det gamla ackordet. Man kunde ju jobba på och sluta tidigare. "Det blir inte lika mycket tid över till makrillfiske nu", en fritidssysselsättning man kunde ägna sig åt efter att "ha jobbat på och kunde gå klockan tre".
På Evja finns ingen stämpelklocka. Arbetstiden är från 7.15 till 16.00 varje dag. Man har en kvarts frukost och lunch i 30 minuter. Det är morgonfärjan från Bohus-Malmön som har bestämt arbetstiden. Många av de anställda bor där.
Utmärkande för graniten i Evja Stenbrott är att den är utpräglat hård med bra "klyv", vilket alltså lämpar sig särskilt väl till råkilade produkter såsom kantsten och blockstensmurar. Näsingegraniten är mer lättarbetad än Evjagraniten, vilket gör denna mer lämplig för maskinbearbetning.
1965 köpte Bohusläns Kooperativa köpte Lysekils Stenindustri AB av Vegard (?) och övertog därmed hans verksamhet i Evja. I början arrenderades marken. Sedan flera år äger nu Bohusläns Kooperativa själva stenbrottet i Evja, man friköpte marken 19??. Det är Länsstyrelsen som ger täkttillstånd och man har idag tillstånd att bryta ytterligare ca 35 meter ner i dagbrottet. Idag ligger nivån ca 65 m ö h.
I samband med olika beställningar importerar företaget även annan sten, t ex diabas. Bolaget har egna importhamnar i Kungshamn och i Otterbäcken i Vänern. Allt importmaterial går till dessa hamnar.
Företaget har en inriktning på traditionella, råkilade granitprodukter som kantsten, gatsten, och mursten för användning vid byggnads- och markarbeten men även som monumentsten. Produktionen kräver ett stort mått av hantverkskunnande och det ingår rent manuella moment av stenhuggeri till en mycket stor del. Parallellt med hantverkskunnandet har företaget genom åren satsat på det senaste av modern maskinell utrustning. Tekniken har blivit mer avancerad. På 1960-talet investerades i den tidens nya teknik för blockbrytning, s k jetbränning (uttalas "getbränning" i stenhuggeriet). Sedan fem år tillbaka arbetar man med en ny metod som kallas diamantsågning. (Se vidare UM27819).
På 1960-talet var det ont om stenhuggare i Bohuslän. "1969 fanns det inte svenska stenhuggare att få tag på." Företaget Kullgrens Enka värvade då portugisiska stenhuggare. Efterfrågan på svensk sten avtog emellertid och på 1970-talet kunde Kullgrens Enka inte driva verksamhet på Bohus-Malmön längre. Som en följd av att Kullgrens lade ner verksamheten 1977 blev det jobb tillräckligt för övriga stenhuggerier, inte minst Bohusläns Kooperativa. Det var i detta sammanhang som Evja Stenbrott "tog över" flera portugisiska stenhuggare från Kullgrens Enka.
Idag arbetar ett fåtal portugiser eller deras ättlingar i brottet. "Sonen till Martino har börjat på Evja, det är roligt. Joao är född i Sverige. Men Martinos bror flyttade ner till Portugal och blev då samtidigt svensk medborgare, först då."
Företagets anställda har också haft mer påtaglig kontakt med Portugal. "1990 gjorde företaget en kombinerad studie- och semesterresa till Portugal. 75% av de anställda åkte ner ungefär. Vi hade Martino som guide. Vi var en vecka i Portugal och var i Lissabon och Porto. Vi besökte också arbetsplatserna. Vi importerade sten från Portugal på den tiden, så det var intressant. Behovet var så stort. Men då hade också lönerna gått upp i Portugal."
Under det senaste decenniet har allt fler skulptörer och konstnärer börjat arbeta med den bohuslänska graniten. Detta har medfört ett nytt kontaktnät och vidgade vyer. Det konstnärliga samarbetet uppfattas som givande och spännande för båda parter. "Det är rätt intressant. Gubbarna utvecklas och en lär sig nytt. Man tänker lite annorlunda, det är inte exakt samma varje dag. Ett lyft för företaget detta." Exempel på konstnärer som arbetat eller har arbetat i Evja Stenbrott är Claes Hake, Lillemor Pettersson, Ivana Machackova och Anna Erneholm. Vid insamlingstillfället pågick ett mycket stort arbete med stenskulpturer för miljön kring Södra Länken i Stockholm, Sveriges största vägtunnelbygge med en ny trafikled som förbinder Essingeleden i väster med Värmdöleden i öster. På stenhuggeriet är man är stolt över att sten från Evja skall pryda trafikmiljön i huvudstaden Stockholm.
På Evja leds arbetet av en platschef, Tommy Niklasson, som idag uteslutande sköter det administrativa arbetet. Vid varje stenhuggares fasta plats i lunchrummet ligger likadana, svarta, tjocka årsalmanackor med ringpärms-rygg bland termosar och sockerpaket. Dessa fylls med anteckningar om genomfört arbete. Stenhuggarna för sedan upp betinget på färdigtryckta listor som förvaras i varje anställds postfack som gemensamt hänger på väggen i hallen i den kombinerade kontors- och matsalsbyggnaden.
I matsalen finns två stora frysar med färdiglagade rätter för uppvärmning i tre mikrovågsugnar. Rätterna kan man köpa för 25 kronor styck. "För ett tag sedan tänkte vi sluta med det eftersom det ibland var lite strul med betalningen. Men sedan ville alla gubbarna att vi skulle fortsätta med det, så det gör vi." På diskbänken intill frysarna finns en maskin med frystorkat kaffe-, choklad eller sopp-pulver och hett vatten. Till matsalen levereras också stora plastdunkar med dricksvatten av märket "Evian" som står placerade på ett kylaggregat. På en hylla intill står de anställdas engångsplastmuggar. Vattnet i stenbrottet är inte så gott. I byggnaden finns också ett väl tilltaget omklädningsrum med skåp, duschar, handfat och toaletter. På utsidan står utemöbler.
Överst i stenbrottet ligger en lång, låg byggnad med endast gavlar, avdelad med mellanväggar av stående plank till ett tiotal bås, de s k arbetsbodarna. Långsidans öppna väggar går att skärma av med plastpresenningar som man (möjligen) rullar ner vid blåst och regn. Här uppifrån har man utsikt över hela brottet och milsvitt över det omgivande landskapet. Vinden har fritt spelrum, något som är bra med tanke på det stendamm som produceras under arbetets gång. Arbetsbodarnas enda komfort utgörs av ett ensamt rör med infravärme i taket. Utmed ena plankväggen löper en arbetsbänk. Väggarna är täckta av sifferuträkningar i blyerts. På spikar hänger mallar av plywood och masonit för stenmodeller i olika storlekar. Ett rektangulärt vägghängt skåp kallas "kaféet". Den kombinerade luckan/dörren fälls framåt och förvandlas då till bord. I skåpet förvaras socker, koppar, termos m.m. Varje stenhuggare har på detta sätt sin egen domän med takmonterad tryckluftborr och hydraulisk kran med stensax som tekniska hjälpmedel. I övrigt arbetar man här helt hantverksmässigt. I sin smutt har stenhuggaren Christer Ohlsson hängt upp en egen tillverkad skylt med texten "K-MÄRKT".
Bortanför arbetsbodarna ligger större hallar för stationära stensågar varav två (?) är med den s k diamantsågningstekniken.
Evja Stenbrott har fortfarande en fullt utrustad smedja med plats för två smeder. Sedan några år är smedjan dock obemannad. Brottets skickligaste smed hette Willy Eliasson från Bohus-Malmön. "Han kunde göra i princip vad som helst." Han hade en lärling i smedjan de sista åren, men när Willy blev sjuk och slutade tyckte den yngre smeden att ansvaret för hela smidet i stenbrottet vilade för tungt på honom och han sade upp sig. En av de portugisiska killarna är en mycket duktig smed men eftersom han är lika duktig stenhuggare arbetar han mest med det. Därför anlitas Sven Börjesson när verktyg behöver skärpas eller nya kilar och bleck skall beställas.
Föremålen är förmedlade genom Tommy Niklasson, platschef på Evja Stenbrott som också beskrivit användningen av dem samt visat stenbrottet och arbetet där i samband med insamling av föremålen.
Vi samma tillfälle skedde fotodokumentation på arbetsplatsen, se UMFA54585.
I Bilagepärmen, UM 27813 förvaras produktbroschyrer som beskriver en del av det insamlade materialet.
Litt: Bohusläns samhälls- och näringsliv. 2. Stenindustrin. Bohusläns museum, Etnologiska institutionen vid Göteborgs Universitet, Landstinget i Göteborgs och Bohus län. 1981.
Hörmander, O.: Stenhuggarna i Hunnebostrand 1896 - 1940. Fackföreningsprotokollen berättar deras historia. Stencil 1995. Se särskilt s. 28 ff.
Quirin, B.: Stenhuggare. En berättelse om stenindustri och kooperation i Bohuslän. 1986. Se särskilt s. 73 ff.